Stackars Jocke

Av , , 2 kommentarer 9

Det är inte lätt att vara en liten nymfparakit som är mellan 20 och 25 år. Van att under de sista fem åren vara den absoluta medelpunkten i en äldre herres liv. Nu är den centrala, fasta punkten borta och den lilla nymfparakiten har fått flytta. Han står nu på arbetsbänken i vårt kök. I går kväll, den allra första kvällen utan husse, så skrek han så hjärtskärande, han ropade helt enkelt på sin vän att jag trodde att jag skulle behöva ställa ner honom i källaren. Men efter att jag lagt på honom skynket så sov han lugnt hela natten.

I eftermiddag fick han sitta med oss ute på altan och till och med smaka sin favoritmat; makaroner, så han har varit lite tystare och lugnare i kväll. Även små varelser påverkas när de centrala figurerna i deras liv försvinner. Nu har jag lagt över honom skynket och sagt god natt för denna dag, dag 2 i allas våra nya liv.

Sorg

Av , , 10 kommentarer 7

Den 18 maj 2010, min pappa gick bort i natt. Han var glad och nöjd i går, han tyckte om när det var varmt och solen sken och hade redan börjat få lite solbränna.
I natt upphörde han att finnas.

Sorgen är tung.

 

Tacopaj – någon?

Av , , 1 kommentar 7

Nu har jag gjort ett antal tacopajer, det känns faktiskt som att om någon skulle ringa och bjuda mig på en festlig kväll med tacopaj och ett gott vin, så skulle jag avstå bara pga pajen. Det kan bli för mycket av det goda. Det var i alla fall ett bra tillfälle att få prova nyinköpet från Tupperware-kvällen – pajkaveln. Visste ni att det finns en sådan? Ett skaft och med två funktioner; kavel och att göra strimlorna till ett vackert pajskal. Det kallar jag en uppfinning det! Sanningen att säga så var inte kaveln någon höjdare, men det berodde nog mer på att jag använde folieformar istället för en pajform med stadigare kant.

Livskamraten stannade kvar i SpanskaVillan minsann. När han skjutsade mig till bussen så kom jag på den perfekta födelsedagspresenten till honom. En fåtölj! En fåtölj med något högre ryggstöd (nackstöd), perfekt för honom som gärna slumrar till framför brasan. Så det blev en sväng in på IKEA. Viktigt var det, han skulle prova ut en skön fåtölj som passar honom perfekt. Han gjorde som han brukade, första fåtöljen han såg i en skyltning så slängde han sig i den och sade: den här blir bra. Men så fick han inte göra, jag tvingade med honom till fåtöljavdelningen och där fick han provsitta. Slutresultatet blev bra, så bra att vi köpte två likadana så får jag också en.

I morse ringde han och berättade att ett rådjur just passerat utanför och att inte mindre än tre svanpar simmade utanför stugan. Mysigt låter det. Men här hemma är det också bra. Titta bara så anemonerna skimrar i den härliga solen!

Underbar dag

Av , , Bli först att kommentera 7

Vilket sagolikt väder vi haft. Man hade glömt att det kunde vara så skönt ute! Ett besök på en jättetrevlig, välsorterad handelsträdgård resulterade i en röd rhododendron och 2 clematis. Jag hade kunnat handla hur mycket som helst, de hade bl a mina favoriter, de kanadensiska rosorna. Dit ska jag fler gånger i alla fall. När det blev så fint väder så känner jag trycket – den SpanskaVillan måste kläs upp med lite tropisk växtlighet. Jag har mina planer, och jag kommer att dela med mig av dem per bild längre fram under sommaren. Svårigheten är att blommorna måste klara sig även när jag inte är där och kan gulla med dem. Det blir till att fundera och planera.

Denna vecka  blir det till att göra tacopajer på löpande band. 13-åringen ska på skolresa ända ner till Paris och Bryssel och mormors lott är då att se till att det finns tacopaj för 27 personer till en middag. Ett par pajer varje dag efter jobbet så ska det väl gå vägen. Sedan fyller Livskamraten och sonahustrun år samma dag. Vad i hela fridens namn ska man köpa åt dem?

Aliens

Av , , 2 kommentarer 7

Hockeyn har börjat. Jag kan inte påstå att det lockar med TV denna vackra kväll så jag tog kameran med mig ut för att fota den vackra solnedgången. Döm om min förvåning när jag skymtade några lurviga, fyrbenta figurer på väg nerför vår slänt. Grannens kalvar, glada, skuttande, utanför inhägnaden, på vägen. Ända tills det hördes ett långdraget MUUUU, då skuttade kalvarna den ene efter den andra tillbaka in i inhägnaden igen. Jag undrar om vår granne bonden vet om att kalvarna tydligen har hittat ett eget "övergångsställe"?

