Äntligen har jag hittat "min" klädesaffär! Otaliga är de gånger jag gått runt i olika affärer, suckat åt mycket som inte känts helt rätt, provat plagg som ser jättefina ut på galgen, men som sitter som korvskinn på mig. -Är jag den största kvinnan i Umeå, brukar jag fråga mig själv vid sådana tillfällen. Jag ser ju andra, större damer som ser så välklädda och prydliga ut, var handlar de? Varför hittar inte jag de affärerna?

Men, för ett par månader sedan gick jag in i en klädaffär i Kvissleby och hittade massor med kläder, roliga kläder, lite annorlunda kläder, och gissa vad; de passade mig! Jag handlade ända tills plånboken började skrika "stopp"! Nu har jag varit där igen och även denna gång hittade jag kläder jag ville ha och som passade - ja, jag kom därifrån med leggings, ny tröja, tunika vad man nu kallar det för, ett matchande halsband och ett set med mössa, halsduk och vantar. Vilken lycka! Nu har jag något nytt och fint att ha på mig på Nyårsafton!

I morgon natt startar det nya året. Något nyårslöfte blir det inte i år. Jag ska bara blunda, tänka på mina nära och kära och hoppas att det kommande året blir lugnt, att alla ska få vara friska och ha det bra.

Jag skickar mina varmaste hälsningar till de av er som läser min blogg; GOTT NYTT ÅR!

 

Är det någon som minns böckerna om Pod, Hemmely och lilla Arietty, dvs Lånarna som bor hemma hos oss och som "lånar" små saker som de kan använda!
 

Författare Mary Norton

Jag älskade dessa böcker! Jag samlade på mig tändsticksaskar, olika typer av korkar, vävde små mattor på min leksaksvävstol, gjorde små små blomkrukor m.m, m.m.... Livet var härligt och dessa små Lånare kunde verkligen ta vara på allt.

Kul period i mitt liv kan tyckas, men det är just det som är problemet. Perioden har inte tagit slut. Jag älskar allt som är smått, små miniatyrer. Jag kan inte förmå mig att slänga reklambladen från bokföretagen; ni vet där man ska klistra små böcker på angiven plats för att få två böcker för 9;-/st. De små böckerna är ju perfekta att göra små miniatyrböcker av!

Jag kan inte slänga små olikformade skruvkorkar till diverse förpackningar; de kan ju bli jättefina nattygsbord! Små tygbitar som blir över efter att man sytt något, speciellt dem med litet mönster på; kan bli toppengardiner, mattor, möbeltyger.....!

Champagnekorken från nyårets champagneflaska - nej kasta inte den, den kan bli stommen till en underbar kristallkrona!

Ni har väl också boken "Dockskåp & miniatyrer" i er bokhylla? Inte det; men det kan du ge dig på att jag har! Älskar att bläddra i den och gotta mig i allt man kan göra.

För att inte tala om ovanför garderoberna i min lilla walk-in-closet, vad tror ni att jag har där? Skolådor? Lådor med scarves? Nej, bättre upp, där har jag mina små miniatyrer; möbler, krukor, små små saker som "kan vara bra att ha".

Visst är ni med i Kottes lilla förening där man kan prenumerera på små miniatyrmöbler, små möbler i trä som man får montera ihop och måla alldeles själv? Inte det heller; men det är jag!

MEN i dag har jag sorterat lite i arbetsrummet och jag inser en sak; jag kommer aldrig att använda alla dessa små små saker! De kommer att bli liggande, väl förpackade, ända tills den dag mina barn ska röja upp efter mig. Ska jag verkligen fortsätta att samla på mig? Ska jag lämna allt detta "skräp" åt dem?

Bör jag inte vara mogen nog att slänga, åtminstone lite, av det jag samlat på mig?

Svaret är naturligtvis nej, nej, nej!!!!!! Jag fortsätter att samla. Jag har alltid haft i bakhuvudet att jag skulle bli en gullig liten mormor/farmor som skulle sitta och pyssla med mina barnbarn. Nu får jag nog inse att jag är för ung (JA) mormor/farmor för detta. Möjligen kan det bli att jag kan sitta som liten gumma med mina barnbarnsbarn och pyssla med alla dessa småsaker. Ja, så får det bli. Jag gör som Lånarna och fortsätter att samla på mig små användbara saker! Tror att jag ska gå på Systemet och se om jag hittar någon verkligt vacker kork.......

 

 

 

Njuter av att vara ledig, har nu haft den första natten sedan den 22/12 utan att jag drömt om att jag varit på jobbet och planerat och förberett. Det måste betyda att jag nu har gått ner i varv och det är skönt.

