Maxade tankar

Demokratifunderingar

Av , , 4 kommentarer 25

Så här ett par dagar efter kyrkovalet finns många tankar och funderingar hos mig. De mesta handlar egentligen om demokrati och det system vi har. Winston Churchill lär ha sagt att ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra”. Det ligger en hel del i det citatet, det demokratiska systemet har brister men jag känner inte till något annat system som jag tycker är bättre idag.
Men både i samhället i stort och i kyrkan höjs röster för att minska på demokratin. Redan idag finns en begränsning i yttrandefriheten i form av ”hets mot folkgrupp” och mot enskilda när vi pratar om ”förtal”. Vad som egentligen menas med de begreppen är inte heller sådär glasklart definierat. Det är alltid lätt att säga när något passerat gränsen med råge men väldigt svårt när man ligger runt gränslandet på vad som är ”hets mot folkgrupp” eller inte. Idag förs den debatten egentligen enbart mot grupperingar ut på den politiska högersidan men gäller i lika stor del mot alla grupper som vi uppfattar som extremister oavsett inriktning. Samtidigt måste det finnas gränser eftersom det demokratiska systemet inte kan acceptera att min åsikt på något sätt hindrar nån annan person att få ha sin åsikt.
Gör vi en liten historiskt tillbakablick så är demokrati något som utvecklas under mycket lång tid där makten förskjutits från stamhövdingen, jarlen, kungen osv till idag en representativ demokrati där vi alla har en röst för att välja de som skall leda oss. Visst det finns en hel del problem idag i och med att ledarskapet egentligen finns hos ett relativt fåtal professionella politiker och det är inte lätt att få en sådan post för vem som helst av oss. Det som är det stora demokratiska bekymret är hur man väljer ut de personerna som ska stå på valsedlarna.

Om vi hoppar över till kyrkan så finns egentligen samma system där vilket väl är helt naturligt eftersom kyrkan och staten var ihopkopplade och det är ju inte alltför länge sedan som delningen skedde. Vid delningen tog man helt enkelt med sig det statliga systemet för styrningen. En skillnad är ändå att det finns två ”lednings-linjer”, en som vi väljer till och mer handlar om verksamheten som sådan och en linje via präster-biskopar m fl som mer handlar om den kristna förkunnelsen och det teologiska. Dom två linjerna hänger förstås ihop och är egentligen ett problem för det interna arbetet då ledarskapet i kyrkan lätt kan bli otydligt, men den diskussionen lämnar jag därhän denna gång.
Men hur det med demokratin i kyrkan med tanke på kyrkvalet vi just hade? Det som ofta framförs är att kyrka och politik inte hör ihop. Först måste vi då bestämma oss vad vi menar med politik, ofta i diskussioner så förstår man inte varandra (eller oftare VILL man inte förstå varandra). Om man med politik menar den ursprungliga betydelsen med ”statskonst”, dvs allt som har att göra med hur man styr en stat då är även jag helt överens med det. Det som styr staten Sverige ska inte styra i kyrkan. Men om man använder begreppet kyrkopolitik i överförd bemärkelse i allt som har att göra med hur kyrkan styrs och då är det självklart att det måste finnas politik.
Jag förstår egentligen inte alls varför jag ska skämmas för att jag tror att jag har något att bidra med i kyrkans styrning OCH samtidigt tror att jag kan bidra med något i styrning av kommun och landsting osv? Att kyrkans nomineringsgrupper (kyrkans motsvarighet till partier) härstammar från de gamla partierna är ju naturligt eftersom delningen stat/kyrkan skett för inte alltför länge sen. Flera partier har också skiljt sig från nomineringsgrupperna men inte alla. ”Kristdemokraterna” och ”Kristdemokrater för en levande kyrka” är två helt skilda organisationer, man kan vara medlem enbart i den ena eller båda två, jag är medlem i båda, återigen – varför ska jag skämmas för det?. Det är heller inget problem för oss om man skulle tillhöra ett annat parti och samtidigt vara medlem i vår nomineringsgrupp, möjligen kan det vara ett problem för det andra partiet. Andra partier har inte skiljt sig, t ex SD och S. S känner jag ju väl till. Internt inom partiet kan även icke kyrkomedlemmar påverka kyrkopolitiken! När jag hastigt lämnade partiet och alla kommunala uppdrag uppmanades jag samtidigt att lämna mina dåvarande kyrkliga uppdrag! Både SD och S har inför detta kyrkoval öppet deklarerat att man ser kyrkovalet som en språngbräda inför kommande riksdagsval! Andra partier/nomineringsgrupper är jag inte helt påläst på hur det ser ut organisatoriskt.
Men kan man inte ha andra nomineringsgrupper som inte har nån anknytning till ett politiskt parti vare sig organisatoriskt eller historiskt? Jo absolut! Det är helt fritt fram att bilda en egen nomineringsgrupp och ställa upp i kyrkovalet! Frågan blir bara varför de som hävdar att kyrka och politik inte hör ihop också gör det? Det finns flera grupper varav ”politiskt bundna i svenska kyrkan (med den fyndiga förkortningen POSK) är störst och sen finns t ex ”Frimodig kyrka”. Utan att gå in för djup i deras program så har dessa grupper har dock två problem ur min synpunkt. Dels vill de minska på den demokratiska möjligheten genom att ta bort de direkta valen till stiftsfullmäktige och kyrkmötet, dessa skulle utses via indirekta val. Dels har de en hög andel personer på sina valsedlar som redan jobbar inom kyrkan. Just det kan vara både en fördel då de känner verksamheten men det kan också vara lätt att bli hemmablind och risken är uppenbar att de ofta kan hamna i djäv-situationer. Dessutom innebär det också en risk att man får en maktförskjutning från medlemmarna till anställda, alltså en tillbakagång mot det som en gång var historiskt. Idag är risken inte så stor men det är en kursändring av demokrativägen mot det som en gång var och jag menar att det inte är att föredra. Demokratin måste utvecklas framåt!

