Sitter på hotellet efter en lång, intensiv dag med möte, seminarier och en mycket intressant föreläsning av Jim Lawless, http://www.tamingtigers.com. Han berättade på ett mycket intressant sätt hur man ska hantera tigern inom en. Dvs den tiger som protesterar när man vill göra något lite extra spännande eller utmanande. Frågan han ställde var: vem ska skriva historien om ditt liv? Tigern som stoppar dig eller du själv som tar tillvara dina möjligheter och vågar försöka sig på olika saker här i livet. Han fick alla oss åhörare att stå upp och låtsas att vi satt i sadeln på en kapplöpningshäst som vi drev på med alla krafter. När man gör sådant så är det tur att man inte ser sig själv! Det torde varit en skrattretande syn!

Varnt har det varit här i dag, under pauserna har vi kunnat sitta ute och faktiskt känna solen värma. Tulpanerna blommar, forsythian är gul och grann, choklad har jag ätit i alla former och storlekar. En del av "de andra killarna" tänkte fortsätta med en öl i hotellbaren, men jag föredrar att sätta mig framför datorn och sedan lägga mig i tid inför, vad jag tror blir, en krävande morgondag.

I morse var jag uppe kl 06.00 och förberedde dagens presentation. Något sent kan tyckas, men så kan det bli när man åker på semester och missar agendan för alla aktiviteter. Presentationen gick bra i alla fall. Det jag har lärt mig genom åren är att aldrig låtsas om att man inte hunnit förbereda sig ordentligt. Det är bara att köra på och verka säker så ordnar sig allt! Se där, där delade jag med mig av en erfarenhet!

Jag kan inte släppa tankarna på Dubai och alla vackra tyger jag såg där. Nu har jag kommit på en idé att använda till SpanskaVillan.

Där finns redan en bubbelpool ute på en avsats på vår sluttande tomt. Den poolen blir inte använd så ofta och därför funderar vi på att flytta den närmare bastun. Då kan vi använda avsatsen som en solhörna med lämpliga möbler.

Men vilken typ av möbler ska man ha för att passa in i den "spanska" miljön? Nu tror jag att jag kommit på det. Varför inte köpa en dagbädd, sätta ner rundstav (fast av metall) i hörnen och med överliggare mellan så kan man trä på vackra luftiga tyger som tak och väggar runt dagbädden. Då kan man använda den som soffa eller solsäng. Ett ordentligt plastöverdrag att dra över kuddar och madrass så kan den stå ute i alla väder. De tunna tygerna kan det gärna regna på, de torkar så snabbt ändå.

Vad tror ni om det? Sedan gäller det bara att fundera ut vilket slags bord som kan passa till det. Små brickbord kanske och några ihopfällbara stolar, kanske också klädda med lite mer exotiska tyger. Tankarna snurrar.

Nu ska jag iväg till Bryssel på några dagar så tankarna får vila tills jag kommer hem. Men sedan tror jag att jag ska göra ett besök på Ohlssons Tyger.... eller kanske Indiska.....

Det är spännande att titta på människor när man reser bort. I Dubai kunde man naturligtvis inte att låta bli att fundera på dessa kvinnor i sina svarta heltäckande kläder. Hur känns det att gå klädd på detta sätt? 

Det första intrycket var bara svarta skynken, men sedan började man se alla vackra prydnader de har på sina klädnader med dekorsömmar i alla möjliga färger. Deras vackra, välsminkade ögon, de välvårdade händerna med polerade naglar och, ibland, hennamålningar och de vackra skorna och handväskorna. Man blev lite nyfiken på vad hur de egentligen var klädda under dessa svarta överdrag. Av det jag kunde se så var det mycket färg och många dyrbarheter som doldes.

Vi bodde på ett hotell där största delen av gästerna var indier och pakistanier samt människor av olika arabisk härkomst. För att inte tala om att det kom ett sällskap finländare dit, tydligen fanns hotellet med i utbudet hos någon resebyrå. När vi låg uppe på taket, vid swimmingpoolen, så kunde vi bara konstatera att när det gäller småbarnsfamiljerna så var mönstret detsamma oavsett härstamning.

