Livet leker

Sista tiden har dumma kroppen bråkat mer än vanligt.

Att det ens skulle kunna finnas ytterligare en nivå av helvetet trodde jag inte men se jo då det gick bara fint det 😉

Sommaren har varit lite svår att njuta av då värmen får mig att må som en urvriden skurtrasa men jag försöker ta tillvara på varje tillfälle som ges.

Tydligen är svaret på frågan VARFÖR det är sämre (se det kunde läkarna efter en veckas ”semester” på sjukhuset konstatera) att sjukdomen nu blivit neurologisk och det påverkar det mesta.

Tex så behöver jag inte springa 1 mil för att flåsa som om jag gjort det, inte heller behöver jag vinna någon tävling i att hålla andan för att tappa min syresättning, det räcker gott med att gå 2-3 meter.

Inte heller tycks det så viktigt att ha en samarbetande höger och vänster sida på kroppen, det är HELT ok att vänster sida hänger, slänger och släpar, allt efter egen smak och tycke.

En ny omgång med cellgifter tycks vara mitt enda alternativ och trots att jag vant mig vid att ha ett hår att dra mina fingrar igenom så inser jag att jag måste leka lydig patient.

Allt det där känns det som om jag förlikat mig med, tror inte jag har något annat att välja på?

Annars leker livet 🙂