Till sist ytterligare ett par citat av Winston Churchill:
”En demokrati är en stat där fritt meningsutbyte inte slutar med en begravning”
och
”Det är bra för oupplysta människor att läsa citatböcker”

4 kommentarer

Lite musikfunderingar i denna blogg

Av , , Bli först att kommentera 20

Uppmuntrad av min förra bloggs stora läsarskara så blir det en ny blogg ikväll. Troligen inte alls lika spännande då det inte direkt handlar om nån aktuellt kris eller något spännande skvaller.

Musik är ju något som alltid finns i mitt huvud. Men en liten anknytning till min förra blogg. För ett bra tag sedan satt jag och tittade på Youtube på en föreläsning för en skolklass av en känd jazz-kontrabasist men just ikväll kan jag bara inte komma på vad han hette. Men en sak han sa fastnade speciellt, ”mitt jobb i ett band är att få de andra musikerna att låta så bra som möjligt”. Tänk om vi i vardagslivet (inkluderat all politisk verksamhet) kunde tänka mer på det viset!

Men rent musikaliskt så har det bara varit fördelar att jag började jobba i Lycksele. Tänk vad små saker kan göra mycket. Innan jag började jobba fullt ut här så vid ett tillfälle klev en för mig då okänd man fram – ”Hej, jag är ordförande för manskören, vi övar måndagskvällar och du är jättevälkommen att vara med!” Wow, det var några som vill ha med just mig!  Senare, när jag var på plats och var på väg till jobbet, ser jag plötsligt en bil som tar sikte på mig på trottoaren, ut sticker ett huvud: – ”Spelar du kontrabas numera, även med stråke? Vill du komma till musikkåren?”. Det innebar att jag fick åka ner till Stockholm och spela med musikkåren i högvaktsavlösningen vid slottet.  Det ledde också till att jag fick spela i stråksektionen när jätteproduktionen med Jesus Christ Superstar skulle sättas upp, ett av de häftigare upplevelserna rent musikaliskt jag gjort. Att trivas på jobbet är viktigt men att trivas på fritiden skulle jag påstå är ännu viktigare och något att tänka på när arbetsgivare ska ha tag på nyckelpersoner på ett jobb och dessa inte redan finns på orten.

