Irriterad och sur

Av , , 4 kommentarer 11

Får man säga att man är irriterad och sur så här på lördagmorgonen? Det är i alla fall  jag just nu. Jag önskar att jag var 30 år yngre, hade svällande tatuerade överarmar och inga sviter efter hjärnblödningen!

Varför nu detta? Jo, den förbaskade ställningen. Den är tung, tung, tung och jag är till alldeles för dålig hjälp när den ska tas ned och sättas upp. "Tack" vare mig har nu Livskamraten en bristning i en ryggmuskel, jag orkade inte hålla emot när den längsta stången började svaja. Han som redan har ont i sin kropp och ändå kämpar på. Jag blir så arg på mig själv.

Inte är jag till någon hjälp när det gäller att räkna ut hur vi ska sätta upp ställningen heller. "Ska vi ta den där först", säger Livskamraten. "Javisst", säger jag utan att ha en aning om vad som är bäst, jag kan inte räkna ut hur saker förhåller sig till varandra, det är ett handikapp som inte verkar ge med sig. Dum, dum, dum känner man sig, jag borde nog ha en "dumstrut" på huvudet.

Längtar dessutom efter lite mer sol, inte bara dessa små glimtar utan en riktig solig dag, hela dagen. Burr, så sur jag är. Vad ska jag göra för att komma ur denna sinnesstämning?
Som ett första steg, stänga av datorn, klä på mig och sedan gå ut, då brukar det mesta ge med sig. Jag hör att Livskamraten börjat med ställningen på den sista väggen. Han "behövde" inte min hjälp sade han, och det förstår jag… Nej, ut med mig bara och hjälp till med det lilla jag kan, det är nog bäst. Sedan är det i alla fall jag som ska stå där högst upp och kämpa på, måla under taksprång är inte det roligaste kan jag tala om. Men det är sista väggen så det är bara att kämpa på. Får man låna en ställning så ska den utnyttjas till max.
 

Så skönt det var att skriva av sig, lite terapifunktion faktiskt.

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Klarat dagen!

Av , , 3 kommentarer 9

Nu har jag målat under taknocken på den 8 meter höga ställningen! Puuuuh! Fast uppriktigt sagt så gick det faktiskt bra. Det som var svårast var när Livskamraten skulle kliva förbi mig för att sätta upp hängrännan, burr, att vara två stycken bredvid varandra på ställningen är inte bra….

Men nu är det i alla fall målat högst upp och hängrännan sitter där den ska för första gången sedan huset byggdes, bra va…?  När vi kommit så långt att det var dags att flytta ställningsplankorna längre ner så tog vi paus. Packade fikakorgen, hoppade ner i den lagade båten och tänkte åka ut på sjön för en stillsam fikapaus.

MEN, båten lutade betänkligt, något är fortfarande fel, den är vattenfylld IGEN! Min tanke var bara att kasta båten all världens väg men Livskamraten vill inte ge upp. Så vi kastade oss in i bilen och drog iväg till köpcentret. Livskamraten köpte något att laga båten med samt fotplåt medan jag handlade en bikini (jiipppiii) och ett vattenlås på IKEA. Sedan svängde vi förbi till grillen där de säljer Thai-mat och köpte två härliga rätter. Nu har vi suttit på flotten och ätit en mycket god middag med ett mycket gott rött vin, nu är det bara Morden i Midsomer som fattas så är tisdagen räddad. Jag laddar för morgondagen, min födelsedag. För första gången någonsin så ska jag fira min dag utan familj. I vanliga fall brukar vi alltid samlas hemma hos mig, det har alltid varit vackert väder och vi har suttit ute på altanen och haft det mysigt.

I år är det inte så. Ingen mamma, ingen pappa, den nygifta dottern med barn har fullt upp med sitt eget, sonen och hans hustru har fullt upp med sina två små och vill inte åka omkring i Sverige, min syster och svåger har fullt upp med sin ombyggnad…….snyft….ingen bryr sig…..bara jag bryr mig om mig….va…..vilket snack…..ha det så skönt i morgon och njut av en annorlunda dag!

8 meter ställning

Av , , 5 kommentarer 7

Nu står 8 meter ställning färdig för att jag ska kunna måla norrgaveln. Fy sjutton, säger jag. Att ställningen är så hög beror naturligtvis på källaren. Den lägger till 2 meter till det befintliga huset. Vad tänkte han på, den gode Knutte när han byggde huset så. 