Lilla L fick en docksäng med sängkläder och några dockkläder till sin käraste docka. Det blev väldigt tydligt på en gång att hon inte gillade täcket som följde med sängen, hon tänkte helt enkelt ta med sig det rosa fleece-täcket som jag har här hemma. Men det såg minsann mamma L att hon försökte plocka med sig, så det fick hon lämna. Nu har jag i alla fall virkat ett docktäcke av rosamelerat garn som jag hade över. Jättegulligt blev det och det hoppas jag att hon kommer att gilla.

När barn och barnbarn for i går kväll så såg jag den lilla barnfilten som jag stickade åt Lilla L. Vitt med röda får på, min lille son. FÅR, inte nyckelpigor.....där hade vi en liten diskussion, men eftersom jag stickade dem så bestämmer jag och det ÄR får.

Då insåg jag att jag har inte stickat något åt näste lille man som snart ska komma. Alltså iväg till sta'n, till Hemflit och köpte blågrått och vitt garn så nu är det full fart på stickorna igen. Köpte stickor storlek 6 så det räntar snabbt. Kul!

Livskamraten åkte på "gubbdagis" och köpte någon manick så man kan ringa eller skicka SMS till elementen i SpanskaVillan så att värmen slås på när man ska dit. Vilka finesser det finns! Eftersom det varit så kallt så räknar vi med att den nyinstallerade värmepumpen inte längre fungerar så då kan det vara skönt med kompletterande värme.

Fast egentligen så tycker jag att det är mysigt med kylan när man kommer till stugan. Att få kura ihop sig nästan ända inne i den öppna spisen, att få värma lite rödvin för att starta upp den inre värmen, att få kura ihop sig nära nära......inte helt fel!

 

Så skönt att få vara ledig. Då hinner man lyssna på en massa gamla härliga låtar på Spotify och Youtube. En sångare som jag verkligen gillar är Roy Orbison, det är något med hans röst som går direkt in i min själ (eller om det är i hjärtat). Lyssna på denna:

 

Så har julaftonen passerat. I år blev det en lugn afton med barn och barnbarn. Detta var första julen utan någon av mina föräldrar och det känns tråkigt och ensamt. Nog är det märkligt att man kan sakna mamma och pappa så fast man passerat 55 (med råge). Det blev jullunch i år, gott och "lagom". När vi höll på och förberedde jullunchen så spelade jag Spotify - White Christmas, du milde så många olika varianter det finns av den, mysigt. Ibland blir det långt mellan gångerna vi kan samla "hela" familjen, men det är en glädje varje gång det sker. Njut av julhelgen, det ska vi göra! Lyssna, vilken röst!

 

 

 

 

 

I går gav vi oss ut på E4:an, trots varningar och att bilister ombads hålla sig hemma. Livskamraten hade hört att det skulle vara lugnt väder (vet inte varifrån den informationen kom) och "E4 brukar vara bra", så iväg stack vi.

Men milde tid så dåligt vädret blev, tala om att vi (jag) ångrade att vi givit oss iväg. För att inte tala om hur dålig E4 var! Katastrof, inte en plogbil mötte vi mellan Umeå-Härnösand. På ett par ställen verkade det som att man plogat på de mindre vägarna och lämnat av snön mitt på E4, märkligt. Jag tycker att mitträcken är bra, men i går så lade snön av mot räckena så det fanns bara en fil man kunde köra på och känna sig någorlunda trygg. Närmast räcket var det bara moddigt och eländigt.

MEN så hände något, vi kom till Härnösand och där mötte vi plogbilar, där var E4 plogad, där gick det att använda båda körfälten utan att sladda och slira. Hur kan det komma sig? Varför skiljer det sig så mellan olika ansvarsområden? Något att fundera på för respektive ansvarig kanske?

När vi svängde av från E4 in mot inlandet, mot vårt privata lilla smultronställe, så var den lilla vägen till byn helt oplogad, men när vi svängde in på den lilla, privata stugvägen så låg grannbonden före oss med sin traktor så den lilla pyttevägen var fin. All heder åt sådana rekorderliga traktorägare! Hurra, hurra.

Vi var fulla av förväntan över att se om temperaturen i SpanskaVillan nu var +8C, men icke. Värmepumpen var täckt med is så den hade stannat. Kylslagen kväll med andra ord, burr!!!!! Tack och lov att man har öppen spis, och varma kläder! Men efter att ha tinat upp pumpen så startade den, och i morse var det +20C, då kan man leva. Nu är Livskamraten ute och bygger tak över pumpen så vi kan åka hem i förhoppning om att den ska sköta sitt jobb. Trevlig lördag tillönskar jag er!

