High School Music: kul att se, kul att höra. Vilken glädje hos de som framträdde och vilken glädje hos den unga publiken! Så imponerad jag blev av att de kunde sjunga, dansa, dribbla och bolla med basketbollen, allt på en gång. Jag satt faktiskt och änglades över att det skulle börja rulla en massa bollar över scenen, men icke. Inte en boll smet iväg åt fel håll, imponerande!
Det är härligt med alla yngre i publiken som engagerar sig så mycket. Ibland kan det bli för mycket förstås. Jag minns när jag tog med mina barn, storasyster 5 år och lillebror 3 år. Pjäsen spelades i gamla Kyrkskolan. Lillebror var för ung för att gå på pjäsen Draken i skåpet, man skulle vara 4 år, men jag garanterade att allt skulle gå bra.
Pjäsen började lugnt. På scenen stod ett stort blått skåp, men efter en stund så stacks en hand fram och öppnade dörren lite på glänt. Inte farligt kan man tycka, men handen var iförd en gul gummihandske med långa påklistrade krokiga naglar, en vårta här och där, lite långa hårstrån och lillebror SKREK. Han skrek tills handen försvann varpå han omedelbart tystnade.
Efter en stund kom handen fram igen, SKRIIIK från lillebror, bort med handen. Så höll det på ett par gånger. Då kom den kloka skådespelerskan fram ur skåpet. Inga gummihandskar och inga otäcka masker. Hon pratade en stund och satte sedan lugnt på sig en gummihandske, SKRIIK, av med handsken, tyst, på med handsken, SKRIIIK, av igen. Någonstans där började jag inse att vi är nog inte välkomna här så det var bara att ta mina barn och avlägsna oss. Det var premiären för vårt kulturella engagemang som familj. Ända till denna dag undrar jag hur pjäsen var och vad den egentligen handlade om. Någon som vet?
Helt underbar lördagmorgon ända till…
Vissa morgnar är härliga. Man får vakna till i egen takt, sitta och slöfika utan att bli störd, bara njuta av att finnas till och veta att jag BEHÖVER INTE göra något speciellt förrän det är dags att åka och koppla av till musikalen High School Musical med Kevin Borg. Det känns inte som att den bedriften kommer att kräva mycket hjärnkraft heller, utan detta blir en härlig dag.
Hänger in ett plagg i garderoben och då plötsligt händer det. Jag upptäcker att jag håller på att städa garderoben. Bara så där, inte en redig tanke utan det bara händer.
Det gick faktiskt fort. Efter en dryg halvtimme så är jag ganska nöjd! Allt hänger i ordning, en del av det som helt mystiskt har krympt har vikits ihop och lagts undan. De plaggen får komma fram igen när de vuxit till sig….
Då ser jag ett plagg och det bara skriker inom mig; nej, denna VILL jag INTE hänga bort.
Den köpte jag på Hawaii i samband med sonens bröllop och jag vill kunna använda den igen. I fridens namn, det var ju bara 2 år sedan jag hade den. Så fin jag kände mig då, 15 dagar på Hawaii gav en fin färg och jag kände mig så fräsch. Något måste definitivt göras. Detta noterar jag nu i min mentala handlings/aktionslista:
BESLUT; denna klänning SKA användas till midsommar utan att dragkedjan i ryggen spricker. Är det kallt så tar jag en sjal över, i nödfall blir det tunna tights under! Må det bli så!
Spam
Spam har en innebörd för många av oss i denna datoriserade värld, men det finns också en annan innebörd. Spam är konserverat pressat kött tillverkat sedan 1930-talet och har genom åren betecknats som skräpmat och sedermera gett namn åt "skräp" inom datavärlden.
Vårt kabelTvnät har gjort en del förändringar vilket gjort att jag häromkvällen hamnade framför ett program som jag aldrig sett tidigare, Jerry Springer Show. Vilket elände, hur kan man producera, vara med i eller för den delen, titta på sådant skräp! I alla fall, för att komma tillbaka till spam. I programmet stod en tämligen rundlagd man klädd i något blöjliknande i ett hörn på scenen och åt spam under hela programmet. Jag har bara en kommentar: VARFÖR??????
Jag vill gå och se senaste filmen med Meryl Streep och Alec Baldwin. Hänger du med?
