Det blev svart och vitt, inte grönt ;)

Svårt att ta ett rättvist kort som visar hur det ser ut men det blev absolut ett avbrott från vardagen.

Lite tankar som snurrar runt runt runt...

Så här i min jakt på den rätte så har jag ju verkligen känt av hur människor backar i samma sekund som jag berättar att jag sitter i rullstol just nu.

Ibland försvinner de på ett snyggt sätt andra gånger på ett allt annat än snyggt sätt.

Vad är problemet?

Visst borde min otroliga charm lysa starkare än skenet från Hjulia?

Det är nog svårt att hitta kärleken i vanliga fall för att inte tala om när jag då också ska slåss mot alla fördomar som finns.

Jag hoppas verkligen på att den som jag flörtar med har förmågan att se vem jag är trots Hjulia, och om personen inte kan det så kan vi väl snabbt bestäma att denne inte är någonting att ha.

Låter jag bitter och desperat?

Absolut INTE!

Jag trivs super bra med att vara ensam, behöver ingen annan för att må bra.

Men nog hade det varit trevligt att ha någon att ligga sked med ibland ;)

Jaha då säger jag välkommen till alla cravings från frestelsernas fantastiska värld.

Vill ni ha ett gott råd så kommer det här:

Gå ALDRIG på stan om ni kämpar med en detox!

Det finns god mat överallt.

Överallt luktar det gott, alla som går förbi har köpt mat att mumsa på bara för att reta/fresta mig.

Bakelserna skriker efter mig vart jag än vänder mig.

Bredvid frisören finns det en choklad affär, en CHOKLAD affär!!

Det är nu som all min karaktär vägs och mäts i hopp om att den duger någonting till.

Livet som G är hårt idag :(

I dag finner ni mig sittandes hos frisören med en sån där makalöst ful badmössa på...

Tant bollen som byggt bo ovanpå mitt huvud ska nämligen snaggas bort och kanske om jag har tur så blir jag riktigt snygg.

Färgen är obestämd ännu men jag har kommit därifrån i knallrött hår och även super lila hår så det kanske är grönt som står på tur nu?

Min fundering är om det är så smart att ha så stora fönster in till en frisör egentligen? 

Jag menar de flesta borde ju bli avskräckta av hur personerna där inne ser ut i väntan på den sista touchen, dvs de sista fem minuterna av minst 1 timmes fixande?

Om någon hittar igen mig och Hjulia idag så bjuder jag på den skräckupplevelsen ;)

RIX MorronZoo Är det Sofia eller Ola som ska åka rullstol ett helt dygn? Imorgon får vi svaret

Tydligen är veckans straff att få åka rullstol en hel dag...

Undrar vilken tävling jag har förlorat ??

Våra fingeravtryck försvinner aldrig från de liv vi berört...

Ikväll börjar min fotokurs som jag längtat vansinnigt mycket efter

Överallt i mitt hem så finns det fotografier som fångat en magisk stund i mitt liv, stunder som jag gärna tänker tillbaka på.

Tanken på att nu också kunna få ta lite finare bilder själv känns så spännande!

Själv har jag alltid älskat att stå framför kameran och gör det gärna fortfarande, men jag tror minsann att det ligger en liten amatör fotograf någonstans på lur, redo att föreviga mitt liv i bilder.

Vissa bilder betyder mer än andra och jag kan berätta om bilden på mig själv och min älskade lilla syster i famnen på vår pappa, när vi var små, som betyder någonting alldeles speciellt för mig.

Eller bilden av Mormor och Morfar, i svart/vitt då dom står och kärleksfullt tittar på varandra som bara dom kunde <3

Världens bästa Mamma som kramar om mitt älskade trollbarn är uppförstorat och sitter mitt på favorit fotoväggen.

Och så har vi dom underbart vackra bilderna av mig själv och världens bästa Cissi som vi tog förra våren uppe på Gamlia förstås.

Så här kan jag fortsätta i evigheter.

Frågan är om jag kanske tom måste ta tag i mitt scrap bookande för att ta till vara på alla de bilder som inte ryms på väggarna?

Det finns ingenting som gör mig så lycklig som ett par nya skor, det har vi konstaterat flera gånger om!

Inte blev det bättre av detta precis:

www.louboutinsale.com/index.php

Ord som jag tycker om är också ord som jag tycker passar mig bra:

Glad

Positiv

Kaxig

Intensiv

Sprudlande

Ettrig

Envis

Energisk

Stark

Passionerad

Kärleksfull

Temperamentsfull

Färgstark

Hetlevrad

Whenever jag verkligen behöver en energikick så tar jag till denna, den fungerar ALLTID:

www.youtube.com/watch

Håll till godo :)

Hemskt.

Äckligt.

Vidrigt.

Master cleanse detoxen trappas nu upp med 1 liter varmt saltvatten direkt jag vaknar...

Det är lite som att ta kallsup efter kallsug i Egeiska havet efter flera veckors värmebölja eftersom vattnet är varmt :/

Det känns överflödigt att ens ge mig in i att beskriva vad det gör med magen.

Jag nöjer mig med att konstatera att det inte är en fördel att dras med dumma ben så att det tar lite längre tid att ta sig till damernas.

Det underliga är att jag verkligen inte är hungrig efter 4 dagar av detta vansinne.

Mentalt hade jag förberett mig på att hallucinera om hamburgare och chokladkakor.

Kanske inte smart att dra en lättnadens suck riktigt ännu, för tids nog så slår nog cravings från h-vetet till.

Det borde finnas en lag för hur mycket man får plåga mammor!

Att sitta här nere och höra hur trollet hostar och hostar där uppe men inte kunna/orka ta sig uppför trappen är en plåga!

Visst vet jag att det "bara" är hosta.

Jag förstår att han inte är döende.

Men det skär i mitt hjärta och jag önskar att han hade sovit bredvid mig i natt igen...

Så att jag just nu hade kunnat stryka honom över ryggen och viska att det snart blir bra igen.

Visst börjar han bli en stor kille nu, han vill ju inte ens säga puss i telefonen längre för att kompisarna kan höra, men när han sover är han min lilla underbara skräp unge <3

Det går sakta, sakta, men det går framåt!

Jag kan stå upp!  Och det nästan helt utan stöd också.

Slalomsäsongen lockar och den känns inte utom räckhåll nu längre.

