Mys med kissen...

Efter 2 nästan "normala" dagar, dvs dagar som faktiskt påmint om mitt gamla liv, så är jag nästan rädd för att vakna.
Rädd för att vakna och må som jag gjort sedan förra sommaren.
Idag hade jag tur och än så länge har jag bara mått illa och kräkts, ont i magen och leder, men i det stora hela så fungerar det.
Hurra!
Tänk att det skulle komma hit, att jag skulle vara lycklig över att må så här, att lite "lagomt" sjuk skulle klassas som en bättre dag.
Go figure...

Det finns seriöst ingenting som slår att få krypa ner i sängen bredvid kärleken.
Punkt slut!

Högvinst är väl ändå garanterad när kärleken kläckte ur sig " jag tar alla trisslotter du har" till kassörskan.  Behöver jag berätta att hennes ansiktsuttryck var oslagbart?

 Fråga mig INTE hur samtalet började men himmel vad fort det drog igång och höll i sig tills vi var dubbelvikta av skratt...

Här kommer den nerkortade och censurerade versionen.

"Bara för att du har en snopp..."

Får en mamma ens säga så i närheten av tonåringen funderar jag nu, men det är ju så bra att kunna prata öppet om allt ;) och utan spännande samtalsämnen kan annars middagen bli så lång och tråkig...

"Snopp? SNOPP??? Jag har ingen snopp! Jag har en kuk!"

Familje fadern lägger sig i utläggningen med all kraft, en öm tå?

"Hur skulle det låta? Tänk dig när man tittar ner i kalsongerna och börjar locka fram honom:  snoppen, snooooppen, kom fram nu snoppen"

Här kan vi nu alla se hur han kikar ner i dom coola kalsongerna med dödskallar på (manligt värre) och med len och mjuk röst lockar och ropar...

"Vaddå? Blir det bättre om jag säger: Oj oj oj vilken jätte kuk?"

Om ni hade varit med så hade ni dessutom fått se de tillhörande gesterna då storleken på denna jätte dramatiskt räckte mellan de utsträckta armarna...

"Varför måste du säga jätte kuk? Det blir väl ingen jätte bara för att du säger kuk?"

Frustration, skratt, uppgivelse och bus i hans röst...

"Det är ju precis som det här med fru mus..."

Bra, pedagogik är ju absolut rätt sätt att argumentera i detta läge...

"Man säger faktiskt snipa"

Men hallå?? Vem gav tonåringen luft? Fick han ens tycka till i ämnet? När blev han så stor att han ens fick ha en åsikt?

"Snipa? Snipa?? Som i sås snipa?"

Nu blev mamman förtvivlad, det heter ju fru mus för snipa kan väl ingen säga? Eller??

"Fru mus? Snipa? Det heter fitta och ingenting annat!"

Karln i huset slår näven i bordet!

"Herregud"

Previs då började Björn Rosenström  till råga på allt att sjunga denna:

 

Trumpeten känns så len
Mellan era ben.
Om du drar ner min byxa
Ska du få se en yxa,
En yxa som gör allt
För att få lite ballt.

Jag säger det igen: HERREGUD!

 

Ibland snubblar jag över ngt som ger mig gåshud och tårarna bara rinner över...

Ren & skär glädje!

 

Någon som känner en drakdödare?

När långkalsongerna åkt av och de vansinnigt läckra skorna sitter på, då vet man att det är vår! 

Något man lär sig den hårda vägen...

Flyttanmälan för att officiellt flytta min post dit jag ändå tillbringar de flesta timmar av dygnet (dvs när jag inte sover, 50/50 alltså) börjar bli en nödvändighet.

Å andra sidan är vårt wc så litet att frågan är om det får plats med ngt annat än mig, 2 katter, ( som uppenbarligen tror att vårt wc is The place to cuddle) massor av toapapper och ännu mer ÅNGEST?

