Jag har hittat en ny favoritleksak!

Om jag bara kunde så skulle jag experimentera hela dagen och prova hur mycket jag egentligen kan gömma/få plats med i denna magiska leksak...

Jag har stoppat ner:

8 st prydnadskuddar

6 st sovkuddar

4 st fleece filtar

1 dubbelsängs överkast vadderat

1 dubbelsängs överkast i läder

Kopplade på dammsugaren och *SIMSALABIM*

Så underbart!!!

 

Kanin ser ut som om han behöver en kram...

Undrar om jag också kan få ställa mig i den kön?

Min magkänslan är ibland någonting som jag har valt att inte lyssna till.

Iallafall de gånger som jag borde ha gjort det.

Om någonting känns för bra för att vara sant så är det just så det är, likaväl som när någonting känns fel eller konstigt så brukar det vara just det.

Hur många gånger har jag inte i efterhand kunnat konstatera att jag redan tidigt visste att det var någonting fel men försökte förtvivlat att "förklara" bort det eller komma på ursäkter när jag i själva verket bara borde ha tagit fasta på magkänslan.

Vad är det som gör att jag inte bara kan aceptera att min magkänsla är rätt och följa den?

Vinnarinstinkten?

Tjurskalligheten?

Oviljan att inse att jag ibland måste släppa taget?

Kan jag kanske en gång för alla ta beslutet att min magkänsla stämmer och lita på den?

Antagligen inte men jag borde iallafall försöka...

 

Blommor som fyller hela lägenheten med en underbart magisk doft tas alltid emot med ett stort leende hemma hos mig!

Vilken lycka att få ett blomsterbud när det behövdes som allra mest.

Om buketten är så här vacker idag så kan jag bara föreställa mig hur den kommer att se ut när alla blommor slagit ut...

Idag ser jag stjärnor och klorna är vässade för nya och spännande utmaningar.

När jag gör någonting så gör jag det med besked!

Ingenting halvdant eller mesigt utan jag tar i för kung och fosterland.

Många gånger bra, underbart, roligt, spännande och givande men andra gånger så kan det skapa en lättare panik känsla och tillfälligt kaos, iallafall för en kort stund.

Just nu så är det fullständigt kaos i mitt liv.

Tänk dig en kvinnas handväska, fullproppad med allting hon kan tänkas behöva i en nödsituation eller vid krig, tänk dig sedan att du skakar om den ordentligt,  vänder den upp och ner och på 2 sekunder ska du sedan organisera ihop allting.

Precis det är vad jag har gjort med mitt liv just nu!

Jag har tagit allting, skakat om och slängt ut det över golvet, nu återstår att organisera ihop allting innan det kan fungera igen.

Men beslutet är taget, allting bestämt och nu så ska jag bara ro det iland också.

Beslutet jag har tagit är ett beslut jag är nöjd över men det skrämmer mig också lite eftersom det blir en stor omställning för både mig och trollet.

Just ikväll härskar paniken och jag funderar på vad i hela friden jag ställt till med?

I morgon hoppas jag lugnet infinner sig med lösningen på de problem som återstår innan allting fallit på plats.

 

 

Earth hour förberedelserna gjorda och nu brinner ljusen stämningsfullt i hela lägenheten...

Älskade lilla morfar!

Hur sätter man ord på sorg?

Hur sätter man ord på saknad?

Hur kan man beskriva hur det känns i hjärtat när någon man älskar inte längre finns kvar bland oss?

Min älskade lilla morfar somnade in tidigt denna tisdag morgon med min lilla mammas hand i sin...

Jag försöker finna tröst i att han nu äntligen får vara tillsammans med mormor igen, jag försöker finna tröst i att han var så nöjd med det liv han och mormor levt tillsammans, jag försöker finna tröst i att han fick somna in utan att vara ensam, att vi fanns där vid hans sida, men det gör ändå så ont.

Morfar var den finaste av de fina, han var den förebild jag har sett upp till hela mitt liv.

Mitt sätt att förklara för honom hur viktig del han var av mitt liv var att döpa mitt lilla troll efter honom och jag vet hur stolt han var över det.

Karl-Gösta Teodor blev en Karl-Theodor och jag hoppas att mitt troll kommer att växa upp och bli en lika underbar människa som morfar var!