De skuttade så häftigt att alla bilder blev suddiga. Denna kalv som har tagit sig in bakom den elförande tråden stod dock stilla en stund så han fastnade på bild. Det var allt från det vilda kvällslivet här hos oss i SpanskaVillan!

Konspiration

Av , , 4 kommentarer 6

Vi har nöjet att ha en utedusch här i SpanskaVillan. Det är mysigt, det är skönt och bra på alla sätt och vis. Det enda som kan vara lite dumt är att den vetter ut mot serpentinvägen som leder ner till stugan. Jag har inte upplevt det som ett problem, men när jag var ute och hängde upp nya duschdraperiet så blev jag lätt chockad när grannen tvärs över sjön helt plötsligt dök upp och sade hej. Jag hade inte hört honom komma och tänk om jag hade stått i duschen….Visst, vi har duschdraperi men blåser det så kan de ju fläkta iväg lite obehagligt.

Alltså tog jag beslutet att vi måste sätta tyngder längst ner på duschdraperiet, s.k duktyngder. Sådana finns på Clas Ohlsson varför vi åkte dit. Först frågade jag en kvinnlig expedit var sådana fanns. Under A, svarade hon och jag gick och letade men icke, jag kunde inte hitta dem. Jag gick då till Informationsdisken där en storvuxen, skäggprydd yngling stod. Med min hesa, beslöjade, viskande stämma frågade jag:
har ni några duktyngder? Han lutade sig fram över disken och med en lika låg stämma viskade han tillbaka: jag har några på lagret, ska jag hämta? Jag viskade då – det vore snällt, varpå han lutade sig ändå närmare och viskade – då gör jag det.

Vilken absurd känsla, det kändes som jag var med i en agent-film och att vi just utbytt lösenord. Jag visste inte om jag skulle skratta eller utbyta något hemligt handslag med honom. Men jag behärskade mig och han kom tillbaka och viskade –det här är den enda modell jag har, marin. -Då tar jag den. Jag tog mina duktyngder och smög iväg mot kassan, hela tiden väntade jag att en tung hand skulle läggas på min axel och att ett par stadiga typer i solglasögon och trenchcoat skulle haffa mig på vägen. Men allt gick bra och nu har jag duschat med draperiet hängande slätt och fint. Vilket äventyr man kan råka ut för bara för att man tappat rösten! Eller är det bara jag som har livlig fantasi….

Så ser de ut, de "hemliga" marina duktyngderna!

 

 

Klämdag

Av , , 4 kommentarer 6

I dag är det alltså en klämdag, denna härliga dag som ligger mellan en helgdag, Kristi Himmelsfärdsdag, och lördag. Månne det är ett svenskt fenomen, detta med klämdag? Jag arbetar en del med europeiska nätverk och de enda som där talar om klämdagar är vi svenskar.

Jag blev så less på att vara sjuk i går att jag gick ut mitt på dagen och eldade ris. Vi har rensat sly och fällt en del träd i sluttningen ner mot sjön och nu skulle det bort. Jag har respekt för eld så eldningsplatsen blev på vår grillplats, på stenar ner mot vattnet, jag hade en hink beredd med vatten och blötte regelbundet marken runtom elden och matade elden med "lagom" bränsle så den brann jämnt och fint. Vilken härlig effekt när man slängde på gran- och tallkvistar, terpentinet satte verkligen fart i brasan. Men sedan kom Livskamraten och började slänga på kvistar och då hux flux flammade brasan så eldgnistorna började flyga i luften. Jag fick lov  att börja slänga vatten på enbuskarna alldeles i närheten. Utan röst är det inte lätt "att göra sin stämma hörd", men han förstod budskapet när jag tog min stora häcksax och hotade att kasta på honom. Då återgick han till att kvista träden och ta vara på det som kan eldas upp. En del hjälp vill man helt enkelt inte ha, heller hur. Vi avslutade eldningen med en kopp kaffe, en bit vanilj brioche och en Martini, inte helt fel. Just då kände jag mig helt frisk.

Men på kvällen, ack och ve, hockey var det, mitt engagemang var ganska lågt och jag satt med datorn i knät istället och kollade intressanta saker – komposteringstoaletter ni vet, vårt nya stora intresse! Inte mindre än två (2) gånger nös jag så datorn flög ur knät och ner på golvet. Bredbandet fick sig en knäck så nu är det alldeles snett, men fungerar i alla fall.

