Solen skiner och jag fylls av en energi som jag jag länge längtat efter!

Är det så här det känns att vara riktigt lycklig?

Är det så här det känns när allting är rätt?

Idag är den perfekta dagen för att ta tag i allting som legat och väntat på lite engagemang och uppmärksamhet.

Eller så bara strunta i allting, hitta ett varmt hörn där jag kan sitta skönt och låta solen smeka mitt ansikte...

Idag är det jag och solen!

 

Av alla passioner är kärleken den starkaste, för att den samtidigt anfaller både huvudet, hjärtat och sinnena.

Välkommen till världen lille Björn Dante säger vi idag.

Lille Dante 2280 gram och 45 cm lång föddes kl 01.06 idag 2011.02.26

Världens stoltaste moster är jag !

(kanske att hans mamma, min lilla syster Yster, är ännu stoltare men bara kanske)

När inte den första bedövnings sprutan tar så blir man tvungen att ta en till... Vad man just då är mest koncentrerad på är att orka andas medan tandläkaren borrar för glatta livet och så funderar man på hur tungan ska vinklas så smart som möjligt för att inte den sugande snurran ska göra mer ont ännödvändigt. direkt efter allt är klart så börjar ljuset gå upp om att någonting är riktigt fel när det inte går att spotta utan att man dreglar men manhoppas att det snabbt går över. surprise det gör det inte! Det tar flera timmar med sned mun, dregel och problem med att både dricka och äta. Sonen skrattar och pekar finger och likaså hans partner in crime. Är det nu jag ska bjuda på detta eller komma på en evil plan för att hämnas?

Ett arbete som jag är tacksam över att inte ha är arbetet som telefonröst.

Förstå att i 8 timmar om dagen sitta och upprepa " Du är fortfarande kvar i telefonkö men vi tar strax emot ditt samtal" .

(för att inte tala om den stackaren som sitter i hissen och upprepar "våning 1" "våning 8" )

Lugnande hade nog inte varit tillräckligt för att hålla mig lugn nog en sån gång.

Jag misstänker starkt att jag snabbt skulle ta till andra sätt för att roa mig själv.

Varför inte anpassa de olika valmöjligheterna i talträden kanske?

Tryck 1 för att välja våra automatiska telefon röst som du aldrig kommer att förstå.

Tryck 2 för att få lugnande inför den långa väntan.

Tryck 3 för kaffe och massage eller tryck 9 för att komma till helvetet där det åtminstone är varmt och skönt medan du väntar.

Vill ni gissa på vad jag gjort på morgonen?

Suttit i telefonkö!

Suck

"ingen älskar dig som jag gör" "det kommer aldrig någonsin någon att göra" Åh mina tårar rinner och jag behöver strax gå upp och pussa på min lilla sovande prins... Undrar när jag ska lära mig att inte se dessa underbara känsloladdade filmer? Just nu är det filmen med Susan Sharadon och Julia Roberts där en mamma är döende och den andra just har blivit ihop med barnens pappa och på något sätt ska försöka passa in i familjen. Så tragiskt och så vackert! Jag är så lycklig över min lilla familj och jag ber en bön för att jag alltid ska få finnas till för min älskade son.

Storleken har betydelse hävdar jag bestämt!

Vem vill ha en liten del av Lottovinsten på 124 miljoner när man kan få en stor?

Vem törs påstå att man vill ha ett litet studentrum på 15 kvm när man skulle kunna få bo i en trea med terras och pool.

Och tjejer, helt ärligt talat nu, hur kul är det egentligen då den är så litet att den knappt syns?

Jag pratar givetvis om storleken på chokladbiten man bara MÅSTE ha dagarna innan mens, vad trodde ni?

Men vad tänkte egentligen den som gjorde denna bakelse?

Är den god att äta också eller har den bara ett perverst utseende?

 

Frågan är om det är för tidiga vår känslor som spritter i min kropp eller om det är någonting annat som är trasigt?

Men faktum är att jag går omkring och små ler, fnissar och sjunger för mig själv.

Jag verkligen älskar att känna så här!

Kan man fånga känslan och spara den?

Plocka fram närhelst det skulle kunna behövas?

Eller dela med mig till andra som kanske skulle kunna behöva en dos av detta lyckorus.

Vad det än är så hoppas jag att känslan är här för att stanna!

X skojade om att jag skulle kunna få krypa ner i hans resväska nästa gång han åker till Thailand, en mycket lockande tanke!

Tänk att för bara 7 år sedan så arbetade jag i Thailand flera månader om året, en mycket intensiv och spännande tid av mitt liv.

Trollet var bara 1 ½ första gången han fick följa med och efter det så blev det 11 resor för hans del om jag ska gå efter alla stämplarna i hans pass.

För min del blev det visst 18 resor dit på ca 5 års tid.

Minsann om jag inte tror att jag måste leta fram lite kort från då trollet gick på Thailändskt dagis och visa er hur otroligt söt han var i sin vita och röda uniform.

Det var aldrig ett problem med att hitta igen honom på skolgården då han var den enda blonda "falangen" (utlänningen) på skolgården bland alla små söta svart håriga Thai barn.