Bli först att kommentera

Politikerns villkor?

Av , , Bli först att kommentera 54

Länge sen jag skrev en blogg här, använder mest facebook men den passar sig inte för längre inlägg. Dagens inlägg handlar om något jag funderat på länge men blev högaktuellt med den ”regeringskris” som vi fått i kommunen. Men inte om själva händelsen, vad som egentligen hänt får vi nog avvakta revisionens granskning och eventuell annan info som kommer. Nej, det jag tänkt på är hur vi hanterar offentliga personer, de risker man tar om man kliver fram i rampljuset och vad man man får vara beredd på att stå ut med.
Vi såg det med Juholt, Kindberg-Batra och med Åke och tänker man efter kan man hitta flera namn. Debatten om personen och personens brister förs i media, inget skrivs om personens fördelar och styrkor. Varför kan man läsa i tidningarna om man har fötroende eller inte innan ett internt beslut i partiet är taget? Eller varför ringer media en gång i timmen till partidistrikten för att avkräva ett svar om förtroende finns eller inte? Eller varför hårdbevakar media möten och ligger med teleobjektiv och fotar genom fönster? Det ger ju inte medlemmarna i ett parti eller en styrelse och än mindre den personen som det berör en chans att vara lite lugnt eftertänksamma och fatta ett välgrundade beslut.
Är det verkligen detta vi kan erbjuda som vilkor för den som kliver fram och är beredda att ta ansvar? Ett ansvar som många har åsikter om men få är beredd att axla. Förtroende som ett partis företrädare är inget man får på obestämd tid men när det tar slut måste man verkligen ta hedern av folk i media först? Eller är det media som driver kampanjer i jakten på inkomster och därmed slutar att utföra sina uppgift som granskare och blir en politisk sensations-kampanjmakare?
Största problemet jag ser är vad detta betende ger oss för ledare. Får vi ledare som kan samarbeta, kan vara lyhörda? Eller får vi ledare som är hårdhudade med förmågan att strunta i vad som sägs om dem?
Tyvärr är jag helt övertygad om att vi egentligen mest vaskar fram hårdhudingarna, dom som ser politiken som något där man ska slåss, en kamp, där hårda ord och konflikten är normen. Vi får inte fram några mjukisar, dom med empati, dom som hellre jobbar för samförstånd och samarbete. Det finns ledare som KAN vara ledare och det finns ledare som VILL vara ledare. I idealfallet så är en ledare båda delarna men i takt med att villkoren blir hårdare så kommer vi att få fler och fler som vill men inte nödvändigtvis kan därför att dom hårdhudade manövrerar ut och får mjukisarna att sluta. Det är det demokratiska systemets brist när antalet engagerade blir mindre och mindre.

Bli först att kommentera

Distriktsläkarbrist??

Av , , 4 kommentarer 57

Vi har brist på distriktsläkare, åtminstone så sägs det så. Enligt vad jag hört så saknas varannan distriktsläkare i Västerbotten. Men när man går in på landstingets hemsida så finns bara två tjänster i Umeå utannonserade. Man kommer dit efter att ha klickat på en länk ”Här kan du se vilka jobb du kan söka just nu”. Av det kan jag egentligen dra två olika slutsatser, antingen är i stort sett alla distriktsläkartjänster tillsatta eller så vill inte landstinget anställa fler läkare! Välj själv vilket som är mest troligt!