"Du vet att du ALLTID kan komma till mig och mormor oavsett vad det än gäller" sa han ofta till mig och oavsett om du finns kvar här bland oss eller i mitt hjärta så kommer jag alltid att vända mig till dig, lilla morfar, för att få råd, stöd, tröst och kärlek!

Vila i frid - dröm rosendrömmar <3

En kopp te med världens bästa Helena ger ny energi, ork och struktur på mitt liv, jag har sagt det förr och säger det igen: tack gode gud för underbara vänner!

Ställer du dig någonsin frågan " Är det så här jag vill att mitt liv ser ut ? "

Det gör jag.

Är jag lycklig med mitt liv som det ser ut idag?

Eller kan det bli ännu bättre?

Vad är det som är viktigast för att jag ska må bra?

Vad är det viktigaste för att lilltrollet ska må bra?

Helt klart är att vi bara är lyckliga om vi får vara tillsammans! Det är någonting som jag inte behöver skriva ner, för det står redan skrivet i sten.

Att vi båda får vara friska ser jag också som en självklarhet för att vi ska vara lyckliga och med facit i handen så tycker jag att vi båda dragit vår del av lasset vad det gäller den biten, så hädanefter ber jag om att vi får vara friska för resten av våra liv.

Men utöver det?

Är det boendet som är viktigt?

Är det vad vi gör eller kan göra på vår fritid?

Är det hur ofta vi kan åka bort på tex semester som räknas?

Beror det på vilken inkomst jag har?

Hur stor del av lyckan är kärleken?

Och nu menar jag den "vuxna" kärleken eftersom min och trollets kärlek redan spräcker alla gränser som finns.

Hur mycket tid och energi ska man lägga ner på att jaga efter det som är ännu bättre?

Är gräset grönare på andra sidan?

Borde jag "nöja" mig med att "bara" ha det bra, istället för att vilja ha det riktigt bra?

Ärligt talat så tycker jag personligen att man aldrig ska nöja sig med att "bara" ha det bra...

Jag vill sträva efter att ha det RIKTIGT bra!

Den dagen jag inte längre får vara med och leka så vill jag , precis som älskade lilla mormor gjorde, kunna säga:

"Jag har levt ett otroligt bra liv"

"Jag har varit så lycklig" 

"Jag har gjort allting jag har velat"

"Jag ångrar ingenting"

Alltså fortsätter jag att leta efter rätt plats, för just mig, där jag kan vara så lycklig som bara jag kan vara!

 

 

 

 

Just nu känns det som om hela världen vilar på mina axlar och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja för att få någon ordning på allting.

Absolut inte på ett negativt sätt men det är så mycket som ska göras och tas tag i så att det nästan blir mig övermäktigt.

Visst är det väl lite "lustigt" att det kan vara hur lugnt som helst i flera månader och så bara exploderar hela ens tillvaro och allting bara rasar in på en gång.

Å andra sidan så kan jag väl inte förvänta mig någonting annat när jag i flera månader legat som ett kolli i sängen utan att ens behöva ta ansvar för mitt egna liv?

Nu när jag börjar vara "back in business" så måste jag ju också ta igen allt som bara legat och väntat på att jag skulle vakna till liv igen.

Mitt liv = mitt ansvar!

Vilken tur att jag älskar mitt liv och alla tvära kast det tar mig med på.

Fart och fläkt är min melodi och av någon anledning så är det också så mitt liv ser ut, full rulle dygnet runt.

LOVE IT!!!

Det är länge sedan jag lade ner så mycket tid och engagemang på mina klor som denna gång men jag tycker nästan det var värt det.

@ Globen och ärligt talat så har vi iallafall inte de sämsta platserna...

Tonight I am your bunny honey ;) eller hur var det nu det var?

Vi är på plats i globen och snart börjar melodifestivalen. Hurra för fest!

Utanför fönstret skiner Solen och isen börjar släppa från Stockholms strömmar.

Inne i den underbara Italienska restaurangen i gamla stan sitter vi och njuter av varsitt glas rött.

Det här är livs kvalité!