Papporna var i poolen med småttingarna, det gullades och pussades så det stod härliga till. Mammorna fick ligga i vilstolarna och koppla av. Den enda skillnaden mellan kvinnorna var avkläddheten och valet av sol eller skugga. Finländare - bikini och sol, annan härkomst - påklätt och skugga.

Tänker man tillbaka på första gången jag reste till Nordafrika 1968 och de resor jag sedan gjort, så kan man konstatera att mycket har hänt. Olikheterna har slipats ut ju mer likartade levnadsstil vi får. Så är det.

För att inte tala om de indiska och pakistanska kvinnorna; vilka vackra tyger, vilka ändamålsenliga kläder i denna värme. Jag bara frossade i alla tyger på marknaderna, men samtidigt vet man ju att här hemma passar det inte med tunn chiffong. Suck!

Störst, högst, mest, flest..... det är några av de ord jag vill använda för att beskriva Dubai. Jag hade egentligen inga förväntningar när vi reste dit, annat än att det skulle vara "trevligt" där. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det var.

En stad, inte byggd för att promenera omkring i, utan byggd för att transporteras omkring i, antingen i en luftkonditionerad bil eller taxi eller metro. Vilka bilar, Toyota måste ha gjort stor förtjänst där, alla stora, blänkande nya, inte en gammal, krockskadad bil så långt ögat kunde nå. En metro som var blänkande, ren, ingen graffiti någonstans. Jag, såsom varande en "äldre dam", fick freda mig allt jag kunde för att avböja alla erbjudande om "varsågod, ta min plats". Artiga människor helt enkelt.

Vi som ju alltid promenerar vi kämpade förstås och gick ändå. Mer om det senare.

Sedan alla dessa skyskrapor! Tala om arkitektens lekstuga och våta dröm, inte en vanlig kantig skyskrapa någonstans, alla med lustiga utbyggnader och konstiga vinklar. Det var något för en Holmsundsbo att titta på!

	Burj Al Arab, detta märkliga bygge. Inklätt i glasfiber som skiftade färg på kvällen - lila, grått, blått, helt otroligt. Vi kämpade och försökte fånga färgerna men tydligen var  kameran inte nog bra (eller fotografen) för det blev inte bra bilder
	Världens högsta byggnad, Burj Khalifa, 828 m högt! 828 m!!!!! Vi bokade tid och gjorde ett besök på 124:e våningen. Ca 1,5 minut tog med hissen. Sedan tog det en bra stund innan magen hann ikapp för den lämnade man någonstans på de nedre 50 våningarna.
	Utsikten från 124:e våningen. Alla andra skyskrapor ser ut som små leksaker därnere. Helt överväldigande, fast jag har varit där så kan jag inte greppa storleken riktigt...

Jag blev riktigt fascinerad av staden, på ett sätt imponerad av vad pengar kan göra, men på ett annat sätt lite fundersam; behövs detta verkligen, är det verkligt, är det inte bara kulisser, var finns människan i det hela?

Vi kom åter från Dubai i går kväll. Egentligen skulle vi landat tidigt på morgonen, men det var motvind på vägen. Ordentlig motvind, något på >200sekm, det är grejor det. Bensinen räckte alltså inte från Dubai till Stockholm utan vi fick landa och tanka i Riga. Men kan man tänka sig, då ville den ena motorn inte starta! Det blev till att sitta kvar i Riga och vänta på mekaniker som kom flygande från Oslo. Nio timmar försenade kom vi äntligen hem, då är det verkligen hem, ljuva hem!

Inte den märkligaste mellanlandning vi varit med om. En gång på väg hem från Turkiet så var det dimma längs hela Norrlandskusten, då fick vi åka ända till Rovaniemi, tomtens hemort, innan vi kunde åka tillbaka till Umeå.

Tio dagar i Dubai,,,,,hur var det då? Intrycken är många, jag måste sortera mina tankar innan jag kan dela med mig. Några bilder vill jag i alla fall lägga ut; det var nämligen hattmässa i Burjuman Mall. Vilka färger, vilka modeller....varför har vi inte hatt här i Sverige?

