-Varför ska mina bekymmer (alla de andra, icke fetmarelaterade bekymrena alltså) få bestämma över mina matvanor?!

Jag ställde mig den frågan sent på kvällen igår, efter att ha ätit en massa skräp hela veckan, och under helgen brutit min nästan två månader långa godisfria svit - inte bara genom att trycka i mig godis, utan även heroin! (läs: choklad)

Satt där i soffan - sockerrusig och med ungfär samma utpumpade skam forsande genom kroppen som den då man precis tillfredställt sig själv till nåt überbilligt internet-porrklipp...
-Fan också, din svaga skit! Bara för att en massa saker är skit just nu måste du då nödvändigtvis ÄTA hela jävla tiden?!

'Ja...' piper det bräckliga psyket. 'Det måste jag, för då........då....'
Och det är just det som är grejen - han kommer aldrig längre i sina försök att rättfärdiga det kallsvettiga godisätandet.
Det kan inte vara för att allt känns bättre då godiset tar sig in i systemet, för det gör det inte, det känns minst lika illa - om inte värre!
Och inte heller är det för att det dövar/tystar allt som känns skit...för det göra det inte heller, inte det allra minsta!

Den enda logiska förklaringen jag kan komma på är att det inte FINNS någon logisk förklaring!

Veckans "bravader" visade sig även på vågen imorse, och de från början 33 kilo bekymmer som jag tidigare lyckats reducerat till 29, är nu uppe i 32... :(

Poängen med detta rabblande?
Ingen alls - jag ville bara dela med mig av min plötsliga insikt, samt försöka morska upp mig lite och peppa psyket till att stå emot det där intensiva, plötsliga och HELT ONÖDIGA suget!

-PEPP!

Jag är chokoholist, jag väger 112 kilo och det var 0 dagar sedan min senaste chokladbit.

Nej, inte på vågen.
-Där står det still.

Men kanske anledningen till att det står still på vågen är att jag har haft jobbiga arbetspass. Inte bara arbetstidsmässigt, utan det är annat som händer - sånt som jag inte kan prata om här. Men det gör i alla fall att jag mår jävligt dåligt just nu...

Återkommer när allt rett upp sig - eller om jag har nåt annat positivt att berätta.

Tills dess:
-Jag är chokoholist, och det var 37 dagar sedan min senaste godisbit.