Idag blir jag firad med besked av bästa underbara Cissi. Först blir det lunch på en av de bästa Thai restaurangerna i Stockholm. Sedan en ansiktsbehandling på salong. Efter det fika på konditori för att tillgodose godis suget och hela den fantastiska dagen avslutas med middag, vin och tjejsnack. Livet blir inte bättre än så här! Tack gode gud för underbara vänner!

Man kan lugnt säga att det är fullsatt ikväll och mellan varven lär garanterat klacken lyfta hela taket...

Hockey match på en torsdag kväll i globen är ju också helt ok

Grundkurs i män och livet i allmänhet pågår just nu mellan mig och lilla prinsessan. Ärligt talat så kidnappade jag just henne från babysängen där hon så snällt låg och pratade för sig själv. Men vad ska jag ha gjort då när hon var så söt och mina bebis pussar var helt slut? Det borde vara förbjudet att vara så söt!

Middag med lilla pappa är bland det absolut bästa jag vet! Mums

Fettisdag är det tydligen idag. Det firas genom att äta semlor så att vi blir riktigt feta...

Det är inte bara en G som njuter av vårSolen... Även en rymdkatt passar på att tanka med värme och energi från Solen.

Tänk dig en stor, stilig och vältalig man på andra sidan av det lilla bordet dukat till fest. Levande ljus och ljuv musik. Det bjuds på champagne och underbart god mat. Den stackars hovmästaren skrattar lite i smyg eftersom ni båda bara har ögon för varandra och över att samtalet mellan er aldrig tar slut. Vem skulle inte må som en prinsessa i en sådan situation? Vem skulle inte i flera dagar efteråt fortsätta le åt minnet? Det är nog så man skaparde allra vackraste minnen!

Lilla syster Yster har inte förstått att man inte får leka med den lilla bebisen... Men himmel så söt han är lille Dante!

När det händer en massa saker i livet så kan det vara svårt att hinna med.

Vissa saker vill man ta del av , andra absolut inte.

Ibland kanske man måste göra saker som man vill men gruvar sig inför ändå.

I mitt liv blåser det kraftiga stormar just nu, förändringens stormar.

Jag känner det lite som om jag sitter på en bomb och snart så smäller det, frågan är om det kommer att vara så roligt när det väl smäller?

Jag misstänker att det kanske rör om i grytan ordentligt men tanken är att det i slutänden kommer att bli bra.

Det kommer att bli precis som jag vill ha det, nu är det bara frågan om att ta sig hela vägen dit.

Låter det kryptiskt?

Det ÄR kryptiskt.

Men så är det när man är en G, det händer en massa hela tiden, så spänn fast era bälten om ni vill hänga med.

Syster Yster fyller år och det firas genom en av dödssynderna : frosseri! Undrar hur mycket jag hinner klämma i mig innan jag ska träffa P.T from hell? Och hur höga är oddsen att jag kräks under träningen?

Med äcklig tonfisk och god sallad laddar jag för träningen. De nakna katterna försöker med bedjande ögon övertala mig om att de behöver tonfisken bättre än mig och fastän jag är övertygad om att de skulle uppskatta den mer än jag gör så tuggar jag duktigt vidare.

Det är någonting rent magiskt med tidiga mornar.

Tystnaden och lugnet som inte kan störas av någonting, resten av världen sover fortfarande gott och själv tassar jag omkring, fortfarande sov varm.

Så här på morgonen så finns inga problem, ingen vardag och inga motgångar.

Så här tidigt på morgonen så är bara allting magiskt och vackert.

Lustigt nog så kommer jag på mig själv att viska till katterna och smyga lite försiktigt med allting jag gör, tills jag kommer på mig själv, jag är ju faktiskt ensam hemma och ingen blir störd av mina oljud.

Men det är så det ska vara en lördagsmorgon klockan 06.43.

Förhoppningsvis smyger sig snart solen upp och vi får en vacker vårdag.

Godmorgon Umeå, godmorgon Sverige och godmorgon resten av världen!

En lista över vad man "får" och inte "får" göra kan behövas ibland, speciellt eftersom att inte alla tycks ha fått grundkursen i detta, och här kommer nu min lista:

Man får INTE:

Rapa högt och rakt ut.

Fisa bland folk.

Gräva sig i munnen utan att hålla för munnen.

Peta sig i näsan.

Justera till de "privata delarna" när någon annan ser.