Vilka go´bitar! Visst vill man klä upp sig i höga klackar och matchande kläder och bara strutta omkring, med matchande handväska på armen? Det lockar fram flickebarnet inom en.......

Tänk "den lilla svarta" och underverket till vänster. För att inte tala om den blå-och rosa varianten - det måste väl bli lilla eftermiddagsdräkten till den....

Har just varit ute i solen på en lång, lång promenad. Känner mig lite filosofisk just nu och vill inte störa Livskamraten som sitter och bläddrar i sms:en han har i sin telefon.
Skriver lite i min blogg istället.

Har ni tänkt på så många olika sorters kärlek det finns? Den sorten man upplever när man ligger på golvet med lilla L och leker med bilar, när hon kommer och kryper upp tätt intill och pratar och berättar om sitt. Hennes underbara min av "ledsen" när man säger att nu måste jag fara.

Den sorten man känner när man håller de allra yngsta barnbarnen i famnen, ännu är de "oskrivna kort", man vet inget om hur de kommer att utvecklas, men hjärtat hoppar till i bröstet varje gång man får ett stort leende från dem.

Den sorten man känner när man tittar på sin Livskamrat och minns alla upplevelser vi delat under snart 40 år, all glädje men även sorger och besvikelser. Den respekt man känner för den människa man lever tillsammans med, det är en gåva att få uppleva.

Den sorten man känner (kände) när man hjälpte pappa att ansa håret i nacken och kring öronen och han lutade huvudet mot min axel. Tack mamma och pappa för det ni var och det ni gav.

Den känsla man känner för sin syster, hur gärna man skulle vilja göra allt för att hjälpa till i stunder av oro och sorg.

Den sortens kärlek man känner för sina barn, en kärlek som är ovillkorlig, glädje men alltid en liten oro. I en förälders ögon så är barn alltid barn och oron släpper aldrig helt.

Den kärlek man känner när ens 80-åriga morbror ringer och är jätteglad över det brev man skickat med nytagna bilder på familj, hus och stugor. Att höra hans röst för mig tillbaka till alla somrar han fanns närvarande under mina sommarlov hos mormor.

Den känsla av "kärlek" som fyller en när man får gå ut och solen glittrar på den vita snön, fåglarna sjunger och man får svettas lite i den varma vinterjackan.

Visst finns det mycket att glädjas åt, och vara tacksam över! Ta hand om varandra!

Så har det hänt igen, en vecka har runnit iväg utan en enda anteckning i bloggen. Det är orken som tryter. Nu är de 15 veckorna av speciella aktiviteter avklarade på jobbet, mina tillfälliga arbetskamrater har lämnat oss för att ge sig i kast med andra utmaningar på andra ställen i andra länder.

Det har varit 15 utomordentligt jobbiga veckor! Jag kände saknad när vi avtackade dem i torsdags för jag har lärt mig väldigt mycket av dem, de har varit utmanande och provokativa på ett bra sätt, vi har jobbat bra ihop med massor av skratt och skämt, men har även fått uppleva en sorglig händelse tillsammans, vilket svetsat ihop oss. Härliga killar helt enkelt!

Men så skönt det ska bli att få sitta alldeles ensam i mitt eget kontorsrum på måndag!
Inte ha 6-7 personer runt samma bord som pratar omväxlande svenska och engelska, som pratar i telefon, som kräver min uppmärksamhet helt enkelt. Att få rå sig själv, få lägga upp min arbetsdag efter mitt eget huvud, underbart!

I dag på morgonen har jag plockat fram kläder inför Dubai-resan, måste ju börja titta igenom, tvätta och stryka så man har några sommarkläder med sig. Det ser ut att vara kring +30C i Dubai och det känns väldigt lockande, inte minst nu efter det senaste snöovädret vi haft.

TVn står på i stort hela tiden, jordbävningen i Japan tillsammans med tsunamin, måste ju följas. Så maktlösa vi är mot naturens krafter. Vi kan förebygga, sätta upp larmsystem, men när naturen verkligen slår till så...... Tur i oturen ändå att japanerna har ett så väl utbyggt system med beredskap inför jordbävningar. Jag kan inte ens föreställa mig känslan när marken, själva vår grund, rör på sig.

