Just nu sitter jag på tåget på väg tillbaka till Umeå. Har vart hemma hos familjen i en vecka drygt. Har musik i öronen, musik som påminner om säsongen som varit. Varje dag på väg till träningen lyssnade jag på musik.. Så låtarna jag hör på nu har skapat sig ett litet minne, var och en av dem. Det vore att ljuga att säga att det alltid var en dans på rosor att gå till träningen. Vissa dagar var jobbigare än andra. Speciellt under de mörka månaderna. Varje gång man steg utanför dörren var det mörkt, det kändes som natt dygnet runt, och så skulle man träna när det kändes som läggdags. Men de flesta dagar var det ändå lätt, man steg upp till det man älskar att göra. Det är inte bara grejen att skjuta bollen i korgen, det är så mycket mer än det. Det är inte bara en sport, det är en livsstil. Det är inte bara träningar och matcher. Det är resor, måltider, blod,svett,tårar,en miljon skratt och en unik gemenskap. Den här säsongen med Udominate har vart riktigt rolig och minnesvärd. Tänkte att jag skulle summera den så kort det går egentligen för det finns så himla mycket att berätta om egentligen.
Säsongen började i slutet av augusti/början av september. Gristräning, som vi kallar sjukt jobbig träning, bestod de första veckorna av. Vi sprang och sprang och sprang lite till. Ute på löparbana och ute i skogen medan regnet öste ner. Mycket fys samtidigt som vi började slipa på vårat spel.
Vi är elitidrottare och vi tränar hela tiden och det är roligt, men ibland är inte träningen rolig, den är förjävlig. Man vill svära/spy/sluta. Men ändå så peppar manvarandra, alla vill klara målet, alla vill bli bättre. Det är något som fascinerar mig än idag, att oavsett om det är tråkigt och jobbigt så ger man inte upp. Det gäller att ha en riktig vinnareskalle, och om det är något detta lag haft i år så är det verkligen just det! Det har vart krig på träningarna, man knuffas, kapar varandras armar om det behövs för man tänker f*n inte låta den andra göra mål, man gör allt för att vinna. Det bästa är att man har varandra dom dagarna det känns lite tungt, man är aldrig ensam om varken med- eller motgång i ett lag.
Hursomhelst, tror det var slutet av september när hela laget var samlat. Under året har det även bytts ut ett par spelare men i stort sett var alla här från börjar till slut. Vilken otrolig resa det har varit.
Vi var en nystartad förening med nytt folk i styrelse, nya spelare i laget, ny coach osv. Man kände från dag ett att det fanns så mycket mer energi och vilja att skapa något bra, till skillnad från året innan då jag spelade mitt första år i Umeå.
Alla ideélla hjältar som vi haft runt om laget. Ni har vart helt fantastiska. Ni inspirerar mig ska ni veta!
I oktober började serien och jag behöver väl egentligen inte skriva så mycket om själva seriespelet. Vi tog oss till en 5:e plats i grundserien, vilket redan där var väldigt bra gjort. När sist hade ett Umeå-lag tagit sig till en femte plats och en säkrad slutspelsplats? Vi hamnade i kvartsfinal grupp nr 2 där vi startade med att förlora våran första match med 1 poäng på hemmaplan. Handet på hjärtat, hur många hade redan där räknat ut oss eller tänkt tanken att detta kommer bli tungt? 😉 Inte vi i laget i alla fall. Det visade vi med att vinna de resterande fem matcherna i den serien och var där med klara för semifinal-kval i matcher bäst av 2. En uppgift som inte skulle bli lätt då motståndet var de regerande mästarinnorna de två senaste åren. Vi hade inte heller vunnit mot dem en gång under grundserien. MEN, ingenting tycktes stoppa oss. Vi vann första matchen hemma med 14 poäng så vi behövde bara se till att inte förlora matchen med mer än 14. Självklart gick vi in för att vinna, men inte mycket stämde den dagen. Det blev så drastiskt som det kunde bli. Vi tog oss till förlängning som vi någonstans på vägen måste ha förtjänat för just den dagen var vi inte det bättre laget. Inte förän förlängningen drog igång och vi kicka ass och vann med 14-0!!:)
Känslan när slutsignalen gick är den bästa under hela säsongen. Vi hade våra fantastiska super-fans med oss som åkt ner i minubuss för att heja på oss!! Det ger
i alla fall mig rysningar. Vilka hjältar! Och vilket lag vi hade, vi skapade historia- alla tillsammans! Semifinal, första gången på 25 år.
Däremot tog det roliga slut efter att vi förlorat 3-0 i matcher mot Norrköping som jag tror kommer stå som vinnare efter att final-serien är avklarad. Vi gjorde ett par riktigt bra matcher, dock räckte det inte just då.
Två veckor har gått sen vi åkte ut och det har funnits tid att hinna smälta allt. Vilken helt enastående säsong vi fixade UDOMiNATE Basket!
Vi ska vara stolta över oss själva!
Tack till ALLA som stöttat och och hjälpt till under året. Varenda liten grej räknas!
Den helt otroliga publik som vi hade under slutspelet, wow säger jag bara. Oavsett om jag själv kommer spela i Gammliahallen nästa säsong eller inte så hoppas jag verkligen att ni kommer tillbaka och stöttar UDOMiNATE.
Tack till alla som vart in och läst har på bloggen och förlåt att vi vart så dåliga på att uppdatera.
Tusen tack igen, allihopa. Det har vart en ära att få vara en del av allt detta!
KRAM/ #8 Kicki Nybom
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Senaste kommentarerna