Träning dygnet runt ger resultat och att jag nu kan stå upp är beviset på att det har lönat sig att "bråka" om att få träna så mycket som jag ändå gör.

Varje tillfälle som ges tar jag för att vifta på tårna, ställa mig upp eller bara spänna musklerna så att jag hela tiden jobbar på att hitta igen kontakten.

En kontaktförmedling för de olika kroppsdelarna hade varit välkommen i detta läget, men å andra sidan så verkar ju inte de vanliga sådana ge någon större utdelning för kärlekslivet så vad är det som säger att kommunikationen med de dumma benen skulle börja fungera snabbare för det?

Strunt i det, jag kan stå upp och det firar vi hela veckan lång nu!

Master cleanse detox är det som upptar min energi just nu...

Kanske inte så bra att min förkylning riktigt blommade upp mitt i kuren men det ignorerar jag på alla sätt som bara jag kan.

Min elaka kropp har ju inte alls gillat det här med att vara sambo med Hjulia och visar sitt missnöje med att anlägga fläskmage.

Visst har jag alltid varit ordentligt kurvig men det här är ju inte ens roligt för att inte tala om hur fruktansvärt osexigt det är.

Det är så osexigt att om jag hade haft pojkvän så hade han nog hellre limmat på min smala och trevliga väninna istället.

Men nu får det vara bra.

Nu blir det först en ordentlig utrensning av allt skräp som finns i denna kropp och efter det så lägger jag om kosten så den passar till mitt nya och mer gående liv som snart ska ta sin början.

Frågan är bara om jag blir sur som en citron av denna detox eller om den startar om min kropp som utlovat?

Jag höjer mitt glas med citron/vatten/lönnsirap och cayennepeppar i en morgon skål och utbrister glatt:

"Godmorgon världen!"

Mitt underbara lilla skräp till son ligger bredvid mig i sängen och sover riktigt gott trots den elaka förkylningen.

Så sätter han sig upp, tittar på mig och ler stort innan han säger:

"Hej mamma"

Han tar min hand och lägger sig ner igen och fortsätter sova.

Min hand myser i hans lilla varma sköna hand.

Det är ren och skär kärlek att få vara mamma till en sån perfekt kille <3

Lilltrollet är sjukare än sjukast med hosta, feber och halsont.

Alltså har vi hela dagen legat nerbäddade under täcket tillsammans.

Först hostar han och jag tycker synd om honom.

Sedan hostar jag och han tycker synd om mig.

Lite som never ending story...

Tack och lov så hade vi filmer att se under dagen, vi har frossat i barnfilmer och barnvänliga draman.

Sällan har väl en stor och söt elefant framkallat så många skratt som hemma hos oss idag då vi såg Horton.

Men nu är filmerna slut och orken till att ringa färdtjänst för att åka iväg och hyra nya filmer finns inte.

Tack och lov så börjar Idol kvalen nu ikväll och efter det, om gud är god, så kanske trollungen somnar så att hans mamma också får vila en liten stund.

Efter det blir det väl att sitta uppe och se mer film eftersom det tycks vara helt omöjligt att lägga ner huvudet på kudden med denna hosta.

Alla mina försök att lura hostan genom att sakta sakta smyga ner mot kudden utan att det skulle märkas har varit misslyckade.

Inte heller har det gått att halvsitta och smyg sova, i samma sekund som jag slappnar av så drar eländet igång.

Kan jag ringa Poolia för att be dem skicka någon som helt enkelt bara klubbar ner mig?

Måste ju vara det mest effektiva just nu?

Frågan är vad en sådan tjänst kostar??

Är det värt pengarna och hur stora skallskador kan man få med på köpet?

Kanske att jag kan övertala dem att sjunga en trudelutt när de ändå är här ;)

www.youtube.com/watch

Visste ni att även rullstolsbundna kan bli lyckliga av solen??

Vi tog en liten rulltur i solskenet igår, jag och Hjulia i sällskap med min väninna och hennes 2 hundar.

Längst vägen mötte vi en äldre dam som log så glatt och kommenterade vädret:

"Alla blir lyckliga av att komma ut i solen, både hundar och rullstolsbundna"

Ha ha ha ja vad svarar man på det?

Mina naglar är något av mitt signum.

Ofta kan människor referera till mig genom att säga "hon med naglarna" eller liknande.

Vissa tycker mina vansinnigt långa naglar är äckliga och det är nästan så att de skulle vilja tvångs klippa ner dem.

Medans andra tycker det är jätte snyggt och läckert.

Själv säger jag alltid att det är bra med lite klös :)

Det är sällan och aldrig som naglarna ser likadana ut från ena veckan till den andra, bara fantasin sätter gränser för hur de kan se ut.

Mitt största problem är också just därför att komma på nya sätt att smycka dem, välja färg och mönster.

Jag tror att det blir rosa naglar med silvermönster denna vecka men nästa gång så blir det silver naglar med svarta fjädrar på.

Undrar hur det skulle se ut om någon annan fick lov att bestämma hur de skulle se ut?

Svarta med rosa elefanter på?

Planen igår kväll var att krypa ner under täcket riktigt tidigt för att få njuta av en lång och välbehövlig natts sömn.

Den planen sprack när 1 st troll kom nerför trappen med feber, svårt att andas och vansinnigt ont i halsen.

Undrar om vi får medlemskort i sjuka ynkliga stackares klubb för självömkan nu?

Hade jag vetat att halsen kunde göra så här ont så hade jag sagt nej tack när bacillerna hoppade på mig, för nu är vi två eländiga, sjuka små stackare här hemma...

Så vansinnigt less på detta.

Vad hände och vem sa att det här var ok?

Varmt te? Ligga i sängen hela dagen? Frossa i film?

Hänger upp sjukstuge skylten över dörren och kryper ner under täcket igen.

Jag är välsignad med de absolut bästa mor och farföräldrarna jag någonsin kunnat önskat mig <3

Mormor TutTut och farmor finns inte längre med oss men de har satt djupa, underbara och kärleksfyllda spår i mitt liv.

Eftersom jag idag , som så många andra gånger, vaknade efter ett långt samtal med mormor i min dröm, då hon ville ut i solen och vi tog en långpromenad längs Umeälven, så vill jag försöka dela med mig lite av vem hon är för mig.

