Jag kan inte släppa tankarna på den lilla ensamma bävern. I morse var vi uppe tidigt och satt ute och fikade strax före kl 07. Då kom den lilla bävern simmande från andra sidan sjön och rakt mot bäcken. Han börjar alltså sitt "arbete" vid 7-tiden och återvänder "hem" vid 22-tiden. Det är långa dagar minsann.

Men jag har alltid trott att bävern bygger sina brötar för att ha dem som bostad? Är det inte så? Bygger han bara för nöjes skull? För att det är enda sättet att hålla tänderna någorlunda korta? För att djäklas med markägaren och försöka leda om bäcken? Varför?

I går kväll var det en fullkomligt underbar kväll, lugn, varm och stilla. Vi satt ute på flotten ända till dess att det var dags att gå i säng faktiskt. Runt om oss "kokade" vattnet vid strandkanten. Ni vet som det brukar se ut när man kastar ner något till pirayorna. Vattnet bubblar, de silverblänkande fiskkropparna skymtar i vattenskvalpet. Emellanåt kommer en fiskmås och norpar sig en fisk, då lugnar sig vattnet igen, sedan börjar det om. Vad i fridens dagar är det för fisk som gör så? Små, silverblänkande, ser ut som sill (strömming). Milda makter, jag måste köpa både en fågel- och en fiskbok…. vad blir detta för ledighet, jag får plugga hela tiden?!

En annan kväll när vi satt ute hördes helt plötsligt ett "floppeti-floppeti, flopp, plask plask" i vattnet. Det var en liten stackars andunge som måste ha kommit från sin mamma och nu helt plötsligt upptäckt att han var ensam ute. "Jag som skulle varit hemma kl 19, nu blir mamma arg" varpå han började springa hem. Då menar jag verkligen springa. Han sprang på vattnet allt vad de små benen hann röra sig, så fort så fort, längs hela stranden bort mot bäcken där de brukar tillbringa sina nätter. Åh vad jag önskade att jag hade haft en video. Vi kunde inte låta bli att skratta, men det var förstås grymt, den lille stackaren var nog jätteförskräckt. Ja, vilken dramatik man kan se i naturen.