Halloween är då över och den kan summeras enligt detta:

Sonen utklädd till monster, check

Ungar som tiggt godis, check.

Uteplatsen inlindad i toapapper dvs bus, check.

Lykta tillverkad enligt konstens alla regler, check.

Monster purjolök...

Undrar vad de har fått för extra näring?

Vi har konstaterat att jag har fått min "sko älskar gen" av min mamma.

Mamma kärlek för högklackade skor föddes i Dedes (farfars) skobutik i Istabul och allt sedan dess så är det ingenting annat som gäller.

Mina allra första högklackade skor fick jag av just Dede i hans butik, de var röda, gjorda av lack och hade givetvis hög klack. Jag gissar på att jag kanske var 8-9 år gammal då.

Omedelbar kärlek som lär hålla i sig resten av mitt liv <3

Nu börjar mamma vara orolig för att hon, den dag hon hamnar på hemmet, inte kommer att få ha högklackade skor längre.

Oavsett att det är EVIGHETER dit mamma så lovar jag här och nu, dyrt och heligt, att ingen ska få sätta på dig tofflor på hemmet!

Högklackade skor är inte en accessoar, det är en livsstil!

Bara för att man kanske blir gammal och gaggig förändrar inte det faktumet.

Kommunicerar vi inte längre?

Finner mig själv sittandes vid köksbordet tillsammans med vänner och alla har varsin dator som har oss i ett järngrepp.

Vad hände med att sitta och prata?

Visst pratar vi och skrattar lite mellan varven men tangenterna glöder medans.

Vad är det som gör att det är så lätt att försvinna in i cyber rymden?

Varför är det mer spännande än annat?

Hmm...

Kanske dags att göra valet att stänga av datorn och umgås istället?

Klockan heter William och han väntar just nu på att tiden ska springa ikapp honom...

G fick just ett hjärta <3

När trollet skulle till att börja gå så fick både jag och världens bästa farmor lite panik...

Trollets pappa var utomlands och jobbade. Det sista han sa när han åkte iväg var "bara han inte börjar gå medans jag är borta"

Farmor tog ett snabbt beslut , hugget i sten, att trollet minsann skulle få hejda ivern att gå i ett par dagar till.

Sagt och gjort!

Så fort han försökte sig på ett par steg så plockade vi snabbt ner honom och bad honom vänta ett litet tag till.

Hur i hela friden stoppar man ett skenande tåg?

Oj vad arg han blev.

Dagarna gick och vårt dåliga samvete växte.

Men så kom äntligen pappa hem, öppnade dörren, och trollet som satt i hallen reste sig upp och tog sina första stapplande steg rakt in i pappas famn.

Det är kärlek <3

"Mamma varför är det så att när killar öppnar munnen, då kommer det ut bomber, krig, vapen och monster, men om tjejer öppnar munnen så kommer det ut rosor, hjärtan och små söta hästar?"

Manligt och kvinnligt?

Sällan och aldrig förr har väl någonting doftat så underbart som denna parfym!

Alien från Thierry Mugler...

Överst på önskelistan nu!

Enligt Aftonbladet så är det så här det ligger till:

• Sju av tio män som lever i en fast relation tycker att de har ett bra sexliv.
• Antal sexpartners per man har ökat.
• Genomsnittet partner per man ligger på femton, inte fler.
• Var tredje man tycker att vi kvinnor är sexiga oavsett hur gamla vi är.
• När det gäller våra yttre attribut så är rumpa och bröst det män helst tittar på
• Yngre män tycker att baken är mer poppis än brösten.
• Den svenske mannen nöjer sig med att rumla runt i sängen, istället för på stranden, på köksbordet eller i bilen.
• De män som vågar ta ut svängarna lite mer och gärna testar nya saker är oftast de yngre mellan 18 och 35 år.
• 48% av männen onanerar minst en gång i veckan
• 19% av männen fantiserar om gruppsex.

2112 Svenska män är det som har svarat på frågorna och nu ska de stackarna alltså svara för hela den manliga befolkningens uppfattning om mäns tankar om sex?

Stämmer detta?

Känns det rätt?

Hmmm...

Hou hou shu...

Undrar om man kan kinesiska sen?

Det säger sig själv att detta är bilen för mig ;)

Snälla tomten, dessa önskar jag mig till jul ;)

Det är ett badkar!!!

Kanske några av er har sett Viva La Bam?

En helt galen serie som gick ut på att driva så mycket som möjligt med stackars Bams föräldrar och farbror.

Inte riktigt min smak av humor men ni vet hur det kan bli när man zappar förbi och fastnar ibland.

En av gångerna så var det dags för tvångsdiet av stackars tjocka pappan Phil

"Dont feed Phil"

www.youtube.com/watch

Det satt lås på kylskåp, radioreklam om att inte mata Phil, Reklamskyltar och flygreklam + en massa andra galna saker för att ingen skulle mata Phil eller underlätta för honom själv att få tag i mat.

Jag skulle behöva en dust av Bam!

Vi tjejer är ofta (?) fixerade vid vår vikt JA, men när den fruktansvärda sanningen är att det på något sätt smugit sig på 20 (!!!) extra kilo på kroppen bara sen i maj då är det inte någonting man inbillar sig.

Då är katastrofen ett faktum.

Visst vet jag vad det beror på, allt är Hjulias fel. (Vilken tur att jag kan skylla allt på henne)

Från att ha jobbat mer än en heltid, promenerat flera gånger per dag med mördarhunden och kunnat hålla igång dygnet runt, till att bara sitta i Hjulia och knappt röra mig alls, så säger det sig själv att det bara kan sluta på ett sätt.

G är fet!

Vem jag än frågar så säger de "nej det är du inte" men jag vet att de ljuger.

Jag ÄLSKAR mina kurvor men det finns en gräns när kurvorna övergår till fläsk valkar och det är inte ok!

*SUCK*

Ohälsosamt, äckligt, tungt och inte det minsta snyggt.

Planen är nu:

• 500 chrunch per dag (Självförvållat)
• Rehab 2 ggr i veckan
• Styrketräning på Iksu varannan dag (Med P.T from hell)
• Pulverdiet 1 månad för att sedan lägga om kosten helt

Men det skulle inte skada med lås på kylskåpet, reklam skyltar som uppmanar till att inte mata G och en fullständigt galen karl som springer efter mig och häcklar mig för att jag inte ska äta.

Min underbara väninna hjälpte mig att ta före bilder av G kroppen, vilket resulterade i en skratt attack utan dess like vid åsynen av alla fläsk valkarna...

Kanske, men bara kanske, så kan jag bjuda på dom den dagen jag har hittat tillbaka till mitt snygga jag-

Tack och lov att man kan skratta åt eländet!

Hur är det möjligt att jag är som en isbit?

Ligger nerbäddad under både filt och täcke men fryser ändå.

Tror minsann att det krävs lite hetare händelser under täcket för att få upp värmen?

Alternativt en utlands resa till varmare trakter eller en riktigt varm dusch.

Vill ni gissa på vad det blir just ikväll?

Min väninna konstaterade redan i morse att det var ett "big mistake" av mig att anta utmaningen med 10 x crunch `s i så många dagar som tummar.

Mest för att hon vet att jag är tjurskalligare än f*n själv gissar jag.

Nu sätter jag punkt för antalet tummar för det är redan nu omänskligt många.

50 st tummar = 500 st crunch `s i 50 dagar

Varenda vettig människa inser att det inte finns en chans i världen att jag kan göra dessa 500 chrunch `s rakt upp o ner, iallafall inte de första dagarna.

Men jag kan dela upp dem under dagen och det är så jag tänker göra.

Usch jag gruvar mig redan nu för morgon dagen...

Ibland kommer jag på mig själv när jag berättar för min omgivning om hur bra det är att faktiskt vara singel.

Ibland möts jag av förståelse och andra gånger av total oförståelse.

