Jag har en dröm om att göra en specialanläggning med lejonhuvud vid gaveln på stugan. Nu har jag fått löfte om att få ett lejonhuvud i födelsedagspresent; trevligt, mycket trevligt.

När jag så framförde önskan om att lejonhuvudet ska inramas av två gjutna blom-bänkar så blev svaret – javisst, du har en påse murbruk där.

Fel, helt fel svar! Jag hade förstås tänkt mig att någon (läs: Livskamraten) skulle gjuta blomlådorna, men så blev inte fallet. Vad kan man annat göra än förse sig med vattenpass och planteringsspade (vet inte riktigt till vad, men är alltid bra att ha) och gripa sig verket an med att göra en testblomlåda. Alltså blandade jag murbruk och vatten, och började lägga lättbetongblocken.

Förberedd; plasten ska skydda den bakomliggande muren mot fukten i jorden.
Det lilla vattenpasset ser ynkligt ut, men det gjorde ingenting. När jag väl börjat mura så glömde jag använda det i alla fall!

Nu är det murat! För lite murbruk säger Livskamraten. För snett, lutar inåt, men det gör ingenting för jorden kommer ju att stötta lättbetongen. Nu har jag förstås också slammat och sedan målat det hela. För lite slam säger Livskamraten, men det bryr jag mig inte om. Jag ska lägga ut en bild sedan när jag har planterat i lådan och fräschat upp muren bakom också. Undrar bara vilken blomma jag ska plantera? Flammentanz kanske? Röda vackra blommor mot den vita muren. Mmmm, det kan bli fint. Men en clematis kan också bli fin. Jag har både en mörk lila "Madame Julia Correvon’" och en "Piilu", en rosa estländsk sort. Alla tre har planterats i stora krukor, på tillväxt, till dess att jag har bestämt mig.

Resultatet av mina vedermödanden med blombänken blev i alla fall att Livskamraten lovat att vara med och "leda" arbetet med bänken med lejonhuvudet. Det känns tryggt och bra, även om jag kommer att försöka göra så mycket som möjligt själv. Men en hjälpande hand är aldrig fel, i alla sammanhang.