På Arlanda

Av , , 2 kommentarer 0

Vi har landat på Arlanda. Medan vi väntar på flyget hem så blir det lite förstärkt frukost.

Nu avslutas bloggandet, men vi ska försöka organisera uppladdning av bilder på nätet, så att alla som vill kan ladda upp valfria bilder så andra kan se dom. Det kommer att gå ut mail om detta.

Hans-Göran

2 kommentarer

Chicago O’Hare Airport

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu har vi checkat in på flyget i Chicago, och passerat säkerhetskontrollen. Till och med Sanna kom igenom m trots att hon hade ihåliga klackar.
Nu har vi drygt två timmar kvar till avgång.

Bli först att kommentera

Chicago

Av , , 2 kommentarer 0

Frukost pa HI Internationeal hostel i Down Town. Vi samlar ihop var packning, och har ca 2 timmar innan vi aker till flyget. Dar hoppas jag fa battre internet an har.

Manga hostar men alla ar pa fotter, savitt jag vet.

Igar var Anna-Lena ut pa glasbalkongen, hon hade inget val, folkmassan tryckte pa.

2 kommentarer

Sista dagen i buss från Minneapolis till…

Av , , Bli först att kommentera 0

Sista dagen i buss från Minneapolis till Chicago gick utan överaskningar. Vi åkte, sov, spelade kort och cittra, eller läste. Lunch på en tysk resturang. Framme i Chicago på samma ställe som tidigare, nu visste vi hur vi skulle bete oss. Många hamnade på Buddy Guys Legents, Chicago. Nu behövs sömn.

Bli först att kommentera

Fredag i Minneapolis

Av , , Bli först att kommentera 0

Fredag var en ledig dag. Inga gemensamma aktiviteter förrän 15:30, då vi åkte med bussen till Amerikan Swedish Institute, ASI. Där fick vi se hur det ser ut inne slottet. 

ASI blev museum 1929 då grundaren Swan Turnblad flyttade ut, sedan hans hustru Christina dött. Swan immigrerade till USA med sin familj 1868 vid åtta års ålder från en gård i Småland. Familjen bosatte sig i Vasa i södra Minnesota där de anslöt sig till släktingar som hade emigrerat tidigare. Swan flyttade så småningom till Minneapolis där han arbetade han på flera svenskspråkiga tidningar som maskinsättare. Han blev sen utgivare av den svenskspråkiga tidningen Svenska Amerikanska Posten. Efter tio år var han ensam ägare. Under hans ordförandeskap prenumererade över 40 000 personer på tidningen, en stor ökning från de tidigare 1 400. När museet inrättades 1929 skrev Minneapolis Tribune att "kostnaden beräknas ha uppgått till 1 000 000 dollar även om byggarna vägrar diskutera saken". Det finns ingen anledning att betvivla detta. Inga pengar verkar ha sparats när huset byggdes eller inreddes.

Efter middag gjorde vi turnens sista officiella framträdande. Även den här gången blev resultatet bra. Men det hade blivit ännu bättre om vi sett gladare ut. Sanna lär dock ha fått beröm av en farbror i publiken för att hon var så glad under konserten.

Efter kaffe och kakor så dansade vi tillsammans, först en polonäs som slutade i ett uppdrivet tempo, och sen vanliga gammaldanser och polskor i olika former. Hela tiden pågick förbrödrande samtal över landsgränserna. Många framförde spontant sin uppskattning över vårt framträdande.

I publiken fanns Ian Swanson som bodde i Umeå under sin barndom. Nu var han där med sin fru Anika. Båda talade bra svenska, och var glada för att dom fick träffa oss.

Tillbaka till boendet så blev det en lugn efterfest. Ulf och Katinka lämnar oss tidigt i morgon bitti för att fortsätta på egen hand, och vi andra tar bussen vidare till Chicago. 

Bli först att kommentera

Immigrant trail

Av , , 1 kommentar 0

Idag har vi åkt längst "Immigrant trail", den väg som många immigrnater kom längst upp efter floden St Croix. Många åkte så långt det gick komma med flodbåtarna upp längst floden.

Första stoppet blev på museet Gammelgården i Scandia. Presentbutiken där var fylld med allehanda fin skandinavisk hemslöjd, av bättre kvalite än man kunnat hitta någon annanstans på vår resa. Vi fick en guidning i kyrkan, prästgården och ladugården. Livet för dom skandinaver som kom hit för 150-100 år sedan kan inte ha varit lätt.

Efter lunch i Scandia Cafe, där vår buss på 40 personer säkert syntes i dagskassan så fortsatte vi mot Chisaga Lake, och Lindstrom. Vi blev guidade runt i detta område och besökte bland annat "Nya Duvemåla".

Kvällens uppvisning på Chisago Lutheran Church gick bra , och blev uppskattad, trots att det kändes att det var fyra dagar sedan förra uppvisningen. Det fanns några svensktalande i publiken, och jag hoppash att alla av dessa fick tala med någon av oss. Den kollekt som samlades in under kvällen fick vi som tillskott till reskassan.

Sedan vi kommit tillbaka till Danebo i Minneapolis (där vi bor) så skingrades alla för vinden. Några hamnade i dåligt sällskap och hann med att göra ett besök Down Town. Då insåg vi att ölen inte var billigare där, samt att det går lika fort att gå från Light Train, som att vänta på 21:ans buss.

