Så lång (kort) blev strejken på arbetet - 21 minuter! Tack och lov. Detta säger jag utan att ha satt mig in i vad avtalet innebär, men jag hoppas att båda parter är nöjda.

Nu haver jag deklarerat! Tre stycken deklarationer har jag klarat av, inte dumt va? Det tog mig 30 minuter trots att min egen deklaration innehöll ett fel. Nu känner jag mig nöjd!

Inte mindre nöjd känner jag mig med att jag nu är helt färdig med utstädningen av min äldre släktings lägenhet, puuuhhh!

I morgon ska jag ut på roligheter på kvällen, känns väldigt trevligt!

De tre barnbarnen har åkt hem men glömde visst sina marsvin! Jag hade väl hellre behållit barnbarnen några dagar till än de små lurviga kreaturen, men man får vara glad för det lilla!

Kort sagt, en nöjd Anne-Marie!

Helgen går mot sitt slut. I morgon bär det av till arbetet, ett arbete där det verkar bli strejk kl 18.00. Konstigt känns det.....

Vädret har varit fint i helgen, men faktum är att jag har inte hunnit vara ute och njuta av solen. Hade tänkt hinna åka och handla lite vårkläder, men av det blev inget av heller. Ibland är det så att man känner sig som en "mellangeneration", man ska räcka till för alla generationer samtidigt. Samtidigt som jag haft besök av 3 barnbarn, med åtföljande 2 marsvin :) så har jag städat och rensat ut en äldre släktings lägenhet både lördag och söndag. Just nu känns det som att jag borde ta betalt. Många timmar har gått åt, inte bara under helgen under även tidigare. Vilken timpenning ska man ta? För städningen åtminstone? Men det är väl bara som det känns just nu.

Jag har lärt mig en del om marsvin i helgen. Det är märkligt att alla djur blir gulliga när man får ha dem hos sig. Är det så för alla tro? Livskamraten har fixat kutterspån, jag har handlat sallad, broccoli (måste se till att de får i sig ordentligt med C-vitamin) och gurka, L1 fick en klätterställning och säng åt de små lurviga sakerna som försenad födelsedagspresent och vi gullar och piper alldeles otroligt här hemma just nu. Jag tror att de enda djur jag drar ett enda rakt, tjockt streck över att ta emot hemma är ormar.  Jag kan nästan inte ens skriva ordet, snudd på fobi har jag. Det har blivit bättre nu, men efter min hjärnblödning så såg jag dessa slingrande varelser lite överallt, kunde inte ens ligga och sola på altanen för tänk om någon hade släppt lös sin stora kramande otäcking och den skulle dyka upp hos mig. Fy sjutton! Jag ryser!

Kul är det när man får ha alla barnbarn hos sig som vid middagen idag. Alla dessa vackra, underbara barn finns i min familj - tacksam är jag! Nu behövs bara en avslappnande dusch, lite väldoft och en bok så blir jag snart pigg igen. Sedan är det väl bara att förbereda sig för morgondagen vad den nu kan innebära!

Vi fick middagsfrämmande idag, tre små stjärnor, som blixtrade förbi, åt pizza och nu är vidare på nya äventyr. De kommer dock åter senare i kväll för att sova över. Själv har jag hållit på och planterat om små plantor efter jobbet. Det är faktiskt en hel del att göra med alla dessa plantor. Visst är det kul, men lite stökigt också.

Läste koncernens nya kundtidning idag. Där skrev de om den första stad i världen, Bundanoon i Australien, som förbjudit buteljerat vatten. Detta pga miljöskäl, för att minska antalet plastflaskor och undvika transporter. Istället kommer staden att tillhandahålla tomma flaskor med etiketten "Bundy on tap" som kan fyllas och påfyllas med vatten direkt från kran.

Vilket härligt initiativ! Nog tycker jag att det är svårt att förstå att människor köper vatten på flaska, speciellt som vi ju har väldigt gott vatten här i Umeå-regionen. Jag läser vidare:

Mexiko City förbjuder användandet av ej återvinningsbara plastpåsar. Tidigare är det bara San Fransisco som gjort ett sådant åtagande. Ca 90 % av alla påsar i USA är inte återvinningsbara och jag kan tänka mig att det blir mycket påsar på en dag.