Det är den enda "miss" jag sett med huset så långt. Visst är det bra med källaren. Det är ju den som gjort det möjligt att skaffa tanken med de miljövänliga komposteringsmaskarna, bara att sätta in tanken i ett redan utgrävt utrymme. Men, men att måla stående på 8 m hög ställning…. Jag har suttit och iakttagit småfåglarna i tallen utanför huset. Hur gör de egentligen, hänger upp och ner i en pytte, pytte gren, knappast något för mig.

Ekorren då, den nyfikna lilla rackaren. Han sitter och knaprar på en kotte och iakttar arbetet med att sätta upp ställningen. Se bara hur han kastar sig från gren till gren – kan det vara ett sätt för mig tro?

Nej, för mig gäller att packa en korg med piassavakvast för att kunna borsta rent under takfoten, en hink med vatten och målartvätt för att kunna tvätta plåttaket över norrfönstret, något att täcka över det lilla plåttaket med medan jag målar väggen, svart akrylatfärg, en pensel och en roller samt naturligtvis 10 liters burken med färg för den putsade väggen. Så gäller det att se till att man kissat, druckit ordentligt med vatten och sedan att ta sig upp på ställningen. När jag väl tagit mig upp så tänker jag inte gå ner förrän allt är färdigt. Är detta ett sätt för en äldre dam som fyller 57 på onsdag att tillbringa sin semester på? Borde inte jag sitta i den sköna solstolen, glittrande som en julgran av alla mina guldsmycken, vifta med mina rosamålade tånaglar och läsa en trädgårdstidning? Jag bara frågar…

Månne det blir lite mardrömmar i natt? Ska jag våga ta mig ett glas vin? Nej, håll mig stadig, läs en ruggig deckare så glömmar jag vad som ska ske i morgon.

Men, när allt är klart så hoppas jag att solen skiner så jag kan tillbringa eftermiddagen på flotten. Då blir det bad och soldyrkan för hela slanten.

Fram för flytvästar!

Av , , 2 kommentarer 9

För första gången denna semester så regnar det. Det har formligen vräkt ned och jag har förstås tagit chansen till att bara slappa,

Vi har haft fullt upp; målat huset, dvs framsidan mot sjön (jag) fixat båten, ja, det måste jag berätta om. Vi har ju köpt en liten båt i plast med dubbla skrov, dvs den ska vara "osänkbar" så länge man inte gjort hål i den.

Lyckliga och glada satte vi den i sjön och gled ljudlöst iväg med elmotorn. Härligt var det frånsett en del svårigheter med balansen i båten. Jag satte mig i fören och båten tippade framåt. -hur tung är du, nu måste du banta, sade min i vanliga fall så snälla Livskamrat. Sedan kämpade vi med att hitta rätt balans men det var svårt, men vi konstaterade att vi måste sätta dit riktiga sittbänkar så ordnar det nog till sig,

Dagen efter blåste höga vågor och båten blev tämligen vattenfylld. Livskamraten gav sig ut för att ösa ur den och när han fått bort en del så klev han ner i båten och den SJÖNK!. Jag satt uppe på ställningen och såg hur han kämpade för att kunna vinscha upp båten på land. -Märkligt så svårt det verkar vara då, den båten väger ju ingenting, tänkte jag men brydde mig inte särskilt.

Men när jag kom ner på landbacken igen så fick jag höra att han upptäckt att plåten som var fastsatt i aktern hade borrhål rakt igenom båda skroven och med vågorna slående in över aktern så vattenfylldes den. Ridå för den som behandlat sin osänkbara båt på det viset.

Nåväl, nu hade vi fått besök och det blev ett väldigt jobb med att tömma båten på vatten och att täta borrhålen. Lyckliga och glada gled Livskamraten och besökaren ut på vattnet för att lägga ut nät. Sedan låg båten där och guppade vid flotten tills besökaren hörde – va, det kluckar i båten!

Upp på land igen, tömma den på vatten igen och en noggrann inspektion av botten visade att där fanns ytterligare ett litet hål! Hålet lagades och nu kunde vi se hur båten ska ligga i vatten när den inte är vattenfylld. Den kvällen blev det grillad aborre för näten var fyllda av 16 stora härliga aborrar, kul!

