Det har pratats och skrivits mycket om benämningen hen nu ett tag. Uppriktigt sagt så förstår jag ingenting..... Vill någon kalla sig hen, så varsågod. Men själv vill jag nog fortsätta att skriva, och säga, han eller henne. Att starta en genusförskola kanske kan vara bra, men vilka är det som kommer att sätta sina barn där? Mycket troligt de som redan är "upplysta".

Varför ska det vara så svårt för oss i samhället att samsas, att respektera varandra som människor utan att det ska behöva gå till överdrift? Jag läste om familjen som inte vill avslöja vilket kön deras barn har. Varför? Jag förstår tanken bakom; att barnet ska få utvecklas fritt utan att präglas av människors beteenden mot flicka eller pojke. Men ska det verkligen behövas göras så extremt?

Nej, jag orkar inte tänka mer på det.... Slutar med att reflektera över vår dotter som när hon var liten inte gillade dockor. Hon lekte med bilar, båtar och tåg. Båten sa "båt, båt båt", tåget sade "tåg, tåg" och den lilla bilen ville inte leka med den bilen och det tåget var dum mot det andra lilla tåget. Riktiga relationslekar, typiskt för flickor, men med "pojksaker".
Hur underligt var inte det? Men en bra människa blev hon!