Fakta: jag tycker inte om broar.

Det finns ett svartvitt foto när jag som liten vandrar hand i hand med min mamma på Sandöbron. Någonstans i min hjärna ekar orden: Sandöbron rasat.

Så var det, den rasade 1939, under byggtiden och 18 personer omkom. En katastrof helt klart. Men i min barnahjärna så rasade bron där och då, jag satte det i samband med bilden; bron rasade och jag var uppenbarligen där. Som vuxen vet jag ju att jag inte var där, självklart, det var i slutet av 50-talet som jag promenerade på bron.

MEN det är fortfarande en fasa för mig att åka bil över broar. Varje gång jag kör över
Veda-bron så ligger jag konsekvent i mittfältet för att komma så långt från vattnet som möjligt och för att ha lite manöverutrymme om blåsten, eller någon annan bil, skulle knuffa mig mot ytterkanten. Så är det, jag har också kört över Ölandsbron utan att kasta en enda blick ut mot vattnet, nej fokus på vägbanan (och utan säkerhetsbälte för att snabbt kunna kasta mig ut om det skulle behövas).

Varje morgon och eftermiddag kör jag över Obbola-bron, från och till jobbet. Det är inga problem, jag tänker inte ens på att det är en bro. Men i morse, fy sjutton vad det blåste. Jag kände behovet av att kunna köra i mittfältet, om det hade funnits något, men fick behärska mig.

Tänk vilka små "fobier" man kan ha!

På väg till ett möte, inte så tidigt på morgonen, men relativt. Går längs älvskanten, måste stanna. Vilken syn, vilket miraket! (Vilken tur att man har kamera i mobilen).

Ett annorlunda mirakel var konserten med Malena Ernman igår kväll. Vilken röst, vilken utstrålning, vilka medarbetare, vilken show. Helt underbar! Det värmde skönt i hjärtat!

Adventstakarna är tända, huset är städat, det känns rätt fridfullt och skönt.

Jag längtar efter att få ha en riktig Disney-jul med den perfekta julgranen, 
massor med små paket (och stora) med brasan flammande i den öppna spisen,
doften av glögg, apelsiner, skinkan!

Jag vill se de små barnen tindra med ögonen, titta på alla tomtar som dykt
upp överallt, alla levande ljus.

Jag vill vara den ultimata husmodern som lägger in sill, bakar pepparkakor,
gör de mest fantastiska julgodisarna, rimmar på varje paket,
låter doften av nybakta saffransbullar sprida sig i huset
tillsammans med doften av de honungsglacerade revbensspjällen .

Där står jag med mitt röda förkläde med vita hjärtan på,
och hälsar mina nära och kära med en förtjusande
bricka med glögg, mandlar, nötter, pepparkakor
med ädelost, fikon, dadlar,
leende, perfekt, varm och äkta.

Ja, så skulle det kanske kunna vara. Här visar jag i alla fall  fjolårets lilla tomte som inte riktigt passar in i min tomtesamling. Han får sitta i ensamt majestät på fönsterbänken. I morgon är det skyltsöndag, 1:a Advent.

Ha en skön helg!

Idag hade jag nöjet att besöka ett annat företag inom vår koncern. Alltid roligt att se hur andra har det, att få se saker som man normalt inte får se och att få lära känna nya människor.

Det blir något nytt att sätta tänderna i efter nyår, kul!

Nu är alla adventstakar framme och nästan alla julgardiner, tomtarna står på sina platser och nu väntar jag bara på lite snö för att få den rätta julkänslan. Skönt med helg! Nu blir det till att förbereda söndagens adventsmiddag. Jag tror att jag ska satsa på en riktigt smarrig efterrätt. Mysigt.

Hur många gånger har jag inte stått på någon loppmarknad eller auktion och bläddrat genom högar med virkade dukar, broderade handdukar, löpare - i massor. Lite nostalgisk har jag känt mig, men någon lust att köpa dem  har jag inte haft.

