Glömde att gå hem…

Av , , 2 kommentarer 12

Det är inte lätt att arbeta deltid, att komma ihåg att gå hem när man ska gå hem! I dag blev jag kvar en liten stund för länge. Men ibland gör man roliga saker så man glömmer tid och rum.

Datorn är ett sådant verktyg som kan få en att glömma allt omkring sig. Inom den affärsgrupp som företaget tillhör finns naturligtvis ett intranät. Den gruppering som jag tillhör har en egen sida där och den har jag stört mig länge på nu. Inaktuell info, dålig struktur etc. Senaste mötet i Bryssel så föreslog jag att jag skulle få titta över sidan och försöka strukturera upp den.

Ni vet sådana där historier som alltid lyfts fram om saker man gjorde eller sade när man var liten. En sådan sak som jag får höra av äldre släktingar är just att man tyckte att jag pratade för mycket när jag var liten. Alltså ställde man frågan "hinner du tänka innan du pratar?" På vilket jag naturligtvis svarade "måste man det?". Så är det kanske fortfarande, jag säger saker utan att tänka efter före. Denna gång så nappade alla på förslaget och jag fick grönt ljus för att strukturera upp sidan.

Min tanke var att ta fram en struktur och att någon annan, i Bryssel, skulle göra jobbet med att designa och lägga upp sidorna. Men den ansvarige hade för mycket att göra så i går fick jag rättighet att gå in och börja jobba själv.

Aaaaahhh, med ett helt nytt verktyg, utan utbildning…..tur att jag har en bussig arbetskamrat som behärskar programvaran. Hon tog 5 minuter med mig i går och 5 minuter i dag så nu har jag kämpat. Provat, experimenterat, misslyckats, blivit utkastad från sidan, svurit tyst för mig själv, men ack, så roligt jag har haft! Längtar faktiskt efter att få fortsätta jobba med det imorgon!

 

Söndag

Av , , 4 kommentarer 12

Söndag och inte en djup tanke inom synhåll. Lilla L kom förbi i går och har tillbringat natten här. Finns inget bättre sällskap. Denna sociala, pratsamma och glada snart treåring som fyller hela huset med glädje när hon är här. Igår kväll ville hon bada skumbad så mycket skum blev det. Farfar fixade ett riktigt härligt bad som de små båtarna bara försvann i, precis som det ska vara.

I dag gick vi ganska tidigt till lekparken och hade med oss spade, små pannor och tillbringare så vi riktigt kunde gegga med den blöta sanden. Lilla L gjorde en pizza åt mig, men den blev visst inte så bra, den var "jätteäcklig" sade hon. Jag var nöjd i alla fall.

Tog mig en titt i rabatten i dag, visst måste man beundra de små blommorna som kämpar! Här är kämparna för dagen:

Krokus i parti och minut.

Här kommer en blivande tulpan och sticker upp ur snöhögen, det kallar
jag kämpaglöd.

Vågar man förändra sitt liv?

Av , , 4 kommentarer 11

Tänker djupa tankar i dag. Har börjat komma till insikt om att jag nog inte klarar av att arbeta ända till 65 år. Men om man måste sluta arbeta tidigare, vad ska man då göra?
Ska man bo kvar i ett hus som jag älskar, men som faktiskt är onödigt stort.

Fördelen med det är ju närheten till barn och barnbarn och att det ligger väldigt bra till med närhet till all tänkbar service man kan tänkas behöva.

Eller ska man satsa på att göra SpanskaVillan till ett året runt-boende, alltså dra in året runt-vatten, göra i ordning badrummet på övervåningen, sätta in en tvättmaskin. Älskar huset, men rent praktiskt så är det kanske inte det bästa alternativet med sin branta tomt och längre avstånd till service.

Eller ska man sälja huset och satsa på att bo i ett varmare land under vintermånaderna? Fördelen med det är att Livskamraten sannolikt får leva med mindre värk, jag har inget emot att leva ett vardagsliv utomlands.

Den stora nackdelen är förstås avståndet till nära och kära. Visst kan man bjuda ner dem under skollov, men ändå…..den nära vardagen förlorar man ju.

Tankar, tankar – det måste nog mogna fram, än är det inte aktuellt med någon förändring. Kanske skulle kolla om det finns några regler för om man väljer att göra ett fritidsboende till ett året-runt-boende, det kan vara en start. Det är ju inte fel att ha vintervatten så man lättare kan vara där på vintern. Tur att man inte behöver bestämma sig redan i alla fall.

Inköp

Av , , 3 kommentarer 13

Nu har jag köpt en dagbädd på Blocket. Snygg var den, svart, kommer att bli jättefin ute på solplatån på SpanskaVillan. Nu gäller det bara att komma igång med det sydländskt inspirerade lapptäcket som ska ligga ovanpå.

Måtte vi bara få besök av några starka ynglingar när snön försvunnit från backen så vi kan få hjälp med att flytta det stora åbäket till bubbelbad som står där nu. Visst är det mysigt att bubbla ute i det fria, men faktum är att om det är varmt så hoppar jag hellre i sjön istället för i karet. Nej, den ska flyttas så fort vi har nog med krafter.

Ni ser, det är som en liten avsats med stentrappa upp och där skulle det vara utmärkt med en dagbädd och det lilla brickbordet jag köpt. Den gröna presenningen över bubbelbadet gör ingen människa glad. Jag köpte dagbädden på Blocket och hade sådan tur att säljaren bor helt nära stugan så vi kan hämta den nästa gång vi åker dit. Längtar!!!

Ibland blir man ledsen…..