Utöver det har landstingsstyrelsen en plan för hur man skall få fler läkare (se bilden nedan). Det finns en hel rad med punkter hur detta ska gå till. Men jag som nu varit med i några år (usch vad jag lät gammal nu) så hittar jag egentligen inget nytt utan alla punkter har jag egentligen hört i minst 10 års tid. Om det inte fungerat tidigare vad är det som säger att det ska fungera nu? Eller så är det som jag skrev längre upp att vi egentligen inte har nån brist!

 

”Vem ska man tro på, tro på , tro på när, tro på när det är såhär” (DiLeva)

handlkingsplan

4 kommentarer

Nygammalt parlamentariskt läge

Av , , 1 kommentar 22

Vi har nu fått ett intressant läge i Vilhelmina fullmäktige i och med att den politiske vilden Bengt B avsagt sig sina uppdrag. Egentligen återgår vi nu till vad som gällde direkt efter förra valet.

I fullmäktige är det helt solklart vad som gäller. Länsstyrelsen gör en ny omräkning utifrån valresultatet och ser vem från PA som står på tur att bli ordinarie ledamot i fullmäktige.

Men det är sen det blir intressant. Bengts övriga uppdrag skall ersättas med en ny person, framför allt ska hans plats i kommunstyrelsen ersättas. Vilket parti som skall tillsätta den posten beror helt på vilka partier som nu kan tänka sig att gå in i en valteknisk samverkan i fullmäktige. Den grupp (alltså de som ingår i en valtekniska samverkan) som har majoritet i fullmäktige skall också ha majoriteten i nämnderna. Om så inte skulle bli fallet så har fullmäktige rätt av ”sparka” hela nämnden och välja samtliga poster i nämnden, och även övriga nämnder och majoriteterna inte stämmer överens.

Skulle valet av en person i nämnden komma att stå mellan två personer och det blir votering och det skulle bli lika rösttal så är det lotten som avgör (inte ordförandens utslagsröst).

Sen finns möjligheten att fullmäktige utlyser extraval (”nyval”) men det kräver att 2/3 av närvarande ledamöter röstar för det och det känns inte sannolikt att det skulle ske.

1 kommentar

Iskyrkan!

Av , , 1 kommentar 12

Snart på väg hemåt, en natt kvar i Uppsala där jag varit på möte eftersom jag sitter i förbundsstyrelsen för kd för en levande kyrka, alltså har det handlat om kyrkopolitik. Vi har haft träff med ordförandena från alla stiftskretsar.

Men det jag noterade var att när jag berättade att jag var från Vilhelmina var den spontana kommentaren att ”det är där ni har iskyrkan”. Nu är det ju folk som är kyrkopolitiskt aktiva så att det är en kyrka som byggs kanske noteras något mer men nog ger den en del PR för Vilhelmina. Iskyrkan som först byggdes till jubileet av församlingens 200 års jubileum men som sen har fortsats att bygga varje www-helg. Ni i Lions som varje år bygger kan sträcka Er!

1 kommentar

Att tjäna storkovan.

Av , , 10 kommentarer 37

Kvällens fundering.

Är det fult att tjäna pengar? Titt som tätt ser man olika inslag, tidningsartiklar, inlägg på sociala medel med nedvärderande text om nån som har en bra lön och då tänker jag närmast dom som tjänar miljoner i lön varje år. Men det finns två grupper där det nästan inte alls förekommer. Jag tänker på idrottsmän och kända artister. Min fundering handlar inte om det moraliska i sig om höga löner utan varför det ifrågasätts om vissa gruppers löner medan vi kan acceptera helt fantastiska löner för andra. Båda grupperna rör sig i underhållningsbranschen och då är det legitimt eller så blundar man.

Fast i musikvärden som jag känner till en hel del så handlar det bara om dom riktigt kända artisterna, vi som finns långt ner i hierarkin förväntas spela gratis eller näst intill i många fall.

