Det känns lite som om jag lite smått börjat ta tag i mina lösa trådar och trassel. Förstå vilken seger varje gång jag hittar styrkan att ta det där lilla lilla steget som gör sådan enorm skillnad. Skillnad till det bättre, till ro i själen och medicin för det sårade hjärtat. Mycket i mitt liv är så annorlunda nu. Mycket i mitt liv har ändrat sig. Mycket i mitt liv är fruktansvärt tungt att bära men ännu mer i mitt liv är underbart! Sakta men säkert så tar jag mina små steg för att knyta ihop säcken, börjar på ett nytt blad och vågar planera för framtiden igen... Bara en bit kommer nog att saknas en stund till, hur gärna jag än vill annorlunda, i väntan på att alla mina försök någon gång ska bli sedda för vad de är: En längtan, saknad, önskan och väldigt mycket kärlek till den som borde vara en del av mitt liv. Men jag väntar gärna för blod sägs vara tjockare än vatten <3