Av , , 4 kommentarer 13

Pratade med en väninna idag som delade med sig av sina bekymmer för sin familj. Av fyra familjemedlemmar så har tre stycken fått olika sorters besvär. I vanliga fall brukar jag kunna lägga sådant åt sidan, men inte nu. Jag antar att det är XX:s sjukdom som ligger i botten och som gör att jag inte har någon reservstyrka just nu.

Tänk att ibland kan människor drabbas av det ena efter det andra. Så orättvist det kan kännas. Några drabbas, andra seglar genom livet på en räkmacka. Nej, jag vet att det aldrig är så lätt. De allra flesta drabbas av olika saker i olika skeden av livet.

Suck! Ska jag bejaka min nedstämdhet och dra något gammalt över mig? Ska jag ta den nya heminredningstidningen med tips på betonggjutning, och kanske ta ett litet glas Baileys, med mig ut på altan och bara koppla av? Jag tror jag satsar på tidningen och en Baileys med kaffesmak….. man måste ta tillvara de små sakerna ibland.

Personlig styrka

Av , , 4 kommentarer 12

I dag ringde en av mina kollegor från Tyskland. Vi hade ett trevligt samtal och när vi lade på luren, så gick mina tankar tillbaka till mötet vi hade i Bryssel. Jag har tidigare skrivit om den föreläsning vi fick vid mötet som handlade om den "tiger" vi har inom oss och som stoppar oss från att våga göra saker.

Föreläsaren själv hade ju naturligtvis gjort en mängd saker för att tysta sin tiger, saker som han berättade om på ett väldigt trevligt sätt. När han avslutat sin föreläsning så gav han oss möjligheten att ställa frågor. Den som hade en fråga fick en mikrofon så att alla skulle kunna höra vad som sades och denna, min kollega, han räckte upp handen för att säga något.

Han fick en mikrofon i handen och till vår stora förvåning så tog han den i handen och gick ända fram till föreläsaren. Jag hann tänka "så dumt, inser han inte att han kan stå kvar vid sin plats och säga vad han vill". Men icke, med mikrofonen i handen stegade han ända längst fram i rummet och där sade han "att ställa sig upp och tala inför en grupp människor, det är det absolut värsta jag kan göra, och nu har jag gjort det ".

Personen i fråga stammar nämligen ordentligt. Jag har nu träffat honom runt ett konferensbord och samtalat öga mot öga med honom, så jag vet att hans stamning verkligen tilltar när det är flera människor som hör.

Det kallar jag verkligen "att ta tigern vid svansen", han gjorde det som föreläsaren talade om. Jag måste säga att jag känner större beundran för honom än för föreläsaren. Föreläsaren betvingade sin tiger genom att göra saker av fysisk art, djupdykning, hästkapplöpning m.m, vilket ju kan vara bra. Men min kollega, han tystade sin tiger genom att göra en handling som hela hans inre person gjorde motstånd mot. Det är verkligen ett bevis på personlig styrka.

Premiär för bikinin

Av , , 4 kommentarer 13

Var på studiebesök i går, mycket lärorikt och givande. Kom därför hem en
halvtimme tidigare än vanligt och hann alltså med:

en promenad i solen
en stund ute på altan
i bara bikinin!!!!!!!!!!

Varmt och skönt, gjorde sedan ett besök på biblioteket,
så var denna dag perfekt.

 

Varför inte?

Av , , 6 kommentarer 12

Jag som jobbar så mycket med 5S borde väl ha utomordentlig ordning hemma eller hur? Just nu är det snarare så att allt mitt jobb har gjort att jag hamnat på efterkälken med arbetet hemma. Jag har, som jag skrivit tidigare i min blogg, jobbat hårt och inte haft så mycket ork när jag kommit hem.

Nu har i alla fall vårsolen fått mig att börja ta tag i mina högar. Ett par grejor varje dag ska förpassas till antingen sopor, återvinning eller lämplig lagring. Jag började i går, söndag, och gick genom högen med barnkläder som jag tagit fram när jag fick de senaste tre barnbarnen.

Där låg en overall som jag köpte till  dottern när hon föddes, 1976. Jag minns hur lycklig jag var när jag köpte den och hur gullig hon var när hon låg i vagnen och lyste som en solstråle. När sonen kom så blev det inte så att jag klädde honom i den, det passade inte. Men allteftersom barnbarnen började dyka upp så har jag frågat modern om hon ville ta den. MEN INGEN HAR VELAT HA DEN. Varför det? Kan man inte ha kycklinggula kläder på en liten baby? Jag bara frågor.

Visst är den gullig? Nu skickar jag iväg den till någon hjälporganisation i alla fall så kanske den kan komma till nytta igen.

Väderberoende?

Av , , Bli först att kommentera 11

Mysigt kalas blev det i går. Ibland händer saker här i livet som man inte räknat med, och något hade hänt, så kalaset blev väldigt improviserat men allting går att lösa. Huvudsaken är ju att man får träffas.

Tanken var att vi skulle sitta ute på altanen till ett pågående bygge. Njuta av den vackra solen och fika gott. Men det blåste kalla vindar så vi fick bära in trädgårdsstolarna i köket och duka upp runt köksbänken. Trångt, men finns det hjärterum……

I morse blev jag väckt med orden "det regnar inte, det blåser inte, det snöar inte, solen skiner, det är redan +10C, fikat är klart och brasan sprakar i kaminen". Va´, kan det bli bättre? 

Visst är det så att allt blir mycket lättare när solen skiner? Det enda problemet är just att mina fönster visar upp sig i all sin dimmiga, smutsiga "skönhet". Men de nya fönsterna står utanför på gården och bara väntar på att bli inmonterade, så det gäller att bara "se genom" smutsen och fokusera på det vackra därute. Hoppas att någon hantverkare har vägarna förbi denna vår och sätter in våra nya fönster.

Ut och njut av solen, men ta det lugnt. Ozonskiktet är tunt!