(Mormor älskade blått så texten blir nu blå)

Den första jag träffade då jag föddes var min mormor, hon var den som tog emot mig och hälsade mig välkommen till världen.

Mormor jobbade som barnmorska i hela sitt liv och för henne var det absolut det bästa hon gjort, det sa hon strax innan hon gick bort förra hösten 89 år gammal. Vi träffade en nämligen en kvinna på sjukhuset som skulle läsa till barnmorska och mormor sa till henne "det är det absolut bästa yrket någon kan ha, jag har älskat varje sekund som jag varit barnmorska"

Som barn var jag hos mormor och morfar väldigt mycket, hela sommrar fick jag tillbringa med dem i stugan i Norge.

Stunderna med dem lärde mig vad äkta kärlek verkligen är!

Dom var alltid, ända tills slutet, som ny kära <3

En smekning här, en puss där och så fort tillfälle gavs så stal dom sig en liten stund tillsammans.

Redan när jag som nyss fyllda 18 åring flyttade till Tyskland så började mormor att ringa mig, varje dag, för att höra hur jag hade det, berätta att hon saknade mig och fråga om det var någonting hon kunde hjälpa till med.

På det viset fortsatte det oavsett om jag var i Afrika, Thailand eller Kina. På något sätt så tog hon sig igenom alla långa och krångliga telefon nummer och hotell receptioner.

Jag kunde inte somna utan att höra mormor säga: "God natt, sov gott och dröm rosen drömmar"

Till mormor kunde jag gå med precis allting, ingenting kunde chockera henne eller lämna henne svarslös.

I flera flera år, medan jag jobbade och bodde utomlands, så var telefonkontakten den kontakt vi fick klara oss med, med undantag av jularna som jag alltid försökte tillbringa hemma i Sverige.

Men så förändrades livet då älskade morfar blev sjuk och de mot sin vilja var tvungna att flytta tillbaka till Umeå och lämna stugan och deras drömtillvaro i Norge, dit de flyttat permanent efter pensionen.

En stor sorg för dem båda och ännu värre blev det då morfar till slut var så dålig att de inte längre kunde bo tillsammans.

Mormor sörjde och vi kunde bara försöka stötta och trösta.

Däremot så fanns de nu oss nära och vi kunde umgås varje dag!

Det blev en vardagsrutin under många år att vi träffades hemma hos mormor direkt efter jobbet. Lilltrollet cyklade dit efter skolan och min mamma och jag kom så snart vi slutat jobba.

Vi pratade, skrattade, målade mormors naglar i alla guds färger, tog promenader, bakade, lagade middag och läste böcker tillsammans. Varje tisdag var vikt för bingospel med henne och de andra pensionärerna.

Men mest av allt så kramades och pussades vi :)

Mormor var en väldigt smart kvinna och ända till slutet så hade hon järnkoll på allt! Jag kunde glömma bort läkartider och annat men det hade hon koll på, ringde upp mig och påminde.

Hon brukade på kvällen ligga i sin säng och rabbla multiplikationstabellerna och månaderna fram och baklänges för att "hålla igång hjärnan" som hon sa.

Mormor var min idol.

Kanske hon av många upplevdes som "hård" av vissa, då hon aldrig backade för att säga sin åsikt. Men jag har aldrig träffat någon med ett sånt stort hjärta och så mycket kärlek som hon hade.

När Teddy var liten och han och mormor lekte med bilar så kiknade han av skratt varje gång hon sa "tut tut" och efter det så fick hon heta mormor TutTut istället för gammel mormor.

Han fäller lite nu och då ett par tårar av saknad efter sin mormor TutTut, han som brukade plocka blommor till henne, cykla dit för att koka kaffe till henne eller bara för att se hur hon hade det.

Förstå vilken lycka att hennes kärlek och tid skulle räcka till så att även han fick ta del av den.

Min tacksamhet för att vi alla tillsammans kunde dela hennes sista veckor i livet tillsammans som familj är enorm. Vi höll hennes mjuka hand dygnet runt så att hon inte ens för en sekund skulle känna sig ensam, så att vår kärlek skulle bära henne igenom den sista tiden.

Mitt allra sista samtal med mormor blev då jag för 100 gången försökte ordna till hennes kudde för den gjorde ont men ändå inte fick till det. Frustrationen över att veta att hon hade ont åt upp mig innifrån...

Hon hade nästan slutat prata vid det laget men när ingenting annat fungerade så böjde jag mig ner över henne och sa " åh mormor jag kan inte få till det men vill du ha en puss?" Svaret kom omdelebart: "Jaaaa" och så putade hon med läpparna och vi pussades.

Det var det sista hon sa till mig, och nu rinner tårarna över hos mig igen.

Minnet av lilltrollets ömhet och kärlek då han gick fram och pussade henne efter hon lämnat oss får mitt hjärta att svämma över.

Jag vet faktiskt inte hur vi orkade med att andas de första dagarna, veckorna efter att hon lämnat oss, inte heller orkar jag tänka på hur lång tid det kommer att ta innan jag slutar att tänka att jag måste ringa mormor varje gång någonting händer.

Hennes gravplats är nu istället oasen dit vi söker oss för en liten "pratstund". Hennes önskan var att få vila i närheten av den högt älskade kyrkan som vi så ofta besökte tillsammans. Med hjälp av högre makter ,misstänker jag, så får hon vila under den finaste björken i anslutning till både kyrka och klocktorn.

Jag skulle kunna skriva en hel novell om min mormor och ändå inte få ner tillräckligt mycket för att beskriva hur mycket min mormor betytt och betyder för mig.

Hon är en sån stor del av den jag är och tack vare henne vet jag hur jag vill vara som mamma och även bli som farmor den dag det är min tur att axla det ansvaret.

Jag saknar min älskade lilla mormor mer än mina ord räcker till för att förklara, men hon finns med i mina tankar varje dag och natt.

Det finns någonting som irriterar mig och har så gjort ända sen de dumma benen slutade fungera:

Att vissa människor tycks tro att de kan passera alla gränser som finns, att de inte behöver respektera mitt behov av privatliv bara för att jag sitter i Hjulia just nu.

Helt plötsligt så är det ok att ta i mig utan att jag gett mitt godkännande.

Det är inte ett problem att kasta sig in i min säng bara för att jag redan ligger där.

