Blommor skänker glädje och värme. Blommor gör mig glad. Extra mycket betyder de när blommorna när de kommer från någon jag tycker extra mycket om. Tack <3

Livet på BB får mina tårar att rinna. Trots att det är kladdigt, stökigt, tidvis kaotiskt så förändras allt i samma sekund som barnet är på väg uti livet. Glädjen över det lilla nyfödda livet går att ta på och känslorna exploderar trots att jag sitter på andra sidan tvskärmen. Förstå vad vackert det är med livet!

Att lägga ett pussel kan ta väldigt väldigt lång tid. Ibland får bitarna ligga utspridda på ett stort bräde under soffan i månader i väntan på att sättas ihop på rätt sätt, så som min älskade morfar alltid gjorde. Som liten var det en speciell stund att få hjälpa till med att hitta rätt bit till rätt plats men morfars beröm när jag hittade rätt värmde mer än någonting annat. Numera är det ett annat slags pussel jag kämpar med att lägga och det är inte alltid jag har de rätta bitarna men med tiden så faller allt på plats. Att lägga pussel är någonting alldeles speciellt…

Lite roar små och tydligen är jag rätt liten ibland. Väninnans raid på Ica Maxi måste gå till historien med den mest välpackade varuvagn Ever. Eftersom det blev lite långtråkigt att vänta så passade jag på att vara lite social medan jag väntade ”Brukar du komma hit ofta?” frågade jag killen som hängde upp reklamskyltar i taket. Han tittade på mig som om jag hade 8 ben. ”Tror du jag får skäll om jag äter lite av godiset medan jag väntar? Ingen middagännu” fortsätter jag och då måste det ha vuxit ut 2 huvuden extra på mina axlar också? Förstå att det ska vara så svårt att hitta vänner här i stora staden? Stockholmare *Fniss*

Frustrationen är fullständig när väninnan irriterat säger ”de har ju absolut ingen barnmat här” …

Cerise rosaröda naglar enligt önskemål från en liten prinsessa. Nu ska de bara ”blingas” till så är de färdiga. Tror dock att det får bli en annan kväll för nu blir det mys i soffan till en feel good film, you got mail, länge leve kärleken!

Dokumentären ”Min kamp mot tiden” väcker en massa känslor till liv och jag kämpar mot tårarna som tränger sig fram. Inte för att det jag gått igenom inte ens är i närheten av det som ALS utsätter människor för, men för att jag förstår hennes frustration för dom små sakerna som blir en kamp för att fortfarande få bestämma själv trots att kroppen inte längre samarbetar. Hur ofta ville jag inte bara skrika och slå omkring mig för att jag inte kunde göra sakerna själv eller inte fick ta besluten själv. Hur ofta var frustration inte så stor att jag knappt visste vad jag skulle göra av alla känslor. Justdå när jag var mitt uppe i allting så bet jag bara ihop men nu i efterhand så tar känslorna över när jag tittar tillbaka och jag blir så ledsen, så ledsen… Är det ok att det ska vara så tungt i efterhand? Kan jag inte bara fortsätta att bita ihop och bara låtsas att det aldrig hänt? Det förändrar ju ingenting att vara ledsen och gråta nu? Allt är ju över nu, jag kan gå igen och de som ingenting vet kan inte se det på mig vad jag gått igenom. Men just precis nu så gör det ändå ont och precis just nu så är jag ledsen. Vilken tur att det snart går över!

Är det myrägg? Traktor ägg? Nej det är jätte marschmellow Undrar hur många jag kan äta innan jag får ont i magen?

Midsommarfirande när det är som bäst! Riktigt traditionellt på alla sätt och vis, rent magiskt.

Veckans bästa är killen som blir en stor 5 åring i morgon. Han har önskat sig en trolleri låda i Födelsedagspresent och när han har lärt sig att trolla så ska han trolla bort sin pappa. När jag frågar honom vad han ska göra utan sin pappa så säger han att det inte ett problem för han ska trolla framhonom varje gång han behöver godis eller mat… Vilken sötnos!