Dagen kommer att tillbringas mycket lugnt och stilla. Det är Livskamratens tur att "trava" och då vet jag att han kommer att sitta framför travtidningen alternativt ATGs hemsida större delen av förmiddagen. Själv hade jag tänkt åka till sta´n för att se om jag hittar några nya kläder att ta med till Dubai, men vädret verkar vara alldeles för vackert för det. I går var jag in på hotellets hemsida och tittade och märkte då att det hotellrum som vi betalat drygt 5.000,- för (med köksdel och tvättmaskin) nu kostar över 12.000,-! Härligt! Det känns som att där "tjänade" jag in 6.000 att handla för! Livskamraten tycker inte att man kan resonera så, men jag tycker att det är ett väldigt lätt, och väldigt bra, sätt att resonera på. :)

Läste just på bloggkollegan Gunnels blogg att hon upptäckt råttor inomhus, burr. Jag minns då för ett par år sedan när jag hade börjat sätta ut småplantorna på den inglasade altanen.

Det var tidigt på våren, snön låg kvar men vi hade gjort i ordning lite skydd så plantorna skulle klara sig. Men så började det hända att de små plantorna blev väldigt tilltufsade, ja rentav såg bedrövliga ut, tuggade och uppätna i vissa fall. Vi insåg att det nog var möss som tagit sig in på altanen och som festade på växterna under natten.

Iväg till sta´n för att köpa råttfällor. Jag hittade inga av den vanliga typen utan de jag hittade var av modellen giljotin. Bara namnet gav mig lite kväljningar, men samtidigt ville jag ha kvar mina plantor så en giljotin blev inköpt och utplacerad med en bit väldoftande ost. Jag beslöt direkt att jag inte skulle vara först ut på altanen på morgonen och redan den första morgonen konstaterade Livskamraten att nu var en mus borta.

Den andra natten gick jag upp för att ta en slurk vatten. När jag kastade en blick ut på altanen så satt där en liten, gullig mus och knaprade på mina växter. Han såg mig, våra blickar möttes, han smet inte undan utan satt kvar och åt i lugn och ro. Jag kunde se att han var något större än en skogsmus så jag drog slutsatsen att det var en tam mus av något slag som någon släppt ut. Gullig var han och mina tankar gick direkt till att kanske låta honom få bo där på altanen (om han nu var ensam kvar).

Men jag gick inte ut och plockade bort giljotinen och på morgonen förkunnade Livskamraten nöjt att nu var den andra musen och åt sina blad i den högre sfären. Lite sorgligt kändes det faktiskt. Någon mer mus dök inte upp så det stärkte mina tankar om att det var ett par utsläppta tama möss som hittat en tillfällig fristad hos oss.

Vad vill jag nu säga med detta? Inget speciellt faktiskt utan det bara dök upp i huvudet.

Nu är dagens största sport-event avklarat; tre-milen. Skönt, nu kan jag slappa. Tjejerna kämpade på och jag satt och pillrade på med den blivande kristallkronan.

Så här ser den ut efter tre-mila-loppet:

Man börjar kunna ana sig till hur den ska bli, men än är det många små, små pärlor som ska på plats. Men nu lägger jag den åt sidan, man måste göra annat än sitta och hålla på med småsaker. Dags att ägna sig åt de stora sakerna!

Tack, jag har sovit gott i natt. Inga drömmar som jag kommer ihåg. Livskamraten har undanbett sig allt ansvar för vad han tar sig till i MINA drömmar och det måste jag väl acceptera. :)

Solen skiner idag och det är dags att planera in en riktig långpromenad mellan alla skidsportsaktiviteter som är på gång på TVn. Jag har laddat upp med en massa egna aktiviteter att hålla på med framför TVn.