Problem blev det däremot de gånger vi åkte tillbaka till Sverige och det var vinter, trollet kunde för allt i världen inte förstå varför han var tvungen att ha på sig både långkalsonger och vinter overall, han ville ju bara ta på badkalsongerna och springa ut till havet och leka.

Ännu konstigare blev det den första gången han såg en skoter...

Vi var i Skellefteå i en skidbacke då det körde ut en skoter från skogen, vi hörde hur trollet började skrika i ren skräck och började springa åt andra hållet.

X fick springa ikapp honom för att kolla vad som hänt och trösta.

Det är inte så lätt när man är van att rida på en elefant men aldrig har sett en skoter.

Åhh vad härligt det hade varit med sol, värme och den gudomligt goda maten i Thailand just nu! För att inte tala om alla de trevliga människorna där.

Tror jag ska sluta äta from idag så jag krymper ner till lämplig "rymmas i resväskan storlek" !

Åhhh jag har hittat en sko sida på nätet som är så bra!

www.fuss-schuhe.de

Jag skulle kunna handla ihjäl mig där om jag bara kunde...

Tex dessa skulle gärna få flytta hem till mig:

 

Eller dessa:

 

 

 

Jag fyller ju strax år och kanske borde köpa ett par till mig själv i födelsedagspresent?

Vart går gränsen för hur mycket man kan frysa innan man fryser ihjäl egentligen?

Om jag ska vara ärlig så har jag nog frusit ett helt dygn nu utan att en enda gång fått upp värmen så pass mycket att jag kunnat slappna av.

Inte ens under mitt enorma och underbara duntäcke lyckades tårna tina upp och inte hjälpte en timme i duschen under det hetaste vattnet som bostaden tillåter.

Timmen på gymmet nyss var dock ett härligt avbrott från kylan för just där och då så fick jag upp värmen en liten stund, bara för att försvinna i samma sekund som jag avslutat mitt träningspass.

Frågan är nu hur jag ska lösa detta problem?

Elementen här hemma går på max men lägenheten är kall, i en perfekt värld så hade jag kunnat elda i en öppen spis eller sätta mig i en varm och skön bastu, men detta är inte ett alternativ i min värld.

I en ännu mer perfekt värld så hade jag haft en varm och skön sambo som nu sagt  "vi kryper ner under täcket och myser gumman", men den sambon lyser ju också med sin frånvaro.

Planen är nu att tvinga både son och naken katter x 2 att ligga i sängen och se på film tillsammans, kanske de värmer upp under täcket så att jag kan dra nytta av deras värme.

Alternativet är annars att ta anställning som Umeås mest naturliga is skulptur.

 

Be on alert for a new opportunity...

Bring it on, jag står här med öppna armar och väntar!

Kommer ni ihåg hur det var när man var ca 13 och den där specielle ringde eller skickade en hemlig lapp? Hur hjärtat bultade och pulsen rusade... Fnisset gick för allt i världen inte att hejda och förmodligen så satt ett löjligt leende på läpparna resten av dagen. Känslan var underbar, så underbar att den nästan går att den ta på åratal senare. Den känslan borde alla få känna på, och om du känner den just nu så håll hårt i den, för det finns absolutingenting skönare!

Middag när den är som godast!

Pajen är fylld med exakt allt gott som fanns i kylskåpet och det blev en höjdare.

Antagligen hade jag väl skrattat ihjäl mig om jag sett detta hända i övervakningkameran på Statoil medan jag jobbade...

www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article8568050.ab

Nog för att alla behöver hålla sig rena och en guldtvät kanske låter lockande men det finns väl ändå gränser?

Saker som sitter ihop med dåliga minnen vill jag göra mig av med.

Men just nu så känns det som om hela mitt liv, min vardag , sitter ihop med dåliga minnen och vad gör jag då?

Skaffar ny lägenhet?

Flyttar till ny stad?

Det känns lite som om jag behöver börja på ett helt nytt kapitel i mitt liv, en ny fräsch start som inte är förpestad av alla jobbiga, tunga och negativa minnen från förra året.

Allt jag gör sitter ihop med det jobbiga, vart jag än går så blir jag påmind om hur det var (och till stor del fortfarande är) och hur jag än vrider och vänder så sitter jag fast i den situationen fortfarande även om jag nu kan röra på mig.

Lilltrollet fick igår ett utbrott då person nr 4 inom loppet av en timme stoppade oss för att prata om min förlamning, det spelar ingen roll att människor gör det av omtanke och kärlek (men i vissa fall av ren nyfikenhet) han vill att vi ska få vara ifred.

Det känns som om jag/vi behöver en ny start i livet, börja om på nytt och lägga allt det jobbiga bakom oss.

"Den som bara kollar i backspegeln kör oftare i diket" var det någon som sa, kanske det är ett sätt att förklara alla känslor på?