Man är definitivt på rätt väg när man tar bort plastpåsarna vid köpcentra och erbjuder tygkassar istället.

Skummar vidare i andra tidningar och läser om överläkaren i psykiatri som hotat vakterna vid en krog att han minsann kunde spänna fast vakten i en säng och ge honom en spruta.

Milda makter så löjligt! Ge farbror doktorn en "leksakspicka" och en cowboy-hatt så han får leka av sig. Låt honom i alla fall inte ha med riktiga levande patienter att göra. I alla fall bör man nog låsa in nyckeln till spritskåpet!

Men vad hittar vi här då:

Personal vid ett gruppboende som sover i de handikappades sängar, som åt av patienternas/gästernas mat och som delade arbetsuppgifterna mellan sig genom att leka sten,sax och påse.

Sten, sax och påse! Hur i fridens dagar kommer man på att göra en sådan sak?!
Har världen blivit alldeles snurrig?

Visst blir man överraskad ibland när man läser vad som händer omkring oss? Hur kan det komma sig att man inte känner någon som beter sig på så märkliga sätt? Jag känner bara arbetssamma och strävsamma människor som alltid gör sitt bästa. Det är kanske konstigt det med. Ibland kan man verkligen fundera.

Varför måste nyhetstidningar, som VK exempelvis, skriva om skvaller, rent och skärt skvaller som att Jonas Bergström bedragit prinsessan Madeleine? Har han gjort det, så är det en fråga mellan honom och hans fästmö. Vi övriga i landet berörs inte, uppriktigt sagt så sk-ter jag i vad våra kungligheter gör. Så länge vi har monarkin så ska de sköta sina arbeten och representera på bästa sätt. Missköter de sig så behövs de inte längre.

Jag är glad över att kronprinsessan har hittat en stabil man, det kan hon behöva i sin, mycket märkliga, roll. Hon ger begreppet lycka ett ansikte och det är trevligt precis som jag tycker om varje människa som lyckats hitta sin andra hälft. Men snälla, låt oss slippa läsa om dem i tid och otid.

Ja, det var det, vad nytt för övrigt? Var på trevlig stand-up förra veckan vilket helt förändrat min syn på både tranor och änder. Oförståeligt för de flesta som läser detta, men förståeligt för andra som sett Ann Westin i full fart på scen.

Vad mera? Björklöven i konkurs? Jaha.

Nu ska jag skicka några bilder från stugan till en bekant i Bryssel som gärna vill låna den några dagar i sommar. Kul bara det inte blir när jag ska vara där för då går det minsann inte. Kanske vi kan byt-låna bostad med varandra? Hon är också inne på 50-tal och jag kan tänka mig att hon är betydligt mer "rätt-trogen" än vad jag är, så det skulle vara roligt att se hur hon har det hemma. Nej, jag tror inte att jag vill tillbringa någon del av min semester i Bryssel, så rolig är inte den staden.

Glömde ju, så här ser rabatten ut just nu. Det började med en liten blyg krokus, men titta nu, visst är det härligt. Snön ligger som ett skyddande täcke runt hela rabatten och krokusarna bara lyser i sina vackra färger trots aska och elände i luften!

Jag har jobbat och förberett en aktivitet på jobbet, verkligen noggrant och lagt ned både tid och möda. Men det "bidde inte ens en tummetott" tack vare indragningarna i flygverksamheten i Europa. Så kan det gå, men man får inte låta sig nedslås av det utan se det som en generalrepetition inför ett skarpt läge som kommer senare.

Även denna vecka är jag farmor på eftermiddagarna. Idag tillbringade lilla L och jag över 1,5 timme i lekparken. Kul hade vi ända tills jag började frysa. Tänk om man kunde ta efter de små när det gäller att klä sig! Då menar jag förstås inte galonbyxor direkt....eller.... Tänk att få ta ordentlig sats och bara HOPPA i vattenpölen... så snopna omgivningen skulle bli och så roligt jag skulle ha.

