Frågan är om jag kanske börjar få grepp om den här skit sjukdomen ändå...
Sista 4 dagarna har nämligen sett likadana ut och paniken över att somna eller vakna har varit lite mindre då jag nästan har vetat i vilket skick jag skulle vara när jag vaknar.
Som det sett ut nu så har jag "bara" kräkts och mått extremt dåligt fram till lunch, kunnat äta lite, sovit en stund, lagat middag och lyckats hålla mig på benen någon timme innan illamåendet tagit över igen.
Lederna och huvudvärken är överdjävulskt hemsk fortfarande men jag har faktiskt någon timme per dygn när det går att slappna av lite och nästan njuta.
Värst är allt i samband med att jag tar medicinerna men jag vet att det är tack vare dom som jag får rutin på mina dagar och sjukdomen.
Lite lustigt är det att jag skulle komma hit, hit då jag är lycklig över att mina dåliga dagar börjar likna varandra.
Tänk att kontrollbehovet ska lyckas bryta sig igenom i alla lägen :)