Det är mycket väder nu. Känns skönt att få sitta inne och ha det mysigt. Tycker synd om mina "tillfälliga" arbetskamrater som åker hem till sina respektive hemländer varje torsdag eftermiddag, men som har blivit sittande på flygplatser såväl i Stockholm som Köpenhamn vid ett par tillfällen redan. I dag var det så dags igen. Den engelske arbetskamraten åkte iväg till flygplatsen men jag vet inte om han har kommit iväg med något plan ännu. Den polske fick boka ännu en hotellnatt och hoppas kunna åka vidare i morgon. Tråkigt för dem och tråkigt för familjerna.

Jag läste just ett mail från en väninna i södra Sverige som skrev att de blivit insnöade ett par gånger redan denna vinter. Kung Bore har verkligen tagit ett riktigt grepp om oss.

Då känns det bra att tänka på den semester vi planerar till våren. Dubai ser ut att bli resmålet. Jag surfar och tittar på olika hotell och bara njuter vid tanken på palmer, bad, en tur ut i öknen, många besök (bara för att titta) i alla dessa guldaffärer som jag förstår ska finnas där. Ibland tror jag att halva nöjet med att resa är just att planera, drömma och fantisera innan man åker iväg. Det är inte dumt med drömmar och gratis är det också! Sköt om er i vinterrusket! 

Trött och slut. Sitter och funderar över livet. Himlen är mörkblå, stjärnorna lyser, påminner om alla ensamma själar som i detta nu sitter ensamma i vars och ens eget ensamma universum, lyssnande till den egna själen som ropar efter någon som vill lyssna, lyssna på mig, se mig, hör mig.

Vad krävs? Måste jag visa upp mig i all min nöd, min misär, visa upp mina egna daily outfits, pluta med munnen, ställa mig som om jag vore kobent, svepa min stora kofta omkring mig, se ut som om jag vore helt borttappad - inte har alla hästar hemma, would like to boil the ocean....helt förlorad. Vad är meningen med livet? Varför finns jag? Vad är klockan? Varför?

Nej, menar inte allvar. Har bara surfat runt på allehanda bloggar, läst alla djupsínniga tankar och ville försöka passa in.

 

Så har det hänt igen. För andra gången....

Vi hade planerat underhållsstopp på jobbet idag så när jag kom till parkeringen så parkerade jag ganska långt från ingången. När jag slutade jobbet så gick jag alltså långt bort och såg min bil, lade märke till att det fanns en rejäl snöklump på de bakre däcken. Tog sats och sparkade bort klumparna på bakdäcken, stoppade nyckeln i dörren och.........

va - en barnsits i framsätet..... och en i baksätet också...... detta är inte min bil!

Nej, det var en BMW, visserligen mörkblå men inte alls liknande min Toyota.

Skamset tog jag ut nyckeln och smög iväg till min egen bil, hoppades att ingen såg att jag stod och sparkade på bilen.

Jag har gjort det en gång tidigare också, då var det avgasröret som nästan ramlat loss och som jag sparkade på i tron att det var min bil. Ska jag skämmas - stå och sparka på andras bilar? Ja, faktiskt gör jag nog det. Ursäkta ni andra bilägare på parkeringen, det är av misstag jag står och sparkar på era bilar......

Vaknade halv tio i dag, det tillhör inte vanligheterna att jag sover så länge. Kan bara skylla på en bok. Vi lade oss tidigt i går, Livskamraten har väldigt ont i hela kroppen pga det kalla vädret så han ville bara "fly från verkligheten". Sömn är ett bra flyktmedel så jag lade mig också tidigt, men började läsa en bok från biblioteket. Tro mig eller ej, men jag blev tvungen att läsa ut boken, hela boken, innan jag kunde släcka lampan.

Det var debutboken av Louise Anderson och fortsätter hon att skriva på detta sätt så kommer hon att bli en "stor" deckarförfattare. Jag gillade henne i alla fall och hoppas att hon kommer ut med fler böcker. En förutsättning för att man ska tycka om boken är förstås att man gillar deckare, boken skulle bli en utmärkt film.  Skulle man välja att filma alla otäckheter så skulle jag inte vilja se den faktiskt för det fanns underlag för riktiga ruskiga scener. Skulle man filma den utan detaljer så skulle den kunna bli jättebra. 

Känner mig alltså lite "under the weather" så här på morgonen, kämpar mot en förkylning som finns i kroppen, men som inte bryter ut och kämpar nu även mot tröttheten efter i natt. Men en mysig adventsmiddag med vers och småttingarna ska väl kunna råda bot på det. Njut av tredje advent!