L och jag hann också fara på Konsum och köpa lite mer frön så nu ska här planteras luktärtor och mer rosenskäror. En påse med dahlior som jag köpt för några dagar sedan har också börjat skjuta grönt och vackert inne i plastpåsen. Kanske dags att göra något åt det!

På hemvägen från stugan såg vi inte mindre än 5 (FEM) ihjälkörda grävlingar. Så tråkigt, jag kan tänka mig att de vaknar, glada i hågen av vårsolen, springer glatt ut i skogen, hittar en bred fin väg och just på andra sidan vägen - där finns det gott om mat. Med svansen i vädret? springer de ut och SMACK - grävlingen finns ej mer! Elände!

Denna stugtripp har vi hunnit in på IKEA två gånger. Den andra gången köpte jag en palm. Inget märkvärdigt med det kan tyckas. Men det fanns två sorters palmer, de såg likadana ut men en sort kostade 299,- och den andra sorten kostade 599,- Varför det?
Har den ena sorten vuxit upp i trång kruka, hopträngd med andra stackars palmer och med bara en skvätt vatten då och då medan den andra vuxit upp fritt, fått gå och sprätta i gruset, ta sig lite vatten med blomnäring i precis när han vill? Eller?

Jag ser bilden där prinsessan Victoria pussar sin Daniel på handen. Så rart det ser ut. Så eländigt att det alltid ska finnas någon fotograf i närheten som måste föreviga ögonblicket. Är det nödvändigt? Jättekul att Victoria hittat en stabil man som verkar stötta henne till 100 %, men vi behöver inte veta allt om dem. Låt dem få vara kära i fred!

Vi har jobbat med köket i stugan, nu är avloppet på plats, vi har köpt plattor som liknar borstat stål att sätta över diskbänken och golvet är gråmålat. Nu fattas bara handtag på underskåpen, ny belysning och att sätta fast stålplattorna, sedan är matlagningsdelen färdig.

Jag är så nöjd, så nöjd! Lugna, dämpade färger, men desto mer färg i övriga delen av köket! Nu är det dags att byta ut den gamla vedspisen mot en ny, gammal den också men snyggare!

När det kommer till att bygga, renovera, fixa så är det livskamraten som är ledaren. Han är väldigt uppmuntrande och stödjande och i takt med att han får mer och mer värk, så lär jag mig mer och mer saker som jag aldrig skulle gett mig på annars.

I dag har jag röjt efter hans arbete. Om han skulle jobba med Arga Snickaren så hade Livskamraten åkt ut med huvudet före. Han sprider grejor omkring sig och tillbringar sedan massor med tid med att leta efter saker. Ett typiskt beteende är att han spänner ögonen i mig och med bister min säger: var är mitt laserpass?! Ja,säg det, inte har då jag norpat åt mig det.

Med mitt Lean-tänk så får jag nästan spader, men tydligen är det ett väldigt svårt beteende att ändra på. Nu har jag alltså röjt,sorterat, plockat undan, slipat golv och grundmålat golv. Nu kan man leva mitt uppe i arbetet och det är tack vare mig, hantlangaren! Till råga på allt så kunde jag servera en lasagne direkt från frysen så det blev en fin middag trots att det nu råder förbud mot att beträda köksregionerna. Ibland känner jag mig stolt över mig själv! Jag behövs!

Människan är ingen ö, vi kan inte klara oss utan andra människor. Vi VILL heller inte klara oss utan andra människor. Ändå väljer en del människor att åtminstone inte leva tillsammans med någon/några andra utan väljer att bo själv. Vill man det så ska man naturligtvis göra det.

Jag har aldrig bott ensam faktiskt. Visserligen hade jag en egen lägenhet när jag flyttade till Stockholm, men eftersom jag redan träffat Livskamraten så var det inte ofta jag verkligen var ensam där. Egentligen är det ganska hemskt, jag har aldrig bott själv, klarat mig själv helt och hållet.

Livskamraten jobbade ofta borta när barnen var små, han åkte på söndag kväll eller måndag morgon och kom hem sent på torsdag natt. Då kämpade man febrilt för att hålla allting rent och fint så att vi kunde vara "lediga" tillsammans när han kom hem. Konstigt! Vad som var mer konstigt är att han hann i stort sett bara passera brevlådan så var det något barn som spydde eller vaknade med feber. Sedan hann den sjuke tillfriskna lagom till han kom hem och när han åkte igen så var det nästa barn som insjuknade. Sån't är livet!

