Idag har jag en helt ledig dag och dessutom på en helt vanlig vardag. Känns ganska bra när man kan få ha det. Å andra sidan så hade jag beredskapen i Strömsund både fredag kväll och hela lördagsdygnet. Att ha en långjour kan ju vara jobbigt om man har otur men jag fick sova ostört båda nätterna så det gick bra. Men sen blir man ju lite trött av att vara borta hemifrån så länge. Tänk när jag jobbade i Arvidsjaur var jag borta två veckor på raken och det fungerade också, nu blir man less efter 2 dygn. Fast egentligen handlar det väl väldigt mycket om vad man är inställd på. Nu slipper jag i alla fall beredskap resten av denna månad.
Varför blogga?
Varför bloggar jag med flera? En fråga som man måste ställa sig när man skriver små offentliga alster. För min del är det enkelt. Jag bloggar när jag känner att jag har något att säga. Ibland helt triviala saker, t ex när man får semester eller mer allvarliga saker som att kunna ge sin bild av en politisk händelse. Tidigare har vi varit helt hänvisade till att läsa vad som skrivs i media eller det som sägs ryktesvägen men nu finns ytterligare ett sätt att få till sig subjektiv eller objektiv information.
Jämför jag den utvecklig som skett av media sen min korta karriär inom det journalistiska skrået så har viljan att skriva objektiva granskningar av det som sker ändrats till att skriva på det sätt som drar mest läsare. Vad drar då mest läsare – jo det är när något kan beskrivas som en stor konflikt. Jag ser det helt tydligt här på denna blogg (och även andra bloggar där jag skrivit). Detta inlägg kanske får 200-300 träffar men min förra blogg om val i fullmäktige ligger nu uppe på 750 träffar.
Om man hade uppfattat tidningsartiklarna som mer fullödiga hade behovet att få ge sin bild av något varit mindre men jag kan tycka att det är tur att man kan få förstahandsinformation från de som är inblandade. Sen får läsarana naturligtvis göra sin bedömning om hur trovärdig man som skrivare är. Därför kan jag ju undra över varför så många faktist INTE skriver.
En andra sida av skrivande är ju kommentarsfunktionen som just nu diskuteras mycket. Jag har alltid försvarat rätten att få skriva anonymt men samtidigt påpekat att som anonym har man ett högre krav på hur man formulerar sig för att kunna bli förstådd och trodd. Tyvärr sker inte detta utan anonymiteten används alltför ofta till att kunna vräka ur sig påståenden, förklenande omdömen mm som man annars inte vågar säga. Nu ser vi också resultatet av detta då möjligheten att anonymt få skriva börjar på att beskäras. Här på min blogg kommer jag även i fortsättningsvis att godkänna anonyma inlägg under förutsätningen att det inte är personangrepp och att det tillför en debatt något – och det behöver inte vara åsikter som stämmer med mina. Hitintills har jag bara tagit bort två inlägg så jag är inte speciellt ansatt.
Senaste kommentarerna