Inte är det heller någon som bryr sig om att ge mig en möjlighet att själv välja vem jag vill kramas med eller inte.

Människor som tidigare aldrig tagit i mig, kramats med mig eller satt sin fot innanför mina sovrumsväggar tar sig helt plötsligt friheter på alla sätt och vis.

Jag försöker att se det som att de bryr sig, vill mig väl och att det inte finns någon ond tanke bakom det.

Skillnaden nu , för mig, är att jag inte kan ta ett steg bakåt om jag inte tycker det är ok att någon som jag inte vill krama, vill krama mig. Om jag också sträcker ut mina armar kan du ta det som en inbjudan.

Just nu kan jag inte kliva upp ur sängen så fort någon kommer på besök då jag kanske just då behöver vila en stund. In i min säng och mitt sovrum kommer du bara om jag har bett dig komma in.

Om jag sitter i en bil och den som kör bestämmer sig för att stryka/hålla/smeka mitt ben så kan jag inte be denne att  stanna bilen så jag får kliva ur. När jag säger att jag inte vill att du gör så måste du respekterar det.

Mitt behov av att få ha ett privatliv, att människor respekterar min integritet, finns fortfarande oavsett min situation.

Vänligen respektera detta.

Hurra vi vann!!!

Stoltheten jag känner för alla de som jobbat så hårt med denna valkampanj är enorm!

Fantastiskt!

Sen väljer jag att bortse från den skamliga delen av valet, den är för mig obegriplig och jag tar starkt avstånd från allt och alla som stöttar den biten.

Valvakan tillbringade jag tillsammans med Moderata eldsjälar på Rex.

Stämningen var på topp.

I stundens hetta sveptes jag med, jag greps av en lust som inte gick att kontrollera.

Jag gjorde någonting som man absolut inte får göra.

Någonting som fick min stackars mamma att skämmas och bli mycket upprörd.

Men, som hur mycket jag än låtsas förneka det, gör mig bubblande lycklig.

Jag tog med mig Fredrik Reinfeldt hem!

Jag har ju "tjatat" och gått på om hur gärna jag vill vakna upp denna måndag morgon med Fredrik Reinfeldt som statsminister.

Och så sitter jag här idag med vår statsminister, Fredrik Reinfeldt,  i mitt kök :)

Lyckan är total!

(Att jag sen mycket skamsen har tagit kontakt med de rättmätiga ägarna till "pappers" Fredrik Reinfeldt för att erkänna och be om ursäkt är en självklarhet)

Godmorgon världen, vilken underbar dag!

Jag sitter här och njuter av lugnet, en kopp te och morgontidningarna.

På bordet står en underbar bukett blommor som sprider värme och kärlek.

Jag funderar lite på om den söta lilla nallen kanske är less på att hänga på rosen, att han kanske hellre skulle vilja följa med ner till sängen o vara mysnalle istället för blomnalle?

Jag önskar er alla en härlig lördag, kom nu ihåg att ni måste rösta i helgen!

Dags för en liten "walk down the memory lane" igen :)

Jag var på semester på Maldiverna, en underbar liten ö som det bara tog ca 15 minuter att promenera runt.

Kritvit sand, strålande sol hela dagarna och underbar mat.

Det var som taget ur en resekatalog.

På dagarna låg jag i solen och njöt, tittade på jätte sköldpaddorna, dök bland korallerna och åt god mat.

Saker som jag minns allra bäst är hur jag under vattnet kunde lyssna på delfinernas sång, hur sängen var smyckad som konstverk varje gång jag kom tillbaka till bungalowen, djuphavsfisket då jag fångade den fulaste men också den godaste fisk jag någonsin smakat eller hur hajarna samlades i flock under den upplysta bryggan nattetid som ledde utanför korallrevet.

Det allra tydligast är minnet om hur jag en dag tog med mig undervattens kameran för att passa på att fotografera allt det underbara under ytan medan alla andra på ön passade på att ta siesta då solen stod som högst.

Jag simmade ut genom öppningen av korallrevet, tog kort av fiskar och koraller som rörde sig så vackert i havets rörelser.

Utanför korallrevet  kunde jag se ett par meter neråt och sedan var allt svart, känslan av att inte veta vad som döljde sig där nere framkallade lite olustkänslor.

Men jag höll mig tätt intill revet, kopplade bort djupet och var så nöjd med livet.

Så började fiskarna som tidigare varit helt oberörda av min närhet att simma emot och förbi mig.

Fler och fler fiskar började röra på sig i en väldig fart och de blev bara större och större.

"Bella någonting är fel" hann jag tänka och lyfter huvudet för att se lite längre bort...

Mitt emot mig, så kändes det iallafall, även om det säkert var en bra bit bort, så kommer en haj simmande!

En stor, svart och smal haj!  (tydligen en svart revs haj fick jag veta efteråt)

Självklart hade jag fått upplysningen om hur viktigt det var att aldrig kliva, gå eller röra vid någonting på korallrevet, men det kan jag berätta att i den stunden så spelade det absolut ingen roll.

Jag klättrade, slet, drog och besteg det där korallrevet som ingen före mig någonsin gjort.

Paniken var fullständig!

Väl över revet så var vattnet grundare, jag simmade/sprang mot land och nu började människorna ha vaknat igen så stranden var inte längre öde.

"Haj haj haj" skrek jag och lyckades skrämma upp lite folk...

Lugna ner dig, den är kvar på andra sidan revet tänkte jag ju givetvis inte på.

Är man en G så måste man ju reagera till 100% i alla lägen, för det är en sån människa jag är.

Det tog säkert någon timme innan jag kunde andas lugnt igen, fastän hotell personalen bedyrade att hajarna inte äter flickor, att det var årtionden sedan det skett någon incident där hajarna varit delaktiga och att den säkert i samma sekund som vi såg varandra försvunnit långt därifrån.

Så här i efterhand så är det en sak som grämer mig mer än allting annat är att jag höll i en kamera men inte var så cool att jag tog en bild!

För den bilden hade ju slagit allting annat ;)

Valvakan närmar sig med stormsteg.

Sann blåblodig Moderat som jag är så måste varje liten detalj planeras och genomföras med stil.

Alltså gör jag Moderat naglar ;)

Snyggt blåa med vackra M på.

Så är det någon som letar efter mig så sitter jag gömd bakom alla små flaskor och försöker jaga rätt på alla små, mini "diamanter" som givetvis också ska vara med i leken.