	Jag har fått mina tyger till ett lappbarntäcke åt  lilla J. Gulliga!
	Ibland virkar jag en ruta.
	Jag har snart gjort färdig vedspisen till mitt lilla lantkök. Nu fattas spiskåpan, men jag vet inte hur jag ska göra den.
	Spisarbetet har gjort att en ask med små, små saker har kommit fram. Älskar att titta igenom dem.
	Hittade dessa små vackra krukor och har  börjat fundera på om nästa objekt ska bli en sal i gustaviansk stil, kanske...... Måste bli en lite större modell.
	Har tagit fram pärlorna som ska förvandla champagne- korken till en kristallkrona, kanske till den gustavianska salongen?

Dagen blir fulltecknad. Det finns saker att göra. Visserligen finns det även kläder att tvätta och stryka, men det gäller att prioritera!

Ibland kan mina drömmar vara fullkomligt förvirrade och otroligt komplexa. I natt hade jag en sådan dröm.

Först drömde jag att jag berättade för min Livskamrat att jag drömt att han gift sig med NN (en barndomskamrat till mig). Döm om min olustkänsla när Livskamraten i sin tur berättade att han också drömt att han gift sig med henne, och att det var en ständigt återkommande dröm. Det fick mig att känna mig lite olustig till mods inne i min dröm.

Därefter greps jag av polisen för fylleri minsann! Det var tydligen inte första gången heller för jag kunde se att de förminskat cellerna ordentligt. Nu var "min" cell så liten att det inte fanns rum för en brits, utan den rymde bara en pall att sitta på. Så bekymrad jag kände mig; hur ska jag kunna sitta och sova i natt, onykter som jag var dessutom. Pallen var glatt röd, men inte ens den glada färgen kunde pigga upp mig :).

Jag till och med vaknade kl 04:03 och fick läsa en stund för att komma ur min missmodiga sinnesstämning. Så skönt att känna att stämningen lättade och att jag vågade släcka lampan igen.

Det är alltid intressant att fundera över varför man drömmer som man gör och här var orsaken väldigt lätt att hitta.

I går deltog jag i ett seminarium där gästföreläsaren var en nykter alkoholist från AA. Att höra honom berätta om sitt liv, sina tankar, och inte minst, om sin familjs reaktioner berörde mig mycket starkt. Hans berättelse väckte dessutom många känslor från den tiden när jag arbetade med alkoholister på Långbro Sjukhus. Den förtvivlan man kunde känna när man arbetat med människor, fått se dem räta på ryggen, hitta tillbaka till sitt eget "riktiga" jag och att sedan få möta dem igen när de återfallit tillbaka i sin sjukdom, till ibland ett alldeles otroligt förnedrande skick. Den desperation man upplevde när man haft förmånen att se en människa klara sig en längre tid, men där livspartnern (ofta då hustrun eller sambon) inte klarade av förändringen utan ofta sökte sig en ny partner med samma eländiga sjukdom i bagaget.

Vilket otroligt arbete de utför, dessa människor som arbetar i föreningar av typen AA. I det tysta, alltid närvarande för varandra, utan att begära något för egen del. En eloge till dessa fantastiska människor!

Har jag svårt att acceptera min ålder? Jag tycker att jag är ganska nöjd med mitt liv och hur jag har det i min tillvaro. Men en sak har jag tydligen tappat helt. Det är förmågan att uppskatta folks ålder.

Deltog i ett seminarium som leddes av en äldre engelsk gentleman, lite lagom rundnätt, glasögonprydd, tunnhårig herre. Samtliga deltagare fick berätta lite om sig själv och jag pratade om att jag arbetade halvtid fram till dess att barnen blev större.
- Är de stora nu, frågade den äldre gentlemannen. Visst, sade jag, jag har ju sex barnbarn nu. Då började han prata om sin son, 14 år gammal. 14 år!!!! men jag har ju sex barnbarn.....hur går det ihop; den äldre gentlemannen???? Hur gammal blir då jag?

Dagen efter pratade jag med ytterligare en äldre herre, i mina ögon äldre alltså. Det visade sig att han var 4 år äldre än min Livskamrat!! Va; denne äldre herre - hur är det möjligt? Lever jag alltså med en "äldre herre"???

