Så har jag varit på mitt första 90-årskalas! Tänk att få fira sin pappa med hela familjen samlad, det känns jättebra. Pappa hade ekiperat sig från topp till tå och såg så frisk och sund ut, vilken lycka att få ha det så. Han hade suttit ute i solen idag (med skoter-
overall) och bara njutit. Vilken rikedom att få vara frisk, både till kropp och själ, och få vara tillsammans med sina nära och kära. Lite jobbigt blev det nog när lilla 4-veckors Betty började skrika samtidigt som de två buspojkarna Mattis och Eskil varvade upp ordentligt i sina lekar och han hörde säkert inte så mycket när alla talade i munnen på varandra. Men det kändes väldigt tydligt att det viktigaste i livet är att vi har varandra – så var rädda om varandra. 

Idag känner jag mig lite trött, ibland får man små påminnelser om att man inte längre är den person man en gång var. Den värsta påminnelsen om min hjärnblödning är att ibland slår hjärnan fullkomligt av, det är som att knäppa av en strömbrytare och tankarna gör verkligen "tankegång på stället". Värre ändå är när hjärnan stänger av helt och hållet och jag bara somnar till. Det hände på hemvägen från Sundsvall i söndags. Bara en mikrosekunds sömn, men tillräckligt för att man ska bli lite skärrad. Det är tur att vi har de vita strecken som däcken durrar till emot när man kör över dem.

I kväll fick vi också besök helt överraskande av äldsta barnbarnet, 13 år. Hon var ute med en kompis och behövde varma vantar. Vilken tur att jag hade köpt ett par svarta vantar just idag! Ibland känner man att man gör nytta som mormor! Nu får jag ut och köpa ytterligare ett par i morgon.

Idag fyller min pappa 90 år, visst är det fantastiskt! På lördag blir det stort kalas och det ser jag verkligen fram emot. Mitt första 90-årskalas. Då får jag även träffa det senaste nytillskottet i släkten, lilla Betty som föddes i september. Kul! Måste komma ihåg att köpa någon liten present till henne. Det är lätt att hitta presenter till ett litet flickebarn, men vad ger man en herre som fyller 90? Värme, kärlek och ömhet får det bli, inget annat! De varorna kan vi behöva lite till mans i dessa tider!

Idag läste jag att kvinnor förfogar över 20 triljoner dollar i inköpskraft och att vi därigenom utgör den största marknaden i världen. Det kallas för "The female economy"  och tydligen ett välkänt, men ändå okänt fenomen. Skribenten menar att de flesta företag missar möjligheten att möta denna stora marknad. Även i skribentens företag har man missat detta, som han skriver "inte en gång haft med denna tanke" (i det strategiska arbetet.)

Han menar att vi borde vidga vårt perspektiv och väga in kvinnorna som en enorm marknad. Då känner jag,  vilka vi ska vidga vårt perspektiv? finns/fanns inga kvinnor involverade i det strategiska arbetet? Är vi kvinnor en helt främmande art med helt annorlunda önskemål än andra hälften av mänskligheten?

Nej, orkar inte tänka mer på detta just nu. Får väl glädja mig åt att jag är en av dem som kontrollerar dessa 20 triljoner dollar, måste nog köpa boken och se om jag kanske kan komma åt några fler dollar för eget bruk.