Men lite panik har jag i efterhand; där var vi ute på djupt vatten med en båt som innehöll några 100 liter vatten i skrovet och med hål både här och där, OCH vi hade inte flytvästar på oss. Skäms! Nu ska här köpas flytväst för jag litar inte på några osänkbara båtar längre.  För att inte tala om Livskamratens spydiga kommentarer om vikt, de glömmer jag inte i första taget.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Som en katt på hett plåttak

Av , , 2 kommentarer 9

Idag har jag målat gaveln på SpanskaVillan. En ställning sattes upp, stolpar på 6 meter, nästan 5 timmar tog det att montera upp allt. Till slut var allt säkrat och klart och det var bara för mig att klättra upp och måla. Då hände något;

…höjdrädslan slog till! Det har jag aldrig varit med om tidigare. Som plåtslagardotter har jag varit med och jobbat både på fodersilosen nere i hamnen och andra höga ställen och aldrig, säger aldrig har jag känt någon rädsla.

Men i dag, med denna utmärkta ställning, så kändes det jättejobbigt att klättra upp och börja måla och skrapa sovrumsfönstret. Livskamraten, som definitivt inte är höjdrädd, klättrade upp tillsammans med mig och jag bad honom att måla högst upp i nocken för jag ville inte / vågade inte sträcka på mig för att nå ända upp.

Naturligtvis ställde han upp men ack, ack, någon målare är han inte. Färgen stänkte vilt omkring så till slut tackade jag honom för hjälpen och bad honom sluta. Nästan 3 timmar var jag däruppe och kämpade. Meningen var att jag skulle göra i ordning fönstret också så att det blev grundmålat, men jag orkade faktiskt inte. Det räckte med att måla högst upp, jag får ta fönstret i morgon. Lite chockad är jag faktiskt över min reaktion, jag som varit helt oberörd av höga höjder tidigare.

Nu är hela framsidan med husväggar och murar målade och det ser så fint ut. Jag tänkte så smått på Knutte, byggaren, och funderade på om han skulle vara nöjd med sin spanska villa efter vad vi gjort. Han blev ju väldigt inspirerad av den spanska stilen efter sina besök i Spanien. Då mindes jag när jag som 15-åring fick åka till Marbella och hur förtjust jag blev i den spanska byggnadsstilen. När jag kom hem så målade jag källarens murade väggar kritvita och alla dörrar blev klarblå. I tvättstugan målades de synliga rören knallgula och stolen som mamma hade i tvättstugan fick  sig också en omgång med knalliga färger. Tänk vad snälla de var, mina föräldrar som lät mig härja på som jag gjordel.Så jag har full förståelse för hur Knutte kände sig när han beslöt bygga denna annorlunda stuga.

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Jämställdhet – javisst

Av , , 1 kommentar 12

Det är en självklarhet att alla människor är lika, att vi ska få betalt för det vi gör och inte för vad vi är (man eller kvinna), att vi alla är unika personer och att vi ska värderas efter det.

Men om jag tänker på mitt eget liv så stämmer inte alltid det. Vem ska ta hand om latrinpåsen? Inte jag. Vem ska fixa med skorstenen om det är dåligt drag? Inte jag.
Vem ska fixa så att den trasiga vattenledningen blir åtgärdad? Ja, inte är det då jag i alla fall.Vem ska ordna så att den nya flotten ligger väl förtöjd? Inte kan ni väl förvänta er att jag ska göra det? Vem ska hämta ställningen när det ska målas? Skulle jag?

Så egentligen är jag inte så emanciperad som jag inbillar mig. Vissa saker sköts bättre av någon annan, i detta fall Livskamraten.

Egentligen utgår allt från vad Livskamraten ska göra. Han ska fixa uteduschen, då kan jag måla ena gaveln medan han gör det. Han ska byta filter till vattenledningen, då kan jag skrapa det här fönstret. Det är hans göranden som är de viktiga och styr vad vi gör. Men vet ni vad; under tiden så blir huset målat ena väggen efter den andra, fönstren blir skrapade och målade det ena efter det andra, blommorna växer så det knakar av den vattning och den omsorg de får. Ändå så är det bara saker jag gör i väntan på att Livskamraten ska göra färdig de "stora och viktiga" sakerna.