Alltså har jag nu för egen räkning försökt göra en lista med fördelarna för den som kanske funderar på att bli medlem i singelklubben:

• Den absoluta fördelen med att vara singel måste ju ändå vara att kunna komma hem med hur mycket nya inköp som helst, utan att någon annan ifrågasätter nödvändigheten med den nya bh `n , de nya skorna eller den där lampan som bara skrek om att få följa med hem.
• Oavsett vad det än gäller så har jag alltid rätt!
• Friheten att kunna stanna borta utan att fråga om lov/meddela någon annan.
• Inga bråk om vart jag ska fira jul/påsk eller midsommar.
• Jag kan flörta med vem jag vill och hur ofta jag vill.
• Ingen som snarkar, eller fiser hela natten igenom, bredvid mig i sängen.
• Fullständig makt över tv kontrollen och radion.
• Ingen känslomässig bergochdalbana pga kärlek.
• Jag kan vara bitter på allt och alla utan att någon påpekar att jag är just det.
• Om jag inte är sugen på sex just ikväll så behöver jag inte komma med ngn bortförklaring eller ställa upp för husfridens skull.
• Inga bråk eller tjafs.
• Ingen svärmor. (fast jag har faktiskt älskat mina svärmödrar om sanningen ska fram)

Men... om vi skulle börja lista upp nackdelarna med att vara singel så skulle bokstäverna inte räcka till så "We dont go there" idag.

Får jag köpa nytt bara för att det matchar mina naglar?

Likt en löpeld sprider sig uppmaningen på facebook att trycka på gilla knappen för att jaga situps x 10:

"Jag gör 10 sittups för varje person som gillar detta, vågar du utmana dej själv? Sätt ut detta på din status "

Undrar hur min stackars kusin ska klara sig som redan nu har 56 st tummar?

Vad skulle hända om man likt en annan vän dessutom lägger till att man kommer att göra dem i lika många dagar som antal personer som gillar?

Jag leker med tanken på att våga ta steget...

Jag kan garantera att min P.T skulle se det som ett hedersuppdrag att övervaka plågan varje dag iallafall.

Fast varför just situps? Dom ger ju lätt ryggvärk och tex crunch är mer effektiva för magmusklerna, mitt absoluta problemområde.

Våga och vinna eller fega ur?

Äh vad tusan, vi kör den här, istället för på facebook, i min egna variant:

Jag gör 10 crunch per person, i lika många dagar , som personer, som tummar detta!

Bildbevis är en självklarhet + alla detaljer om vilken dum idè detta var när träningsvärken tar över kontrollen.

Ni har makten, varsågoda.

Regnet formligen öser ner utanför mitt sovrumsfönster...

Men vad gör väl det?

Här inne ligger jag skönt nerbäddad under en filt och i mitt fönster brinner ljusen.

Livet kan knappast vara mysigare än så här.

Tårarna strömmar nerför mina kinder varje gång jag ser dessa fantastiska människor som kämpar för att återta kontrollen över sina liv.

Förstå hur stort det är att inför hela världen blotta sig så som de gör.

Totalt lämna ut sig, låta alla se...

Men vilka kämpar!

Detsamma gäller alla som väljer att ta tag i det som gör dem illa, skadar deras hälsa och fortkortar deras liv.

Hurra för alla dem som väljer livet!

Jag har en vän som just nu går igenom samma kamp, men utan Bob & Jillian.

Vännen är vansinnigt duktig och jag är så stolt!

Ibland så springer jag på de mest hysteriskt roliga saker som bara jag kan hitta...

Kolla in dessa "energy" drinkar tex:

Memory, Vitamins, Love, Beta-caroten och Slim.

Vore jag bara lite mer lättlurad så kanske jag skulle börja dricka dem alla i hopp om att tex bli brunare (Beta-caroten) eller smalare (Slim) men den som känns som mest spännande måste ju ändå vara Love?

Då var det bara den lilla haken med att jag saknar en väsentlig kroppsdel som skulle kunna kvalificera mig att dricka just denna...

Fungerar den verkligen?

Hur många måste man dricka för resultat?

Är det ett hållbart resultat?

Någon som vill vara testpilot?

;)

Idag har jag varit på ortopedtekniska för att prova ut skenor till de dumma fötterna.

Fötterna vill nämligen inte riktigt följa med utan tycker det känns som allra bäst om de får vika in sig undertill... Svårt att förklara men mycket opraktiskt.

Till saken hör att för att få skenorna att fungera så måste jag köpa nya skor.

Skor som jag i vanliga fall faktiskt inte ens skulle överväga att låta flytta in hemma hos mig.

OAVSETT hur sköna de än påstås vara.

Mina skor ska ju vara vackra, snygga, läckra, höga och sprida kärlek <3

Som tex dessa som fick följa med hem från stora staden:

Nu gäller det att gnugga geniknölarna och hitta en mellanväg som gör alla lyckliga.

Kölapp?

Jag visste att jag hade missat något.

Hur länge ska jag vänta då?

Det har ju redan gått flera månader...

Ikväll är jag inte omtyckt av sonen.

Han har haft problem med sin mobil som inte vill skicka iväg sms. Mottagningen av sms är det inga problem med men skicka går inte.

Hans mamma fixar allt ,så självklart så fick hon i uppdrag att lösa problemet.

När den elaka mamman försökte sig på en total återställning ja då försvann givetvis hela adressboken *oops* men ändå fungerar ingenting.

Nu har han i flera olika omgångar förklarat hur "ledsen" han är för detta.

Hans mamma skulle vilja påstå att han är PISSED!

Om han bara vågade så skulle han ställa sig framför mig och skrika åt mig men det gör han inte (Smart kille)

Alla livsviktiga telefonnummer som till mamma, pappa, mormor, morfar osv har jag lyckats lösa, men hur ska jag trolla fram alla nr till de söta flickorna som han är mest upprörd över att ha förlorat?

Så nu sitter jag här och lyssnar medans han mycket upprörd pratar för sig själv inne i sitt rum (safe zon):

"Mycket smart av mamma"

"Hur tänkte hon nu då? Eller nej det gjorde hon ju inte"

"Hur glad skulle DU vara om jag tömde din mobil"

"Jag orkar verkligen inte med detta"

"Det kommer att ta 100 år innan jag får tillbaka alla nummer"

Inte lätt att vara liten kille alla gånger.

Men jag kan lova att det inte heller är så lätt att vara den elaka mamman alla gånger...

Hjulia kan inte ta sig fram en enda millimeter när det ligger vitt på backen!

Det spelar ingen roll åt vilket håll jag än försöker rulla.

Försöken att luta mig ur henne (utan att trilla ur helt) i hopp om att fördela vikten fördelaktigt fungerar inte heller.

Kanske att det finns dubbade skor även till henne?

För en sak kan vi göra klart på en gång:

Jag vägrar sitta inlåst inomhus hela vintern!!!

Särskild Kompetens Inriktad Träning

För att säkerställa högsta kvalitet och produktivitet från alla anställda,
kommer fr.o.m. nu vår policy vara att alla medarbetare regelbundet skall
genomgå det långvariga strategiska programmet för Särskild KompetensInriktad
Träning (S.K.I.T.)

Företagets avsikt är att ge de anställda mer S.K.I.T. än andra företag ger
sin personal. Och om du inte tycker att du får tillräckligt med S.K.I.T.
vänligen kontakta din arbetsledare, du kommer då omedelbart att placeras
högst upp på S.K.I.T.-listan.

Som du redan känner till är våra chefer speciellt lämpade för att se till
att du får all den S.K.I.T. du behöver. De anställda som inte anser sej ha
behov av att ta S.K.I.T. kommer att istället, som ett alternativ, att
skickas på den tidigare aktuella Äldre Träningsmetoden (Ä.T. S.K.I.T.)

De som misslyckas med Ä.T. S.K.I.T.utbildningen kommer utan dröjsmål att ges
ett Generellt Realtidsanpassat Informationspaket Som Jobbet Och Befattningen
Behöver (G.R.I.S.J.O.B.B.)tills de känner att de är motiverade att ta emot
S.K.I.T. från sina överordnade.

