Ny uteplats

Av , , 6 kommentarer 10

Den fina dagbädden som köptes på Blocket har fått en ny och fin plats. Vi har lagt trall där bubbelbadet stod tidigare, ställt dit dagbädden och massor med kuddar. Tillsammans med små brickbord, krukor och blommor så har vi fått en härlig plats att sitta / ligga på.

Tänk er att ligga där en sagolikt vacker kväll, med en bra bok, ett glas vin och jordgubbar – oh jag längtar dit igen – med lilla ekorren sittande i den stora tallen, skalande sina kottar. Apropå kottar så finns det förstås en nackdel med att ha en dagbädd direkt under tallen. Ingen råkade illa ut, men efter att ha hört smällen när kottar ramlade på trallen så satte vi upp ett segelsolskydd, bara för säkerhets skull.

Jag har också planterat två clematis alldeles intill dagbädden så jag hoppas att det blir mycket blommor nästa år. Vi har ju ingen jord direkt på den sluttande tomten så Livskamraten delade en trätunna som jag fyllde med jord. Hoppas det räcker för att klara vintern.

 Clematisen heter Winter Snow, det är första gången jag har en sådan och den verkar ta sig väldigt bra, kan bli upp mot 8-10 m om man får tro beskrivningarna.

 

Täcka tak

Av , , 4 kommentarer 11

I  helgen så fylldes huset av barn, barnbarn, måg och mågens kompisar så Livskamraten och jag tog vår tillflykt till SpanskaVillan. Där ägnade vi oss åt att sätta upp taket på bastun / sovstugan.

Inte världens höjdare att jobba med Livskamraten på objekt på hög höjd. Han som har ägnat sitt yrkesverksamma liv på hög höjd, har en viss nonchalans mot höjder. Han har gärna typ Foppa-skor, alltså utan bakkappa, han stagar upp ställningar på det mest obekymrade, ostadiga sätt (sett ur mitt perspektiv) och stegen kan gärna balansera med ett ben hängande fritt i luften. För att inte tala om att han har en oerhörd förmåga att lägga från sig saker överallt och sedan få ägna tid åt att leta reda på dem.

Min uppgift som hantlangare blir då att i sann Lean-anda (man är väl Lean Koordinator) hålla reda på hans grejor, bära saker, hålla i eller emot något, agera motvikt mot det saknade stödet för stegen, skruva, flytta mig, släppa taget, försöka lägga in en paus när L:s ansiktsfärg börjar gå mot mörkrött och hans vokabulär ändras till det sämre, fixa kaffe, hämta öl och, inte minst, oroa mig.

"Arga Snickar’n" skulle ha mycket att säga om han fick se oss samarbeta. Men resultatet brukar bli bra och den enda olyckshändelsen vi hade var förstås när jag glömde bort att stegen hängde delvis fritt i luften. Jag steg kaxigt av på den sida som hängde fritt varpå jag gjorde 3 saltomortaler och en dubbelvurpa nerför sluttningen. Så kan det gå!

Det blev bra när det var färdigt!

Mer sommar…

Av , , 4 kommentarer 10

Även i år så har jag förvånats över min absoluta hemkänsla i SpanskaVillan. Det är min plats på jorden helt enkelt, men VARFÖR? En dag på den dagliga morgonpromenaden så tänkte jag; kan vägen vara en bidragande orsak?

Ni vet, en gammal väg med gropar och grus som man lugnt kan spankulera på, omgiven av skogsdoft alternativt omgiven av ängar med ett gäng med Kanadagäss, en grupp storspovar, kanske ett par tranor ibland men först och främst KOR.

Kor som nyfiket vänder på huvudet och följer en med blicken när man kommer gående. Mamma Ko (Mamma Mu?) som vilar sitt huvud på kalvens rygg och bara ser saktmodigt lugn och sansad ut. Kor som får en att minnas somrarna hos mormor, visserligen uppskattade jag inte korna direkt när de gick lösa över gårdsplanen, men de var en del av sommaren i alla fall.

