Vid Djupbäcken

Robert tog morgonpasset i morse och jag sov vidare efter en fantastisk vinprovarkväll på Sofiehem.

Vid halv tio-tiden tyckte Iris att det var dags att kliva upp.
Och når man inte dörrhandtaget får man ta pepparkaksburken till hjälp.

Nu kanske du tror att det handlar om choklad.
Men det är värre än det ser ut.

Det är blodpudding. Stor premiär i dag, och det var gott, kladdvänligt och slutligen överallt. Jag besparar er bilderna på matstolen och golvet nedanför. Bäst så.

... firades med pompa och ståt söndagen den 15 april.
Vi bjöd in de allra närmaste kompisarna till Iris, och slutade på 30 (!) personer. Som tur var gjorde vi två tårtor, och det blev ett råtrevligt häng.

Klara hjälpte till att garnera födelsedagstårtorna och tända ljusen.

Sigge kollade in fyrmänningens leksaker.

Födelsedagsbarnet fick fin hjälp med att öppna paket. Av systrarna Sundin fick hon en skallra, av Alfons en Alfons-bok, av... nä, det går inte att räkna alla presenter.

Tack alla!

På självaste födelsedagen, på tisdagen, kom mormor och morfar. Kalasandet fortsatte med presentöppning både från Luleå och Sörfors.

Från farmor och farfar fick Iris bland annat en kanin med speldosa. Den gillar hon skarpt. Och från kreativa kusinen i Måttsund kom flera fantastiska paket. Några av dem syns på bordet: ängeln och dinosauren i gips, och den lilla kotten!

Men inte nog med det.
Ända från tremenningen och tremenningsbarnen i Stockholm kom ett paket på posten, som vi öppnade. Ett litet marsvin och ett bedårande hjärta! Notera hur överväldigad födelsedagsflickan blev när hon öppnade det.

Sen blåste vi ut det lilla lilla ljuset och åt upp den sista tårtbiten.
Den stora dagen är nu till ända och vi har ingen bäbis längre. Snyft snyft.

Det kliar i tänderna på den lilla påskkärringen...

... så därför gnager hon på tandborsten mellan varven.
Glad påsksöndag! 

...har varit jättetoppen på alla sätt!
Världens finaste Lulebor har kommit ner på besök, även den ena av världens bästa storkusiner hängde med. Innan det ställdes till med påskmiddag badades det i vår diskho.

Sen kom resten av släkten från Sörfors och vi åt massor.
Iris fick en toppenleksak i tidig ettårspresent av morbror Jonte. Han är en fena på det där med presenter. Senast fick hon ett barbapappa-tåg av honom, som hon gillar massor.

Farmor och farfar bjöd på påskbuffén (snacka om lyxigt...) men påsktårtan lämnade de kvar i kylen på Hertsön. Så vi svängde ihop en bakning på lördagsmorgonen. 
Efterrätten ser ut som en fruktpizza på bilden men det är en pavlova. En riktigt god sån också, en sån som hon, vinnarn i Sveriges mästerkock bakade.

Med kusinen pysseldrottningen gjorde vi påskgirlander, målade ägg och gjorde marspiankycklingar.

Eftersom Iris morbror och morfar fyllde år blev det presentutdelning.
Robert fyller om några veckor, så han fick två presenter i förväg.
Han blev så glad över sina nya foppatofflor att han ställde till med spontandans.

Eftersom han är så lång kan man inte få med både huvud och fötter på samma bild.

Yes, du ser rätt! Nu i veckan, innan påsk, har Iris tagit sina första steg.
I skrivande stund är 15 rekordet. Heja!

Oj oj, nu var det länge sen jag bloggade.
Men skam den som ger sig! Vi har haft en vårvinter med två svängar av magsjuka och en influensa. Senaste sjukperioden blev jag less och Iris passade på att ta ut svängarna lite. Mycket kul! Och som farsan skulle ha uttryckt det: Lite fil har väl ingen dött av.

Jag har ett gammalt påslakan med himla fina blommor. Finast av dem alla är en röd... ja, vad det nu är. Jag sydde en västklänning åt Iris häromkvällen, och gjorde en applikation av de röda blommorna.

Mönstret till klänningen fick jag av Caroline på syjuntan. Stort tack!
Överdelen är vändsydd och i ryggen knäpper man klänningen med tre tryckknappar.
Tyvärr tänkte jag inte på att Iris är lite längre än många andra jämnåriga så klänningen lär bli mer av ett linne när jag väl ger mig på att fålla den nedtill.

Syjungegänget är förresten så jäkla härligt, vi har numera kört igång en studiecirkel och ses varje måndag för att sy och fika gofika.

När jag sitter och syr eller sitter vid datorn kommer det besök ibland.
Som alldeles nyss, då traskade den här lilldamen in och visade lite malligt hur stadig hon blivit på att gå. Jösses, hennes far som numera är föräldraledig får snart inte en lugn stund.

Jag har så himla många fina retrotyger, men eftersom de inte är i trikå så har jag inte lyckats sy så mycket av dem till Iris. Men i går kväll gav jag mig på ett par av dem och sydde en hängselklänning. Kul!

Vi pustar förresten ut nu alla tre. Efter knappa två veckors hård kamp för att lära Iris att somna in utan att amma har vi varit helt knäckta. Varje kväll har bestått av tokgråt och trötthet fram till klockan helv elva när vi alla tre däckat, lite livströtta.
I går kände vi att nope, detta är icke värt det.
Så i går kväll ammades Iris till sömns igen, somnade hur gott som helst. Vi fick flera härliga timmars egentid och Iris vaknade pigg som en nyponros i morse.
Vi tar den där kampen en annan gång.

... kan knappast illustreras bättre än just så här.
Iris är hemma hos mormor och morfar i dag och här är det lugnt som i graven. Sally verkar njuta i husses knä när han spelar tv-spel. Själv går jag mest runt och är förvirrad över att kunna göra vad som helst. Fatta, vad som helst!
Vad gör man då?
Wordfeudar lite, äter blodapelsin. Kollar på Bron-serien i soffan. Och syr såklart.
Och längtar efter lillskruttan.