Nu har jag i alla fall varit ensam några dagar, och gissa vad? Det har varit skönt! Visserligen har jag haft lilla L som sällskap på eftermiddagarna men kvällarna har varit ensamma. Ljuvligt! Men nu räcker det, nu vill jag inte vara ensam mer. Jag är så glad att jag har någon att vara tillsammans med, någon som faktiskt vill vara med mig!  Vi får inte glömma bort att ta hand om varandra mitt i vardagen, att kramas lite oftare, att säga några snälla ord åt varandra. Det är en lycka att få vara två!

 

Våren är passionens och hänryckningens tid. Vad passar då bättre än en bild på denna passionsblomma som stått bakom en gardin och sett halvvissen ut. Idag ser jag att den slagit ut med denna fantastiska blomma. Tala om passion!

Jag har stressat i dag, från första stund på jobbet till att jag fick gå hem lite tidigare för att finnas till som nära anhörig till äldre släkting, till hämtningen av L på förskolan och genom sorteringen av tvätt, städning och renbäddning i sovrummet ända fram till.....NU.

Nu blir det inte mera. Nu ska tiden ägnas åt TV-tittande - börjar med den Arga snickaren och fortsätter med Fuskbyggarna. Så mycket elände folk kan råka ut för. När man vet vilka drömmar som ligger bakom inköp / byggande av det egna huset....
man minns hur det var. A var 2 år och R 3 veckor när vi köpte huset. Vi tillbringade första natten här med bara en säng, inga andra möbler. Men sova här, det ville vi.

Huset var inte nytt utan byggt på 60-talet och ibland känns det som att det byggdes bättre då, man byggde sina egna hus på ett annat sätt än idag. Så känns det i stugan också. Det började byggas / muras 1955 och byggandet / murandet pågick över 25 år innan Knutte fick ge upp av åldersskäl. Då bygger man med hjärtat. Eller som stug-
grannen sa: jag var här och tittade när Knutte gjöt grunden och det var som att han skulle bygga ett fort. Tryggt känns det i alla fall!

Klockan har passerat 20.00 - sluta blogga människa!
 

Denna vecka har jag lyckan att få ansvara för att hämta lilla L från dagis, eller förskolan som det heter nu. Att få vara ensam ett par timmar varje dag med denna underbara lilla fröken är ett privilegium. Men en sak är säker; man är inte så ung som man inbillar sig längre!

Hon har en egen, mycket bestämd vilja och den går ut på att farmor ska vara delaktig i lekarna. "Kryp" säger hon och då kryper farmor, "hoppa" säger hon och så hoppar vi tillsammans. Mycket bra som alternativ till spinning, afrikansk dans eller kanske bara vanlig hederlig gympa. Svettig blir man, öm om knäna blir man, trött i huvudet blir man.

Ska man summera intrycken så blir det:
trött men lycklig!

Titta så många krokusar som har dykt upp. Häromdagen fanns bara en och nu har de spridit sig på flera ställen i rabatten.

Kaffet har serverats ute på altanen, i strålande sol, de första små gröna bladen på de nysatta Rosenskära-fröna har helt överraskande dykt upp, det har dykt upp små knoppar på ett antal pelargoner. Kort sagt, nu kan man börja se  framåt mot en ljusnande framtid.

Idag tog jag spaden och "petade" lite i snöhögen vid brevlådan. Av någon anledning kom jag att tänka på ett TV-program jag såg för några veckor sedan. Det handlade om hur arbetet med återvinning hanterats tidigare i Egypten. Efter vad jag förstod så var det ett etablerat yrke, där hela familjer var involverade och där man tog hand om i stort sett allt som det bara gick att återvinna. Allt arbete skedde manuellt, definitivt inte på något ergonomiskt sätt och jag kan tänka mig att det fanns risker för skador och sjukdomar bland dem som jobbade. MEN de utvann formligen 100 % av allt, helt makalöst.