Prata högt och tydligt om div toalett bestyr.

Säga "Va" när man inte hör, det heter "Ursäkta" eller "Förlåt"

 

Man får däremot väldigt GÄRNA:

Berätta för människor när de är duktiga.

Tala om för någon att denne ser bra ut.

Tacka för sig.

Hålla upp dörren för andra.

Ge bort en liten blomma för att göra någon glad.

Le mot okända människor man möter.

 

*PUH*

Det finns givetvis tusentals saker som jag har missat men nu kommer jag inte på fler saker som irriterar mig för stunden.

Återkommer om jag kommer på fler saker.

 

 

 

 

 

 

Bildbevis på den nya G var utlovat men det har tagit emot eftersom jag har haft ENORMA problem med att anpassa mig till mitt nya jag.

Lite som mamma sa då hon såg mig "Du brukar vara en tuff tjej med attityd men nu ser du ut som en snäll hemma mamma"

Sug på den ett tag.

Igår när vi satt och fikade så kom vi på vad min nya frisyr liknar...

Håll i er nu för vi skrattade så vi höll på att dö!

Förstå vad tokigt det kan bli...

Men nu har jag hunnit anpassa mig lite till det nya och det blir bättre och bättre...

Så här ser det ut i bästa Jewish style:

Och så här ser det ut i "normalt" läge:

Så?

Behålla eller klippa bort?

Så här såg det ut före:

 

Födelsedags fika med världens bästa mamma <3

Idag passerar jag det magiska strecket då jag helt plötsligt är närmre 40 än 30, mamma lovar att det bara blir bättre och jag väljer att lita på hennes ord.

Facebook hjälper till med att sätta ett stort leende på mina läppar direkt jag slog igång min dator, gratulationerna väller in och det gör mig varm i hjärtat att så många bryr sig.

Kanske att de som jag helst av allt skulle dela dagen med inte finns här och nu men i tanken så är vi alla samlade och sätter guldkant på denna dag.

När jag var liten kunde jag vakna av ett snöre runt tån, snöret ledde mig vidare till en lapp med instruktioner om vart nästa lapp fanns, den nya lappen ledde till en annan lapp och till slut fann jag en gömma av presenter i tvättmaskinen, under en skottkärra eller på något annat klurigt ställe.

När vi var yngre så var det alltid riktiga kalas när man fyllde år, tårta, sång, ballonger och paket.

Av någon anledning så försvinner det där med tiden, men vad som inte försvinner är lusten att bli firad på samma sätt. Jag älskar ju kalas! Allt man kan fira ska man fira!

Nytt jobb? FIRA!

Gick det bra i skolan? FIRA!

Hittat ett par snygga skor som du alltid drömt om att ha? FIRA!

I flera minuter låg jag i morse kvar i sängen och väntade på sång, ballonger och tårta tills jag insåg att om det ska bli någonting sådant så får jag minsann ordna det själv.

Varför gör jag inte det egentligen? Smyckar hela lägenheten med ballonger och girlanger, jag vet ju ett litet troll som skulle uppskatta det när han kommer hem efter skolan ...

Jag kanske skulle göra det?

Ja vad tusan!

Idag har jag ju födelsedag och jag ska fira det så bra som bara jag kan!

 

Ibland skäms jag över mina medmänniskor!

Vad är det som gör att vissa har noll i empati?

 

Jag hoppas att denna chaufför någon gång själv hamnar i en situation där han/hon behöver hjälpen och förståelsen av en kanske helt okänd människa och att den han möter då sträcker ut en hand och hjälper till.

Kanske att han/hon då kommer att tänka tillbaka och ångra sig?

Regler finns till för att följas, ja absolut, men någonstans så måste vi även ta hänsyn till att saker och ting ibland kan vara såna att man måste bryta dessa regler.

Hade jag varit chauffören och denna tant suttit i min bil så hade jag tagit de 35 kr ur min egna ficka och betalat, vad är problemet?

Skämmes ta mig f****n!