 

 

Resan mot flyget åtnjuts i sällskapet av Mr T. Idag delar han med sig av historien då ett blindt par skulle resa till en kursgård utanför stockholm, långt ute i skogen. De åkte inte med Mr T men med en sk kollega till honom. Resan var inte riktigt bekväm för paret som fällde någon kommentar om chaufförens körsätt eller snarare brist på den, varpå chauffören stannade bilen och skrek åt dem att kliva ur bilen. Där stod de två blinda människorna mitt inatten i en främmande skog ... Som tur var så stannade till slut någon vanlig själ och erbjöd dem hjälp men Mr T är fortfarande upprörd över hur kalla vissa människor kan vara. Själv är jag vansinnigt lycklig över att få skjuts hela vägen fram till flyget i en varm och skön bil med trevligt morgon sällskap.

Gymmet nästa!

Med ett stort leende vänder sig väninnan om och säger "Bella du är en riktig Turk godis" med det ville hon säga att många utlänningar äter upp migmed blicken... Av det uttalandet blev jag så chockad att jag gick in i en dörr o nu har en röd bula i pannan. Ha Ha så kan det gå när man är en G.

Oftast är jag i min rätta miljö och vet precis vad jag ska göra. Men någon gång lite nu och då ger jag mig ut på nya äventyr och då kan det bli precis hur tokigt som helst. Tur nog så slutar det oftast lyckligt och jag kan skratta gott åt hur vilse en G kan bli för en liten stund. Men det är just såna gånger som jag också fylls av livsglädje, jag lever och jag upplever. Jag vill inte ha det på något annat sätt.

Ett underbart sätt att börja dagen med, egentligen borde det vara stående att ta detta så fort man vaknat till liv VARJE morgon!

http://www.utbildning-co.se/sv/peppa/peppa.asp

Ibland krävs det något litet för att jag ska komma på mig själv med att beklaga mig över någonting som kanske inte är så stort som jag tror... Mittmöte med för mig en okänd granne alldeles nyss fick mig att tänka om för en stund. Han blev uppriktigt glad över att se mig uppe på benen trots att haninte ens känner mig. Hans glädje värmde långt mer än någon kan förstå. Många gånger så hinner jag nog inte med att reflektera hur enormt stora framsteg jag egentligen har gjort. Ibland så glömmer jag bort hur fruktansvärt illa det var bara några månader sedan. Att bara för några månader sedan så behövdejag kräkas av ansträngning bara för att stå upp en kort stund. Eller hur jag svettades av att försöka ta ett par steg. Det är kanske allt sånt som jag måste försöka komma ihåg när frustrationen slår till som allra värst och jag tycker att allting går emot mig. Tack och lov för människor runt omkring mig,kända som okända, som påminner mig om detta lite nu och då!

Ibland känns det som om allting jag samlade på hög förra året håller på att äta upp mig inifrån.

Små små saker växer och blir gigantiska.

De enklaste situationerna känns komplicerade.

Nog har jag förstått att allt som hänt förr eller senare skulle hinna ikapp mig men jag trodde nog att det skulle komma då jag var tillbaka där jag var då allt detta hände.

Min åsikt är att jag gjort mig förtjänt av att få må bra en kort stund innan jag måste börja sortera allt det som jag kämpar för att komma över.

Murphys law sticker ut hakan och tycker annorlunda:

Vem har tänkt till då det gäller välkomstskylten till Sävar?

Den är bland det fulaste jag någonsin sett!

Nu vet jag att figuren bredvid ortsnamnet ska vara ett monument men om ni frågar mig så ser det mer ut som en kondom, eller som lilla syster sa "Det är ju en sån där man suger ur avloppet med, och så försökte hon sig på att efterlikna just en sugklocka, hysteriskt roligt.

Jag hoppas Sävarborna gillar den, för personligen så skulle jag nog vara frestad att nattetid åka dit och måla över den med en vacker blomma istället...

Rastlösheten har mig i sitt fasta grepp sedan flera dagar nu, ändå så får jag inget utlopp för all min energi.

Det är dags att få en vardag nu!

Jag saknar att jobba min vanliga 1½ heltid och ha fullt upp dygnet runt.

Det är nästan ännu värre nu då allting börjar fungera, för nu är det inte längre förlamningen som håller mig sängbunden och det tar för lång tid.

Nu är det snarare tiden som är bromsklossen i mitt liv, tiden som behövs för att bli 100% återställd.

Att vara återställd till kanske 70% är inte ett alternativ, jag måste jobba vidare för att komma upp på 100% innan jag är nöjd.

Men det tär på mitt tålamod att det inte går snabbt nog, att det är bra dagar som följs av dåliga och att jag inte kan kontrollera situationen fullt ut.

Mitt förstånd räcker inte till för att förstå varför det inte är som vanligt nu när det börjat släppa.

Eller det är väl fel sak att säga, det är klart att jag förstår men jag vill inte.

Jag vill skrika och leva om, jag vill gråta och gnälla, men mest av allt vill jag ha tillbaka mitt liv NU!

Jag vill jobba och göra nytta och jag vill känna det som om jag gör någonting meningsfullt med mitt liv igen.

 

 

Det är någonting visst med att sitta en hel kväll och bara hålla på med naglarna. Igår kväll blev det lila klor med silver ränder, dom där ränderna tycks följa med lite väl ofta kanske men det är väl som med tigern "ränderna går aldrig ur"