Nästa steg i din karriärsplanering

Vi lägger ditt namn till vår Representanter Över Våra Särskilda
Ledarförmågor, Intressanta ChefsKandidater Avspeglande Rörelsens

Effektivitet -lista (R.Ö.V.S.L.I.C.K.A.R.E.)

De som visar sej ha en naturlig fallenhet som R.Ö.V.S.L.I.C.K.A.R.E.kommer
att ges ett S.K.I.T.jobb, och kan eventuellt senare komma att befordras till
Handledare Över Gruppchefer. (S.K.I.T. H.Ö.G.)

Samtidigt ber vi att få påpeka att personal som vägrar ta S.K.I.T. kommer
att ges Särskilt Personligt Anpassad Riktigt Kunskaps-sökande Enskild
Nystartsmöjlighet (S.P.A.R.K.E.N.)

Tack för er uppmärksamhet.

Herr.Nilsson

Styrelsens Tillförordnade Organisatör Rörande Särskild KompetensInriktad
Träning S.T.O.R. S.K.I.T.)

Det finns ett ställe i världen som är mig mer kärt än alla andra ställen jag någonsin besökt.

Bodrum <3

www.aftonbladet.se/resa/resmal/europa/turkiet/article7985759.ab

Bodrum har allt, och då menar jag verkligen allt.

Bodrum är också platsen då jag upplevt mina flesta "första".

Första kärleken, första pussen, första fyllan och många många fler första.

Planen är att nästa år åka ut på en 2 veckors segel semester med utgång från just Bodrum för att sen återvända dit och semestra någon vecka till.

Visst är det så att allt man skrivit ner aldrig någonsin försvinner, vilket betyder att den resan precis just nu blev skriven i sten?

www.aftonbladet.se/wendela/article7983562.ab

Tydligen avslöjas mina sexuella färdigheter av färgen på min bh!

Men vad gör jag om färgen jag har valt idag inte finns med i undersökningen då?

Hmmm...

Jo jag vet, det blir inget sex!

Evig makt i tid och rum är det säkert många som drömmer om.

Men ingen slår Kejsaren, Qin Shihuangdis, som regerade under Qin dynastin.

Han anlade en enorm underjordisk grav som skulle garantera honom ett långt lyckligt liv med evig tillvaro.

Man säger att det tog ca 700 000 man ca 40 år att färdigställa Qin Shihuangdis gravanläggning.

Med sig i graven tog han gravofferstatyer av soldater och hästar , ca 8000 soldater, alla gjorda i terracotta, större än genomsnittmänniskor.

Varenda terracotta soldat har ett eget unikt utseende, och deras längd varierar mellan 180-197 cm.

Utställningen på Östasiatiska museet visar bara en bråkdel av de soldater och andra fynd som man fram tills idag har grävt fram, ändå kan man ana sig till hur fantastiskt det måste vara att få se den i verkligheten, på plats i Kina.

Om ni har vägarna förbi Stockholm innan den 16 januari 2011

så rekomenderar jag verkligen alla att uppleva detta.

www.etnografiska.se/smvk/jsp/polopoly.jsp

www.dn.se/sthlm/terrakottaarmen-intar-stockholm-1.1154899

Höjden av självplågeri (läs tortyr) är att vara hungrig o sitta med mat i knät...

G fick just en mycket vacker önskan från en kär mamma till bästa väninnan:

"Säg till Bella att jag sätter Änglarna på hennes högklackade skor så hon kan gå bra snart"

Änglarna är så välkomna så!

Tack <3

Vilken tur, jag väntar ;)

Undrar vad för slags hjälp det är som erbjuds?

Nytt boende?

Pengar?

Snygg karl?

Städhjälp?

Hjälp vill självhjälp?

Spännande!

I brist på en snygg, stor, stark,lång, muskulös, smart och sexig man, som faller ner på knä framför mig och ber om att få dela resten av sitt långa liv tillsammans med mig, så tog jag saken i egna händer.

Jag är nu förlovad med mig själv och lovar att vara mig själv evigt trogen.

Länge leve kärleken!

Att jag är små tokig visste ni ju redan och livet blir inte roligare än vad man väljer att göra det.

;)

Min underbara väninna Cissi sa just:

"Bella du är snygg, sexig och rullstolsburen"

Sen var vi båda två tvungna att skratta hysteriskt en stund, för det lät så tokigt.

Lite roar små.

Förlåt...

Jag kunde inte behärska mig!

Välkommen hem till mig vackra lila skor :)

Hjulia var svårt skadad!

Det hade kunnat sluta med en katastrof i form av utebliven shopping runda, ingen sightseeing och ingen utgång...

Men så kom D ridandes på sin vita springare ( I själva verket så kör han polisbil och det är så hans sambo tycker han är som sexigast,  jag tror, mellan dig och mig, att hon tänder på uniformer men det är en helt annan historia) men nu är det min historia så jag hittar på som jag vill.

Han fällde ner Hjulia på rygg och tog tag med hårdhandskarna, hon hann inte ens med att protestera och sedan var ordningen återställd!

Dagens hjälte men framför allt min hjälte är D!

Kvinnor och deras självbild...

Låt mig öppet och ärligt erkänna att jag i vissa lägen verkligen tror att jag är minst 2 storlekar mindre än vad jag i verkligheten är.

Så står jag där (Ok då, just nu sitter jag ner, men vi ignorerar det för stunden) i den trånga, minimala, varma och hemska provhytten och försöker förtvivlat krångla mig i den lilla, lilla trånga men vansinnigt sexiga klänningen.

På ett par minuter hinner jag planera in en express diet, plastik kirurgi och div inköp av förskönande "hållinfetmagen" korsetter.

Garderoben hemma har faktiskt en hel hylla med kläder som väntar på min makalösa förvandling...

Men ingenting kan förändra faktumet att jag är en kvinna med former.

Jag har höfter, mage, rumpa och ett par bröst modell större.

Hur snygga kläder jag än hittar så det går det inte att förneka eller att trolla bort detta.

Och vem tillverkar lika snygga och sexiga kläder i storleken "inte super smal"?

*Fnys*

Just nu kliar det i mina fingrar för att börja designa kläder till alla slags kvinnor!

Stora, små, korta, långa, fyrkantiga, rutiga, prickiga och runda.

Alternativt börja abonnera på tält i alla guds färger.

Ibland är ju Hjulia fruktansvärt dålig på att se sig för vart hon rullar någonstans.

En riktig fart drulle är vad hon är!

Full fart framåt tycks vara hennes melodi i alla lägen.

Hon har absolut inte en enda tanke på alla höga och farliga kanter som gärna vill sätta stopp för hennes framfart.

När hon är på det humöret så får jag alltså ta med i beräkningen att det ibland tar tvärstopp.

Nu menar jag inte stopp som i "oj det blev visst stilla nu"

Utan snarare " Shit nu flög jag ur stolen"

I det läget så finns det några saker att komma ihåg:

Titta dig noga omkring, var det någon som såg mig flyga på näsan?

Om svaret är ja så titta allvarligt på åskådarna, buga dig ner mot marken och fråga högtidligt:

"Visst ligger Mekka hitåt?"

Det är viktigt med vila, även då man är på rymmen ;)

Det kostar att ligga på topp... 125kr för en smörgås! Suck

En kvinna jag talade med häromdagen har fastnat i mitt huvud.

Hennes åsikt om hur världen fungerar både fascinerar och skrämmer mig.

Enligt henne är ordningen i världen enligt följande:

Först Gud sedan min make!

Hon tittar aldrig sin man i ögonen.

Hon står alltid beredd i hans närhet för att hela tiden kunna ge honom allt han kan tänkas behöva.

Hon talar aldrig utan hans tillåtelse.

Hon lagar mat, städar och gör sig vacker när han är borta på jobb för att han aldrig ska behöva bli störd av hennes stök när han är hemma.

Hon lämnar aldrig hemmet utan hans sällskap.

Det finns ingen förrutom Gud som vet bättre än hennes make.

Det kanske är dags att vakna upp och tänka om?

Sen om det är jag eller hon som borde tänka över sin livssituation låter jag vara osagt...

Schh...