Men lönerna betalas ofta av våra pengar på ett eller annat vis, till handlaren på de varor vi köpter, Cd-skivan eller biljetten till artisten, inträde till ishockeymatchen. Varför tänker vi olika?

10 kommentarer

Hur väljer man ett jobb?

Av , , Bli först att kommentera 50

Det finns nog åtskilliga sätt att göra det. Från att vara målinriktad från unga år till att inte välja alls och sen alla varianter däremellan. Själv tillhör jag dom som inte riktigt valt att hamna där jag är. I brist på bättre vetande har jag gett mig i kast med än det ena än det andra utan att i förväg reflektera om jag kan det eller inte. Sen lever jag med mottot att ”jag kan allt tills motsatsen har bevisats” med andra ord så länge jag inte provat så vet jag inte vad jag klarar av. Historien hur jag blev läkare har jag berättat för många men jag har inte skrivit ner den nån gång. Dags för det nu. Det kanske är ett ålderstecken att man vill berätta sin historia?

Hur som helst.

På gymnasiet valde jag att gå 4-årig teknisk linje och i slutet blev det den el-tele-tekniska varianten. Jag är alltså i grunden en gymnasie-el-tele-ingenjör. Under tiden i gymnasiet planerade jag en karriär som elmekaniker på flygplan inom flygvapnet. Jag gjorde också lumpen som värnpliktig elmekaniker. Men av nån anledning så gick jag aldrig vidare. Om det berodde på hemlängtan till Vilhelmina eller annat det minns jag egentligen inte. Men jag åkte hem och var arbetslös i ungefär 6 månader, enda gången jag varit arbetslös om jag minns rätt. Det gick ju inte så jag pratade runt lite och fick ganska snabbt ett jobb som lärarvikarie på högstadiet. Då hade skolan hyfsat med pengar och vi var två personer anställda enbart som vikarier. Under de kommande åren jobbade jag delvis på musikskolan, jag han vara elevhemsföreståndare ett läsår på Tallåsen. Jag jobbade på fritidsgården. Jag hann även med en period som ”pinnpojke”, eller utsättningsassisten, vid vid vägbygget som går från Bergbacka ner mot Hällstigen. Men till sist kändes Vilhelmina inte så spännande, jag hade bara tillfälliga jobb och såg ingen chans till något mer varaktigt. En dröm hade jag, att få spela musik på heltid så jag sökte till ett dansband och fick jobbet som klaviaturist. 2 år med turnerande blev det innan vi la ner bandet 1988. Marknaden för dansbandsmusik hade redan då börjat på att bli svagare.

I samma veva träffade jag min fru men jag han komma hem och jobbade som journalist på VF i drygt ett halvt år men när den tjänsten annonserades ut och jag inte fick den så flyttade jag till Umeå och blev sambo.

Men jag skulle ju ha jobb. Jag gjorde som tidigare, skrev lite till olika ställen, bl a visste jag att det behövdes folk inom vård och omvårdnad så jag fick börja jobba som vårdbiträde på Umebygdens sjukhem och därmed startade min vårdkarriär dock utan att jag var medveten om det då. Ganska snart fick jag undersköterske/mentalskötar utbildningen som en betalt utbildning, en AMS-kurs. Gick denna och jobbade som undersköterska på njurmedicin på NUS, då trodde jag att det var så jag skulle jobba resten av yrkeslivet. Då är vi framme i början av 90-talet och neddragningar i vården startade och jag visste ju att jag var bland de senaste anställda och löpte hög risk att bli utan jobb. Så jag gjorde högskoleprovet och sökte lite universitetsutbildningar bara sådär utifall-att. Sen satt jag där mitt i sommaren och hade kommit in på allt jag sökte. Och efter en del övertalning av mina dåvarande arbetskompisar så blev det läkarlinjen och resten är, som man säger, historia.

