Gråt gråt gråt...
Vissa dagar är det närmre till tårarna än andra, idag är en sån dag.
En sån där hemsk dag när jag känner mig ensam, ledsen, liten och ynklig.
Kärleken är förtvivlad och gör allt han kan för att trösta.
Men hur lätt är det då jag gör allt jag kan för att svälja ner allting istället för att bara släppa ut det?
Vill inte må så här!

Dagarna går inte riktigt ihop så som jag fått det att fungera tidigare.
Tidigare har jag kunnat må dåligt, vilat och sovit mest hela dagarna för att ladda innan lill trollet och kärleken kommit hem på kvällen.
På så sätt har jag "orkat" vara med ett par timmar innan vi krupit ner i sängen.
Denna vecka är det skollov.
Trollet är full av energi och idéer medan jag verkligen är den tråkigaste mamman ever!
Han är så förstående och pysslar om mig men vi önskar nog båda att allt kunde vara som förut...

Jag funderar starkt på att lägga in en protest!
En protest mot att karln varje morgon har fräckheten att lämna mig ensam kvar i sängen... Det är ju inte på långa vägar lika mysigt under täcket efter han åkt :(
KOM TILLBAKA!

Det skulle kanske kunna vara så att det råkade följa med en iskall Corona i farten också...

Våren är officiellt här för nu har vi grillat till ljudet av takdropp och strålande solsken. 

Hej lilla Semla, dig vill jag äta upp! Nej nej ät inte mig, ta den andra Semlan efter mig...

Hemlagad tomatsoppa - Mums!

Värsta ovännerna var vi igår när han tyckte det skulle vara mysigt att göra om mattan i vardagsrummet till sin privata toalett... Men idag är ordningen återställd och vi kelar i vanlig ordning Herr Ceasar och jag. 

Nagelstudio hela dagen, nu ska jag bara skaka fram lite idéer ...

Vilken tur att vi just fått en diskmaskin här hemma, annars hade alternativet varit att krossa allt porslin à la aggressiv Italian style...
Absolut inte för att jag är arg utan mer uttråkad och i behov av lite spänning.
Istället får jag väl komma på något annat bus då.

Moms och momssatser är absolut inte min avdelning men visst ser det här lite fel ut? 

"Man vet att man har ätit väldigt stark mat när en ilsken drake försöker bryta sig ut vid toalett besöket" Försök att stoppa bilderna som framkallas av denna kommentar om ni kan, för jag kan inte :)

Så sant, så sant ;)

Finns det någonting lika underbart som det perfekta kroppspusslet?! När det inte spelar någon som helst roll hur man trasslar ihop sig med den man älskar under täcket och alla bitar bara smälter ihop... Oavsett om det är både vassa knän och armbågar inblandade. Lycka i perfekt format <3

Seriöst? Vem, Vem i hela h*lvetet har lärt katt eländet att stå utanför sovrumsdörren och skrika som om han hade en kniv i sig kl halv fem på morgonen? Allt för att i samma sekund som jag häller upp hans mat, bli tyst och lugn igen? Behovet att göra Ceasar sallad har ännu inte lagt sig...

Aldrig har det varit mysigare att se melodifestivalen än just ikväll. Lilla familjen ligger mysigt uppkrupna i stora sängen och vi har laddat upp med godis och gott. Bara lilla prinsessan saknas. Jag bara älskar mitt liv! Sjukt, krokigt och ibland helt enkelt lite vingligt men så så underbart ändå <3

Det här med att pussla ihop 2 bohag när man bygger nytt bo är inte alltid så enkelt.  I min ägo finns nämligen en underbar spegeltavla som kärleken inte alls tycker om.  Tavlan står nu och väntat förtvivlat på att få komma fram (läs i väntan på att den kvinnliga listen ska vinna över kärlekens övertygelse) och tiden rinner iväg.   Frågan är nu hur stora oddsen är att den blir nerplockad från väggen, alt att det blir en separation om tavlan "råkar" hamna på väggen medan kärleken är på jobbet?