Det är iallafall ingen som kan anklaga mig för att inte gå in med 100% i vad jag än gör.

Vänlighetens trollmakt!

Lär Dig tycka om nödvändigt arbete!
Då blir livssynen ljusare och vänligare

Sök inte efter krämpor hos Dig själv eller andra!
Det orsakar sjukdomsalstrande tankar

Tyck om människor som de är!
Det höjer livslusten.
Agg och ovilja skapar ovänskap.

Var nöjd med förhållandena som de nu är,
om de inte kan förändras till det bättre!

Det är ofta lika lätt att vara nöjd som missnöjd,
framför allt trevligare!

Lär Dig övervinna motgångar!
Förr eller senare råkar vi alla ut för dem.
Bäst att vara beredd på det värsta
men hoppas på det bästa.

Ha alltid en vänlig ton i Ditt umgänge!
Lågsinnade och anklagande ord
återfaller alltid och skadar den som uttalat dem

Älta inte om och om Dina svårigheter!

Med god vilja , ett glatt humör, hjärtevärmande vänlighet, når vi ett maximum av själskraft
och blir till goda förebilder i vår omgivning.

Känn glädje för varje dag och stund!

Kloka ord skrivna av en man på min mors arbetsplats, orden talar för sig själv.

Trollungen ska äntligen få komma igång med sin jujutsu.

Eftersom jag inte kan köra bil eller rusa till undsättning om något annat underbart barn skulle råka fälla min prins så behöver jag hjälp.

Hjälpen kommer inte från ovan men näst intill, i form av underbara vänner tillika ledsagare :)

Trollet har dock absolut ingen förståelse för att dom kallas för ledsagare

"Ledsagare? I don `t know,varför ska de heta så? Vad är det?"

"Dom är ju mina livvakter mamma"

:)

Jätte nöjd kille.

Så ikväll ska jag, trollet och våra livvakter gå på jujutsu träning.

Premiär för att träffa vår livvakt nr 2 och därför får nr 1 agera förkläde.

Håll tummarna för att han är lika trevlig som nr 1 ;)

Jag har ofta ställt mig själv frågan över hur mycket jag kan och törs dela med mig av på bloggen...

För jag vet att det är några stycken som tjuvkikar i min "dagbok" lite nu och då.

Varje gång kommer jag fram till samma sak: Allt jag skriver om här, är sånt jag kan stå för och allt jag skriver om rör mig själv , alltså finns inga spärrar och allt ska luftas.

Så nu tar jag och rensar lite bland alla hjärnspöken och avverkar dom.

Så:

Jag ska ska vara så öppen och ärlig och berätta om min rädsla för att aldrig mer kunna ha sex.

Berätta hur jag varit så orolig för att förlamningen skulle ha tagit ifrån mig all förmåga att njuta av det lilla extra som bara nakna kroppar tillsammans kan ge.

Kanske skulle det inte kännas likadant, kanske skulle det inte kännas någonting alls?

Tanken på att inte få bli så där härligt hög på lust och beröring höll mig i ett järngrepp som inte ville släppa hur mycket jag än försökte tänka bort det.

Och ja, även vi flickor tänker på sex, mycket och ofta även om det inte "får" synas utåt.

Det går inte att sticka under stolen med hur mycket av en känslo människa jag är.

Inte heller kan jag längre låtsas att jag är nyss fyllda 17 och fläckvis okysst som min älskade mormor alltid, även när hon var 89 år gammal, sa att hon var varje gång hon fick frågan om hur gammal hon var.

Så nu vet ni , jag har varit rädd, så rädd att jag funderade på att gå i kloster..

Men så tänker jag om, egentligen gjorde jag det i samma sekund som tanken slog mig, för kloster är absolut ingenting för mig.

För nu börjar äntligen G kroppen vakna till liv igen, på alla plan.

ÄNTLIGEN!

Jag vill njuta av lust, njuta av sex och jag vill njuta av närhet.

Jag vill njuta av livet helt enkelt.

So bring it on, I am ready ;)

Visste du att det finns Alfahannar med stort A som går omkring bland oss andra "dödliga"?

Män som vet om att de står över oss andra.

Jag hade ett mycket intressant samtal med en av dom faktiskt.

Han berättade om hur han, när han går ut på krogen tex kan gå in i ett rum, kolla av vilka som är där och sedan nicka/hälsa/titta på den största av alla killar som är där för att konstatera:

"Jag ser att du är stor, jag är också stor, vi skulle kunna bråka, vi är bägge ungefär lika starka, vi lägger ner det istället, jag håller mig på min sida så stannar du på din"

Sedan så backar dom båda och så är det inget mer med det.

Han berättade att det alltid är så i alla lägen, möter han någon annan stor och "biffig" kille så hälsar han alltid, som för att bekräfta den andres storlek och styrka.

"Min" Alfahanne tar detta på allra största allvar och använder sig av beteendet hela tiden i allt han gör.

Enligt Wikipedia fungerar Alfahannarna så här:

"Kännetecken för en alfahanne är leende, självförtroende, välvårdad, humor, lätt att prata med och ses som den sociala medelpunkten .Alfahannen är ofta muskulös och visar sig ofta vara dominant i en grupp."

Jag kan enkelt säga att "min" Alfahanne är som klippt och skuren för den rollen :D

Antingen så måste jag hata min PT för att han verkligen driver mig till vansinne med att stå bredbent framför mig och skrika:

"Ge mig 10 till, var inte en sån  MES, kom igen nu!"

Eller så måste jag verkligen ÄLSKA honom för att han driver mig lite längre för varje gång han gastar:

"Fy fan vad det ser bra ut Bella, snygga rörelser, PERFEKT!"

Jag har ont i hela kroppen, jag är öm överallt, efter varje gång vi ses (hur lät det egentligen?)

Men det är en skön smärta!

Jag älskar att träna igen och jag längtar verkligen efter att de dumma benen vaknar till liv så jag får ta upp träningen med dem också.

Undrar vad alla andra som tränar samtidigt som mig tänker om min PT?

;)

Det bjuder vi på.

Åh jag hittar så mycket fint, vackert och snyggt som jag skulle kunna shoppa på nätet...

Läckra skor

Snygga kläder

Sexiga underkläder

Vackra smycken

Det är ju rent ut sagt LIVSFARLIGT att ha ett par timmar över och fastna i shopping träsket på nätet.