Idag när jag plockade ner alla jullådor från vinden och tittade genom dem så fick jag helt plötsligt samma känsla som när jag brukar bläddra igenom alla hemgjorda alster.

Jag hittade alla mina egna alster; handbroderade draggardiner, broderade lampskärmar, virkade fönsterkappor, allt i rött inför julen. Jag använder dem inte längre.....de passar inte in i den miljö som jag har hemma nu.

Hur många timmar har jag lagt ner på allt detta? Hur mycket glädje har jag inte känt när jag kunnat hänga upp, sätta fram något jag gjort själv? Men vem bryr sig nu? Ska de ligga i en låda på vinden,  plockas ner till varje jul, tittas på och sedan läggas tillbaka i lådan för vidare transport tillbaka till vinden. År efter år efter år efter....Hur många sådana lådor finns det runtom detta land?

Kommer någon att sätta värde på detta? Var det förspilld kvinnokraft? Nej, glädjen det har gett att skapa måste väl ändå ha ett värde. Eller....

Igår var jag på utbildning om Årsräkenskaper för God man. Mycket intressant och bra. Det som slog mig var blandningen, rent åldersmässigt, på oss som var där. En väldigt bra blandning i mina ögon, från unga studenter till oss något mognare. Den blandningen skulle vi ha lite oftare i fler sammanhang.

Tittar man på åldersstrukturer inom företag så är det lätt att se att i den "tunga" industrin; skogs-gruvnäringen exv. så  har vi ofta en stor andel av oss äldre som jobbat i samma företag 25-30 år och som kommer att fortsätta så länge vi bara får. 

Lite farligt känns det att så många ligger inom ungefär samma åldersspann. Tänk bara när alla dessa människor går hem. Vilken kompetens / vilka erfarenheter som bara rinner iväg ut från företaget. Det gäller för företagen att säkra upp så man verkligen tar vara på det som är värdefullt för företaget i god tid före hemgångarna. Det kommer att ta lång tid annars att bygga upp kompetensen igen.

Jag menar inte att alla vi "gamlingar" har mer värdefull kompetens än de yngre. Nej, deras nyare kunskaper och fräscha ögon behövs alltid och det är just det jag menar; vi borde ha en mer mixad åldersstruktur på fler ställen i samhället så vi kan dra nytta av varandras kunskaper

Förra veckan när jag var i Holland så tog jag naturligtvis med mig kameran. Hotellet var ett lite annorlunda hotell, med små hus med ett rum på botten- och ett rum på övervåningen. Jag hade egen uteplats och det är ju inte fel. Enda felet var att det var iiiiis-kallt i rummet.  Jag har aldrig i mitt liv frusit så mycket och heller inte sovit så gott, djupt nedborrad under dubbla täcken.

Några vackra bilder tog jag som jag gärna vill visa, men tyvärr så har vi köpt "ny" dator och den har inte Microsoft. Jag har alltså inte hittat något bildhanteringsprogram så det blir bara en bild. De andra har jag vinklat kameran och det ser inte så roligt ut när man inte kan rotera bilden och spara den på det sättet. Rotera den kan jag, men inte spara. Nu håller jag på att tappa tålamodet med datorn så nu lämnar jag den åt sitt öde och går och gör något annat. Kanske jag kan lägga ut bilderna en annan gång.

Vacker, märklig sten som fanns i hotellparken.

Veckans tema på Fototriss är Inramad. Spännande tema, vad har jag som är inramat. Här gäller det att tänka efter.

Mina små älskade nallar som sitter i den färdigbäddade resesängen och hoppas på lite sällskap av några små gulliga barnbarn.

En överlycklig gammelfarfar med ett av sina barnbarnsbarn, dubbelt ja man kan nästan säga trippelt inramad!

Även här är det lite av ram på ram på ram på........