Försök vara lite tysta nu, jag och Filippa myser <3

Dags för bebis uppvaktning för Filippa nu <3

Om det finns fler än mig som uppskattar ögongodis i form av män i läkarrock så kan jag med varmt hjärta rekommendera Karolinska i Huddinge!

MY GOD!!

Ena godbiten efter den andra.

Jag funderar seriöst på att skicka dem ett brev med förslag om att dela ut haklappar i entren...

Ful som stryk: (vardagligt) nedsättande uttryck om en person eller föremålsofördelaktiga yttre utseende

Vem bedömmer egentligen vem som hamnar under kategorin "ful som stryk"?

Får man säga så till någon öga mot öga?

Eller får man säga så om någon när de inte hör?

Kan man säga så då man ser någon i tv, i en tidning eller på bild?

Är det mindre sårande då?

Alltså om personen i fråga inte vet om att just den anses vara ful som stryk?

Bilder kan ju verkligen vara orättvisa ibland.

Ta tex mig, jag kan se hyffsad ut på bild, är djävligt ful i verkligheten, men kanske kan plocka någon pluspoäng på min charm om jag har tur ;)

Skulle jag bli utan nytt arbete om jag bifogade min bild i en arbetsansökan och det stod mellan mig och en vansinnigt snygg människa?

Eller är det pluspoäng att skicka med en bild så de får lite mer känsla för vem personen som letar efter jobbet är?

Men vad gör om man inte ens fastnar på bild?

Eller ser så taskig ut att man inte ens få komma in hos en fotograf, och precis allt hänger på just den där ansiktsbilden?

Att dra en påse över huvudet kanske är ett bra alternativ i många fler lägen än bara då man fått med sig ett fult ragg hem?

Mina cravings brukar inte gå av för hackor.

Visst kan jag vakna mitt i natten och vara vansinnigt sugen på en saftig hamburgare med pommes.

Kall oboy och ostmacka.

Eller en kexchoklad kaka.

Men vad tror ni om taxi chauffören som konstant är så hungrig att han har fyllt handsfacket med kryddstarka korvar, chips, choklad, bröd och smör?

Extrem hunger?

Sken gravid?

Mask i magen?

Tror ni att jag borde föreslå att han antingen sätter upp varnings trianglar, utanpå taxin, eftersom att bilen stinker vitlökskorv?

Eller bara rekommendera honom att uppsöka läkarvård?

Mitt i det lilla lilla rummet satt jag och Hjulia.

I rummet fanns även 3 läkare och 1 st patient på bår.

Snabbt som attan sökte jag ögonkontakt med en av läkarna och erbjöd mig att flytta på Hjulia så att de skulle få lite mer utrymme att röra sig på.

"Nej nej, sitt kvar du"

"Ja du, nog lär jag sitta kvar alltid, men jag kan rulla undan ?"

Läkaren tittade på mig som om jag var från den yttre rymden och blev sedan knallröd.

Ha ha ha finns det ingen som har en liten gnutta humor i sig?

Om jag kan skämta om mig och Hjulia så borde alla andra också kunna göra det.

;)

Livsöden och historier som kanske inte är menade att nå dagsljuset är alltid spännande.

Även om det inte är ok att skvallra så gör vi det alla mer eller mindre oavsett hur mycket vi än försöker att hävda motsatsen.

Jag besitter lyckan att få förstahands berättelser från någon som dagligen får ta del av makalösa livsöden.

Min källa får hädanefter namnet MrT

MrT är alltid mycket noga med att aldrig dela med sig av namn, platser eller någonting annat som kan avslöja vem det är han får höra allt ifrån men det gör inte historierna mindre intressanta.

Härom kvällen var det dags igen.

MrT fick sällskap av en ung kille som var på vansinnigt dåligt humör.

Killen talade samtidigt i mobilen med någon som inte kan ha varit någon annan än hans sambo/fru.

"Hur kan du göra så här emot mig?"

"Men åk hem till den andra killen då"

"Du är ju vansinnigt sugen på hans stora ***"

"Gör bort det så är du väl nöjd över att få ha provat på en stor sen"

"Hoppas det smakar"

"Det är väl det enda som räknas , att den är stor"

"Du skulle aldrig gå ifrån mig om det inte vore för hans storlek"

MrT försökte hålla låg profil, givetvis svårt med tanke på att killen sitter bredvid honom och skriker ut alla desperata/galna/tokiga saker.

Ska vi gissa på att det var lite glädjedricka inblandat i leken?

Ska vi gissa på att det kanske inte var så illa som det lät?

Törs vi gissa på lite dåligt självförtroende?

Kanske rent av lite storleks fixering?

Eller har storleken verkligen så stor betydelse?

Min gissning är att min stackars lilla mamma i detta nu är mycket tacksam för att jag INTE vädrar mina tankar kring denna fråga ;)

Trollet  hade en utläggning om min flygrädsla.

Han och hans pappa hade pratat om hur det skulle kunna se ut.

Alla hade gått ombord på planet men en saknades.

Kvinnan som  krampaktigt håller fast sig i ett handtag.

Till slut får polisen lova att skära bort hela handtaget för att få med henne ombord...

Sen frågar han lite skyldigt:

"Visst får man skoja om sånt ibland?"

G älskar rosa men det finns gränser!

G lever.

Flygturen gick osannolikt bra.

Dvs om man bortser från spektaklet att liksom en liten resväska bli packad och fastspänd på en pirra och bli dragen baklänges uppför flygplans trappen.

Eller irritations momentet över att inte i vanlig ordning få stressa sig ut från planet, efter att vi landat, i jakten på att först av alla få slita väskan av bagage bandet.

Istället fick jag snällt sitta kvar till allra sist innan Hjulia, iskall efter flygturen i bagageutrymmet, fick göra mig sällskap igen.

Nu vet jag att jag törs rymma hemifrån fler gånger!

HURRA!!!

Änglavakt

"Jag kan flyga, jag är inte rädd"

Ärligt talat så är jag löjligt rädd för att dö i en flygplanskrasch!

Ja jag vet att den % chansen för det är ca 1 på 4,2 miljoner men det är inte en logisk rädsla.

Det var aldrig ett problem tidigare, dvs före den 11 september...

När första tornet föll så satt jag framför tv `n i Bangkok och packade min väska.

Känslan av att sedan bege sig till flygplatsen, när ingen visste om det var fler flygplatser som var utsatta, var fruktansvärd.

Jag satt och höll koll på mina medpassagerare varje sekund av de 12 timmar som resan tog, i väntan på att någon skulle ta fram ett vapen eller en bomb.

Livlig fantasi?

Ja verkligen!

Men rädsla går inte att kontrollera och efter det så är jag flygrädd.

Nu får rädslan hålla sig i schakt för ikväll rymmer jag iväg på ett besök i stora staden.

Kramkalas av bästa kvalitet står överst på göra listan.

Kanske dags att kolla om jag har alla P `n  med mig, eller är det bara för utlandsresor det gäller?

Ni vet: pengar, piljett, pass, p-piller och pondomer...

Nu för tiden räcker det väl mest med pengar, mobil och kontokort.

Färdig skrivet för mig, strax är det är dags för premiär spektakel i att flyga för mig och Hjulia.

Nu rymmer jag hemifrån!

Alltså hur ont kan det göra i en stjärt dagen efter?

Eller rättare sagt 2 dagar efter...

*Jag ber om ursäkt om rubriken fick dig att sätta kaffet i halsen*

Min PT jublar nog högt när jag berättar för honom att träningsvärken nu slagit sina klor i mina bröstmuskler, armar och framför allt stjärten!

Det gör ont att sitta på ladugårdsdörren!

Undrar om han, ja min PT alltså, är straffet jag får för alla mina synder?

Ladugårdsdörren är straffet för all god mat och saltlakrits som inte tycks vilja vara någon annanstans än som ett icke smickrande band runt min mage och extra stoppning runt stjärten.

Hur är det möjligt att han hittar av alla övningar som skrämmer slag på alla mina lata muskler?

Att han tar fram träningsvärken från h*lvetet och njuter av min smärta?