Katastrofen är ett faktum då jag just insåg att mitt liv börjat forma sig efter vad som går på tv.
Allt för att få dagarna att gå.
Kanske dags att lära mig att sticka?
Ta upp scrappingen som ligger i en låda och väntar sedan flera år tillbaka?
Eller hitta lugnet och läsa några av de böcker jag längtar efter att läsa men inte orkat?
Förstår ni vad denna rastlöshet betyder?
Den betyder att jag just idag mår lite lite bättre än jag gjorde igår!
HURRA!
Idag njuter jag av detta och i smyg hoppas jag att det håller i sig en liten stund så jag får ladda lite innan nästa skov :)

Inte är det alltid så lätt att vara katt inte... Grejen med Ceasar är att han verkligen kurrar som mest när man utövar kattobatik med honom.

Det är extremt tungt att få ner alla mina tankar i bokstäver när de är så många och inte alltid så positiva. Det håller på att dra ihop sig mot att sätta in en pacemaker och det ser jag både fram emot samtidigt som det blev en bekräftelse på hur allvarligt sjuk jag egentligen är. Fast egentligen är det mest ett kvitto på hur elak Behcet helvetet är. Lillhjärtat lyckades härom kvällen snyfta fram "djävla skit sjukdom" när han skulle förklara sin rädsla och oro, förstå vad hemskt att han ska behöva genomlida detta. Jag funderar väldigt mycket på vad som kan hända om det vill sig illa... Sjukdomen leder inte alls ofta till döden men när den gör det så är det ofta pga bristen huvudpulsåder eller pga att den gett sig på tex hjärtat som hos mig, jag har tydligen den mer aggressiva varianten. Hurra? Tack för det? Nå ja, hellre det än att behöva bli dement redan innan 40. ( också en av Behcets underbara symtom ) Något som tar upp mycket av mina tankar är alla nära och kära som aldrig ens hört av sig trots att de vet om vad som gäller, men det borde jag kanske känna igen sen jag var förlamad 1 år? Du är aldrig så ensam som då du är riktigt sjuk. Vad jag tänker ang det är bara att det vore skönt med ett tröstande ord och några fler hejarop då min egna ork redan tagit slut sedan länge. Den här biten av självömkan är jag gärna utan men lite nu och då visar den upp sitt fula tryne. Tack och lov för att kärleken och trollet ger mig så oerhört mycket! Tack och lov för älskade älskade lilla mamma <3 och underbara svärmor. Och såklart vännerna, som trots att min ork och energi inte alltid räcker till , fortsätter att höra av sig. Vilken tur att jag började räkna upp de som finns i mitt liv och ger mig energi för då kom jag på hur lycklig jag är över deras stöd och kärlek. De andra är inget att sörja över. Så, nu blev jag av med några tankar och kan lägga min tid på något annat en stund.

 

Jamen lite pannacotta med körsbär känns väl helt rätt efter en god fredags middag?

Min nya favorit kompis i köket.  Guds gåva till onda händer!

Tankarna som snurrar är många vissa dagar.
Andra dagar är det enklare att bara stänga av.
Men visst borde jag vara smart och göra tex testamente och sånt klart "utifallatt"...
Berätta att jag vill kremeras och annat viktigt om det skulle gå illa.
Eller borde jag låta bli att fastna vid det värsta sjukdomen kan ställa till med och istället hålla fast vid att det kommer att gå bra för just mig?

Min nya vän i väntan på "The real thing" ...

Att jag drar ner medelåldern enormt mycket här på hjärtmottagningen är ingen tvekan... Men ännu en gång så har jag nu fått träffa en underbar överläkare! En läkare som verkligen lyssnar och förstår. En läkare som vet hur allvarlig min sjukdom är och hur illa det ställer till det i min kropp. Nu blir det intensiv koll av hjärtat i en vecka och sedan akut operation för att sätta in en pacemaker ,om det stämmer som hon tror ,att sjukdomen gett sig på mitt hjärta. Hon hann med att ge mig en komplimang för att jag anstränger mig för att se så fräsch ut och sa att jag är ett föredöme för andra svårt sjuka och den komplimangen värmer så otroligt mycket! I vanliga fall brukar just mitt utseende göra att jag inte blir tagen på allvar då jag tydligen ser för "frisk" ut.