En annan sak jag gjorde i går var att måla två fönster, ett gult och ett grönt. Dessa fönster är i vanliga fall täckta med smidesinsatser, men jag tog kort utan att ha satt in smidet så det ska vara lättare att bestämma sig för vilken färg det ska bli (hoppas jag).
Den gula är en mer lysande färg, glad helt enkelt, den gröna är mer dämpad. Den gröna är dessutom målad bara ett varv till skillnad från den gröna så den kan nog bli lite mer framträdande. Vad ska vi välja? Det blev ett långt inlägg detta. Jag tror att jag kompenserar min frånvarande röst med det skrivna ordet.

Nej, inte fortfarande!

Av , , 3 kommentarer 7

Jag tror inte att det är sant, rösten är fortfarande borta! Detta är inte kul ska jag säga. Jag går mellan fåtöljen framför brasan och sängen, tittar ut på den strålande solen och bara deppar. En riktigt tråkig äcklig förkylning är detta. Burr!

Trots det så blev vi uppringda i går av dotter A som skulle passera förbi här utanför och ville komma och fika. Jättekul tyckte vi. Sedan ringde hon igen och sade att nej, vi har för bråttom hem, vi stannar inte till. Nähä, vad tråkigt tyckte vi. Sedan ringde hon igen och sa att vi kommer ändå, vi är 3 mil bort och vi är hungriga. Ytterligare ett samtal gav vid handen att de var fem stycken och att en inte tyckte om kaffe. Fem personer som är hungriga och som har bråttom att åka vidare, då gäller det att trolla med knäna (vilket uttryck, var kommer det ifrån?).

Det märkliga i sammanhanget är egentligen att är att som förälder så kan man alltid fixa fram något åt sina barn – vore jag forskare skulle jag forska på det beteendet. Ett kort besök var det, mycket disk blev det, men mätta blev de och roligt var det att se dem. Jag får väl försöka samla ihop lite krafter och diska någon gång under dagen. Det får bli dagens huvuduppgift. Men inte just nu, nu ska jag sitta här med min thé-kopp framför brasan och bara ta det lugnt och försöka må så bra som möjligt.

(En sådan här gång med en riktig dunderförkylning så tänker jag ibland att vore jag karl då skulle det vara synd om mig, då skulle jag bara ligga i sängen och ropa på service). Se där, en riktig fördom som bara ploppar upp ibland. 🙂

 

Fåglar

Av , , 7 kommentarer 7

Vad är det som händer när man blir något äldre? Jag minns att var man ute och körde bil med mamma så kunde hon utbrista – titta, en grönsiska, bofinken Knut, tranan eller orren. Jag drar till med lite olika fåglar för då var jag inte ett dugg intresserad och brydde mig inte ett dugg om vad det var för fågel. Om hon inte kände igen fågeln så kunde hon t o m slå upp den i sin fågelbok. Tala om onödigt och lite löjligt tyckte jag.

Nu ligger jag här, fortarande tyst, kan inte ens viska så irriterad är jag i halsen, tittar ut genom fönstret, ser den ena fågeln efter den andra och har inte den blekaste aning om VAD det är för fågel. Nu skulle jag haft en fågelbok. Tänk ändå när vi rensade ut bland mammas böcker så ville varken syrran eller jag ha den. Men nu, nu vill jag ha! Jag vill t o m ha en CD-skiva med fågelläten så jag vet vilka fåglar det är som kvittrar så vacker. Skatan och kråkan känner jag ju igen, till det behöver man inte ingen CD, men de andra, vackra kvittrarna.

Jag får väl önska mig en fågelbok när jag fyller år.

Velar…

Av , , Bli först att kommentera 9

Sitter uppe, snyter mig, hostar, kunde jag skrika så skulle jag, det gör så ont i halsen.
Rösten lyser fortfarande med sin frånvaro, inte för att jag försökt prata så mycket vid denna tid på morgonen, men ett försök räckte. Inte ens ett väsande kom fram. Ska jag gå till arbetet en dag när det känns på detta sätt? Vill mina arbetskamrater ha mig där? Vill jag / bör jag gå rundvandringen på fabriksområdet när jag mår så här? Vill någon sitta bredvid mig på dagens möte? Kan jag bidra på något sätt överhuvudtaget till något vettigt vid det mötet?

Nej, just nu känns det som att det enda rätta är att återvända till sängen och försöka blunda och sova bort eländet. Fy sjutton för vårförkylningar!

Presentation
  • Jag lever här och nu.
  • Jag har ett ansvar för hur mitt liv utvecklas.
  • Jag vill så mycket.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se