Han lovade mig att träningsvärken inte kommer att kunna hindra oss från att träna då han kan flera hundra andra övningar istället för de vi gjorde sist.

Vilken lättnad, undrar om min tacksamhet för ännu mer träningsvärk skiner igenom?

Inte?

Bäst att jag jobbar på det då eftersom det här tillståndet garanterat kommer att bli min nya sambo även efter min och Hjulias separation.

Hurra :)

Vill DU FÅ FLER LÄSARE TILL DIN BLOGG?

G med klös

Jag vill inte träna idag.

Jag vill vara ledig idag.

Idag  ansöker jag om att få vara en riktgt latmask.

Chefen har godkänt min frånvaro eftersom jag jobbat så hårt tidigare i veckan så nu ligger jag på sofflocket och bara jäser istället.

Lat G!

Morgonens höjdpunkt är alltid att dricka en kopp te och läsa morgontidningarna.

Men dessa Söndagar...

Inga tidningar!

Självklart vet jag att det går att läsa dem på nätet.

Men närversionen ger mig inte svarta fingertoppar.

Nätversionen prasslar inte.

Närversionen tar inte upp platsen där egentligen min frukosttallrik vill stå.

Söndagsmorgnarna känns som lite halvnakna utan tidningarna.

Kanske det är dags för G att prenumerera på DN `s Söndagtidning?

Mitt behov av att njuta av snygga skor är okontrollerbart!

Det är omöjligt att stoppa!

Mamma och jag kom idag överrens om att så länge vi får ha på oss snygga skor så kan vi i övrigt gå omkring nakna.

Ingen fara, vi kommer garanterat, båda två, att fortsätta ha på oss kläderna när vi går ut men bara för att förklara hur kul vi tycker det är med snygga skor.

Idag utökades sko garderoben med ett par nya skor och lyckan är total ;)

Tack älskade mamma!

Trollet ska sova borta i natt.

Hemma hos en flicka han tycker är söt.

Visserligen ska nästan hela klassen sova över där för att hon har kalas med övernattning men han fixar och grejar för att allt ska vara rätt.

Present är inhandlad efter mycket ångest över vilken present hon skulle uppskatta mest.

Själv har han slagit in presenten (det är en rosa halsduk men skvallra inte)

Skjorta ska han visst ha på sig.

Nyduschad vill han vara.

Han har lagt fram rena snygga jeans också.

Vad tror vi, ligger det kärlek i luften?

"Men mamma bara för att hon är söt så behöver det faktiskt inte betyda att jag är kär i henne, vi är ju bara kompisar!

Jaha, ojdå, ursäkta mig :)

Man ska INTE sitta i en Hjulia om man vill få sig en fika i Umeå :(

Usch just nu är jag riktigt grinig...

Lite mat i magen så blir jag kanske snäll igen ;)

Det är inte synd om mig just nu.

Jag njuter av en bastu ute vid Umeälven.

Livet som G är underbart !

Jag vill känna musiken ta över all kontroll.

Jag vill känna hur det vibrerar inom mig.

Jag vill känna  passionen svepa med mig.

Jag vill känna det hett och vilt.

Jag vill lära mig dansa  modern tango!

www.youtube.com/watch

Vissa saker jag ser eller hör, biter sig fast mycket mer än annat...

Tänk dig att du befinner dig mitt i middagsrusningen i New York City, folk är som tokiga.

Tänk dig att du springer ut mitt i trafiken, stannar mitt på vägen och står kvar där.

Du står kvar där medan alla bilar fortsätter att köra, tuta och du känner hur paniken smyger sig på.

Lukten, ljudet, alla avgaser och hårda bilar skrämmer dig.

Rädslan över att bli påkörd och stressen över hur du ska ta dig därifrån gör att det är svårt att tänka klart.

Tänk dig nu istället att du står högst uppe på taket till ett av husen på samma gata.

Inga avgaser eller bilar som hotar att köra över dig.

Du omges av ett lugn och en gudomlig tystnad.

Du kan se ända bort till havet.

Solen skiner och fåglarna sveper majestätiskt förbi.

Vinden smeker mjukt din kind.

Så tänker du dig att du tittar ner på gatan uppifrån.

Härifrån kan du se alla bilarna men du kan inte höra dem.

Där nere är det fortfarande samma trafik, kaos och samma stress som tidigare.

Ingenting är förändrats, allt är detsamma, du har bara bytt perspektiv.

Trafik nere, sol uppe.

Detsamma gäller oavsett vad vi än gör, vart vi än befinner oss i livet.

Ibland behöver vi helt enkelt nya perspektiv för att kunna se saker och ting annorlunda.

“Life is like a box of chocolates... you never know what you're gonna get.”

Det kan inte finnas någon som missat Forrest Gump.

En underbar film med så många härliga oförglömliga citat.

Forrest hade i början av filmen mycket spännande benskenor och gissa vem som nu också fått egna benskenor.

Bara på prov och inte special anpassade men ändå spännande.

Första prov promenaden igår på rehab resulterade i en slags ank/vagg/link promenad på ett par meter.

Kanske inte snyggt.

Kanske inte snabbt.

Men nu händer det saker och jag är på G ;)

Nu dröjer det inte länge innan jag som Forrest kan säga:

"Now you wouldn't believe me if I told you, but I could run like the wind blows. From that day on, if I was ever going somewhere, I was running! "

"Godmorgon älskling, har du sovit gott?"

"Att ligga sked med dig får mig alltid att sova gott"

"Vad tror du om frukost på sängen?"

"Åh det låter underbart"

Finns det någon fler  som hör röster idag?

Varför är det så trist att vakna ensam när man inte behöver stressa iväg till jobbet utan egentligen skulle kunna ligga kvar under täcket och mysa hela morgonen?

G längtar efter frukost på sängen.

G vill sova sked.

G längtar efter sällskap i sängen ;)

Känslan som drabbar mig är om de tror att jag är desperat?

Eller om det kan vara så att de tror att det inte längre spelar någon roll för mig?

Vad är det som gör att de, som fått en klart och tydligt nej tidigare, nu tror att någonting ska ha ändrat sig?

Är jag på något sätt stämplad i pannan med ett stort lysande rött "DESPERAT" numera?

Skulle mina önskemål och krav ha sänkts från i våras till nu?

Behöver det inte längre fungera på alla plan?

Kanske det räcker med att någon bara tar hand om sånt som är jobbigt för mig just nu?

Det räcker säkert att någon tycker synd om mig?

Tar hand om den stackars handikappade flickan?

Till de stackars förvirrade människorna som inbillar sig att någonting av det ovan skrivna eller någonting liknande stämmer så kan jag här och nu meddela:

Jag är på inget sätt desperat!

Mig är det inte synd om på en endaste fläck!

Det finns inget behov hos mig av att bli omhändertagen!

Jag sitter inte i den sitsen att jag måste nöja mig med lite och ännu mindre bara för att jag sitter i Hjulia!

Jag är INTE hjälplös!

Gör inte misstaget att tro att jag skulle nöja mig med vad som helst bara för att kanske inte alla kan tänka sig en partner som är rullstolsburen.

Min självständighet och styrka har inte försvunnit bara för att de dumma benen slutat samarbeta just nu.

Mina önskemål och drömmar om mitt liv har jag inte lagt på hyllan bara för att vägen dit blev lite mer omständig.

Mitt liv är fortfarande perfekt även om det ser lite annorlunda ut för tillfället.

Misstolka mig nu rätt snälla: Er uppmärksamhet och försök till att "ta hand om mig" är smickrande om det hade funnits en ömsesidig attraktion mellan oss. Men med tanke på att vi tagit denna diskussion tidigare flera gånger så borde ni veta att det inte har ändrat sig någonting alls på intresse fronten.

Ett nej är ett nej oavsett om jag sitter i rullstol eller inte.

Hjulia har INTE automatiskt tilldelat er ett "get out of jail" kort!

Enligt säkra källor och div bildbevis bland vänner på facebook så har det snöat i min närhet.

Det betyder bara en sak:

Nu är det bråttom!