Jag är helt övertygad om att det garanterat ryms minst 10 par högklackade skor till i min överfulla sko hylla ? (de 3 st överfulla flyttkartongerna ovanpå fyllda med skor syns ju inte så då finns de inte)

Kläderna skulle jag kunna hänga längst fram i garderoben så ser man säkert inte det som hänger där bakom redan?

Sexiga underkläder är ju nästan inget tyg alls så då tar det absolut ingen plats alls?

Och smycken de bär man ju ofta på sig så de räknas väl inte?

:D

Då var det ju bara det här med den ekonomiska biten, sjukskriven, extra kostnader för hemtjänst och färdtjänst...

Jobbar inte, varken på heltidsjobbet eller extra jobbet...

TRÅKIGT!

G tar ett djupt andetag och tystar rösterna som uppmannar till frosseri.

De 7 dödssynderna utmanar mig lite nu och då.

På tal om de 7 dödssynderna, har ni inte druckit vinet som heter just 7 deadly zins så gör det!

Jag fick tidigt lära mig att respektera andras tro och politiska åsikter.

Bara för att vi alla tycker olika så är ingen av oss sämre eller bättre än den andre.

Jag har vuxit upp med inblick i både kristendomen och den muslimska tron.

Min mycket kloka farmor sa alltid till mig att ta till mig det jag tycker känns rätt ur båda religionerna och göra det bästa jag kan av det.

När det kommer till politiken så har jag varit Moderat ända sedan jag var vuxen nog att bilda mig en egen uppfattning.

Vad jag absolut inte uppskattar är när andra försöker berätta för mig att min tro eller politiska åsikt är fel, att det jag verkligen tror på inte är rätt.

Kanske det inte är rätt för alla men jag brinner för det jag tror på!

Att sen som nu inför valet behöva se att "folk" är så respektlösa att de på olika sätt förstör för andra är upprörande!

I första hand var det valaffischerna utanför mitt hem som gång på gång blir sönder trampade och nedrivna som fick mig att brinna av för en stund sen.

Vad tänker de som gör sånt?

Tror de att vi andra ska ändra åsikt för att de tar bort våra plakat?

Eller att folk inte ska få upp ögonen för Moderaterna eftersom deras skyltar alltid är trasiga ?

Som en bekant till mig nyss konstaterade:

"det är fint det ,i ett demokratiskt samhälle där alla har rätt att uttrycka sin åsikt"

Jag tycker det är tragiskt!

Det finns absolut ingenting som får mig att må så bra som musik gör.

Det finns absolut ingenting som får mig att gråta så mycket som musik gör.

Det finns absolut ingenting som är så befriande som musik då jag är riktigt arg.

När jag inte kan hitta orden för att förklara hur jag mår, hur det känns eller för att beskriva precis vilken känsla som helst så finns det alltid någon musik text som gör det i mitt ställe.

Kanske att det är lite felaktigt att säga att det är musiken när det egentligen är texterna som är viktigast för mig?

Men det är klart att texterna utan musiken inte skulle vara lika omvälvande.

Jag älskar musik helt enkelt <3

Att jag lider av en mycket trevlig och livlig fantasi det behöver jag inte ens berätta, det står nog skrivet på en neon skylt som hela tiden blinkar frenetiskt över mitt huvud.

Men jag måste ha "fått" den ifrån någon?

Inte föds man väl med ett färdig utvecklat anlag för livlig fantasi?

Ha ha nej det gör man verkligen inte, man blir smittad av någon som redan lider av samma åkomma och njuter av det...

Jag har fått min av min underbara mamma <3

Tack mamma, den värmer i alla lägen och bjuder mig på så många härliga skratt!

Problemen startar väl när det föds något ur den livliga fantasin och så kan jag inte släppa taget om det.

Mamma frågade mig igår om jag funderat något över hur rymdvarelserna reagerar då de kommer hit och så ser de alla traktor ägg som ligger överallt.

Eller hur de uppfattar alla vindsnurror...

Jag hade inget bra svar då och jag har funderat ända sedan dess men nu vet jag:

På a svarar jag; jag vet inte

På b svarar jag: kryss

Alla problem lösta :)

Tänk vad ett par ord kan sprida mycket glädje.

Jag träffade på en väninna i lördags.

En väninna jag egentligen inte känner så väl men vi har jobbat tillsammans och jag gillar henne skarpt.

När vi kramade om varandra så sa hon så många fina saker.

Saker som fått mig att må lite extra gott i helgen, saker som gjorde mig glad.

Hon sade sånt som fick mig att känna att det kanske ändå är så att det syns utåt att jag kämpar för att hålla fanan högt.

Jag vet ju om att jag mår bättre och att det börjar kännas rätt ok att sitta ihop med Hjulia för stunden, men att även de runt omkring mig ser det...

Tack snälla, dina ord värmde!

Jag vet att du läser min blogg ;)

Höjden av lyx måste ändå vara att vakna , kunna ligga kvar under täcket så länge man vill och försvinna djupt in i en bok.

Stänga ute precis alla andra ljud och istället lyssna till det som händer i boken.

Måla upp omgivningar, ansikten och händelser i sitt inre allt eftersom handlingen i boken skiftar.

Ja jag kan villigt erkänna att läsa är en av mina stora passioner.

Just nu så tänker jag njuta av den bok som ligger bredvid mig, ny och ännu ej påbörjad.

Jag har krypit ner under täcket och laddar för att försvinna in i fantasins underbara värld.

"Vänligen stör ej" skylten är nu tänd ;)

Jag har spring i benen!

Det känns som om jag kan ställa mig upp och hoppa upp och ner.

Som om det inte alls är nödvändigt att sitta fast vid Hjulia.

Det enda jag vill just nu är att ge mig ut och promenera runt runt runt...

Detta gör mig galen, vad är det som "kokar" i benen??

Jag verkligen ÄLSKAR mitt liv!

Tokigt och krokigt, vint och skevt, rutigt och prickigt...

Men det är mitt mitt mitt och helt fantastiskt rakt igenom, trots de motgångar som jag just nu går/har gått igenom.

Mitt val är att se denna upplevse som en erfarenhet av någonting som jag gärna vill slippa gå igenom igen.