Naturligtvis så har den nya tiden kommit dit och ny teknologi, utländska företag höll på att konkurrera ut denna gamla yrkeskategori. Där jag nu stod och hackade i snön så tänkte jag att varför hade man inte satsat på dessa människor, låtit dem utveckla sina tekniker, kombinerat nya tekniker med gammalt arbetssätt istället för att satsa på utländsk teknik som till råga på allt inte återvann lika mycket och som ställde en mängd människor utan arbete. Så kan man filosofera ute i solen!

Va, inga efterdyningar efter gårdagens dam-middag?! Rösten är fortfarande på plats, inga andra konstiga symtom har dykt. Helt enkelt en jättetrevlig kväll med en underbart sammansatt meny. Det var bara Helge Skogs kommentarer (och de 15 000 kronorna) som fattades när vi enhälligt lämnade 12 poäng av 10 möjliga för den superba middagen. Gott, gott, gott!

Om ni inte förstod det där om Helge Skog och 15.000,- så handlar det om TV-programmet som går 19.30 måndagar-torsdag, jag kommer inte ihåg vad det heter.

Det är ett märkligt fenomen att träffas efter ett ganska stort antal år och se att man efter 50 år ändå känner igen den 7-åriga skolflicka man lärde känna en gång. För att inte tala om den känsla av gemenskap som finns. Kul är det!

Lördagen sträcker sig framför oss. Vad ska vi använda denna dag till? Hur tar vi bäst tillvara de möjligheter som erbjuds? Ska vi uträtta stordåd idag?

Nä, jag tror jag ska titta igenom alla mina pelargonplantor. Varje vår när jag tar sticklingar från mina pelargoner så tänker jag att - till hösten när jag ställer bort blommorna ska jag märka dem så jag vet vilken färg de har.
Varje höst så glömmer jag det lika glatt. Nu har jag tagit massor av sticklingar från mina övervintrade pelargoner, varit jättenoga med att märka dem med avklippta bitar av sugrör i samma färg som på moderplantan och sedan väntar jag på att de ska visa färg. Nu har jag en liten knopp på gång i en rosamarkerad kruka. Jag har massor av rosamarkerade skott så nu blir det spännande att se vad det är för sort. Så fånigt tänker ni kanske. Javisst, men det bjuder jag på.

I bakhuvudet har jag bilden av de sydländska vitputsade husen med sina eldröda pelargoner och den bilden är lätt att överföra till stugan. Samtidigt så upptäckte jag pelargonen Tant Hanna, en rosa Mårbacka-sort, i fjol och den är också tänkbar mot de vita murarna.

Visa din färg, visa din färg, snälla......

När jag är färdig med att peppa min pelargonknopp så kanske jag kan göra något annat, lite mer konstruktivt kanske? Känner mig dock inte speciellt konstruktiv idag utan det blir nog till att börja lite enkelt med en promenad. Måtte solen lysa över oss alla, åtminstone en liten stund, idag!

Sitter här och väntar på min skjuts. I kväll blir det dam-middag. Få se hur jag är imorgon. Senast vaknade jag utan röst och det tog nästan en vecka innan jag fick igen den. Fick använda anteckningsblock på jobbet.

Gången före blev jag magsjuk, ordar inget mer om det. Synd bara på den ljuvliga middagen!

Vad blir det nu? Spänningen är olidlig (i varje fall min)!

Ser ni? En krokus!! Snödrivan utanför huset är meterhög, men närmast husväggen sticker denna lilla tuffa blomma upp. Så underbart. Även en liten, liten snödroppe har stuckit upp sitt vita huvud alldeles intill.

Visst känns det lättare att leva nu?

Kram till alla oss som längtar och trängtar efter vår, värme och sol!

Har just läst ett mail från en god vän som bor betydligt längre söderut i Sverige. Hon skriver om snödropparna som tittar fram. Missmodigt tittar jag ut genom fönstret. Ja nog har vi också snödroppar, men inte av den sorten som växer i rabatten. Hur kan vi bo här egentligen? Visst har det varit väldigt ont om de vackra, klara vårvinterdagarna i år? Dimman ligger och lurar, det blaskar runt fötterna, snön är smutsgrå....hjälp, jag längtar efter sol. Fort, fram med några bilder från bättre tider.







