Älskade lilla katt. Det är så svårt att förstå att jag aldrig mer kommer somna med dig ihopkrupen vid halsgropen, att du aldrig mer högljutt kommer kräva att bli kliad på magen, aldrig mer kommer känna den kopplingen vi hade till varandra. 

Efter drygt två månader med veterinärbesök, blodsockermätningar och insulinsprutor fick vår Tiger till slut somna in. Insulinbehandlingen fungerade av någon anledning inte och efter andra vändan ketoacidos fanns det inte mycket mer vi kunde göra.

Kvar finns nu ett hål i hjärtat och en väldigt ensam siamesbror.