Jag SKA åka slalom innan vintern är över och det är inte förhandlingsbart!

I dag är det ett år sedan lilla älskade mormor lämnade oss.

1 år av saknad och outgrundlig smärta men framför allt saknad!

Vi överlevde detta år, någonting som ingen av oss trodde skulle vara möjligt.

Smärtan är djup men minnena, vackrare än vackrast, lever kvar och på så sätt så finns hon med oss i allt vi gör.

Lilla mormor du finns i våra hjärtan <3

Vad är egentligen kvinnlig list?

Är det att kunna få sin partner att tro att de själva kommit på den jätte bra iden, då det i själva verket är kvinnan själv som planterat, vårdat och till sist skördat fröet?

Är det att genom att trixa och fixa få den andre parten att tro att de får som de vill då det i själva verket är frågan om en ordentligt genomtänkt plan från början till slut?

Är det att låta någon annan göra det man egentligen skulle kunna göra själv men låta denne tro att man inte kan?

Fungerar det med kvinnlig list i alla lägen?

Finns det situationer då det inte är tillåtet att använda den?

Hur många kvinnor kan ärligt säga att de ALDRIG använt sig av den kvinnliga listen?

Inte en enda gång agerat stackars, ynklig, liten, svag, eländig kvinna för att den starkare parten ska göra "skit görat" eller det tyngre tråkigare görat?

Själv är jag lite kluven i det fallet.

Kampen mellan "kan själv" och stoltheten är så hård att jag oftast rider ut stormen istället för att utnyttja/använda/ta hjälp av andra.

Men om jag måste vara riktigt brutalt ärlig så har jag faktiskt några gånger viftat med ögonfransarna och stått med tummen i mitt i handen för att få hjälp med någonting som jag hade kunnat klara av själv...

Är det kvinnlig list?

Eller är det bara att utnyttja?

Kanske att jag retar upp några (många?) med mina åsikter och tankar?

Kanske att det stör en del hur jag uttalar mig och tycker till om mångt och mycket?

Men vet ni vad:

Det är bara döda fiskar som följer med strömmen!

;)

I några dagar nu, så har det stökats och bökats i troll ungens rum för att få det ännu bättre än tidigare.

Sista touchen kommer i em då loftsängen ska skruvas upp och fast i väggen

Sonen funderade lite över hur det ska bli att sova så nära taket:

"Vad händer om jag sätter mig upp mitt i natten riktigt fort?"

Hans mamma har ju självklart ett bra svar på även den frågan:

"Det blir en knock out!"

Att jag älskar min mamma över allt annat har nog lyst igenom både en och två gånger för den som kanske råkat ramla in på denna sida mer än 1 gång.

Men de gånger min mor står upp för det hon verkligen brinner för och tror på då svämmar mitt hjärta över av stolthet också!

Idag tar mamma återigen strid för mer personal inom äldreomsorgen.

vk.se/Article.jsp

En annan modig kvinna som vågat ta striden för mer personal inom äldreomsorgen är Elisabeth Marklund som arbetar som undersköterska i Piteå:

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx

Ställ dig själv frågan om hur du skulle vilja leva om du vore gammal och dement?

Försvinner dina behov av allt du ser som en självklarhet idag, bara för att du är gammal eller dement?

Den dagen jag blir gammal så ber jag och hoppas på att det finns eldsjälar runt omkring mig som vågar och har kraften för att slåss för en värdig sista tid.

Jag ber och hoppas på att det prioriteras med resurser till äldreomsorgen!

Jag ber också om att det då, liksom nu, finns alla dessa underbara människor som gör allt de kan med de resurser som finns för att få de boende att må så bra som möjligt trots att de inte räcker till.

När jag blir stor så vill jag bli som min mamma.

Mitt behov av att ha det ordentligt runt omkring mig är ENORMT!

Det finns inte en chans att jag skulle släppa in någon här hemma utan att bädda sängen, plocka bort från diskbänken eller ta undan tvätten.

En vän till mig hamnade i det läget att han fick en inbjudan för att följa med en kvinna hem efter krogen en gång.

Lycklig över att det skulle bli "åka" av så tackade han ja, hon var ju riktigt "hot" som han sa till mig då han skulle förklara vad som hänt.

Fast då han kom hem till henne så var det inte riktigt lika lockande längre...

Överallt i hennes lägenhet fanns det saker, över golven, sängen och bänkar.

Det låg disk i högar, skräppåsar på golvet och tomma chips påsar i sängen.

Värst av allt var att det dessutom luktade illa!

Det spelade ingen roll att hon var "hot" och att han verkligen kände sig sugen.

Han tackade för sig, förklarade att hur det såg ut hemma hos henne, fått honom att tappa lusten och så åkte han hem igen.

Stil poäng till min vän för det beslutet!

Nu sitter jag här och funderar hur hemskt det egentligen ser ut här hemma hos mig?

Skulle jag få "åka" om det bjöds?

Det är en plåga att inte riktigt själv klara av att sköta ordningen och redan så som jag brukar kunna.

Tack och lov så gör tjejerna ett super bra jobb men det är INTE samma sak som när jag själv får vara hysteriskt pedant.

Min gissning är att det inom kort blir en orgie här hemma.

En städ orgie!

Vi ska till Finland, jag och min väninna, 2 gånger på lika många månader.

Först tar vi bilen över i sann Louise och Thelma anda.

Andra gången flyger vi ner till stora staden och tar färjan över.

Det är  inte nära till resan riktigt ännu men bör planeras ordentligt ändå.

Enligt vänner och bekanta behöver jag förberedas mentalt innan inträdet i grannlandet och det sker med besked...

Jag har fått se Finnjävlar.

www.youtube.com/watch

En makalös film som tydligen ska ge mig all inblick som behövs.

Utöver det så kan jag säga (men inte stava) Ei sa peitä.

Tror minsann att min lilla syster kan säga: Inte utan min ficklampa på Finska också...

Undrar varför?

Jag får väl se till att gå en snabb kurs på den frasen också, man vet ju aldrig vad som kan hända.

När det kommer till vad som står på inköpslistan så behöver det väl inte skrivas ut?

Lankero, Karjala och allt annat alkoholhaltigt "gott"som inte finns här hemma på systembolaget.

Nu sitter det en lista på kylskåpet där mina vänner får skriva ner sina önskemål för själva har jag ingen aning om vad som går att dricka.

Champagne vet jag fungerar på en G och att hon gillar rött vin är inte heller en hemlighet.

Har jag glömt någonting?

Finland next!

Jag verkligen älskar mitt X för att han är den absolut bästa pappan till vårt lilla skräp till trollunge!

Han är snäll, smart, hårt arbetande och bara rakt igenom bäst!

Men av någon anledning så kan han, som ingen annan kan, promenera mig på nerverna utan att egentligen göra någonting alls.

Han behöver bara öppna munnen så flyger jag i luften.

Vad är det som gör att det är så vansinnigt enkelt att explodera när det gäller allt runt omkring honom?

Jag skulle i vissa lägen lätt kunna sätta händerna för öronen och sjunga "lalalalala" "Jag hör inte dig"

Är det detta som kallas för X effekten?

If you wait for too many tomorrows, there will be nothing in your life but emty yesterdays.

4 missade samtal på mobilen som låg under min kudde.

7 st sms som jag absolut inte har hört.

Skatorna har gått igenom varenda liten skräpbit som fanns i soppåsen utanför min ytterdörr och lagt ut det fint över hela gården, så grannarna fått något vackert att titta på innan de gick till sina arbeten.

Sonen, den lilla underbara skräp ungen, har stökat till så fint i köket *NOT*

Sjukgymnasten på rehab funderade nog på om jag sagt upp kontakten eftersom jag borde ha varit där kl 10.

Hela världen har fortsatt att snurra och vad gjorde jag under tiden då?

Jo jag låg under mitt sköna täcke och snarkade sött.

Jag tänkte bara vila en liten liten stund och vaknade nyss...

Godmorgon G, snyggt jobbat!

