Lilla Mamma ❤️

Av , , Bli först att kommentera 10

Tänk vad välsignad jag är som fortfarande ksn skicka iväg detta sms till den absolut viktigaste personen i mitt liv ❤️

”Mamma du är den bästa mamma jag någonsin kunnat önska mig ❤️ Tack för att jag fick bli just din dotter ❤️ Och tack för att vi har en sån fin och nära relation, den är mycket värdefull för mig! Love you ”

Utan min mamma vore jag vilse, jag är verkligen så tacksam för den fina, varma, roliga, stöttande och kärleksfulla relation vi har.

Att vi pratar med varandre 102 gånger per dag borde väl ge alla en känsla för hur mycket vi tycker om varandra? ;)

Tack för att du finns lilla Mamma ❤️

Bli först att kommentera

I LOVE Umeå

Av , , Bli först att kommentera 6

Helgen tillbringades i Umeå hos älskade lilla Mamma ❤️

Förrådet med kramar är äntligen påfyllt!

Tänk att hela kroppen slappnar av och på vägen hem gick radion på högsta volym i ren och skär glädje.

Luften hemma känns lättare, vattnet smakar bättre och alla depåer av ”må gott” blir på fyllda.

I LOVE Umeå ????

Vi var bjudna på provkvällen på nya Harrys.

Lita på mig när jag säger att det rekommenderas varmt!

Maten var vansinnigt god, miljön super mysig och personalen är jätte trevliga.

Nu är jag tillbaka i Gävle och allt återgår till vardag igen.

Önskar er alla en härlig måndag.

Bli först att kommentera

Ingen lek!

Av , , 2 kommentarer 8

Jag har räknat får…

Druckit varm mjölk…

Duschat varmt…

Lyssnat på skön musik…

Vänt upp och ner på wish…

Läst en bok…

Funderat över livet…

Ändå så ligger jag här och lyssnar efter John Blund men han har nog hoppat över mig i kväll.

Har någon hans nummer?; E-mail adress?

Fungerar det med röksignaler?

Vi leker den här leken lite nu och då men nu vill jag inte leka mer!

2 kommentarer

Tokig och krokig

Av , , Bli först att kommentera 11

Ni vet när man önskar sig något så innerligt att hela kroppen värker?

Så vansinnigt mycket att man tom drömmer om det…

Någonstans där är jag precis just nu.

Fången mellan värmande solstrålar mot kinden en kall vinterdag och det lugnande ljudet av vågor mot stranden.

Mest av allt i hela världen så hade jag behövt få ta mig en lugnande promenad längs Lingonstigen.

Men om jag håller tummarna och tårna, ber en bön och allt annat skrockfullt jag bara kan komma på så kanske kanske jag har tur och min dröm slår in.

I väntan på det så fortsätter jag att vara ett nörvöst nervvrak i sann G stil.

Lite tokig, krokig och helt underbar.

Bli först att kommentera

Bubbel…

Av , , Bli först att kommentera 12

Det bubblar i kroppen…

En rastlöshet som inte går att stilla…

Vad är det som händer?

Betyder detta att jag har energi nog att uträtta mirakel?

Storstädning?

Sortera strumpor?

Håller tummarna och avvaktar…

Bli först att kommentera

För din skull…

Av , , Bli först att kommentera 9

Det har varit uppförsbacke ett längre tag nu.

Det har varit något jag gruvar mig inför, något jag tyckte gjorde ont och något jag var rädd för att det skulle komma att göra ännu mer ont.

På något vis så tror jag att jag har velat tro att det inte påverkar mig men någonstans så har det ändå gjort det och det har gjort mig låg.

Nu blev det rörigt, vad jag egentligen ville berätta att det gjorde inte ont i hjärtat, det spred bara ett lugn över hela min tillvaro och jag känner mig enormt tacksam

Idag gör det inte ont, idag är jag inte orolig, idag behöver jag inte känna sorg.

För din skull är jag lycklig ❤️

Bli först att kommentera

När?

Av , , Bli först att kommentera 12

Den här maktlösheten…

Att inte kunna påverka…

Att inte kunna styra eller kontrollera…

Tröttheten som äter upp mig inifrån…

Kroppen som vägrar samarbeta…

När tar det slut?

Bli först att kommentera

Kören!

Av , , 2 kommentarer 17

Vill ni höra något riktigt bra?

Jag har kommit igång med att sjunga i kör igen.

En gång är ingen gång, två gånger är en vana säger man…

Ikväll var jag på min andra körövning.

Min älskade underbara kör är tillbaka!

Energin jag får av sången är magisk.

Energin jag får av mina körvänner är magisk.

Energin jag får av att få komma ut är magisk.

Men mest MAGISKT är det att jag för några timmar får känna mig som en riktig G ❤️

IMG_20180918_203327667

2 kommentarer

Katten på nystanet

Av , , Bli först att kommentera 14

Fördelar med att vara ensam:

•Sovmorgon dygnet runt
•Ingen förväntar sig frukost, lunch eller middag
•Fritt fram att se precis vad som helst på tv
•Är man trött redan 18.00 så får man gå och sova
•Ingen skrattar för att jag har djupa samtal med katten

Nackdelar med att vara ensam:

•Ingen som säger godmorgon eller godnatt
•Äta ensam
•Ingen att kramas med
•Ingen att prata med (förutom katten)
•Ingen som lockar fram skratt när det känns tungt
•Dagarna går i slowmotion
•Ingen drar igång galna/roliga upptåg

Hmmm… Det här med att vara ensam på veckorna verkar inte riktigt vara min grej…

Trollungen har nytt jobb och arbetar numera tillsammans med Den långe vilket betyder att dom bägge två lyser med sin frånvaro under veckorna.

Jätte JÄTTE kul för dom båda och det gillas skarpt!

Men aldrig tidigare har jag känt mig så här liten och ensam.

Lösningen får bli att hitta mig någon slags sysselsättning för de dagar då dumma kroppen håller sig lite lugnare.

Sticka sockor vore väl kanske en bra idé?

Eller såg ni också framför er hur jag lyckats trassla ihop allting och nystanen som flyger omkring med katten efter?

Detta tål att tänkas på ;)

Bli först att kommentera

Jag hade glömt…

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag hade glömt bort hur förnedrande det är att sitta i rullstol…

Hur man blir nonchalerad, hur folk tittar snett, hur dom tränger sig förbi när det blir trångt och hur lätt man får sig en smäll av både armar och väskor.

Helt plötsligt så blir man behandlad som om jag inte längre är kapabel till att varken svara på tilltal eller tänka själv.

Hur kunde jag glömma bort allt detta?

Jo för jag dom flesta dagarna sitter hemma i soffan, på tryggt avstånd från människor och invaggad i min trygga lilla bubbla.

Det går oftast flera dagar utan att jag träffar folk eller tar mig ut och så länge jag sitter här ensam så tror jag mig längta ut till det ”normala”.

Idag fick jag mig ett kallt uppvaknande när jag hade lite ärenden på banken och det som kändes som ett trevligt avbrott i min vardag istället blev som en ordentlig käftsmäll.

Folk pratar över mitt huvud, ingen tar ögonkontakt och jag fick mig både en och två ordentliga smällar då folk tydligen inte kan se mig när jag sitter i rullstolen.

Istället för att må bra av att få komma mig ut så känner jag mer för att krypa ner under täcket och gråta mig less…

Över & out

Bli först att kommentera