Att kommunicera 2

Nu är det dags att fortsätta skriva om kommunikationssvårigheterna mellan män och kvinnor. Sist jag försökte så försvann texten två gånger, men skam den som ger sig.
När jag skriver om svårigheterna i kommunikationen mellan kvinnor och män så menar jag inte svårigheter i form av trakasserier, sexuella övertoner eller dylikt. Jag kan exemplifiera:

För ett antal år sedan kom jag hem från jobbet. Det ösregnade ute, man hade just varit och gjort färdigt den nya, fina trottoaren i kvarteret. Vad som var mindre bra var att man hade höjt trottoaren så att vattnet rann in på vår infart. Huset ligger lågt så regnvattnet höll på att börja rinna över tröskeln. Jag ringde förstås till vem det nu var som höll på med vägarna och berättade vad som hänt. Man nr 1 ville först inte alls förstå vad jag menade men ropade till slut till man 2: en kärringdjävel vill prata med dig. Man 2 kom till luren och jag förklarade igen vad som hade hänt. Då svarade han med vänligt tonfall: men det förstår du väl att vattnet måste få rinna någonstans…… I vår källare kanske?! Till slut kom de i alla fall och åtgärdade den höga kanten.

Men vad jag menar är att om det hade varit min livskamrat som hade ringt så hade varken man 1 eller 2 uttryckt sig på det viset. Men vuxna kvinnor kan få en liten klapp på huvudet ibland; "lilla gumman".

Visst, ibland kan vi kvinnor få fördelar av det beteendet också. Genom att låta som "jag vet ju ingenting om detta" så kan man få hjälp av snälla män i alla möjliga sammanhang. En metod som faktiskt en del kvinnor använder vill jag mena. En tistel åt dem!

Men när kompetenta vuxna kvinnor blir behandlade lite grand som barn eller mindre vetande vuxna, då beklagar jag verkligen oss människor. Tänk så mycket klokhet och kunskap som inte släpps fram. Kram till alla er kompetenta människor, oavsett om ni är män eller kvinnor. Alla behövs!