Solens magi

Av , , 6 kommentarer 10

Visst kan höstdagarna vara förunderligt vackra? När det är lite klart och krispigt i luften och solen tittar fram? Titta bara på fönstret i vår mur, ser det inte ut som att någon har tänt en lampa på andra sidan rutan?

För att inte tala om när ljuset leker tafatt i tallens grenar, det ser nästan ut som ett lurvigt ullnystan…..

Skymningen sänker sig över sjön, lugnet sprider sig men solen vill inte gå ned, inte riktigt ännu. Som ett litet barn strålar den – låt mig få vara med bara en stund till….. och en liten stund till……..
 

Tro, hopp och kärlek

Av , , 16 kommentarer 12

Veckans tema är Tro, hopp och kärlek. Mjuka, vänliga ord som betyder mycket för var och en av oss.


Ängeln som vakar över oss alla, med lammet och lejonet liggande sida vid sida – det känns som en fin symbol för tro.


En kvinnogestalt som förtröstansfullt kastar sig mot sin käreste, i trygg förvissning om att han ska fånga upp henne, det ger hopp för oss människor.


Den madonnabild som min pappa gav till min mamma för 58 år sedan när jag föddes, är för mig en fin symbol för kärlek.

Visserligen har mamma och pappas nymfparakit Jocke varit och gnagt på madonnans ena finger, men kärleken tål det!

Se mer bilder på temat på

Tisdagsbilden

Av , , 6 kommentarer 10

Dagens tema är Lampor, se http://tisdagstema.se/   . Min lampa är den kristallkrona som jag ärvt efter mamma och pappa. Pappa köpte den på en auktion för många år sedan och den hängde över matsalsmöbeln. Den har belyst många trevliga familjemiddagar. Mamma var fantastiskt duktig på att laga mat och provade nya recept, nya kryddor och nya smaker, ända till dess att hon gick bort. Bordet var alltid fint dukat med matchande duk, ljus och servetter och ett överflöd av olika rätter. Oftast rymdes de inte på matsalsbordet utan vi fick hämta i köket där det var dukat på köksbordet med alla utdragsskivor utdragna.

Nu hänger den hos mig och jag hoppas den ska få lysa över många fler familjemiddagar.

Handarbete

Av , , Bli först att kommentera 9

Japp, nu är nog hösten här. Har alltså påbörjat ett lite handarbete, en sjal, eller  halsduk, åt ett av barnbarnen. Om hon nu vill ha den, man kan aldrig veta med dessa tonåringar.

Denna vinter ska jag ägna mig åt att sticka sockar, har massor med restgarner som det kan vara skönt att göra sig av med. De tar ju lite utrymme minsann. Så får det bli, en vinter i handarbetandets tecken. Skönt.

Fototriss: Skugga

Av , , 10 kommentarer 9

Veckans fototriss handlar om : Skugga.


Den oundvikliga skuggan: fotografen som nästan skymmer sitt vackra motiv.


Den vackra skuggan: granar och tallar som skuggar muren.


Vårvinterdagen där allt handlar om skuggor och dagrar.

Vacker dag

Av , , 2 kommentarer 10

Det regnar inte idag! Ta i trä…. I morse kastade jag mig ut i det gröna, dvs trädgården som vuxit över alla gränser denna sommar. Med  häcksaxen i  högsta hugg har jag beskurit buskar och häckar.

Så grönt och frodigt var buskaget före jag gick lös på det.

Man kan ju inte påstå att det blev vackrare…. men det blir fint till våren.

Men jag kunde inte låta bli att ta några bilder medan jag hade kameran framme. Titta bara på en av mina favoritbuskar, Louise Bugnet, så vacker.

Är det inte så man vill gråta över den skönhet som erbjuds?

Rosen White Pavement (Snow Pavement) kunde erbjuda både en glimt av våren och hösten i samma bild. Se bara vilken perfekt rosenknopp som är på väg att blomma.

Höstfloxen lyser av starka färger och även vinbären ser vackra och lockande ut…

Istället för häcksaxen kanske jag ska greppa elvispen och vispa ihop en liten ugnskaka med vinbär?

Nytt fenomen? – min mardröm

Av , , 10 kommentarer 10

 För det första; idag är det 35 år sedan dottern kom till världen! Så fort tiden har gått…. och så mycket fortsatt lycka önskar jag henne.

Jag har tidigare skrivit om att jag efter min hjärnblödning upplevde att min ormskräck tog rent fasansfulla uttryck. Det var knappt så jag kunde ligga ute på altanen och sola för tänk om det skulle komma ringlande någon förrymd orm. Ibland såg jag t o m syner med hemska tjocka ormar. Burr, det var en känsla som jag verkligen fick försöka använda allt mitt sunda förnuft för att bekämpa.

Jag tycker att jag har lyckats. Förra året kunde jag t o m iaktta kopparödlan när den ringlade bland stenarna utan att få panik. Jag kunde hålla i en bok eller tidning trots att den innehåll en bild på en orm, det var en omöjlighet under några år.

Men nu känner jag att jag börjar bygga upp någon slags panikkänsla igen. Anledningen är förstås dessa, se ett axplock ur tidningsrubriker: www.aftonbladet.se/nyheter/article13157995.ab
http://st.nu/start/inrikes/1.3812947-hittade-orm-pa-balkongen
http://folket.se/nyheter/sormland/1.181994
http://nynashamnsposten.se/nyheter/1.476894-hittade-dod-majsorm-pa-balkongen

Så  hemskt! Varför är det så många som väljer att ha denna typ av husdjur? Varför vill man utsätta både sig själv, och andra, för risken att lilla kramgoa husdjuret rymmer?

Ute i SpanskaVillan brukar jag stampa i marken och på stenarna för att tala om att "här kommer jag". Gummistövlar och handskar ger också lite trygghet. Men mot sådana kreatur som det talas om i artiklarna, vad kan man göra då?

 

 

Presentation
  • Jag lever här och nu.
  • Jag har ett ansvar för hur mitt liv utvecklas.
  • Jag vill så mycket.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se