Soppa eller soppa
Igår startade jag min kamp mot de lömska små kilon som envisats med att samlas hos mig. Först märktes det inte så mycket, men sedan började kläderna strama åt lite här och lite där. Helt plötsligt en dag fick man känslan av att tvättmaskinen måste fått fel på termostaten och börjat tvätta alla kläder på högsta gradtal. Varför skulle de annars krympt så markant. Allting stramar, det börjar bli svårt att luta sig framåt, jag vet att kroppen fortfarande finns nedanför magen, men jag ser den inte (överdriver nog lite här).
Så igår blev det SOPPA, nu ska här rivstartas med att minska i vikt. OK, kändes bra igår. Idag på morgonen så hade livskamraten missat allt om mina planer så han var snäll och gjorde två mackor med skinka och ost. Det kan man väl inte säga något om, utan det var bara att offra sig! och äta upp dem. Sedan blev det dags för förmiddags-fikat och tro mig eller ej, inte förrän G började prata om sin soppdiet så insåg jag att jag satt där med en härlig halväten macka i näven. Nej, hur gick detta till???
Till lunchen kom jag i alla fall ihåg min medhavda sopp-påse så det klarade jag av. Eftermiddagsfikat hanns överhuvudtaget inte med (möten, möten, möten) så även där klarade jag mig.
Till middagen hade livskamraten lagat en riktig, hemlagad soppa och då behöver man inte ta till någon av dessa konstlade sopp-påsar. Men, gissa vem som hade varit generös med cayennepepparen – läpparna domnade, ögonen tårades och snoret rann. Inte direkt vad jag tänkt mig. Det blev inte så mycket soppa faktiskt, utan det blev mest vatten.
Så, nu sitter jag här framför Antikrundan med en stor påse naturgodis och en flaska CocaCola, så fel allt kan bli! Nåväl, jag är inte den som är den utan det blir väl till att göra en ny start imorgon. Det är aldrig för sent för att börja om på nytt!
Är jag anglofil?
Hoppsan, det kändes nästan som att jag skrev något ekivokt när jag skrev anglofil. Men varför denna reflexion om anglofili? Naturligtvis därför att jag sitter och tittar på Morden i Midsomer. Med laptopen i knät kan jag bara konstatera att de vackra blomamplarna utanför puben, den stroppiga aristokratiska äldre kvinnan, det strama engelska uttalet – allt känns så bekant.
Har jag levt ett tidigare liv, boende ute på den engelska landsbygden, klädd i tweed med hundarna springande omkring mig, med a nice cup of thé i handen, luktande på rosorna och med den stora solhatten på huvudet. Ja, varför inte. Jag hoppas i alla fall att vi inte var riktigt lika mordiska som i Midsomer.
Är jag anglofil?
Hoppsan, det kändes nästan som att jag skrev något ekivokt när jag skrev anglofil. Men varför denna reflexion om anglofili? Naturligtvis därför att jag sitter och tittar på Morden i Midsomer. Med laptopen i knät kan jag bara konstatera att de vackra blomamplarna utanför puben, den stroppiga aristokratiska äldre kvinnan, det strama engelska uttalet – allt känns så bekant.
Har jag levt ett tidigare liv, boende ute på den engelska landsbygden, klädd i tweed med hundarna springande omkring mig, med a nice cup of thé i handen, luktande på rosorna och med den stora solhatten på huvudet. Ja, varför inte. Jag hoppas i alla fall att vi inte var riktigt lika mordiska som i Midsomer.
Blue, blue Monday
Lyssnade på radion i morse när jag körde till jobbet. En av reportrarna pratade då om en engelsk undersökning som visar att gårdagen, måndagen den 18/11, är den officiellt mest deprimerande dagen på hela året.
Där har vi förklaringen till varför jag kände mig ur gängorna igår. Självklart att man mår dåligt just den dagen! Tänk bara på vädret, mitt i vintern som vi är, tänk på hur lång tid som gått sedan julshoppingen och den härliga julledigheten…för att inte tala om att det fortfarande är ett par dagar kvar till nästa löning och att vi, lite till mans, kanske lagt ut lite för mycket pengar den sista månaden.
För att inte tala om alla nyårslöften som vi precis har hunnit bryta och därigenom fått en påminnelse om vilka dåliga karaktärer vi har. Skönt att jag fick den förklaringen till gårdagens sega och negativa humör, då var det ju inte mitt fel i alla fall! Lyssna på detta; Howlin Wolf – Sittin’ on top of the World – tala om musik. Den hade passat jättebra att lyssna på igår. Förresten, det går alldeles utmärkt att lyssna även idag.