När någon atletisk, hårt sportande människa kommer springande förbi mig så drabbas jag av en obehärskad lust att ropa:

"Heja heja HEJA"

Det spelar ingen roll om jag så sitter i en bil och åker för då måste jag nästan luta mig ut genom fönstret och ropa ...

Kan ni tänka er vad som skulle hända om jag gav efter för mina lustar?

Ramlar dom omkull av chocken?

Sätter dom sig på rumpan av skräcken?

Rasar dom ihop av ett skratt anfall?

Eller blir dom vansinnigt glada över ett avbrott i den monotona träningen?

Jag kan knappt behärska mig!

Jag vill verkligen skrika rakt ut i sann Vasalopps anda.

Får jag?

Att jag är lite lätt "tokig" vet ni nog alla om vid det här laget ;)

Men er känner jag inte så det tar jag med en stor nypa salt.

Men vad händer om jag ger ut min blogg adress till någon jag känner eller vill lära känna?

Blir jag idiot förklarad efter att de läst min blogg?

Kommer pling plång taxin med den fina vita tröjan sen?

Förstår alla att jag skriver med en stor portion ironi och med glimten i ögat?

Spelar det någon roll om de inte skulle förstå det?

Tycker kanske någon att jag lämnar ut mig själv för mycket?

Räcker det med att de som verkligen känner mig, vet om att jag inte alls lämnar ut mig till fullo?

Så nu är frågan: ska jag eller inte?

Lördagen bjöd på många annorlunda upplevelser...

Först åkte vi ut till Gimonär båtklubb och tog upp en båt med en kranbil.

Otroligt vackert var det, särskilt de gånger som solen bröt sig fram mellan molnen.

Sedan åkte vi ut till Nyhem och plockade potatis, vitkål, persilja, dill, rödkål och morötter.

Där har de nämligen självplock, rekommenderas varmt!

Det enda problemet var väl att de dumma benen inte ville gå i leran och Hjulia var inte ens att tänka på eftersom hon är så fisförnäm och inte vill skita ner sig.

Men INGA problem, vi lastade G i en skottkärra och fram tog hon sig över fälten ;)

Ny duschad och insmord med väldoftande kropps lotion efter ännu en ordentlig genomgång med världens bästa PT, ligger jag här på sängen och njuter av underbar musik.

Just nu mår jag som en prinsessa.

Det enda som skulle kunna göra det perfekta ännu bättre vore ett par magiska händer som masserade mina ömma muskler.

Fredagen är nu officiellt påbörjad.

Sugen på att gå ut för att träffa lite människor och kanske tom ta ett glas vin är jag allt...

Kanske jag borde leta fram ett par snygga skor och "pimpa"  Hjulia för utgång?

Någon fler som vill följa med?

Mina underbara vänner upphör aldrig att förvåna mig med sin kärlek och omtanke.

Idag med posten så kom fyra paket med te i olika smaker, tillsammans med en sån fint skriven lapp.

Jag känner mig absolut ihågkommen idag!

Det stöd jag får av de som finns i min omgivning är så mycket mer värt än jag någonsin kan beskriva.

Er kärlek bär mig när livet känns tungt <3

LOVE U ALL!

Sjukhuset vill ha mitt blod.

Riktiga vampyrer är de allt.

En ny omgång med magnetröntgen står på göra listan nästa vecka och innan jag får göra den så vill de kolla hur det står till i G kroppen.

Snäll flicka som jag oftast men inte alltid är, så beger jag mig nu mot brottsplatsen för att lämna mitt bidrag.

Tussilago är en av mina absoluta favorit blommor.

Små och vackert gula smyckar dom  markerna så snart tjälen börjar släppa.

Morfar plockade alltid tussilago till min mormor om våren och det var ett av alla hans sätt att visa henne sin kärlek.

Vad jag däremot inte visste om tussilago är att namnet betyder förjagare av hosta.

Förr i tiden så använde man visst blommorna som hostdämpande medicin och jag just nu önskar jag att jag vore en medicinkvinna så jag hade kunnat prova dess effekt.

Trollet hostar fortfarande lika illa och trots 2 olika mediciner så ger hostan inte med sig.

Alla slags huskurer är nu prövade men ingenting hjälper...

Vänta tills i vår?

Är det någon som sett en liten söt gubbe med långt grått skägg och pyjamas på?

Eventuellt så bär han omkring på två stycken paraplyer och lite sand för att strö i våra ögon så att vi snabbare somnar.

Visste ni att det är spåren efter just den sanden som finns kvar i ögonvrån på morgonen i form av torkade tårar?

John Blund var är du någonstans?

Jag ligger här snällt under täcket och väntar otåligt på ditt sällskap.

Och om någon säger till dig att jag är för stor för ditt besök så har de fel, jag har i allra högsta grad mitt barnasinne kvar :)

Böcker är för mig magi.

Böcker är ett sätt att försvinna in i fantasins fantastiska och underbara värld.

Aldrig mår jag så bra som då jag får krypa upp i soffan och sticka näsan i en bok.

Många är svaga för deckare eller verklighetsbaserade böcker.

Visst händer det lite nu och då att även jag läser böcker av den genren men de böcker som jag verkligen älskar är de som är fyllda av kärlek, hjärta, smärta och massor av erotik.

Rent tant snusk med andra ord ;)

Älskade lilla mormor och jag delade denna passion för tant snusk och ibland kunde hon lägga ifrån sig boken hon läste med orden "herregud det är ju ren porr"

Då visste jag att boken skulle vara läsvärd.

Gissa vem som tänker krypa upp i soffan och mysa nu?

Tjejerna är här och ska hjälpa mig att gå igenom min gigantiska skogarderob...

Så hör jag ett fniss och en bekymrad röst som säger:

"Vad gör man med såna här skor?"

Ska jag gissa på att hon tyckte dom har extremt höga klackar?

Eller att dom är uppseendeväckande?

Behöver jag tillägga att jag ler stort i smyg ?

G har aldrig och kommer aldrig att försvinna i mängden ;)

Det finns det vissa saker som jag aldrig kommer att glömma från denna resa, som ännu är långt ifrån färdig.

• Känslan av obehag som kom över mig efter läkaren stack nålen i min rygg...
• Frustrationen över att de 24 timmar som förlamningen max skulle sitta i som aldrig tog slut.
• Hur enormt lång trappen hemma kändes de första gångerna jag skulle försöka ta mig uppför den.
• Illamåendet varje gång jag försökte klara av att förflytta mig själv i och ur Hjulia.
• Paniken jag kände då Trollet frågade om jag aldrig mer skulle kunna gå igen.
• Frustrationen över att behöva bråka dygnet runt för sådant som egentligen borde vara en självklarhet.
• Maktlösheten av att ligga i sängen medan helt främmande människor vände upp och ner på mitt hem i avsikt att hjälpa.
• Tårarna och ångesten som kom på nätterna då ingen såg.
• Rädslan över att förlamningen aldrig skulle släppa!
• Första gången jag kände hur det blev varmt under vänster fot då sjukgymnasten lade min fot mot sin arm vid en genomgång av benen.
• Känslan då jag för första gången kunde röra en tå och hur de andra tårna sedan vaknade till liv en efter en.
• Glädjen över att orka ta mig ur sängen efter flera dagar gömd under täcket i hopp om att slippa kännas vid mitt liv som det var just då.
• Resan mot Åsele marknad då min ledsagare helt plötsligt nöp mig i benet och jag kände det!
• Då jag reste mig upp för att krama om Trollets pappa och han verkligen tappade hakan och kom av sig totalt i kramen han skulle ge mig.
• Första försöken till att gå när varken jag eller PT kunde hålla tillbaka tårarna.
• Alla underbara och tokiga skratt som trots allt varit ett ständigt inslag då ingenting annat har fungerat.
• Min underbara familj som gjort mer än vad som någonsin kan önskas - LOVE U <3
• Denna blogg som varit mitt sätt att ventilera alla tokigheter.
• Alla underbara människor som tagit sig tid att komma med glada tillrop och stöd!

Resan är långt ifrån slut men nu, när jag försöker skriva ner milstolparna, så känner jag hopp!