Naiv som jag är så trodde jag att alla mediciner knappast kunde få mig att må sämre än jag redan gjorde, att de inte kunde förstöra ngt mer då jag ändå inte hade ett liv värt att leva som det var med sjukdomen ...

Men ack så jag bedrog mig!

Det fanns ytterligare en nivå i helvetet.

Nu för tiden är lycka att orka stå på benen längre än 5 minuter utan att tuppa av, orka lyssna på någon annan ett par minuter utan att tappa fokus, kunna vara vaken i sängen ett par timmar så att familjen tror att även jag är en del av familjen eller varför inte att orka ta ett steg utanför lägenheten varje vecka?

Feber och sår fri?
Orkar inte ens börja gräva i den biten.

Bitter & gnällig?
Ja!
Less på att vara sjuk?
Ja!
Saknar den gamla G?
Ja ja ja!

Vill tro att det kommer att bli bättre, vill tro att jag inte bara ska bli sämre och sämre, ( inser att nivåerna som finns i detta helvete aldrig tar slut) vill slippa ljuga för kärleken när han frågar hur jag mår och jag vill orka vara en pigg och glad mamma.

Varför räcker det inte med min vilja?

Enl socialstyrelsen så ska denna ovanliga sjukdom vara som värst de första 10-15 åren, fungerar det att bita ihop den "lilla" stunden?
Dvs om den inte sätter stopp för allt innan dess?

Hmm...
Önskar jag orkade spy ur mig ännu mer men my 2 home kallar igen, adressändring var det ja!

En skrikande katt var kanske inte vad någon förväntade sig att hitta i köksskåpet...

Hur länge ska jag orka?

Tänk om det vore lite lättare att komma ihåg detta när det känns som tyngst att orka fortsätta andas...

Säg hej till lille Sune.  Sune är en liten och söt blivande familjemedlem som ska sätta guldkant på min sjuka tillvaro.  Vi , både jag och kärleken , ville verkligen ha en modell hund större men just nu är det ju ingen ide.  Men Sune är lagom i både storlek och krav.  Sune Säker Von Eker! 

Men självklart ska det bli så här när vi kör längs universums lerigaste skogsväg...

Sixten och Göte har ikväll fått en ny familjemedlem.
Sixten är en fantasi spindel och Göte en fullvuxen man med en 3 årings hjärna.
Kärleken har olika röster till varje figur och de har alltid en massa hyss för sig.
Den nye medlemmen i kärlekens fantasi figurer heter "Perversa påsen"
Påsen är helt tokig i att pussas och gör precis allt han kan för att lura till sig en puss men helst flera...

Vakuumförpackad G? Jo men så skulle man kunna förklara livet just nu.
Ena dagen orkade jag leva sen så slog sjukdomen till och jag hamnade i ett 6 dagars långt vakuum.
Feber, ont överallt som aldrig förr, sår över hela kroppen och kräkts blod.
Mysigt värre.
Tanken var att ha börjat med nya medicinen (cellgiftet) redan i fredags men det har bara inte fungerat.
Nu hoppas jag att det blir någon dags paus så jag hinner ladda om inför nästa sväng igen.
Någon som vill låna min sjukdom en stund eller permanent ?

Sms'et som kärleken just fick från mig framkallar antingen en hjärtinfarkt, hjärnblödning eller psykbryt :)

"Vad är oddsen för att jag får köpa skor för 5 tusen kr?
Noll?
Hmm...
TOKKÄR i några skor...
ÄLSKAR höga klackar!!!
Vill ha!
Snälla?
Puss puss"

Den här fetischten för höga klackar är INTE att leka med men så underbar!

