Morgonthé

Av , , 4 kommentarer 6

Så här har jag det på morgnarna när jag sitter med mitt morgonthé.

Det känns väldigt bra och ger en bra start på den nya dagen.
I dag ska jag sätta samman mitt lilla tomtehus och sy
den gulliga dynan som nästa barnbarn ska få ligga på,
ett gulligt tyg med lejon och strutsar och allehanda glada
djur på.

Det är planerna för i dag, inte speciellt avancerade, men trevliga!

 

 

 

 

 

 

 

 

Slut på veckan

Av , , 2 kommentarer 7

I dag verkade det som att alla Holmsundsbor ville äta pizza! I varje fall var den utlovade väntetiden på pizza 30 minuter mot vanliga 15, men i verkligheten blev det 40-50 minuter. Pizzabagaren kämpade på, men kön var lång. Lite beklagade han sig; varför måste alla komma mellan 16.00 – 19.00, före och efter dessa klockslag är det lugnt, men nu är det inte lätt att hålla kunderna nöjda. Ja, så är det.

Jag har varit ledig i dag och  varit fyra timmar på sta’n och gissa vad? – jag har handlat alla julklappar utom en! Alla utom en – bra va! Det känns skönt måste jag säga. Dessutom har jag handlat lite bebiskläder till den nye familjemedlemmen. Egentligen tycker jag inte om att handla före bebisen verkligen anlänt, så detta är ett undantag. Roligt kändes det, dessutom har jag handlat lite fina fleece-tyger på Olssons för att sy små filtar och ett varmt och gott underlägg att ha på golvet. Nu skulle jag vilja ha tag på en babysitter också så är jag nöjd.
Är det någon som har en över?

Julklapparna är köpta, julsakerna är nedplockade från vinden (adventstaken saknas fortfarande, ett mysterium), pizzan var god, vinet är gott, ute är kallt men inne är det varmt och skönt. Mina damer och herrar; livet är gott!
Ha en skön helg!

Borde pyssla…

Av , , 2 kommentarer 7

Tiden springer iväg, var är mina tomtar, var är mitt julpynt, var är alla  julklappar som jag måste köpa?

Ingen som vet, ingen som vet……

Jag hoppas på helgen, tar ledigt på fredag och köper julklappar efter en väl planerad lista, plockar ner alla tomtar från vinden och placerar ut där de passar bäst, hittar igen adventstaken som försvunnit, någonstans på vinden antagligen, avslutar med att spela "Örongodis" med Lars Roos och bjuder familjen på en tredje-adventsmiddag på söndag. Ja, så får det bli, då är jag ikapp. Finger crossed.

Jag jobbar just nu i ett team bestående av 10 personer. En från England, en från Belgien, en från Polen, en från Stockholm, en från Piteå och en från Sundsvall. Övriga fyra är vi som stationärt arbetar i Obbola. Denna vecka har vi dessutom tillökning med ytterligare en från Belgien. Undra på att man är huvudvill när man kommer hem på eftermiddagen. Språket blir väldigt omväxlande, ibland pratar man engelska med de svensktalande och ibland svenska med de engelsktalande.

Kul har vi, men det tar på; vi har ett hårt arbetsschema. I smyg räknar jag ner veckorna – har nu klarat 3,5 veckor av 15  – snart kommer juluppehållet med två veckor och sedan är det bara 11 kvar!

Det värsta är väl att man inte orkar pyssla. Pyssla är väl vad man brukar göra så här före jul? Men inte i år, jag får ta igen det nästa jul istället. Nu vill jag bara slappa!

Älgar och rävar

Av , , Bli först att kommentera 8

När vi var ute och promenerade i går så kom det tre stycken älgar springande över fälten. Vilken underbar syn! I dag fick jag  höra att det varit en älgolycka i går alldeles där vi såg dem. Eländes elände, jag hoppas att ingen i bilen blev skadad. Älgen blev tvungen att avlivas.

När vi kom hem till SpanskaVillan så satte jag mig framför brasan och löste Sudoku. Då kom räven spatserande nerför slänten, alldeles utanför fönstret. Han brydde sig inte ens om att kasta en blick in genom rutan där jag satt alldeles fascinerad.

I kilometer räknat så ligger stugan drygt en (1) km från E4 och ändå är det som att man befinner sig långt ute i storstugan. Visst måste man bara älska att få ha det så?

Här utanför, nerför slänten, kom räven. Minns ni den här typen av ljusstakar (träljusstakarna)? Jag minns dem från min barndom och de här fanns i stugan. Jag måste köpa ljusmanchetter till så jag kan använda dem. En är redan lite bränd. Även tomten fanns i stugan. Den är inte någon favorit men; han fanns här före mig så ….