Tappa inte modet - sommaren kommer även i år!

Visst vimlar det av politiska bloggar just nu? Fler och fler blir de...valtider närmar sig....nu gäller det att engagera och fånga väljare. Ibland tycker jag att det är i det närmaste fånigt med all den politiska aktivitet som sker ju närmare valet vi kommer.

Visst är det ändå så att vi ser / vet vad som har hänt, vad som händer nu, vet vad som är planerat att hända och drar våra slutsatser utifrån det? att alla, vackra? ord och löften som kommer under valrörelsen inte är speciellt mycket värda? att det är inte det som sägs utan det som görs som är avgörande?

En liten funderare från en som drar sina slutsatser själv

När man läser deckare och andra rysligheter så ser man för det mesta allt ur deckarens / polisens synpunkt. Brottslingen är bara någon som ska fångas och placeras på säkert ställe. Men när man läser dagens tidning om den kvinnliga, ev seriemördaren, och läser om hennes beteende efter morden så slår det mig plötsligt:

Även denna brottsling, mördaren, är en människa. Hur kaotiskt ser hennes inre ut? Vilka demoner finns i hennes liv, och varför? Jag önskar så att någon hade sett hennes vånda och eventuellt kunnat förhindra att människor skulle behöva dö för hennes hand. Burr, jag ryser.....

Lite roligare att tänka på, jag var in till Holmsunds Blommor idag för att köpa blommor till en granne som fyllt år under påsken. Då hittade jag denna lilla skylt som ska skruvas fast i golvet, alldeles innanför tröskeln, till köket i stugan. Jag hade faktiskt tänkt att måla ordet själv, men se det behövs inte för den här kommer att bli jättefin! Kul!

Perfekt, 50-talsstil, metall, som gjord för oss!

Så vill jag minnas påsken!

Sista dagen på påsken....vi har tagit oss hem igen....kan man inte säga åt sin chef att  - tyvärr jag kan inte komma imorgon för jag har så fullt upp på stugan? Finns det någon sådan frånvarokod?
Deklarationen har kommit och det är ju alltid spännande att se. Mixed feelings kan man väl summera känslorna när jag läste de förtryckta siffrorna: efter flera års sjukskrivning: oj, har jag tjänat så mycket? men ska jag betala fastighetsskatt för huset jag sålde 2008? ROT-avdraget få se, där har de dragit bort summan och där har de lagt till den, jaha, plus minus 0 alltså, men hjälp - restskatt!!!!!!

Bort med tråkiga papper och koncentrera sig på vadå - Plantagens nya katalog kanske, härliga bilder, nu har jag något att bläddra i. Jag satt och halvslumrade i bilen på väg hem och tänkte på IKEA:s affärsidé. Allt är så lockande, man bläddrar i katalogen och ser köksstommar - så billiga - men gör som vi, dra iväg och handla utan att räkna på det före så ser man - oj, detta ingår inte och ser man på, inte detta heller, sedan måste vi köpa till det och det - och du milde tid, då kostar det! Tänk om man kunde komma på något liknande......

Livskamraten har en vilja av stål, ett hjärta av guld, men ibland även en kroppslig smärta hårdare än diamant. Det begränsar livet ibland. Idag är det ont, så ont att han inte vill sätta sig i bilen och åka hem.. så tråkigt säger jag och menar naturligtvis att smärtan beklagar jag, men jag får en dag till i stugan, JIIIPPPPIEE! Nu sprakar elden både i köksspisen och i den öppna spisen. Det är ju så att när man river ut köket så förlorar man sin diskplats, men nu måste jag i alla fall diska.
Vi har ställt tre av kökssåpen på plats och lagt på bänkskivan så att jag ska ha en plats att hålla till på. Disken är stor, har det varit påskmiddagar så har det. Men jag är så pervers att jag tycker om att diska. Mormor sa alltid att jag var så duktig på att diska, omsorgsfullt och rent blev det. Vad hon såg var att jag stod där vid diskbaljan och diskade i lugn och ro. I mina tankar däremot var jag fånge hos shejken, hos indianerna, kanske rentav hos någon snygg, elak cowboy (gissa vem som läste Harleqin-böcker) och levde ett mycket strapatsrikt liv medan jag stod där. Nu nöjer jag mig med det vanliga livet, men man tänker ändå ganska bra där framför disken.