Några bilder blir det inte just nu, även om mina rumkamrater säger att jag stör mindre när jag bloggar än när jag sover. Jag förstår inte detta. I natt ska jag sätta in mina öronproppar för att se om det blir mindre klagomål då.  

1 kommentar

Vår busschaufför

Av , , 2 kommentarer 0

Vår busschaufför Andy Lewis, är 55 år, och har kört buss i 35 år. Här gör busschaufförer medicinska undersökningar vart annat år, och oannonserade drogtester kan krävas när som helst. Ett positivt drogtest är grund för avsked.

Han har 14 egna barn, och fyra fosterbarn, med fyra olika kvinnor, och har ”several” barnbarn. Han är nu särbo från fru nummer fyra, som jobbar i receptionen på en läkarmottagning. Alla hans släktingar har haft många barn, han gissar att han har åtminstone 100 släktingar. Hans familj har ett 30-tal nötboskap i Geogia. När han är hemma där, är hans jobb att jaga tillbaka boskap som smitit ut genom hål i stängslet.
I Lindsborg hade han tänkt få göra service på bussen, kolla däck byta olja och sådant, men Lindsborg är så litet så där fanns ingen lämplig verkstad.
Intervjun gjord av Barabra
2 kommentarer

Onsdag i Minneapolis

Av , , 1 kommentar 0

Onsdag morgon gjorde vi en snabb sightseeing med bussen i Minneapolis. Vi till och med var ute och promenerade.

Sedan hjulångare (fast det var ingen hjulångare, utan en propellerdriven dieselmotordriven båt) ut på Mississippi. På båten åt vi lunch, kakor och drack amerikanskt kaffe, (dishwater coffe, i en del termosar till och med koffeinfritt). Om man ville ha mera smak än så så kunde man köpa öl. 

Som underhållning fanns det två musiker, ståbas och banjo, och ibland till och med sång. Efter maten svängde det såpass att spontantdans utbröt. Personalen rev snabbt undan borden så att vi kunde rocka loss.

 

Sedan en snabb tur till "Mall of Amerika", amerikas största köpcenter, med över 500 butiker eller matställen. Där finns också både akvarium och nöjesfält.

Den tid vi hade på oss var tillräcklig för många av oss som kunde stå emot alla köptillfällen. För dom andra räckte inte tiden till. Nytt tillfälle kommer på fredag förmiddag.

På kvällen träffade vi andra skandinaviska spelmän och dansare. Våra spelmän gjorde en mycket uppskattad minikonsert. Vi dansade några olika danser, med eller utan instruktion, gemensamt. Dom som vill ha mer har möjlighet att se oss på ASI (Amerikan Swedish Institute) på fredag kväll.

PS. Dagens pris i att fota "Look alike" vanns av Bertil, men tyvärr passar hans minneskort inte i min kortläsare. Vi hoppas kunna presentera den bilden sen vi kommit hem. Vi som var med kan garantera att mer lik Stig-Helmer kan ingen bli. DS

1 kommentar

Topeka till Minneapolis

Av , , Bli först att kommentera 0

Ytterligare en resdag med buss. Idag blev det ca 11 timmar norrut. När vi närmade oss Minneapolis så såg vi kvarliggande snö. Inte sedan 1954 har snön kommit så tidigt som just i år. Bara delar av årets majsskörd har tröskats, och det mesta av spannmålen likaså.

Efter lunch på Old Country Buffet i Des Moines, Iowa så fortsatte färden norrut. Eftersom detta var andra gången på en sån restaurang så visste vi nu lite bättre hur man bär sig åt för att orka med desserterna. Även om det står att man ska börja med desserten så är vi alldeles för väluppfostrade för att göra så.

Ju längre norr ut vi kom, desto mer liknar landskapet Sverige, så det är inte konstigt att många skandinaver slogs sig ner här.

Såvitt jag vet har det inte handlats några instrument under dagen. Med viss reservation för jag har inte haft kontakt med spelmännen sedan vi anlände, och fick våra rum på Danebo.

På bilden: Joyce Hanson, vår lokala kontakt i Minneapolis informerar om kommande dagars program.

När vi besökte närmaste resturang och dom hörde att vi var från Sverige så visade det sig att en av deras servitriser hade studerat i Sverige. Ja, det var i Umeå hon gått på universitetet. Världen är inte större.

Onsdag förmiddag ska vi göra en sightseeing med buss i Minneapolis och tvillingstaden St Paul (på östra sidan om Mississippi). Minneapolis har ca 400 000 invånare och St Paul ca 300 000.

Vi lunchtid ska vi ut på en lunchkryssning med hjulångare på Mississippifloden. Hoppas det inte behövs isbrytare. Förmodligen blir det också möjlighet att besöka "Mall of Amerika" den största, eller möjligen en av dom största galleriorna i USA. Då kanske det blir till att testa kortkrediten. På kvällen blir det en danskväll tillsammans med danskar här på Danebo där vi bor.

John Blund har redan sagt godnatt till mina rumskamrater, och han väntar nu på att få natta mig.

PS: Petra, jag kan inte lämna upplysningar om vad Erik har för sig, det får han rapportera om själv, eller så kommer du inte att få veta. DS

Bli först att kommentera