Ok!

Men hur går det nu då?

Jo… det går…

Dagarna flyter lite ihop med varandra, orken lyser med sin frånvaro och magen fortsätter envist att kräva all min energi.

Det är tur att jag gång på gång får höra ”det kommer att ta tid” och ”så här kommer det att vara länge” för annars hade jag nog hängt upp skylten ”väntar på service” och dragit vidare.

För det här är inte speciellt kul.

Inte ens en uttråkad G lyckas hitta ngt roligt sätt att få detta att bli kul.

Så i väntan på bättre tider så klamrar jag mig fast, vägrar ge upp och biter ihop.

Ja, idag är jag lite låg, men det är också ok!