 

Så här har jag det på morgnarna när jag sitter med mitt morgonthé.

Det känns väldigt bra och ger en bra start på den nya dagen.
I dag ska jag sätta samman mitt lilla tomtehus och sy
den gulliga dynan som nästa barnbarn ska få ligga på,
ett gulligt tyg med lejon och strutsar och allehanda glada
djur på.

Det är planerna för i dag, inte speciellt avancerade, men trevliga!

 

 

 

 

 

 

 

 

I dag verkade det som att alla Holmsundsbor ville äta pizza! I varje fall var den utlovade väntetiden på pizza 30 minuter mot vanliga 15, men i verkligheten blev det 40-50 minuter. Pizzabagaren kämpade på, men kön var lång. Lite beklagade han sig; varför måste alla komma mellan 16.00 - 19.00, före och efter dessa klockslag är det lugnt, men nu är det inte lätt att hålla kunderna nöjda. Ja, så är det.

Jag har varit ledig i dag och  varit fyra timmar på sta'n och gissa vad? - jag har handlat alla julklappar utom en! Alla utom en - bra va! Det känns skönt måste jag säga. Dessutom har jag handlat lite bebiskläder till den nye familjemedlemmen. Egentligen tycker jag inte om att handla före bebisen verkligen anlänt, så detta är ett undantag. Roligt kändes det, dessutom har jag handlat lite fina fleece-tyger på Olssons för att sy små filtar och ett varmt och gott underlägg att ha på golvet. Nu skulle jag vilja ha tag på en babysitter också så är jag nöjd.
Är det någon som har en över?

Julklapparna är köpta, julsakerna är nedplockade från vinden (adventstaken saknas fortfarande, ett mysterium), pizzan var god, vinet är gott, ute är kallt men inne är det varmt och skönt. Mina damer och herrar; livet är gott!
Ha en skön helg!

Tiden springer iväg, var är mina tomtar, var är mitt julpynt, var är alla  julklappar som jag måste köpa?

Ingen som vet, ingen som vet......

Jag hoppas på helgen, tar ledigt på fredag och köper julklappar efter en väl planerad lista, plockar ner alla tomtar från vinden och placerar ut där de passar bäst, hittar igen adventstaken som försvunnit, någonstans på vinden antagligen, avslutar med att spela "Örongodis" med Lars Roos och bjuder familjen på en tredje-adventsmiddag på söndag. Ja, så får det bli, då är jag ikapp. Finger crossed.

Jag jobbar just nu i ett team bestående av 10 personer. En från England, en från Belgien, en från Polen, en från Stockholm, en från Piteå och en från Sundsvall. Övriga fyra är vi som stationärt arbetar i Obbola. Denna vecka har vi dessutom tillökning med ytterligare en från Belgien. Undra på att man är huvudvill när man kommer hem på eftermiddagen. Språket blir väldigt omväxlande, ibland pratar man engelska med de svensktalande och ibland svenska med de engelsktalande.

Kul har vi, men det tar på; vi har ett hårt arbetsschema. I smyg räknar jag ner veckorna - har nu klarat 3,5 veckor av 15  - snart kommer juluppehållet med två veckor och sedan är det bara 11 kvar!

Det värsta är väl att man inte orkar pyssla. Pyssla är väl vad man brukar göra så här före jul? Men inte i år, jag får ta igen det nästa jul istället. Nu vill jag bara slappa!

När vi var ute och promenerade i går så kom det tre stycken älgar springande över fälten. Vilken underbar syn! I dag fick jag  höra att det varit en älgolycka i går alldeles där vi såg dem. Eländes elände, jag hoppas att ingen i bilen blev skadad. Älgen blev tvungen att avlivas.

När vi kom hem till SpanskaVillan så satte jag mig framför brasan och löste Sudoku. Då kom räven spatserande nerför slänten, alldeles utanför fönstret. Han brydde sig inte ens om att kasta en blick in genom rutan där jag satt alldeles fascinerad.

I kilometer räknat så ligger stugan drygt en (1) km från E4 och ändå är det som att man befinner sig långt ute i storstugan. Visst måste man bara älska att få ha det så?

Här utanför, nerför slänten, kom räven. Minns ni den här typen av ljusstakar (träljusstakarna)? Jag minns dem från min barndom och de här fanns i stugan. Jag måste köpa ljusmanchetter till så jag kan använda dem. En är redan lite bränd. Även tomten fanns i stugan. Den är inte någon favorit men; han fanns här före mig så ....

