Ligger blixt stilla, mår illa. Försöker sätta mig upp, mår illa. Försöker dricka något, mår illa. Försöker äta något, mår illa. Försöker ta mina mediciner, mår illa. Vad kan jag mer försöka med? Vore det så fel av universum att ge mig en, EN, dags pause? Snälla? Avskyr den här ynkliga, trasiga, slitna, gnälliga och tråkiga gamla tanten...

Är det fel av mig att frossa i dammsugare och negerbollar medan jag ser på The Biggest Looser? Känns lite fel...

Mycket gammal läsning men lite roligt ändå: http://blogg.aftonbladet.se/16743

Det kan inte vara det lättaste att vara en "nykläckt" guppy bebis. Hela världen är ju full av hemskheter... Mamma kan äta upp dig. Pappa kan äta upp dig. Grodan Siv äter väldigt gärna upp dig. Nu funderar jag på om en flaskpost med första hjälpen tips om hur de ska överleva första tiden skulle kunna vara ett alternativ?

Veckan som gått har varit skit! På alla sätt och vis. Idag andas jag igen och kanske att det kan få vara ett par bra dagar nu som omväxlings skull?

Duktig idiot, klappar lite elakt på mig själv... Vad har fröken duktig nu lyckats med? Jo på bara ett par dagar har jag bränt upp hela min internetpott. Hela! Bara så där, rakt upp och ner utan minsta lilla eftertanke. Och vad händer då nu? Jo fröken G får stå ut utan internet i ca 3 veckor till. Hur ska detta sluta? Hur ska jag nu fördriva tiden? Vem ska uppdatera min Fb status och vem ska nu försöka mata den dumma blondinen (jo jag är faktiskt mentalt super blond och använder mig av den ursäkten varje gång ngt går snett) med nyheter och uppdateringar om världen vi lever i?? Halebop Rubbet i all ära men denna gång gick det alldeles för fort innan det roliga tog slut :(

Tänk vilket helvete det måste vara att få titulera sig den där G's sambo... Men trots mitt gnäll, alla mina humörsvängningar och denna ständiga sjukstuga så står kärleken starkt kvar. Hur mycket det än stormar, hur tungt det än är att få allt att både gå runt och dessutom fungera så står han kvar. Lucky me <3

Livet är bättre med vänner. Så sant så! Men vad gör man när de bor för långt bort? Annonserar efter nya? Behöver verkligen skaffa mig ett socialt umgänge trots att vardagen är allt annat än vardag. Hur gör djur?

Fungerar det med gräs när det blev för lite spenat i spenatsoppan? Tveksamt...

Björkarna har slagit ut <3

Det måste ha varit en syn för gudarna när jag nyss lekte nåldyna... Liggandes på mage (tro mig, det låter enkelt men pga för stora kvinnliga attribut så blir det rätt krångligt att hitta balansen) rumpan rätt upp i vädret för att avlasta den onda svanken (tänk dubbelvikt G) och byxorna nerdragna för att ge plats för nålarna. Uttrycket "whale tail" var nog riktigt passande just då...

Äntligen får vi städhjälp :) Någon som dammsuger, putsar fönster och sköter om blommorna. Vår städhjälp heter Gunnar...

Vaknade i natt med panik. Panik över att jag håller på att bli gammal. Riktigt gammal! Men det känns ju inte så i huvudet. Där är det minsann full rulle och djävulskap på gång dygnet runt...

Det kom ett brev på posten... Med en kajal och kärleksfulla ord från lilla Mamma <3

Lilltrollet njuter av livet och picknick frukosten ute i solen.

Ingenting blir som jag tänkt och allt bara snurrar på utan att jag hinner med. Vill må bra, orka och kunna göra saker...

Hjälp! Kärleken har varit riktigt sjuk i 2 låååånga veckor (elakt lung virus och trasiga blodkärl i lungorna) och skulle idag äntligen få börja jobba. Hurra måste jag säga då den här mannen inte är skapt för att vara hemma sjuk. I morse insåg vi snabbt att arbetet var allt annat än ett alternativ... Mycket riktigt så bekräftade Herr Dr att han nu också har lunginflammation. Alldeles nyss tittade han på mig uppgivet och frågar "hur ska vi stå ut i 2 veckor till?" Han suckade och tillade: "nu ger jag upp och sätter på mig mjukisbyxorna" Oj oj vart ska detta sluta? Hjälp?

Ännu ett par skor läggs till önskelistan. Synd bara att dessa endast finns i photoshop versionen ännu...