Jag minns när kusinen M och jag gick längs vägen hos mormor, ibland var vi jättetuffa och hade gummistövlar med nedvikt skaft. Varför just det var så tufft minns jag inte idag, men då kände vi oss jätteläckra.

Vi kunde promenera, fantisera och prata hur länge som helst, idag önskar jag att man hade kunnat spela in vad vi sade och vad vi tänkte. Mycket handlade om bröderna Cartwright minns jag. Kusinen hade lagt beslag på Joe och jag fick hålla till godo med Adam, ett val som jag som vuxen också skulle ha gjort. Men vad sade vi, vad tänkte vi?

Ja, tankarna yr omkring – är det sådant som påverkar mina känslor för SpanskaVillan tro, allt det barnsliga, naiva, glädjefyllda som ingick i livet.

 

Mer mosaik

Av , , 9 kommentarer 12

Förra sommaren målade jag vår utedusch i SpanskaVillan. Det såg fräscht och fint ut från början men efter att vi duschat några gånger så for en del av färgen och det började skifta lite i grönt längst ner mot betonggolvet.

Detta att det finns en dusch så man kan få känna sig fräsch är viktigt och att duschen också ser fräsch ut är minst lika viktigt. Vi satte alltså igång och funderade. Den gode Knutte var ingen stor anhängare av bruket av vattenpass så man kan lugnt säga att golvet och muren gick i vågor inne i duschen så det kändes lite som ett problem.

Jag menar, hur mycket tid och pengar ska man lägga på en utedusch egentligen? Men efter att ha pratat med en grannes bror som är golvläggare så enades vi om att kakla och klinkra. Han försäkrade oss om att det inte behövdes frostsäkert kakel, huvudsaken är att kaklet är torrt under den kalla årstiden.

Livskamraten jämnade till golvet med betong så att fallet mot golvbrunnen skulle bli bättre. Sedan lade vi små kakelplattor på nät på golvet. Såg bra ut, men vad göra på de vågiga väggarna?

Idé, mosaik! Mer krossning, denna gång av vitt kakel som sedan kunde sättas upp. Kul var det, men det tog faktiskt mer tid än jag räknat med. Men har man semester så har man. Allt ramades in med överblivet svart golvkakel – perfekt. Nu spelar det ingen roll att underlaget är snett och vint, det ser bara fräscht och mysigt ut. Iväg till IKEA för hylla och pall + nya duschdraperier och VIPS! jättefint och väl fungerande duschplats. Vi är nöjda! Får man skriva så eller säger Jante-lagen nej till det?

Visst kan man njuta av en dusch  härinne? Sitta på pallen och smörja in sig, liknar ingen annan dusch (som jag sett i alla fall) och en kakelsättare skulle väl gråta, men vi bara njuter.

Kul? Kreativt? Knasigt? Knäppt?

Av , , 10 kommentarer 10

När man kommer från parkeringen vid SpanskaVillan så möts man av en ganska tråkig gavel. När jag tittat på väggen så syns det att något har hängt där, det finns fyra plugghål. Efter vad jag vet om byggaren Knutte så kan jag tänka mig att det varit något i smide som hängt på väggen. Smida kan jag inte, så något annat måste dit. Lämpligen kunde fjolårets födelsedagspresent; lejonhuvudet, vara passande. Min första tanke var att sätta upp en skiva på väggen med orientinspirerade kakelplattor och lejonhuvudet i mitten.

Men jag hittade inte något passande kakel så det blev ett besök på Myrorna istället. Där köpte jag tallrikar i gult, två olika grönfärger, blått och lila. Väl i stugan så krossades tallrikarna (kan rekommenderas om ni vill bli av med lite aggressioner) och jag gjorde en mosaik och satte upp.

