Att vara tjurskallig kan många gånger vara en enorm tillgång, inte minst då en tillfällig förlamning KRÄVER att man biter ihop och fortsätter kämpa fastän allting inombords skriker att det är enklare att ge upp.

Idag handlar det om en helt annan slags tjurskallighet, den som ev nästan gränsar till dumhet...

En gång i tiden var jag nämligen långhårig och jag älskade att fläta mitt hår, sätta upp det i olika fantasifulla skapelser eller bara leka med det. Iallafall är det så jag väljer att se på min historia med mitt långa hår.

Det kan vara så att jag då, för ca 15 år sedan, tyckte någonting annat men det har jag minsann förträngt och håller nu envist fast vid att det var underbart.

Vad som hände för ca 15 år sedan är att jag skulle "stöd" permanenta håret så att det orkade locka sig bättre än det gjorde, med resultatet att frisören lämnade i permanenten för länge och det föll av i stora tussar...

Där och då blev jag korthårig och trivdes riktigt bra med det.

Men lite nu och då så saknar jag mitt långa hår, saknar att kunna sätta upp det och jag saknar att kunna variera mitt utseende mer än jag kan göra idag.

Är man så korthårig som jag är just nu så kan man inte variera sig så mycket.

För ca 3 år sedan gjorde jag en resa till Luleå för att få sätta i extensions och bli långhårig, som jag hade längtat.

Men det blev ett fiasko med stort F!

Tjejen som gjorde det kunde inte sätta i extensions och hon brände sönder min hårbotten och satte i alldeles för tjocka slingor.

Man kan enkelt säga att jag såg för hemsk ut!

Bara dagen efter fick jag hjälp med att raka bort håret och tack och lov så sammanföll det med min semester så att jag kunde packa in lill trollet i bilen, dra till fjällen och tälta i 2 veckor (läs gömma mig från alla blickar)

Men inbilla er inte att detta satte punkt för min längtan och övertygelse att jag skulle passa i långt hår igen, nej då.

Nu är det istället så att jag skyller på att hon gjorde det så dåligt och om jag hade fått göra det rätt så hade det sett bra ut.

Idag gör jag ett sista (!) försök att hålla fast vid fantasin om den långhåriga varelsen.

Blir det bedrövligt fult så kommer jag att klippa mig kort direkt och aldrig mer ta upp detta, men om det blir snyggt så ska jag hela dagen sitta här hemma och slänga med mitt långa hår.

Frågan är om jag borde bjuda på en bild efteråt även om jag ser ut som ett galet troll?