Diset ligger kvar över sjön, det får bli en innedag även idag. Först disk, sedan spackla muren uppe i lilla hallen och sedan provmåla spiraltrappan. Jag håller på att transformera den. Från en beigeblek båttrappa med bränt trä i räcket till en slimmad, elegant trappa med brunsvart betsat räcke, svart stålstativ eller vad det nu kallas, och sedan ska lejdaren lindas med något snygg (hampa kanske) och en sisalmatta ska limmas på trappstegen. Det kommer att bli snyggt! Avslutar med en liten bild på den provisoriska diskbänken.

 

Glad Påsk tillönskar jag er alla med denna 50-talstupp som vi hittade här i stugan.

Vi har brist på returfiber, visst vet ni det? Om inte så kan jag tala om det för er; vi har brist på returfiber. Som den plikttrogna anställda inom Skogsindustrierna jag är så känner jag min plikt förstås och åkte till IKEA igår och handlade:

Massor med wellpapp. Köksskåp inslagna i wellpap, kökslådor inslagna i wellpapp, massor av wellpapp., vilken lycka. Alla skåp är upp-packade och wellpappen är förstås återbördad till återvinningen, precis som det ska vara. Mitt bidrag till returfiberbristen. Nu är alla skåp monterade. Jag har suttit och monterat ihop lådorna och jag har faktiskt skänkt en tanke eller två till de kluriga människor som funderat ut hur allt ska passa ihop. Ingenting fattades, tvärtom blev det över några skruvor, ska det bli det......?

För övrigt är hela köksolvet avklätt ända in på trägolvet, jättefint ser det ut att kunna bli, men dammigt var det. Visst ja, imorse såg vi 3 tranor ute på sjön - detta är livet!

Huset är utlånat över påsken så vi har varit "tvungna" att åka till stugan! Tanken var att vi bara skulle slappa, sitta i solen (vilka optimister) och bara ha det skönt. Men vädret har inte inbjudit till så mycket uteliv så istället blev det ett himla liv inne. Morgonen började bra, vår snälla granne hade varit förbi med sin traktor och lämnat 1 kubik ved. Vilken rikedom! Vi började alltså dagen med att packa i säckar och bära nerför vår snöbelagda, isiga serpentinväg till stugan. Jobbigt, men skönt, man får se det som en morgonpromenad i mot- och medlut. En liten olycka hade hänt när grannen svängde traktorskopan, se bara:

Knuttes fina hemgjorda utebelysning kraschad - neejjjj!

Men sådant kan hända, olyckor sker vare sig man vill eller inte! Stackars grannen hur han ska ha känt sig när han såg vad som hände. Det går att åtgärda så allt är lugnt.

OK, veden var inne, vi fick besök av ytterligare en granne, jättekul att alla är så trevliga häromkring och sedan då..... jag började måla väggen i trappuppgången, ett mycket pillrigt jobb kan jag berätta som innebar en del akrobatiska rörelser och där jag gärna hade sett att armarna var ett par decimeter längre.

Vad ägnade sig då livskamraten åt? Jo, vi tycker att det kommer lite dålig lukt från skåpet under diskbänken och det skulle han ta sig en titt på. Men släpp aldrig lös en man med kofot, då kan vad som helst hända!

Han rev ut alla underskåparna! Då upptäckte vi att under det gamla Holmsundsplatte-golvet fanns ett alldeles rent och fint trägolv. Vilken lycka! Vi började riva, bort med plastplattorna, därunder 2 lager med masonitskivor som var nubbade, nubbade och nubbade. Jag drog bort nubb, tyckte att jag tog dem en efter en, men gång på gång så satt jag fast i golvet och upptäckte - aha, ytterligare en liten nubb som naglar fast mig!

Se bara så underbart! Jag kan tänka mig att måla golvet ljusgrått, ev med diagonala mörkare grå, eller svarta rutor. Det får dock komma senare, nu är vi ju utan diskbänk så strax bär det iväg till IKEA. Helt oväntat. Där ser man vilken effekt vädret har på oss!