Nu har jag  också gjutit en liten platta (använde mig av Knuttes gjutform för alla "murstolpar" han gjort) och ställt under vattenkranen som finns under skivan med lejonhuvudet. Nästa steg blir att gjuta lite högre "stolpar" som kan användas som ben till en bänk, ev med trallvirke som sittplats.

Det känns som att det blivit lite mer liv i gaveln nu. Många kommentarer har jag fått av förbipasserande. Alla som sagt något har varit positiva. En av våra äldre grannbönder ville inte kommentera saken så han lutade nog åt att det var knasigt och knäppt.

Förresten, är det någon som har en gammal zinkvattenkanna som ni vill bli av med?
Du får gärna höra av dig isåfall, det skulle bli fint med en sådan under kranen.

 

Lite höstkänsla

Av , , Bli först att kommentera 8

Gick en runda i trädgården och betraktade de sorgliga resterna av mina vackra, pampiga liljor. Liljebaggar, liljebaggar, liljebaggar överallt. De har ätit upp i stort sett alla blad, de lyser överallt på de tidigare så stolta liljorna. Det märks att den store liljebaggsjägaren (=jag) inte har varit igång i somras med en ständig jakt. Nej, nu är det bara att glömma liljorna och byta ut dem mot andra växter.

Jag förstår inte hur det går till, först har jag liljor i nästan 10 år och inte en enda bagge i sikte. Sedan PANG så är de överallt. Var kommer de ifrån? Vad har de för sociala medier att förmedla nyheter med? "Samling på XXXX-vägen höger sida i kväll, massor av godis serveras". Tack för den tid vi haft tillsammans, lijorna och jag, det säger jag bara.

Nu är det fullt arbete med fönsterbytena. Skulle ut på trevligheter igår kväll och hade tänkt duscha före jag for iväg. AAAAHHHH, inget fönster i badrummet och byggställning utanför. Fort ner i källaren; nytt fönster men jalusierna var nedtagna, alltså hade jag full utsikt över de ivriga jobbarna därute och de hade antagligen lika bra insyn. Hur kul är det?

När jag kom hem hade de i alla fall gått och lagt sig i vårt källarrum och de nya fönsterna var på plats, tack och lov, så allt var lugnt. I morse var de dock igång redan när jag steg upp så det kändes bra att få åka iväg och jobba. Man får väl vara tacksam för att de inte plockade ut sovrumsfönstren medan jag sussade så gott.

Vattenliv

Av , , 4 kommentarer 7

En tråkig sak fick vi höra när vi kom till SpanskaVillan, nämligen att en bäver skjutits. Men förklaringen var att man måste hålla nere beståndet för att de små lurviga jobbarna inte ska orsaka översvämning. Jag fick lära mig att man inte skjuter den äldsta honan för då kan det bli riktigt kaos i bäverkolonin. Nej, den gamla matriarken behövs för att hålla ordning (hm, det där känns bekant….)

En av sjögrannarna fann till sin stora överraskning en husbil parkerad på tomten en dag i somras. Det var ett ungt tyskt par som missuppfattat allemansrätten något, men som fick stanna kvar ett par dagar i alla fall.

En kväll satt vi och tog ett glas vin med den tyska tjejen och började prata om bävern. Grannen tittade på klockan och sade att just vid den här tiden brukar den simma ut från bäcken och till ett matställe längre bort i sjön. Vi tittade ut över den vackra lugna sjön och mycket riktigt, där kom den simmande förbi just där vi satt. Tala om magiskt!

Den tyske killen var ute och fiskade och han hade fått en jättefin gös, härligt. Något lustigt var att när vi några dagar senare hade besök av polska vänner så lade de ut nät och fick upp 2 gösar (heter det verkligen så eller säger man bara 2 gös?), 1 kräfta, ett antal aborrar och 1 större gädda. Vi jublade över gösen (gösarna?) och våra vänner jublade över gäddan, tala om olika tycken och smak.

