Tankar…ålder, karriär

Av , , 4 kommentarer 7

Fredag – jag tog ledigt i dag och har ägnat dagen åt diverse "egna" saker, sådant som man behöver göra då och då. Bakom mig har jag två intensiva veckor ur arbetssynpunkt. Faktum är att dessa veckor har varit så intensiva att arbete är allt jag hunnit / orkat med. Det privata, egna livet har legat i malpåse. Tiden hemma har ägnats åt att slappa, sova och samla krafter inför kommande dag.

En sak har fastnat i mitt huvud; jag har aldrig hört så många människor som presenterat sig med ålder tidigare. Brukar vi göra det? Inte minns jag att det varit så tidigare, men nu har jag varit på en rad föreläsningar och alla börjar att presentera sig med med; mitt namn är bla bla bla och jag är X år gammal.

Gissa vad – jag har varit äldst i varje gruppering, utom en! Jag har varit ÄLDST i varje gruppering!!!

Inte nog med att jag varit en ganska sällsam (läs; ensam) varelse inom branschen (kvinna), nu är man dessutom äldst. Vad har hänt? Jag är mellan 55 och 60 år, var håller ni andra i den gruppen hus? Har jag missat något? Är det meningen att vi ska krypa in i våra stugor och ägna oss åt boule redan nu?

Nej, jag tycker nog att vi har en  hel del erfarenhet och viktig kunskap att bidra med så än tänker jag inte lägga av. Sorry, min(a) kära kolleg(a)or, än tänker jag inte lägga av. Även om det inte känns aktuellt att klättra högre på karriärstegen så är det roligt att jobba, roligt att göra nya saker, roligt att få göra sitt bästa. Så är det! 🙂

En vecka har tillbringats på en mycket stor, mycket fin konferensanläggning. Jag hade tänkt fota den enorma lunchbuffén mot slutet av veckan. Men så visade det sig att vi fick bara äta i den fina matsalen måndag-tisdag så jag missade fototillfället. Övriga dagar fick vi en mindre variant av lunchutbudet. Men jag tog ett kort ändå av det härliga efterrättsutbudet. Man kan vänja sig vid den goda belgiska chokladen, det är ett som är säkert.

 

 

 

 

Allhelgona

Av , , 2 kommentarer 8

Tänk så kloka vi ändå är. Tänk att vi inte anammat Halloween-firandet fullt ut utan faktiskt skiljt den i tid från Allhelgona och att vi dragit ned på inköpen av spindelväv, pumpor, svarta ljus och annat.

Jag kan inte påstå att Allhelgona har betytt något för mig tidigare, det har mest varit en trevlig helg med många tända ljus. Nu, sedan mamma och pappa gått bort, så betyder den något. Det är en fantastisk upplevelse att besöka kyrkogården och se alla dessa vackra ljus som glimmar i mörkret. Det känns varmt, tryggt och vackert. Det är bra att vi fått behålla den helgen som en lugnets helg.

Detta med "bus eller godis" är väl heller inte fel. Jag tycker egentligen inte om när barn/ungdomar går runt och ringer på dörrarna, men….. Detta år hade jag missat Halloween-helgen helt så när det ringde på dörren hade jag inget godis hemma. Vad göra? Jag ville inte ha något "bus" heller så jag sade som det var, jag har inget godis men kom tillbaka nästa helg så ska jag ha hemma.

Sagt och gjort, jag köpte hem en massa godis, 3 stora påsar, inte en unge har kommit förbi, så nu har jag själv ätit hur mycket godis som helst!

I dag är det stora "packardagen", nu ska kläder läggas fram och provas. Jag måste tänka genom: det här kan jag ha på den första gemensamma middagen, detta kan jag ha på team-building-aktiviteten, detta under flygresan och det måste passa till första dagen, detta får bli onsdagens klädsel, detta kan jag ha kvällen med "fri aktivitet" (den kväll jag helst vill ligga på hotellrummet med en bra bok och bara slappa, men det brukar jag vara ensam om att vilja, så det blir säkert någon middag inne i Bryssel, elände, elände).