Det går framåt och det går med en raket fart även om det ibland känns som om ingenting händer från dag till dag.

Jag verkligen älskar min PT!

Utan honom så hade jag inte ens kommit hälften så långt i min rehabilitering som jag nu har gjort.

Utan hans hjälp hade jag fortfarande legat kvar i sängen och tyckt synd om mig själv.

Men vad är det som driver karln?

Vad är det som får honom att stå bredbent över mig och skrika som om det satt en raket i hans r*v?

Vad är det som driver honom att lägga sin tid på att driva på någon som är helt otränad och slapp i varenda muskel som finns i kroppen?

Vad är det får honom att vilja forma en fet klump till en vacker skulptur?

Jag lovar att meddela er i samma sekund som jag löst gåtan.

Fram till dess så njuter jag av uppmärksamheten och tiden han lägger ner i "Team Bella"

Åh... jag kom just på att jag glömt berätta att jag låtit trycka upp limegröna huvtröjor med texten "Team Bella" i cerise över ryggen till honom  ;)

Jag älskar smoothies!

Laddar mixern full med färsk frukt och turkiskt joghurt - mums.

Mindre bra är det när jag laddar mixern full med frukt, extra mycket joghurt, lite vatten och sätter fingret på knappen och så händer det som inte får hända...

Smoothies över hela köket!

Är det nu jag får smyga ut hemifrån och hoppas på att hustomten har städat upp tills jag kommer hem igen?

Minnen är vackra ömtåliga saker som jag borde förvara i en vacker ask, så att jag kan plocka fram dom när det behövs en stund av glädje, kärlek eller välmående...

Just nu kommer jag ihåg en eftermiddag på ön Koh Samet i Thailand när vi klättrade på klipporna för att komma upp till öns högsta punkt.

Klipporna sköt ut högt över havet och vi kunde se solen sakta sakta sjunka ner i vattnet.

Aldrig har väl himlen färgats så vackert som just den kvällen.

Luften var fylld av blommornas underbara dofter och allt var så rätt som det bara kan vara när man är lycklig ända in i själen.

Många år har passerat sedan dess, mycket vatten har runnit under broarna, men den känslan av lycka den lever kvar i mitt hjärta för all framtid <3

När solen gått ner
och himlen är mörk

 När stjärnorna tindrar
Och världen sveps in
I månens silverne sken

 Då släpper vi taget
Andas sakta ut
sjunker tillbaka

Ned i drömmarnas hav
Vi förs av dess strömmar till fjärran stränder

Författare: Drasca

Mitt älskade skräp till trollunge får verkligen gå i den hårda skolan...

Teddy vad gör du när din fru kommer och säger att ni ska gå ut och handla kläder? frågar jag honom

"Älskling här är kreditkortet, jag stannar hemma och tittar på sporten" svarar sonen glatt.

Men om hon tittar lite besviket på dig då du varit hemma från jobbet en stund och frågar om du inte märkt något nytt då?

"Säger till henne att hon alltid är vacker som en dag så att jag inte såg att hon klippt sig/köpt nya kläder eller bytt gardiner"

Ska vi slå vad om att min svärdotter kommer att älska sin svärmor?

Jag har bara en sak att säga:

Jag tycker INTE om min PT idag!

Gode gud så många muskler som kan göra ont på en och samma gång!

Min stackars kropp.

Han bad igår om att jag idag skulle vakna och säga att jag hatar honom och som den lydiga lilla flicka jag är så säger jag nu:

"Jens jag hatar dig idag!"

Men visst är det en underbar smärta och jag längtar redan tills nästa träningspass!

Så lätt får du mig inte att ge upp ;)

Är min kropp i behov av mer sötsaker?

Väger jag för lite?

Kan Hjulia bära mer vikt?

Ryms jag i mina kläder?

Mycket viktiga frågor som säkert kan besvaras en annan dag, för just ikväll så bjuds det på godfika här hemma ;)

Vissa människor borde verkligen inte arbeta med service!

I morse då jag kom ut för att åka färdtjänsten till Neurorehab så möttes jag av orden:

"Du måste passa tiden bättre!"

Jag bad om ursäkt och sa att jag trodde att jag hade beställt taxin till 09.40?

"Klockan är faktiskt 09.42 nu!"

Jag frågade om vi verkligen skulle "bråka" om 2 minuter, min klocka var faktiskt just 09.40 då men fick till svar att jag faktiskt får ställa om min klocka så den visar rätt...

Jag brukar kunna vara glad och trevlig, och det tror jag att jag var denna gång också, men jag kan lova att jag önskar jag kunde köra bil själv istället för att behöva vara tyst bara för att ta mig till träningen.

Gissa vad som låg i min brevlåda idag...

Ansökan för bostadsanpassning!

Ska jag ansöka?

Eller kan jag gå innan handläggnings tiden är klar?

Jag snubblade över en rolig sida som jag bara måste dela med mig av.

En sida med saker man kan hitta på att göra, vissa riktigt roliga andra rätt så knäppa.

Men rakt igenom en kul ide :)

www.365saker.se/saker-att-gora

Frågan är nu vilken av alla saker ska jag göra?

Sy ett monster? (I full storlek eller i handväske storlek?)

Använda snigelpost? (Sover sniglarna nu?)

Pimpa en polare? (Vem känner sig i behov av en makeover?)

Ansöka om att vara med i en såpa? (Är inte mitt liv redan en såpa?)

Limma ihop saker? (Allt som är löst i hemmet?)

Jag funderar ett tag till och sedan blir det action här hemma, dvs om jag inte tänker använda mig av snigel posten dvs för då blir det  lugna gatan...

Min älskade lillebror Björn fyller år idag.

Grattis älskade bror!

Life is a challenge - meet it
Life is a gift - accept it
Life is a sorrow - over come it
Life is a tragedy - face it
Life is a mystery - unfold it
Life is a opportunity - take it
Life is a promise - complete it
Life is a struggle - fight it
Life is a goal - achieve it
Life is love - love it
Life is adventurous- have fun
Life is a duty - perform it
Life is a game - out smart it
Life is a beauty - praise it
Life is great- make something good of it

LOVE U <3

Jag är seriöst dummare än tåget!

Mörkrädd har jag alltid varit så länge jag kan minnas.

Inte heller har jag kunnat sova efter att ha sett , hört eller läst någonting otäckt.

Men stoppar det mig?

Låter jag bli att se otäcka saker på tv för den sakens skull?

Nej!

Så nu måste jag leta igenom garderoben, titta under sängen och dubbel kolla om dörren är låst...

Hur dum får man egentligen bli?

Och skulle detta trams inte försvinna när jag blev vuxen?

Jag tror inte på spöken eller andra hemskheter.

Jag vet att det inte bor monster under sängen.

Men ändå har jag nu hjärtat i halsgropen och drömmer om någon som skulle kunna vaka över mig medans jag sover...

Moget Bella, moget :(

Usch idag är jag RIKTIGT less på det här!

Arg och på dåligt humör är vad jag är.

Eller kanske frustrerad är det bästa sättet att beskriva vad jag känner?

JAG HAR INTE TID MED DET HÄR!

Det finns så många saker jag måste/vill/borde göra och allting bara står still.

Kan ingen bara säga att jag har "suttit" av min tid nu?

Eller "tack för visat intresse men nu räcker det"?

Kan bara någon ta över den här skiten för jag orkar inte mer nu!

Med en PT som inte vet vad det innebär att vara svag eller vad det betyder att  inte orka så är det givet att träningsvärken får härja fritt i min stackars kropp.

Till det så har jag fortfarande en hosta utan dess like.

Kombinationen mellan dessa är inte så trevlig som man kan tro...

Magmusklerna skriker rakt ut varje gång jag försöker röra på mig.

Aj aj aj!

Kanske är det tur då min PT berättat om hans vän som alltid sa att "om man inte har träningsvärk dagen efter då går man tillbaka och kör ännu hårdare"

Så här sitter jag med min träningsvärk och lider samtidigt som tacksamheten över en vilodag skiner igenom.