Vi har inga problem med detta sätt att arbeta, men vi har förstått att en del har problem med detta arbetssätt. Man undrar om vi inte gör för många saker på en gång, då utgår man från att det är Livskamraten som gör allt, "har ni någon plan för vad ni ska göra", den frågan har vi fått. För oss fungerar det alldeles utmärkt att jag har min plan och Livskamraten har sin och däremellan sitter vi på flotten och har det skönt.

Idag målade jag taksprång liggande på det nedre taket, det blåste en del så färgen fastnade inte bara på väggen utan även på mig. Då avslutade jag måleriarbetet med att kasta mig i sjön med kläder och allt. Härligt avslut på en ganska arbets-
sam dag. Nu ligger sjön alldeles blank och vi har varit ute och åkt båt med båda bilbatterierna fulladdade för att se hur långt vi tar oss med elmotorn. Helt ljuvligt, tyst, stilla, varmt, så ska sommarkvällar vara.

 

1 kommentar
Etiketter: , , , , ,

Vitt är vitt är vitt är……

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag kan inte låta bli att förundra mig över färger, dvs de färger vi använder när vi målar våra hem. Jag har nu målat fönsterfoder med Carita och köksgolv med Matilda. Vad hände med olivgrönt, mellangrått etc. Nog förstod man bättre vad det var för färg än när det är Kurt och Linda man ska måla med? Är det bara jag som undrar vad som hänt?

En färg som jag trott var en och densamma är vitt. Jag har valt att måla om vår "vita"  SpanskaVilla i vitt, djärvt va? Således gick jag till min vanliga färghandlare vars namn börjar på F och där jag har rabatt genom Villaägarna. Iväg till SpanskaVillan och målade, vitt och fint blev det. Färgen tog slut, iväg till närmaste färghandlare vars namn inte började på F och köpte ny vitfärg till putshus, hem och målade och VE OCH FASA! färgen såg helt annorlunda ut.

Iväg till affären som börjar på F, slut på den färdigblandade vita färgen, men tjejen i affären var jättegullig och ringde och kollade hur man blandar till vitt enligt den färdigblandade färgen. Är ni med? Hon fick receptet och jag åkte glad och lycklig hem och målade färdig väggen med den blandade väggen.

MEN, nej det blev inte alls likadant. Livskamraten försäkrade att han såg minsann ingen skillnad utan allt var bra. Men, men, men idag har jag målat om hela väggen med en och samma färg och det blev en ordentlig skillnad, det blev t o m Livskamraten tvungen att medge.

Hur kan det vara så? Är inte vitt alltid vitt?

Nu har vi inte bara en flotte, nu har vi en flotta! Vi har köpt en båt (tack snälla granne!) och vi fick tag på en elmotor på Åsele Marknad. Idag har vi alltså provat att åka omkring med elmotor, tyst och stilla, härligt! Nu har vi alltså flotte och båt, det tar sig. Efter att jag målat om gaveln idag så kastade jag mig i vattnet och badade, oh så underbart att få bada utan att tårna krullar ihop sig. Jag var t o m så fräck att jag kastade bikinitoppen för att torka snabbare där jag låg på flotten. Men hux flux kom en av grannarna runt sjön glidande i kanot och överraskade mig, aj, aj, Men han blev inte blind i alla fall så allt gick bra.

Tänk att varje gång jag varit och hälsat på syrran i Åsele så är jag alldeles överväldigad av hennes trädgård. Varje gång jag varit där så tror jag att nu kan man inte göra mer, men nästa gång man kommer dit så har de hittat på något. En del människor har det , dvs de har blicken som krävs för det lilla extra. Syrran har blicken det är säkert.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , , ,

Värmen tar lite kraft…

Av , , 2 kommentarer 10

Vi har haft lyckan att få umgås med lilla L idag. Ett rent nöje att få vara med en sådan pratsam, glad, retsam, klok liten solstråle som styr oss med säker hand. "Kom" säger hon och då gör vi som hon säger.

Vi har också för första gången fått besök av vår senaste medlem i familjen, 8 dagar gamle J som lugnt låg och slumrade i skuggan. Slumrade till dess hungern slog till och du milde, vad den slog till plötsligt och häftigt. Vad månne bli av den lille gossen om  han tänker fortsätta att vara så krävande.