Böcker är lycka, lycka är böcker! Tänk vilken tur att jag i helgen fick MASSOR av böcker av en snäll väninna <3 Nu hoppas jag på lite mindre värk i fingrar och händer + mindre behov av morfin så jag kan njuta av dom :)

Kanske inte riktigt rätt skor för hundpromenaden... Mina står här hemma som prydnad, jag vill ju inte råka tappa bort nycklarna om jag använder dom ;)

Kan man tillräckligt ofta säga till någon hur mycket de betyder och hur mycket man älskar dem? Tror inte det... Lilla älskade Mamma utan dig skulle jag aldrig orka. Utan ditt stöd skulle allt rasa. Utan din kärlek skulle jag vara tom. Jag älskar dig som Mamma, förebild och allra bästa vän <3 Tack för att du finns, tack för att du orkar!

En finare blomma än denna finns inte... Kärlek!!!

En te stund hemma hos världens bästa, och MYCKET rosa H slår det mesta! Speciellt när det behövde fyllas på med kramar och tjej surr. För att inte tala om hur skönt det var att få vara mitt "gamla" jag en liten kort stund. Saknar mina vänner så otroligt mycket, det är inte alltid så lätt att bo långt hemifrån...

Angel Of hope... Denna lycko amulett fick min väninna av mig för flera år sedan. En symbol för att allt skulle gå bra, en symbol för att aldrig förlora hoppet hur tungt det än var och skulle bli. Igår fick jag följa min väninna till sin sista vila. En sån otroligt sorglig men ändå så vacker begravning hon fick. Önskar mer än allt annat att det slutat annorlunda , önskar mer än allt annat att hon fortfarande fanns kvar hos oss. Vila i frid vackra vackra vän <3

FUCK cancer!

Försäkringskassan har skickat mig ett kärleks brev. Eller nja, inte riktigt... Eftersom jag varit sjukskriven "för länge" så är de nyfikna på hur det egentligen går och om jag behöver fortsätta vara sjukskriven. "För länge" är visst nästan 2,5 år då de slår ihop året jag var förlamad med sjukdomen från helvetet nu. Jag hann ju bara jobba drygt 4 månader mellan förlamningen och detta helvete :( 2,5 år... Behöver jag berätta att det känns som 10 år? Behöver jag berätta för dom att jag de flesta dagarna önskar jag kunde peta i mig tillräckligt med medicin för att få slippa vara vaken? Behöver jag förklara att jag måste proppa i mig morfin för att klara av att ta mig ur sängen? Vill de veta att de flesta dagarna så klarar jag inte av att skära upp min egna mat? Är det intressant för dem att veta hur skitigt och rörigt det är här hemma för att jag inte klarar av att hålla efter som förr? Bryr de sig om att jag inte klarar av att äta ordentligt då allt bara kommer upp? Att jag kan ligga i sängen och gråta för att jag vill duscha men inte klarar av det själv? Tror ni någon kan förstå panik ångesten som sliter och drar i mig natt som dag? Eller att jag oftast har massor av sår över hela kroppen som gör fruktansvärt ont? Spelar det någon roll att jag måste sova flera gånger per dygn för att orka med att leva? Tror ni att någon lyssnar om jag gnäller eller är det enklast för både mig och dem om jag fortsätter kämpa för att hålla masken utåt? Fortsätta att fokusera på de små sakerna som får mig att le, njuta av dom få timmarna per dygn när det går att stå ut med att leva i min kropp tack vare morfin och lugnande och vara så vansinnigt tacksam för att familj och vänner står ut med mig fastän jag knappt orkar själv... Hur ska jag kunna få någon att förstå det som jag själv inte kan förstå? Förstå det som jag försöker låtsas som om det inte finns och kämpar så hårt för att gömma... Jag har inte valt detta själv och jag skulle kunna göra vad som helst för att få vakna upp ur denna mardröm! Just idag har min skyddande mask trillat av men ge mig några timmar så sitter den nog på plats igen och vi kan alla fortsätta leka "lyckliga" igen :) (Måste tillägga att min personliga kontakt Helena på försäkringskassan är jätte trevlig att prata med och det känns verkligen som om hon bryr sig! Men hon måste göra sitt jobb)

Tror minsann att tryckfels Nisse varit i farten ;)

Tror att det är någon mer som fryser idag...

Den blöta snön vräker ner och jag fryser efter en super kort morgon promenad med cirkus hunden. Hela veckan har varit en enda lång sjukstuga och ännu har det inte blivit något bättre. Får man säga att man är less?

Det är inte ofta vi byter roller i vår lilla familj... Men idag är kärleken riktigt sjuk och då får jag ladda järnet för att ta hand om honom så gott jag kan. Funderar på om det piggar upp honom eller ger honom en hjärtinfarkt om jag "klär upp/av" mig som sköterskan på bilden?