Så märkligt det har blivit, detta med ålder. Förut så visste man att en äldre människa hade rejäla skor och handväska eller hatt. Nu vet man ingenting längre. Inga riktmärken finns. Eller är det något i utstrålningen som gör att man upplever vissa som så mycket äldre? Måste fundera på detta, vet inte riktigt vad jag ska tro.....

Jag har fått en blog award av Marja så nu är det väl bäst att svara. Detta att ange fem saker som ni inte visste om mig var inte lätt, men jag gör väl ett försök.

1. Jag var en gång medlem i SSU:s ungdomsförbund, men egentligen så var jag mer intresserad av VPK. De hade dock inget ungdomsförbund här så därför blev det SSU.
Jag hade en liten miniatyr i form av Maos lilla röda (ni ser, redan då var jag fascinerad av miniatyrer) och läste allt jag kunde om kommunism, drömde och fantiserade om revolutioner, jämlikhet, jämställdhet.

2. Pappa lyssnade alltid på Putte Kock och spelade på stryktipset, utan att vinna dock. Jag räknade ut att man skulle kunna skriva ned alla kombinationer av tips och spela så skulle man ju vinna. Många var de kvällar jag satt och skrev, 1,x,1,2 i alla oändliga variationer innan jag gav upp. Puuh!

3. När jag inte kan somna så räknar jag inte små hoppande får utan jag brukar fantisera om att jag fått arbete långt bort, åker iväg och hamnar i någon slottsliknande miljö. Där börjar jag arbetet med att sortera böcker i det enorma biblioteket och blir en riktig stöttepelare i hushållet. Sedan möter jag husägaren........ Med åren så har dock alltmer tid ägnats åt att sortera alla de fantastiska böckerna och kanske rentav inreda ett eller ett par rum utan att någon mötet med den stilige husägaren sker.... Så kan det gå!

4. En gång när jag hade varit och handlat åt mamma så låtsades jag att tappat plånboken med pengarna som blev över. Mindre klokt var att jag sedan gick direkt till mataffären och ville köpa ett antal cornflakespaket (för att komma åt de mysiga små plastfigurerna som fanns inuti). Den kloka människan bakom disken anade ugglor i mossen och pratade med mamma. Mamma lovade att jag skulle få stryk efter middagen. Det var pölsa minns jag och jag har aldrig ätit så mycket, så länge......

5. Jag älskar doften av läder. Tänk att få gå in i en riktig gammaldags skoaffär där det luktar ordentligt med läder, skoputsmedel - njutning! Kommer det sedan ut en lite äldre, rundlagd herre med glasögon på näsan och förkläde samtidigt som jag kan titta på skylten med Boston skoputsmedel så är lyckan fullständig! Ha, så knäppt det lät, men det måste vara något lyckligt barndomsminne som finns inpräglat.

Det var det om mig. Jag vill gärna dela med mig av denna blog award och väljer att göra det till Linnea Olsen, Sjövillan Brittas betraktelser

Det blev inte så många bloggare men de är desto bättre!

Gick in och läste VK, gick in på bloggsidan och fick då se att jag låg högst upp på listan av mest lästa bloggar i dag. Men se, det tror jag inte på. Det måste vara räkneverket som har fått sig en knäpp (Lidnersk?).

Kul att jag har fått en award från Marja. Den ska jag gärna dela med mig av, men inte i kväll. Jag har fortfarande 1½ vecka kvar av perioden med tung arbetsbelastning så fantasin tryter just nu.

Tiden för avresan till Dubai närmar sig och jag borde börja plocka fram lite sommar-kläder för att se vad som möjligen kan passa. Just nu känns det som att det enklaste vore att klä sig i något heltäckande som döljer allt som påverkats av jordens allt mer ökande dragningskraft! En burnus, djellaba eller liknande klädesplagg vore inte helt fel. Jag längtar dock efter att åka bort. Hotellet ser bra ut, se bilden nedan, vi har bokat en studio med balkong och köksdel så vi kan ordna egen frukost.

Jag ser fram emot att bara få vara lat, strosa runt, titta på alla magnifika byggnader som finns, titta på hela den konstgjorda "värld" som verkar ha byggts upp, åka ut i öknen - helst övernatta, bada, äta gott, umgås.......... Längtar!!!!!