Nu har alla åkt iväg och jag har varit ute och fyllt igen hålet i rabatten ut mot gatan. Det ser inte roligt ut kan jag tala om, men jag tänker lämna framsidan åt sitt öde. Det känns inte som att det är lönt att försöka plantera och ordna till när det nu är så varmt och torrt. Det får vi ta senare mot hösten.

Nej, duscha bort lite av jorden och ta det lugnt en stund, det är vad som behövs just nu. I kväll är det den 17/7, i morgon är det två månader sedan pappa gick bort. På de två månaderna har vi hunnit med ett bröllop och ett nytt barnbarn. Inte undra på att man känner sig lite trött och helst bara vill vara ifred, eller bara göra roliga saker resten av sommaren.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Älskar män med stora….

Av , , 4 kommentarer 7

Finns det något bättre än män med tillgång till stora maskiner? Ja, det får gärna vara en kvinna också, bara hon har samma maskin. När vattenledningen gick sönder så startade jakten på män och deras maskiner, grävmaskin i detta fall. Lätt var det inte, det är semestertid, men till slut lyckades vi i alla fall.

I går dök han upp, med både grävmaskin och traktor. Åh, vilken fröjd och lycka! Han grävde och fraktade bort jordmassorna så vi slapp ha dem liggande på tomten. I dag kom han åter och lade tillbaka allting, inklusive min jättesten som ska ligga vid kanten till dammen. För att inte tala om att han lämnade nyckeln till grävmaskinen igår kväll plus tillåtelse att köra lite, om det behövdes, under kvällen. Både Livskamraten och mågen, tänk att jag har en måg nu, provade under kvällen och båda kunde konstatera att det minsann inte var så lätt att hantera den. Men lyckan över att ha fått prova den var total. Livskamraten brukar önska sig en liten grävare varje födelsedag, men än har han inte fått den!

Nu återstår arbetet med att lägga tillbaka markduk och grus, helst utan att ha så mycket jord under gruset, så idag har jag sållat sten. Men varmt har det varit, så varmt att jag fick värmeutslag på skuldrorna så nu är det slut med arbete för dagen. Latmasken har slagit till och nu sätter längtan efter helgfrid in. Tog och fotade lite blommor istället.


Min "eldiga" rabatt med blommor i gult och rött, faktiskt den rabatt som är mest genomtänkt i färgerna.

Rosen Snow Pavement, den blommar överdådigt i år och sprider sig med sina rotskott. Den är ju är rotäkta så det är äkta Snow Pavement-plantor. Är det någon som är intresserad?

Vallmon utan namn, vi kallar den för "Runes vallmo". Ser ut som en ros, stora blommor och sprider sig väldigt.

Utan vatten…

Av , , 4 kommentarer 7

Vattenledningen har sprungit läck! Inte i SpanskaVillan, men väl hemma. Det hände förra veckan och jag är nog lite lur på sambandet mellan alla sprängningar för den nya skolan och det avbrott som blev någonstans på en vattenledning förra onsdagen. När felet var åtgärdat och vattnet släpptes på igen, så var vi utan vatten. Jag ser ett samband med dessa händelser och vår, just nu, vattenlösa tillvaro.

I morgon kommer grävaren så då kan man säga farväl till den i vanliga fall ganska fina framsidan med sina rabatter. Nåja, sådant händer och nu har det hänt oss.

Nu har jag varit ute och skyfflat bort sten och dragit bort markduken så att grävaren ska komma åt jorden direkt. Känns inte så kul. Nej, då drömmer jag mig hellre tillbaka till vår flotte, Flotta Marina, och hur härligt vi brukar ha där.

Syns det hur härligt man kan ha?
 

Gavelväggen under målning, fönstret provmålat i fyra kulörer Väggen färdigmålad samt fönstret är nu grönt

Det är på denna vägg som jag ska gjuta två blomlådor med en bänk emellan och där jag ska sätta upp lejonhuvudet. Huvudet ligger nu väl förpackat och väntar på att få komma upp på väggen. Jag LÄNGTAR!

Jag har skrivit en del om olika slags djur som vi har runt i våra omgivningar, kan inte låta bli att lägga ut en bild på stuggrannens groda! Den du!

4 kommentarer
Etiketter: , ,