VAD??!!

Av , , 8 kommentarer 7

I dag när jag gick in på min blogg så hade jag en kommentar att hantera. Jag öppnade upp den och där stod ett ord som jag inte tänker skriva ut helt. Det stod med STORA BOKSTÄVER HO.A!!!!

Kommentaren var inlagd till ett gammalt inlägg som handlade om återvinning så jag har svårt att tro att den syftade till något som jag skrivit. Det var nog mera bara en "kul" grej.

Men hur kan man skriva så? Så kränkt jag kände mig! Ordet fullkomligt hoppade ut från datasidan och kastade sig på mig. Även om jag inte tar åt mig egentligt så kändes det helt enkelt fruktansvärt. Vad tänker den som kan skriva något sådant!?

Vad personen kanske inte tänkt på var att mailadressen, med hela namnet, stod utskrivet så jag gick in på Eniro och kolla alla med det, något vanliga, efternamnet. Samtliga bodde i södra Sverige och ingen med just det förnamnet fanns. Så antagligen var det någon från det yngre gardet som skrivit.

Hade det varit någon här uppifrån våra trakter så skulle jag ringt till alla, de var inte så många, tills jag kommit till rätt familj och berättat vad som  hänt. Varför det? Måste man skvallra?

Ja, det tycker jag. Jag tycker att det är helt oacceptabelt att kalla någon människa sådana ord och där tycker jag att man ska markera att detta är helt fel!

Usch och fy!

Nu ska jag gå och äta middag och anser att detta är avslutat.

 

 

 

Äntligen!

Av , , 3 kommentarer 7

Äntligen har jag fått vara i SpanskaVillan! Jag får sådana abstinensbesvär när det går för lång tid mellan besöken, men nu har jag fått vara där och få "ro i min själ". Livskamraten åkte ner i förväg, då var det -8C inne i stugan så han har fått kämpa hårt för att få upp lite värme. Han köpte en värmepump så nu kan vi ha lite grundvärme på mellan våra besök.

En av de rara bönderna har levererat 1 kbm ved så i går stod jag i snögloppet och lastade ved. För en stund så kände jag mig som min egen mormor (saknar dig mormor) och tankarna började virra omkring. VIlket tufft liv mormor hade. Hon och morfar fick 7 barn, men morfar fick magcancer och dog relativt ung, lämnandes mormor att sköta lantbruket.
Sjukvården då var inte som i dag utan morfar blev inlagd på Umedalens Sjukhus, alltså som psykpatient, när han sökte vård för sina magbesvär. På den tiden var Umedalen verkligen ett mentalsjukhus av den "gamla" modellen så det var oerhört tungt för hela familjen att ha morfar där. Men när han fick diagnosen "kräfta" så fick han komma hem och vårdades av mormor i hemmet. Jag hade ju sett bilder med kräftor och jag kunde med fasa se framför mig hur en sådan låg inne i morfars mage och rev och slet med sina klor….., hemska tanke.

Mitt minne av morfar är av en liten, tunn man som alltid låg nedbäddad inne på kammar’n. Han låg i en bäddsoffa och på det uppslagna sofflocket hängde hans fickur på en spik. Man fick alltid gå in och hälsa när man kom dit och då bjöd han på karameller (tror jag). Jag minns aldrig att jag egentligen pratade med morfar, tyvärr. Som barn hade man alltid bråttom att få sticka iväg ut och hitta på egna aktiviteter.

Nu är det julpyntat i stugan. Det behövs så lite för att få in den rätta julstämningen, jag har varit in både på IKEA och Nordljus och verkligen lagt ned möda på att hitta de "rätta" julsakerna, På IKEA handlade jag två vagnar fulla!!!!!! Nytt personligt rekord faktiskt! Men jag handlade inte åt mig själv utan enbart barnsaker – alltifrån tvättlappar, sängkläder, sovpåsar till skötbord, komplett utrustning, det allra mesta som en liten baby kan behöva.
Vi väntar ju nämligen på näste "man" till familjen. Han ska komma i januari, men man vet ju aldrig……. Den blivande Modern och jag har satt samman en lista med allt nödvändigt och att få handla allt på ett enda ställe är ju verkligen behändigt.

Räven har redan varit och trampat runt stugan, han har kollat om "uteköket" är tillgängligt som det var förra vintern, men tyvärr. I år har vi stängt för. Den lille rackaren nöjde sig ju inte bara med att bädda med mina mattor, han valde också att markera sitt revir och det uppskattade vi verkligen inte. Vår lilla ekorre har varit framme och visat sig, han springer i spiraler runt trädet utanför fönstret, av ren glädje över att vi är där (inbillar vi oss). Tänk vad man kan inbilla sig!