Så jag har aldrig planerad vad jag skall jobba med utan jag har hamnat i olika situationer när jag blivit arbetslös eller riskerat att bli arbetslös och därmed hamnat i än det ena, än det andra. Så nu funderar jag på vad jag skall hamna i för jobb nästa gång – fast det förutsätter ju nästan att jag blir utan jobb och den risken känns inte så stor.

Bli först att kommentera

Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor…

Av , , 2 kommentarer 69

eller om det var blyga pojkar, eller om det var rädda pojkar. Hur nu än talesättet lyder så ler vi kanske lite åt det men handen på hjärtat – hur är det egentligen? Vilka är det som tar sig fram i samhället bäst, som får de bästa jobben, den bästa lönen, blir bästa fotbollsspelaren, får ett toppolitikeruppdrag, mm? Är det de snälla pojkarna (och flickorna) som vi premierar och lyfter fram i samhället?

Säger du ja då tror jag inte ett ögonblick på att du är ärlig eller så har du inte tänkt efter. Vi har ett samhälle som premierar att man ska ta för sig för egen del och alltid hävda sin egen förträfflighet. Vi är nog långt ifrån andra samhällen (t ex det amerikanska) men vi är på väg ditåt.

Sen blir vi förvånade när vi tycker att tonen i den politiska debatten är rå, när tidningarna hellre skriver (eller vinklar artiklar) om nån konflikt, när en person förhandlat sig till en hög lön ”som han inte alls förtjänar”, när killar nyper tjejerna i rumpan.

Talar vi om mitt gebit så jobbar den snälle doktorn eller sköterskan på och blir pålagd mest jobb (han/hon säger ju inte emot) ända till han/hon inte orkar längre och kvar blir i värsta fall personal som inte bryr sig om andra i ett jobb som handlar om att bry sig. Jag skulle tro att det är likadant i många andra jobb.

Det samhälle och det samhällsklimat vi har idag har vi skapat själv och återigen, handen på hjärtat, vill vi ha det så?

Jo, jag vet att jag drar ut det jag skrivit lite mot ytterligheter men det är medvetet.

För min egen del försöker jag medvetet att bli mindre snäll och håller på att konvertera till GGG (gammal grinig gubbe)

2 kommentarer

Jobbet förändras.

Av , , 6 kommentarer 72

Jag skrev ett inlägg på facebook för ett par dagar sedan om de förändringar som det blir för min del på jobbet. Detta inlägg är egentligen bara en upprepning eftersom alla som läser denna blogg inte finns som facebook-vän.

Från facebook:

”Min arbetssituation håller på att förändras något. NNV st-läkare Anna kommer nu tillbaka och ska jobba ett tag i Hoting och samtidigt som min kollega och tillika en av ägarna vill jobba lite mer så innebär det att jag får minska på min arbetstid här. I genomsnitt kommer jag att jobba 2 dagar i veckan framöver.
Men som doktor är ju arbetsmarknaden inte ett problem ur vår synvinkel. Jag har ju sagt att det tar högst 5 minuter att ordna med ett nytt jobb. Skickade iväg ett mejl igår och det tog inte ens 5 minuter innan jag hade svar. Så nu har jag bokat in 3 arbetsdagar på ett nytt ställe och sen får vi se om vi kan planera ihop arbetstiden på två platser, troligen inget större problem.”

Det jag har förstått av en del kommentarer på facebook och via telefon är att många verkar tro att jag ska byta jobb, så är inte fallet idag. Jag ska MINSKA arbetstiden i Hoting till 40% och då får jag lägga till att arbeta på ytterligare ett ställe och det är ingen hemlighet att jag nu bokat in 3 dagar hos medicinkonsulten i Lycksele.

Sen har jag fått flera helt seriösa förslag på att komma och jobba likväl önskan från andra att komma och jobba på ”deras” vårdcentral. Allt sådan är ju minst sagt smickrande och idag vet jag inte hur och var exakt jag kommer att jobba den närmaste framtiden. Men livet skall vara föränderligt annars blir det tråkigt.

6 kommentarer