Flera inramade bilder finns här: fototriss.blogspot.com/ och eftersom denna veckas fototriss dessutom är en tävling så länkar jag till den sida som står för priserna, och här kan ni dessutom få julklappstips: www.coolstuff.se/tag/Arets-Julklapp-2011

Sov länge i morse. Min envisa förkylning vill inte släppa taget utan gör att jag känner mig ständigt trött och hängig. Funderar över helgen, vad ska jag göra denna helg?
1. Uppvakta 2 vänner som båda fyllt år. 2. Gå på kyrkogården och tända ljus. 3. Köpa vitaminer. 4. Köpa garn till en tub. 5. Kanske ta en liten tupplur på eftermiddagen. 6. ?????

Ingen rolig lista direkt, förutom att hälsa på 2 vänner förstås. Det känns inte som att jag direkt studsar av livsglädje just nu. Men vad skulle jag vilja göra då om jag bara tänker fritt?

1. Hälsa på vännerna samt båda barnen med familjer.
2. Måla om sovrummet, har fått en tanke om att jag vill göra ett "hotellrumssovrum", dvs svalt, strikt, funktionellt men utan direkta personliga saker (men vad gör jag av hyllan med olika semesterminnen då?).
3. Hämta ned alla julsaker från vinden och plocka fram dem som hör advent till. Vill "jula" till det extra mycket i år då det finns 3 småttingar under 4 år i familjen.
4. Sortera in min äldre släktings alla papper ordentligt i  pärmen, ska ju på God man-utbildning till veckan.
5. Åka och titta på alla ljusinstallationer på sta'n.
6. Plocka fram alla vinterkläder och skor, det ska ju snöa snart säger de som vet.
7. Baka en långpanna med go'kakor att ta med till killarna på verksta'n.
8. Lägga mig i badet, fullt med bubblor och god doft, levande ljus runtomkring.
9. Göra en lista med julklappar till familjen, tiden går fort nu....
10. Gå en långpromenad i sakta mak, kanske en på förmiddagen och en på eftermiddagen.
11. Sätta mig vid datorn och se om jag hittar något ställe att resa till som känns verkligen lockande. Vi har fått en förfrågan om att åka med till Tanzania, men det känns för långt, för dyrt och för jobbigt faktiskt. Vill ha det enkelt men bekvämt bara.

Tänk om jag skulle plocka ut 2 av sakerna på den listan och göra dem, det kanske ger mig lite energi..... en god tanke kanske - att göra något för sitt eget höga nöjes skull.

Har fått ett fint erbjudande från ett företag som säljer hälsoprodukter. Man bjuder mig på tur och retur Arlanda-Italien, Gardasjön, inkl hotell med frukost 3 dygn, transport till och från hotellet. Det enda man begär är att jag prenumererar på några energitabletter.

Kan det vara sant? Ska jag prova och skicka in att jag vill åka? Det kan väl vara värt några månaders vitaminätande? Eller får jag prenumerera ett antal månader och sedan får jag besked om att jag tyvärr inte fick plats på denna resa, speciellt inbjuden som jag är.

Lite sugen är jag att prova anmäla mig och se vad som händer..... Får tänka över helgen. Visst skulle jag kunna tänka mig 3 dygn vid Gardasjön till våren. Hmmmm, detta tål att tänkas på...

Intensiv dag i dag. Helt slut känner jag mig, men när jag satte mig vid matbordet, vad såg jag?

Hibiscusen som stått ensam och övergiven hela sommaren utanför huset ända till bara för ett  veckor sedan och som nu fått lite vatten och omvårdnad, den blommar! Färgerna är lite urblekta på bilden, men ack så vackra i verkligheten.

I går stickade jag också en julkula på försök, den är inte pressad och stoppad ännu, men kan nog bli en kul liten grej.

Men inte vet jag om de ska få hamna i granen inte, provar väl att göra några till med lite andra mönster så får vi väl se. Restgarner måste man ju göra av med... :)

Vet ni vad jag ska prova? ´Sticka julkulor! Bara tanken känns nästan omöjlig, men så köpte jag tidningen Lantliv Julpyssel och tro det eller ej, där var en artikel om norrmännen Arne & Carlos som skrivit en hel bok om att sticka julkulor.