Gäddan tillagade de genom att ta ur den, lägga i saltlake över natten, skära den i bitar rakt över bara, vända bitarna i mjöl och fritera i kokande vatten och olja med fenor och allt. Det lät faktiskt gott när de tuggade i sig fenorna, men jag blev inte frestad att smaka just den biten. Men en smakbit tog jag förstås och det smakade lite åt fish and chips-hållet, inte alls dumt. Men gädda blir ingen favorit hos mig. Nej, den är bäst när den ligger och lurar på småfisken alldeles vid strandkanten. Vilken snabbhet, vilken effektivitet i sina rörelser.

Sommaren har varit ljuvlig!

Av , , 2 kommentarer 9

Vilken sommar vi har haft! Helt underbar med värme och oerhört vacker växtlighet, rosorna har vuxit sig enorma i år. Det lustiga är att när jag pratat med folk så har många uttryckt sig som så att "den här sommaren kan man inte klaga på i alla fall". Lite märkligt uttryck, istället för att tala om allt det vackra så lyfer man fram att man inte kan klaga.

Men jag förstår vad de menar i alla fall. Tänk bara som jag badat denna sommar, varje dag i varmt och ljuvligt vatten. Ett tag trodde vi att badtermometern gått sönder för den visade +22 dag efter dag efter dag efter…

En av de tråkiga sakerna med att bli vuxen är att man inte längre leker i vattnet, i alla fall inte när man badar ensam. Vilken lycka då när de större barnbarnen kommer så man får kasta sig på den stora badringen, hojta lite och skvätta vatten omkring sig. Yes, livet är ljuvligt ibland!

Idag ska vi få hjälp med att byta fönster och fasad. Då blir det till att ha inneboende i källaren i fyra dagar. Uppriktigt sagt så känns det lite jobbigt, men det blir bra när det blir färdigt. Jag vet ju vilka kräsmagade storätare de som kommer är, så det känns skönt att vara på jobbet så får Livskamraten stå för matlagningen (hihi).

Åter

Av , , 6 kommentarer 11

I maj gjorde jag ett uppehåll i mitt bloggande. Inte ett ord har jag skrivit sedan dess, ingen ny blogg har jag startat, allt har legat nere.

Varför? Helt enkelt för att en närstående drabbats av sjukdom och världen började gunga runtom mig. Hur skulle jag kunna skriva om livets vardagligheter när allt jag önskade var att ett mirakel skulle ske?

Historien bakom sjukdomen är lång, men det är inte min historia så därför berättar jag den inte heller. Med hjälp av effektiv sjukvård och individens egen personlighet och kraft, så är miraklet på gång….tack och lov!

Jag brukar skoja ibland och säga att "min" kirurg gjorde en specialkoppling mellan mitt hjärta och tårkanalen så att det ibland är ett fritt flöde av tårar som jag inte kan stoppa. Sanningen är förstås att efter hjärnoperationer så är man lite extra emotionell. För min del är det inte depressioner eller överdriven glädje utan just detta tårflöde som ibland kan vara lite störande. Så mycket kan jag säga att det har varit ett konstant tårflöde denna vårvinter och sommar.

En morgon grät jag från det jag steg upp på morgonen, grät under morgonfikat, grät när jag satte mig i bilen, räknade kallt med att tårflödet skulle vara avslutat innan jag kom till arbetsplatsen, men icke. Tårarna rann så jag fick svänga in till Företagshälsovården och gråta färdigt innan jag kunde ta mig till kontoret. Så kan det vara ibland.

Nåja, nu börjar det kännas bättre i alla fall och nu har lusten att skriva återkommit. Vill gärna visa en del av vad vi åstadkommit på SpanskaVillan också, lite kul och kanske lite fåniga grejor.

Presentation
  • Jag lever här och nu.
  • Jag har ett ansvar för hur mitt liv utvecklas.
  • Jag vill så mycket.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se