 

Ok lite gnäll & oro nu då...
Medicinen jag äter just nu (kolkicin) gör tillvaron lite bättre men bara just så pass.
Däremot ställer den till med ett rent HELVETE med stackars magen, men det står jag just så pass ut med, allt för att få en bättre vardag.
Nu är det dags för nya experiment: Imurel.
Imurel i kombination med Kolkicin tror de ev kan bromsa upp eländet lite till.
Underbart!
Om det inte vore för biverkningarna dvs :(
De vanligaste biverkningarna är obehag från magen, ( tror absolut inte att det kan bli ännu värre än det redan är!?)
Illamående , aptitlöshet och kräkningar.
Hmm...
(Kanske tappa X antal kilo till då?)
Mindre vanligt är feberreaktion, ( men hurra då kanske vi kan nöja oss med feber varje dag som de senaste 9 månaderna då?)
hudutslag (rymms de kanske mellan alla sår och blåmärken som jag drar runt på tack vare sjukdomen kanske?)
och håravfall.
Man kan i sällsynta fall även få benmärg och lever påverkan.
Jaha?
Något mer?
Jo just det, ökad infektionskänslighet och ökad risk för lymfom utveckling.
OK!
Så?
Ta den och hoppas på det bästa (dvs slippa bli en mager, hårlös feber tjej med cancer)
Eller inse att oturen förföljer mig och nöja mig med det lilla helvete jag redan har i min arma kropp?
Suck :(

Riktigt nära vänner har jag inte alltför många av men de jag har är jag så tacksam för! Igår gjorde 2 av dem mig extra glad.  Den ena genom ett underbart grattis kort och ett vansinnigt läckert armband i brevlådan, senare uppföljt av ett efterlängtat samtal.  Den andra genom att planera in besök, övernattning och invigning av våra nya snygga vinglas.  Saknar att umgås och älta världsproblemen med mina nära och kära, men framöver kommer orken och lusten att leva tillbaka och då hoppas jag att alla berörda laddat för kung och fosterland!

Kärt barn har många namn, detta gäller även en G...
Tummelisa är väl det mest använda här hemma av kärleken.
Men det senaste "guppy" tycker jag mindre bra om.
Kärleken ler stort och säger "liten, söt och inget minne"
Kärlek när den är som sötast?

En tanke som slog mig är om de som arbetar med att prova viner får titeln alkoholist på köpet?
För de dricker ju alkohol varje dag och ärligt talat, spottar de ut allting varje gång eller slinker det ner lite nu och då?

Ha ha ha! 

Kärleken jag känner för min lilla mamma är så stark! Lyckan över att hon finns i mitt liv så stor! Visst vet jag om att jag saknat henne vansinnigt mycket men exakt hur mycket förstod jag först när hon helt plötsligt stod i vår hall hemma... Många tårar blev det både då och nu när vi vinkade av henne på tågstationen men oj så härligt det varit att få rå om henne och tankat upp med mamma kärlek <3 Mamma LOVE YOU, tack snälla för att du finns i mitt liv!

Kungen kan slänga sig i väggen, det var lilla mamma som var den hemliga gästen <3

Kalas, hurra!!!

Smörgåstårtorna är färdiga och nu väntar jag bara på överrasknings gästen/gästerna ... Familjen är uppspelt så frågan är om det är självaste kungen som kommer ?

Utläggningarna lilla mamma just haft över sin nya dammsugare fick mig att skratta högt.
Aldrig någonsin har någon blivit så lycklig över den extrema sugförmågan och den 13 meter långa sladden.
Kvällen hemma hos mamma tillbringas nu med att fundera ut vad mer som behöver dammsugas, alt rädda alla mattor som dammsugaren sugit i sig.
Hon funderar tom på att erbjuda grannarna städhjälp bara för att få använda den lite till...

Kan det kanske vara så att någon fyller år i morgon? Halvvägs till 74 sa någon men det känns bättre att köra på 37...

Vem annan än just min karl stoppar glassbilen mitt ute i ingenstans för att köpa den glass som jag försökt få smaka på sedan i somras? Ingen :) Nu sitter vi i strålande solsken med 14 glassar och ungefär 2 timmar kvar till närmsta frys.  Eller ja 13 glassar då han bjöd glassbils chauffören på glass också.  Undrar hur många vi orkar äta?

Som alltid så vet Herr Kissemiss precis vad som behövs... Kärlek och mys i massor!