I dag när jag gick in på min blogg så hade jag en kommentar att hantera. Jag öppnade upp den och där stod ett ord som jag inte tänker skriva ut helt. Det stod med STORA BOKSTÄVER HO.A!!!!

Kommentaren var inlagd till ett gammalt inlägg som handlade om återvinning så jag har svårt att tro att den syftade till något som jag skrivit. Det var nog mera bara en "kul" grej.

Men hur kan man skriva så? Så kränkt jag kände mig! Ordet fullkomligt hoppade ut från datasidan och kastade sig på mig. Även om jag inte tar åt mig egentligt så kändes det helt enkelt fruktansvärt. Vad tänker den som kan skriva något sådant!?

Vad personen kanske inte tänkt på var att mailadressen, med hela namnet, stod utskrivet så jag gick in på Eniro och kolla alla med det, något vanliga, efternamnet. Samtliga bodde i södra Sverige och ingen med just det förnamnet fanns. Så antagligen var det någon från det yngre gardet som skrivit.

Hade det varit någon här uppifrån våra trakter så skulle jag ringt till alla, de var inte så många, tills jag kommit till rätt familj och berättat vad som  hänt. Varför det? Måste man skvallra?

Ja, det tycker jag. Jag tycker att det är helt oacceptabelt att kalla någon människa sådana ord och där tycker jag att man ska markera att detta är helt fel!

Usch och fy!

Nu ska jag gå och äta middag och anser att detta är avslutat.

 

 

 

Äntligen har jag fått vara i SpanskaVillan! Jag får sådana abstinensbesvär när det går för lång tid mellan besöken, men nu har jag fått vara där och få "ro i min själ". Livskamraten åkte ner i förväg, då var det -8C inne i stugan så han har fått kämpa hårt för att få upp lite värme. Han köpte en värmepump så nu kan vi ha lite grundvärme på mellan våra besök.

En av de rara bönderna har levererat 1 kbm ved så i går stod jag i snögloppet och lastade ved. För en stund så kände jag mig som min egen mormor (saknar dig mormor) och tankarna började virra omkring. VIlket tufft liv mormor hade. Hon och morfar fick 7 barn, men morfar fick magcancer och dog relativt ung, lämnandes mormor att sköta lantbruket.
Sjukvården då var inte som i dag utan morfar blev inlagd på Umedalens Sjukhus, alltså som psykpatient, när han sökte vård för sina magbesvär. På den tiden var Umedalen verkligen ett mentalsjukhus av den "gamla" modellen så det var oerhört tungt för hela familjen att ha morfar där. Men när han fick diagnosen "kräfta" så fick han komma hem och vårdades av mormor i hemmet. Jag hade ju sett bilder med kräftor och jag kunde med fasa se framför mig hur en sådan låg inne i morfars mage och rev och slet med sina klor....., hemska tanke.

Mitt minne av morfar är av en liten, tunn man som alltid låg nedbäddad inne på kammar'n. Han låg i en bäddsoffa och på det uppslagna sofflocket hängde hans fickur på en spik. Man fick alltid gå in och hälsa när man kom dit och då bjöd han på karameller (tror jag). Jag minns aldrig att jag egentligen pratade med morfar, tyvärr. Som barn hade man alltid bråttom att få sticka iväg ut och hitta på egna aktiviteter.

Nu är det julpyntat i stugan. Det behövs så lite för att få in den rätta julstämningen, jag har varit in både på IKEA och Nordljus och verkligen lagt ned möda på att hitta de "rätta" julsakerna, På IKEA handlade jag två vagnar fulla!!!!!! Nytt personligt rekord faktiskt! Men jag handlade inte åt mig själv utan enbart barnsaker - alltifrån tvättlappar, sängkläder, sovpåsar till skötbord, komplett utrustning, det allra mesta som en liten baby kan behöva.
Vi väntar ju nämligen på näste "man" till familjen. Han ska komma i januari, men man vet ju aldrig....... Den blivande Modern och jag har satt samman en lista med allt nödvändigt och att få handla allt på ett enda ställe är ju verkligen behändigt.

Räven har redan varit och trampat runt stugan, han har kollat om "uteköket" är tillgängligt som det var förra vintern, men tyvärr. I år har vi stängt för. Den lille rackaren nöjde sig ju inte bara med att bädda med mina mattor, han valde också att markera sitt revir och det uppskattade vi verkligen inte. Vår lilla ekorre har varit framme och visat sig, han springer i spiraler runt trädet utanför fönstret, av ren glädje över att vi är där (inbillar vi oss). Tänk vad man kan inbilla sig!