Det fanns t o m två stickbeskrivningar med i tidningen så nu ska jag se om jag har något garn jag kan använda. Håll tummarna! Blir de bra så lägger jag in en bild lite senare.

Veckans tisdagstema är: gammaldags. Jag kanske skulle lägga ut ett kort på mig själv då. Tycker själv att jag har koll på det mesta som händer omkring mig, nyfikenheten har jag kvar och glädjen i att göra nya saker. Men upptäcker ibland, titt som tätt måste jag säga, att jag inte riktigt vill acceptera allt nytt som händer omkring mig.

Tittar på de kvinnliga förebilder som finns: modeller; magra eländiga stackare vars revben och armbågar sticker ut som vassa staket, s.k kändisar som deltar i diverse TV-program - ofta är de duktiga, men vad har de gjort för att bli kallad "kändis". Unga tjejer som tjänar pengar på sina bloggar genom att göra reklam för olika saker - vad i hela fridens dagar har de gjort för att lyftas fram.

Nej, nu blev jag negativ. Lägger in en bild som gör att jag minns barndomens besök hos äldre nära och kära. Hur de satt vid köksbordet, tittade ut genom fönstret, drack kaffe på bit och småpratade, allt ackompanjerat av klockans tick-tack och de spröda slagen varje halv-heltimme.

Nog var det som att tiden gick i en lugnare takt då!

Vill du se mer bilder på temat Gammaldags, gå till  http://tisdagstema.se/

Så var det dags igen, ett elakt virus har hittat igen mig. Troligen var det någon som hostade i flyget till Amsterdam och tusentals elaka små virusar kastade sig ut i ventilationen och spreds till oss intet ont anande medpassagerare.

Jag kan se de elaka små rackarna framför mig, med långa stickade halsdukar virade runt de små vassa ansiktena (för att dölja identiteten?), klädda i svarta trikåer med riktigt slemgröna V:n broderade på bröstpartiet och med händerna fulla med både mormors, farmors och lillebrors hosta. Deras ögon lyser av skadeglädje när de ser att de hostats / nysts ut i ett avgränsat utrymme. -kom igen killar och tjejer, nu tar vi över världen och smittar allihop......!

Innan jag däckade fullkomligt, och tappade luktsinnet, så hann jag i alla fall få uppleva en av de allra härligaste dofter man kan få känna, nämligen doften av nysågat granvirke. Så underbart, vilken doft, den känner man inte på de fina välsorterade brädgårdarna av idag. Men vi hade turen att få hämta timmer dagen efter det sågats, på plats hos  bonden själv. Nu ligger vildmarkspanelen på tork och ska sättas upp till våren. Mer berättar jag inte om det just nu.

Vår alldeles egna lilla hög med doftande vildmarkspanel!

Igår hade jag nöjet att få hämta två små barnbarn från dagis. De skulle tillbringa natten hos oss och därmed skulle jag också lämna dem på dagis imorse. Kvällen blev mysig, lille J han gick direkt och lade sina två nallar i sängen när han kom hem till oss, så de var färdiga för sänggående.

Men middag måste de ju ha och sedan var det bara att försöka hålla gossen uppe till 18.30. Så nöjd han såg ut när jag frågade om han ville gå i säng. Han pratar ju inte ännu, men nickandet var tydligt. Raska steg i säng, på med musiken och godnatt.

Lilla fröken L ville se Trolltyg i tomteskogen så det gjorde vi, men sedan var det godnatt även för henne. Lugna, lättsamma barn.

I morse steg jag upp lite tidigare för att hinna fika innan barnen vaknade, förberedde vällingen, packade min väska (ska på tjänsteresa till Holland i eftermiddag) och gjorde i ordning barnens kläder och ryggsäckar.