Men faktum kvarstår att efter en sån här "resa" så kommer man ut som en förhoppningsvis ännu starkare människa och det ser jag fram emot!

Det här med rehab bad...

Visste du att man måste ha en mössa på sig medan man badar?

Eller mössa och mössa.

Tänk dig en "vanlig" sim mössa modell ful som stryk.

Kanske t.o.m fular än så.

Så lägger du på allt du kan och lite till.

Nu är du inte ens i närheten av hur oerhört fruktansvärt ful badmössan jag måste ha på mig är!

Den ser ut som en gatukorsning mellan en kirurg mössa och en svamp.

Och till den fruktansvärda bilden så måste man då lägga till en stycken G i baddräkt, sittandes i Hjulia, inga högklackade skor och utan allt vad styling produkter heter .

Mr prince charming where are you now?

Min älskade älskade son är en väldigt speciell liten kille, helt enkelt underbar rakt igenom.

Han funderar och filosoferar ofta om livet och dess mening.

Hans engagemang, omsorg och kärlek  för de han känner men också de som han inte känner är enorm.

Härom dagen så satt en bekant till mig på en buss som trollungen klev på efter skolan.

Hon berättade hur han satt på bussen och berättade för någon äldre person bredvid sig om sin mamma:

"Har du läst i Vk om Gabriella som nekas hjälp?"  "Det är min mamma!"

"Min mamma är så duktig med sin rullstol"

"Hon har börjat träna så nu dröjer det inte länge tills mamma springer igen"

"Jag och mamma klarar oss jätte bra tillsammans fastän hon inte kan gå"

Jag behöver inte starta någon fanklubb för jag har den bästa av alla supportrar här hemma!

www.vk.se/Article.jsp?article=375333

Vilken tur att det finns de som vågar berätta och stå för hur det egentligen fungerar i Umeå!

Jag är så stolt över dig ♥

Min underbara väninna blev idag mamma <3

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.

Skriven av Siv Andersson
 

Hela sommaren har på ett eller annat sätt varit kaotisk.

Det har varit enormt mycket känslor att acceptera, ta in och hantera.

Ingenting har fungerat, medans annat har varit tvunget att fungera oavsett hur det än har gått att lösa.

Jag har i nästan alla lägen kännt mig otillräcklig.

Inte har jag kunnat vara den mamma jag velat vara, jag har inte kunnat vara den arbetsmyra som jag älskar att vara och jag har inte kunnat vara så glad och positiv som jag egentligen brukar vara.

Lägenheten har sett ut som en enda stor flytt kartong i månader.

På det personliga planet har också allt varit kaos, det tar emot att försöka tycka om en kropp som jag inte kan styra men som inte heller känns som min egen.

För att inte tala om alla de extra bonus kilona som jag fått på köpet tack vare att jag sitter fast ihop med Hjulia istället för att rusa fram som vanligt.

Men så slår det mig nu på morgonen att jag sedan ett par timmar, dagar, veckor (?) inte längre koncentrerar mig på det negativa på samma sätt.

Mitt fokus har på något sätt lagts på allt som faktiskt känns bra, på det som faktiskt fungerar och på det som gör mig lycklig.

Det är som om lugnet har infunnit sig till slut.

Äntligen har jag hittat en balans i kaoset!

Självklart har jag en enorm resa kvar att ta mig igenom.

Mycket återstår innan jag får gå i mål.

Men jag börjar hitta igen lusten och orken att göra just det och det är så mycket mer värt än vad jag någonsin kan beskriva!

Febern har tydligen betalt hyra för fler än bara en dag i min stackars kropp, synd att jag inte fick vara med och förhandla bort det avtalet...

Tänk vilket roligt blogg inlägg det här hade kunnat bli om jag berättat om alla roliga hallucinationer jag kunde haft i natt, gissat på att det var febern som spökade och roade sig ordentligt på min bekostnad.

Gröna små söta gubbar, flygande elefanter och små studsande, talande golfbollar...

*Fniss*

Nej inte enda rolig hallucination fick jag njuta av i natt :(

Men det hade varit så mycket trevligare än att bråka med snorpapper och den oändliga leken med "täcket av" , "täcket på"...

Inte har jag tid med det här heller!

Jag ska ju träna!!!

Det finns någon i mitt liv som betyder så otroligt mycket.

Det finns någon i mitt liv som alltid finns där.

Oavsett situation och oavsett hur länge det gått sedan vi talats vid så kan jag alltid lita på hennes kärlek och omtanke.

Åtskilliga är de gånger då hon fått både trösta och stötta då jag inte själv riktigt hittat vägen ut.

Nu händer det saker i denna mycket underbara människas liv som för alltid kommer att förändra henne.

Nu är det hennes tur att få glädjen att bli mamma till en alldeles egen liten troll unge.

Ikväll och givetvis i all framtid, men extra mycket de kommande dagarna så går mina böner exlusivt till henne.

Jag hoppas att denna resa kommer att bli ett underbart minne för livet och att vi snart får glädjas åt en alldeles underbar liten bebis, någon vi får skämma bort, älska, beundra och skydda.

Nu älskade vännen min är det nära, snart är du äntligen mamma <3

Min väninna behövde en ny garderob och kanske en lite annorlunda stil som visar upp hennes skönhet och goda smak ännu bättre.

Äran blev min att få följa med som smakråd.

Efter några timmars shopping så säger hon:

"Vilken tur att du nöjer dig med att gå bredvid och handla med mig, för de flesta hade blivit less på en gång"

Mitt svar kom direkt:

"Jag går ju inte , jag rullar och det är säkert därför som jag står ut"

Just då var det hysteriskt roligt och vi skrattade högt och länge åt eländet.

Livet blir aldrig roligare än man gör det :)

Måste köpa dessa!

Det förstår ju vem som helst att de är lösningen på mina problem ;)

G är nerslagen av en förkylning utan rim och reson.

Nu är den stora frågan:

Hur var det nu man gör?

• Sova med mössan på?
  
• Basta för att driva ut de onda andarna?
  
• Äta flera klyftor rå vitlök?
  
• Dricka whiskey utblandat med hett vatten och socker?
  
• Dricka massor med vin?
• Ta ett hett bad och ha i en massa finhackade vitlöksklyftor i badvattnet?
• Ta en 4a vodka precis innan man går och lägger sig?

