Dreggel och skratt

Men alltså på riktigt, hur hysteriskt roligt kan det inte vara efter ett rejält besök hos tandläkaren?

Glöm rakt av bort allt som innebär någon som helst rörelse av läpparna!

Eftersom jag tycks ha en fallenhet för att skratta åt det mesta i min väg så var det just i det läget jag insåg värdet av att ta med sig haklappen hem från tandläkaren…

Där står jag och försöker vara lite lagom trevlig, lägger av ett sött leende (ha ha trodde jag ja) bara för att se hur människan mittemot mig spärrar upp ögonen och tittar lite snett på mig, oooops dreglar jag?

Och det där med att snyta sig innebär visst också att man kan hålla ihop läpparna?

Annars blir det en fontän?

Sprutlackering?

Ett litet tag kände jag mig som en elefant som försökte lära mig busvissla.

Nä skynda hem och göm dig undan alla granskande blickar tänkte jag, bara för att ett tag senare komma på mig själv med att fastna framför badrumsspegeln och göra fula grimaser.

Lättroad!!