Men, oj så svettigt det blev när de vaknade! Fast vi var två som hjälptes åt så hade vi fullt upp. Inte lyckades jag ta mig till jobbet i tid heller. Jag kände väldigt tydligt att detta är för yngre människor! Nej, en eloge till alla dessa småbarnsföräldrar som hinner med sina små och som dessutom hinner till jobbet i tid.

Hur ser det ut omkring mig / hur har det sett ut denna vecka? Början av veckan ägnades åt arbete och vila. Slutet av veckan åt att umgås. Umgänge; det innebär samvaro med människor. Men om man som jag inte brukar lägga ut bilder på människor som står mig nära, vad kan man då lägga ut?

Ibland önskar jag att jag kunde vara frikostigare med bilder, men djupt inne i mig sitter det rotat att då måste jag först få godkännande av personen ifråga. Mina nära och kära vill inte vara med i bloggen på bild. Så de få gånger jag lägger ut några personfoton så har jag fått acceptans.

Men visst händer det saker ändå. Saker som jag enkelt kan lägga in. Så här ser det alltså ut där jag är:  

 Vill du se mer hur andra har det, gå till  

En helg för eftertanke, en helg att minnas men också en helg att bry sig om sina närmaste. Att gå till kyrkogården när mörkret faller på, att se alla flämtande ljus som vi anhöriga har tänt, en känsla av kärlek.

Något som jag aldrig förstått är dessa skräckfilmer som "alltid" gjorts, som visar kyrkogårdar som skrämmande, mörka platser som helst ska undvikas. Varför det, det är ju våra kära som ligger där, det är en plats som innehåller ett koncentrat av allt det som gjort oss till det vi är idag. Min farmors mor och far, min farmor och farfar, min mamma och pappa, min syster som jag aldrig träffade, flera av mina släktingar på pappas sida och även ett par av mina vänner finns där. Nej, kyrkogården är en fridfull plats.

Men hemma har vi varit med våra nära och kära. Lilla L och lille J sov över från torsdag till fredag och då är det ju full rulle minsann. Sedan kom kära syster och svåger och det blev en lååååång middag, som började vid 18-tiden och slutade först vid 23. Kan man äta och dricka så länge? Javisst, lätt säger jag. Trevligt var det.

Idag har vi haft lunch med nästan hela familjen, blev lite jäktigt men kl 11.00 var bordet dukat med lätt mat; skinka, prinskorv och omelett med svampstuvning. Efter maten fanns det nybakad toscatårta och små choklad-desserter (små miniatyrer av gårdagskvällens kaloribomber). Fullt var det runt bordet och trevligt var det. Sedan for alla iväg till sitt, småbarnsföräldrar för att förbereda "familjefest" med andra småbarnsföräldrar, faster till serviceboendet och vi i mellangenerationen, ja vi ville nog mest ta det lugnt ett tag.

Sköt om er och var rädda om varandra!

För mer bilder på samma tema, gå till http://zerowordsphoto.wordpress.com/

Vad sker i min värld nu då? Ja, det är ganska intensivt på jobbet så hemmalivet är inte så fantastiskt aktivt . Livskamraten har ont i sin axel så kvällarna är lugna och stillsamma. Arbetet med Pippi-tröjan går framåt, det kan nog bli en bra julklapp (tur att lilla L inte kan läsa ännu).

Eftermiddagen tillbringades på serviceboendet, på vårdplanering för en nära anhörig. Bra personal, nöjd anhörig, det var inte mycket att säga utan mötet blev kort.

Såg idag att vi har fått ett stickcaf'é i Holmsund, hos Elvy i Mäster Erik, på tisdags-kvällar. Heter det Mäster Erik ännu? Har inte den blekaste aning, men det är huset med ormarna i källaren (huuuu). Ser i alla fall fram emot att kanske gå på stickcaf'é framöver. Inte på tisdag, för då är jag i Holland. På väg till ett pappersbruk för några dagars möten. Intensivt lär det bli.

Himlen är vacker i kväll, se bara