Är det verkligen skillnad på män och kvinnor?
Ibland tycker jag att jag ser en klar skillnad mellan oss kvinnor och våra medmänniskor, männen. Jag menar då inte den visuella skillnad som vi understundom kan lägga märke till, utan mer en slags inre skillnad. Får man generalisera?
Javisst, kära jag, det är ju min blogg, så generalisera på! Så här är det; kvinnor är duktigare på att hålla efter saker och ting, att på ett långsiktigt sätt se till att allt flyter på och fungerar som det är tänkt att fungera. Männen är mer ivriga på att koncentrera sig på EN sak, göra den (förhoppningvis) färdig och sedan är det KLART och man kan gå vidare till nästa spännande projekt.
I det lilla personliga perspektivet kan man se på mannen som med stolthet visar; se nu har jag gjort ren diskbänken, se vad den glänser! Visst den glänser – det ögonblicket, men imorgon ser den likadan ut. Vem är det som dag efter dag efter dag efter…..torkar och håller efter diskbänken de övriga 364 dagarna om året (OK då, de övriga 363 dagarna).
Innebär detta att kvinnorna för alltid ska stå och skura diskbänken? Nej, de behöver inte göra det själva, men de kan övervaka och se till att det blir gjort varje dag.
Översätt det till arbetslivet. Visst är det roligt och spännande att jobba med projekt, nya saker, men om du som arbetsgivare vill ha fortsatt effekt av de nya fina idéerna, så är mitt råd till dig; sätt en kvinna på att övervaka och säkra det som uppnåddes i projektet.
Härligt att få skriva så – förresten läste ni ordet understundom? Ett härligt ord, inte så vanligt kanske i vardagligt tal!
Elak mormor
Vi har en tonåring här som fortfarande sover!!! Kl 11 så tycker jag att man kan öppna dörren till rummet, ingen reaktion. Vad gör man då? Jo, man spotifyar; dvs man tar fram Dr Hooks Sleeping late och spelar på högsta volym. Det ska väl göra susen?
Fortfarande ingen reaktion! Jag har i alla fall vispat ihop en sockerkaka, få se om hon är vaken till eftermiddagsfikat 🙂 Under tiden rullade Dr Hook på i bakgrunden och …. vilka härliga låtar de har / hade. Lyssna bara på denna A little bit more och fortsätt gärna med The things I didn’t say, är inte det bra beskrivningar på kärlek, denna egendomliga känsla som får världen att snurra?
Abstinensbesvär
Igår satt jag inne hos en arbetskamrat och pratade budget. Bra samtal, men för att säga sanningen så var mina tankar ute och svävade lite grand. Vad som omedelbart drog min blick till sig var nämligen ett foto på väggen i hans kontorsrum. En röd stuga på Höga Kusten!
Det slumpade sig så att vi köpte stuga ungefär samtidigt i fjol, på helt olika ställen och i helt olika stilar. Hans röda sommardröm mot min putsade kontinentala version av sommardrömmen. Vi pratade en del kring våra förväntningar på den kommande våren och sommaren då vi äntligen får ta våra inköp i riktig besittning.
MEN nu har jag abstinensbesvär! Hjärtat bultar häftigt, mina fingrar darrar lätt när jag stryker över den sista stugstolen som målats första varvet idag på morgonen, jag funderar över vilken sorts glödlampor vi ska ha i lamporna jag köpt till storstugan…. Jag köpte dem på rea på Indiska vid jul och tanken är att vi ska fästa de tre lamporna i en rund platta som ska sitta över bordet. JAG VILL FARA TILL STUGAN och se hur det ser ut i vinterklädsel. Vi har ju inget vintervatten? nej, men det kan man väl ta med i dunkar. Orkar man skotta hela den snirkliga nedfarten? man kanske kan plumsa upp en stig och dra packningen på en kälke på snön…. Vill man frysa tills man fått upp värmen? ja, ja och återigen ja! fleeceunderställ, varma tofflor, snabbt göra eld i öppen spisen i storstugen och även i spisen i köket, fleecefilt framför brasan, lite gluh wine….kura ihop sig tätt tillsammans…..
Nu ska här planeras för årets första besök i SpanskaVillan!
Senaste kommentarerna