Allra konstigaste tipset jag har hittat lyder:

"Gör en inhalator av en gul lök. Borra hål i löken, ca 1/2 cm från varandra". Tryck inhalatorn mot näsan och andas in tills löksmaken känns långt ned i svalget. Gul lök innehåller allicin som är bakteriedödande och perfekt för snuva och värk i bihålorna.

Jag kan ju snabbt konstatera att flera råd är en kombination av alkohol och rent önsketänkande...

Andra är sådana tips som jag aldrig ens för en sekund skulle överväga, tänk vad jag skulle lukta i flera veckor framåt.

Mördarhunden hade bott hos oss i kanske 3 eller fyra dagar när hon bestämde sig för att tugga på det allra godaste hon kunde hitta.

Inget ont anande så tog vi vår morgon promenad och det blev dags för hennes morgon toalett.

När jag böjer mig ner över den väldoftande "högen" så ser jag något underligt lysa emot mig.

6, 3, 2, vol, > ...

Mitt i "massan" så lyser små små siffror emot mig?

Jag förstod absolut ingenting?

Väl tillbaka hemma så gjorde jag en snabb inventering och kunde konstatera att de små siffrorna jag sett var den mjuka delen av min fd fjärrkontroll till tv `n.

Än idag så har jag inte hittat någon annan fjärrkontroll som vill prata med min stora tv trots att jag köpt 3 st nya universal dosor.

Men jag fnissar glatt över min förvåning, då jag såg de små siffrorna i hennes "hög", varje gång jag blir irriterad över att behöva se en och samma kanal i evigheter.

In genom dörren kommer en yngre man glatt viftandes med en bunt papper...

"Jag kommer från rättvisepartiet"

Jag log så sött jag bara kunde och svarade:

"I det här hushållet är vi alla riktigt blåa moderater så här behöver du inte lägga din tid, men tack ändå"

Undrar om han blev besviken?

Han försökte sig iallafall inte på att "omvända" mig, smart kille.

Inte var jag väl otrevlig?

Jag grämer mig dock över att vi inte satt oss ner vid köksbordet och vädrade våra åsikter lite, tror han fått det tufft att prata för sin sak.

Jag fick just veta att det är vitt i gräset nu på morgonen...

Inte vitt som snö men vitt som frost.

Nu börjar det dra ihop sig, nu börjar det bli bråttom.

Bråttom med kommunikationen som inte fungerar mellan G och de dumma benen.

Slalom säsongen sträcker sig visserligen rätt så långt in på vårkanten men jag har ju också en bit kvar att "gå" innan jag är där .

Undrar om vi kan köra en underbar repris av fjäll resan tillsammans med underbara vänner?

Sommaren har jag inte kunnat njuta av i år men attan också om vintern ska få försvinna på samma sätt, not an option kan jag ju meddela!

Allvarligt talat så måste jag få säga att jag mår bra, att jag är lycklig.

Mitt i all denna kaos och röra så får jag allt att fungera och det är en fantastisk känsla.

Att jag trots allt har en inre kraft och styrka som bär mig i alla lägen.

Jag är omgiven av UNDERBARA människor som verkligen bryr sig och engagerar sig.

Människor som verkligen betyder allt för mig.

Vem skulle inte vara lycklig i mina skor??

Vaknade nyss och är så trött.

Sängen är varm och mjuk.

Om jag inte tänker efter så kan jag ligga här och planera in en riktig långpromenad och att gå in mina snygga stövlar som väntar på att få visas upp.

Kanske att jag kan stå under en varm dusch ända tills varmvattnet tar slut.

Eller varför inte ta och vifta på tårna i takt med morgon musiken för att sedan dansa lite mellan bäddning och frukost fixandet?

Om jag inte tänker efter alltför hårt så är det här en underbar helt "vanlig" morgon och allt med G kroppen är så fantastiskt bra som det ska vara.

Jag behöver ju faktiskt inte kliva upp utan kan ligga kvar här och fantisera en stund till :)

Jag tror jag ska skriva ner en början på en önskelista.

En önskelista på saker jag ska göra så fort de dumma benen bär mig igen.

• Smyga upp och pussa trollet mitt i natten
• Ta långpromenader med mördarhunden
• Stå upp och duscha
• Hämta posten precis när jag vill
• Se hela mig själv i spegeln
• Plocka ner det godaste te `t från översta hyllan
• Köra bilen när jag vill
• Handla alla dagar i veckan, på alla affärer som jag vill
• Springa upp och ner mellan kök och sovrum 100 gånger bara för att jag kan
• Ha sjukt höga klackar på skorna hela tiden
• Stå och grädda Amerikanska pannkakor till söndags frukosten
• Köpa en ny cykel och cykla runt hela stan
• Åka slalom
• Åka vattenskidor
• Hoppa studsmatta
• Fika där det bara finns trappor för att komma in

Fortsättning följer så snart jag kommer på ännu fler saker som jag saknar så det gör ont i själen ibland.

Om jag är smart så kommer jag aldrig att underskatta glädjen i att kunna vara självständig och att kunna gå så länge jag lever.

Men visst är det tragiskt att det ska till att behöva hamna i ett sånt här läge för att uppskatta de små sakerna som jag aldrig i vanliga fall ens reflekterar över

Det är tur att jag har Hjulia som bär upp mig för annars vet jag inte hur jag skulle kunna bära upp mitt enorma ego ;)

För visst är det så att jag är bäst, smartast och vackrast av alla G i hela universum?

Så länge ingen tänker protestera skrftligt så kör jag på den linjen!

I lördags firade vi tillsammans med en stor del av Umeå invigningen av Botniabanan.

Bra artister, gott fika, hyffsat väder och kungen tappade släggan.

På väg hem så satt jag och älskade lilla mamma fram i bilen och trollungen där bak.

Så kommer det som fortfarande får mig att skratta, 4 dagar senare:

"Mamma titta vad jag hittade"

En liten hand sträcker fram något på sidan om mig och så kommer frågan:

"Mamma vad är glidmedel ? "

Ha ha ha jag tittade på mamma, mamma tittade på mig och för första gången på länge så var jag svarslös.

Men nu är det så att hans mamma är VÄLDIGT rak och öppen om allt så hon svarade:

"Det är något man kan ha på snoppen när man har sex"

... varpå glidmedels förpackningen snabbt kom flygande från baksätet i bilen ;)