Ett fint pris... Till mig :)

Ett välkommet avbrott i blogg torkan, tack snälla Maria blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea

Nu är det visst min tur att avsöja 5 saker om mig själv som ni inte redan visste:

1. Min kärlek till saltlakrits är så stor, att jag en gång åt så mycket att jag fick en allergisk reaktion och svällde upp som en ballong. (Det där med lagom är inte riktigt min grej)

2. Oavsett vilken låda man än öppnar , vilken kartong man än tittar i eller vilken väska man än vänder upp och ner hemma hos mig, så hittar man en hel värld med böcker. Favoriterna är de historiska kärleks romanerna om svunna tider (Tant snusk kan man också säga)

3. När jag är ensam så pratar jag med saker runt omkring mig i allra bästa "galen tant" stil. Det är bara underligt att jag aldrig får svar, kan någon förklara det för mig?

4. I skolan spelade jag Ronja Rövardotter i en stor teater uppsättning och det var någonting jag minsann var mycket mallig över, inte minst då jag träffade Astrid Lindgren på Köpenhamns flygplats av en slump. Stackars kvinna som länge stod och lyssnade på den lyckliga 9 åringens svammel.

5. Jag drömmer om att en dag få sätta pause på livet för att ta med mig trollet och resa världen runt. Inga planer utan bara ta dagen som den kommer, resa dit vi känner för och inte behöver styras av antal semesterdagar eller resebudget.

Så! färdig!

Nu länkar jag till några andra bloggare och skickar därmed utmärkelsen vidare:

Min fd granne och underbara te sällskap Helena: http://hemmahoshelena.blogg.se/

Nina, som jag inte alls känner men gillar att följa då hon skriver så hysteriskt bra: www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp

Anna, världens bästa Anna: www.annasanatomi.blogspot.com/

Denize, en otroligt duktig fotograf och stark mamma: www.alltforforaldrar.se/denize/

Underbara och hysteriskt roliga Tezzan: flatprat.blogspot.com/

 

 

 

Att vara tjurskallig kan många gånger vara en enorm tillgång, inte minst då en tillfällig förlamning KRÄVER att man biter ihop och fortsätter kämpa fastän allting inombords skriker att det är enklare att ge upp.

Idag handlar det om en helt annan slags tjurskallighet, den som ev nästan gränsar till dumhet...

En gång i tiden var jag nämligen långhårig och jag älskade att fläta mitt hår, sätta upp det i olika fantasifulla skapelser eller bara leka med det. Iallafall är det så jag väljer att se på min historia med mitt långa hår.

Det kan vara så att jag då, för ca 15 år sedan, tyckte någonting annat men det har jag minsann förträngt och håller nu envist fast vid att det var underbart.

Vad som hände för ca 15 år sedan är att jag skulle "stöd" permanenta håret så att det orkade locka sig bättre än det gjorde, med resultatet att frisören lämnade i permanenten för länge och det föll av i stora tussar...

Där och då blev jag korthårig och trivdes riktigt bra med det.

Men lite nu och då så saknar jag mitt långa hår, saknar att kunna sätta upp det och jag saknar att kunna variera mitt utseende mer än jag kan göra idag.

Är man så korthårig som jag är just nu så kan man inte variera sig så mycket.

För ca 3 år sedan gjorde jag en resa till Luleå för att få sätta i extensions och bli långhårig, som jag hade längtat.

Men det blev ett fiasko med stort F!

Tjejen som gjorde det kunde inte sätta i extensions och hon brände sönder min hårbotten och satte i alldeles för tjocka slingor.

Man kan enkelt säga att jag såg för hemsk ut!

Bara dagen efter fick jag hjälp med att raka bort håret och tack och lov så sammanföll det med min semester så att jag kunde packa in lill trollet i bilen, dra till fjällen och tälta i 2 veckor (läs gömma mig från alla blickar)

Men inbilla er inte att detta satte punkt för min längtan och övertygelse att jag skulle passa i långt hår igen, nej då.

Nu är det istället så att jag skyller på att hon gjorde det så dåligt och om jag hade fått göra det rätt så hade det sett bra ut.

Idag gör jag ett sista (!) försök att hålla fast vid fantasin om den långhåriga varelsen.

Blir det bedrövligt fult så kommer jag att klippa mig kort direkt och aldrig mer ta upp detta, men om det blir snyggt så ska jag hela dagen sitta här hemma och slänga med mitt långa hår.

Frågan är om jag borde bjuda på en bild efteråt även om jag ser ut som ett galet troll?