Är jag "osocial", varför tycker jag att det är så skönt att få ta en promenad i lugn och ro, duscha eller bada, slänga mig på sängen, njuta av tystnaden, kanske ha en liten belgisk chokladbit bredvid mig och bara zappa mellan TV-kanalerna, lösa Sudoku, läsa ett par kapitel i min bok? Varför längtar inte jag efter att, återigen, slänga på mig ytterkläderna och ta en taxi ut någonstans för att ta en öl eller två tillsammans med alla dessa människor som man tillbringar dagarna tillsammans med – från hotellfrukosten tills dagens aktivitet är avslutad vid 18 – 18.30-tiden? Jag tycker om människor, men ibland är det bara så skönt att få vara "sig själv en stund. Är jag ensam om att tycka det?

 

Abstinens

Av , , 6 kommentarer 8

Steg upp strax efter 9 denna soliga morgon, sitter här i morgonrock och fasar för att klä på mig och gå ut och vara aktiv, känner hur abstinensen kliar i hela kroppen. Är det efter den livade tjej/dam/tantmiddagen igår kväll? En kväll som även denna gång fick en viss påverkan på min röst (det har hänt att jag vaknat helt utan röst efter dessa middagar).

Nej, abstinensen kom efter att ha läst VK:s bloggar på morgonen. Jag LÄNGTAR efter att skriva!!!! Hur kan det  ha blivit på detta sätt? Hur kan det kännas som ett sug i kroppen efter att få dela med sig av sina tankar? Förstår ingenting.

Jag åkte till Tyskland förförra veckan. Åkte till Arlanda på kvällen, steg upp kl 05.00 på morgonen, checkade in, stod i kön för att gå ombord på planet när jag plötsligt blev uppropad att komma fram till gaten. Jag, tillsammans med två kollegor, rymdes inte på det överbokade planet utan fick vackert stanna kvar på flygplatsen. Fy sjutton, vilken känsla! Inte trevligt alls när man har fullplanerat program framför sig. Våra väskor fick åka iväg, men inte vi! Det har aldrig hänt mig förut, och jag kunde knappt tro att det var sant. Usch, men vi kom iväg med nästa plan, tack och lov.

Väl i Frankfurt fick jag göra en ny bekantskap, nämligen med en stor och fin GPS. Den kvinnliga presentatören klarade av att lotsa oss helt perfekt från flygplatsen till bruket, från bruket över till hotellet i Holland, från hotellet till bruket och slutligen till flygplatsen igen. Helt spikrakt kunde chauffören köra på helt obekanta vägar, fantastiskt! Inte minst det att vi kunde välja vilket språk hon skulle tala. När man skulle svänga till höger så sade hon det: "sväng höger" men när det var vänstersväng sade hon: "gör dig beredd, gör dig beredd att svänga till vänster". Då stramade vi upp oss allihop i bilen och var beredda, läckert. Jag funderade faktiskt på att köpa en GPS, de hade billiga sådana på Schiphols flygplats, men vi hittar ju mellan Umeå-Holmsund-Sundsvall ganska bra vid det här laget, så det blev ingen. Annars hade det varit en bra julklapp.

Denna helg hade jag tänkt använda till att ladda batterierna inför kommande vecka, men vi hade middagsfrämmande i torsdags (trevligt), middag i går, fredag (trevligt med underbar mat och dryck) och nu ska vi ha middag hemma igen i kväll. Nåja, söndagen finns ju att vila på. Sedan bär det iväg på en veckas utbildning. Kameran ska med så får vi se om jag kan lägga in någon fin bild på det fantastiska lunchutbudet på anläggningen. Nu har skrivklådan minskat så jag tackar för mig och önskar alla en trevlig helg!