Fram för mera kramar

Snart blir det stor fest. En fest som jag brukar se fram emot, men i år är det svårt. Det brukar väl kallas för sänkt stämningsläge när man mår som jag gör, gjort ett tag nu. Men det är väl så livet är, jag kan inte sluta leva "bara" för att jag känner mig nedtyngd av oro för annan människa. Istället får jag väl ta festen som ett tillfälle att ladda batterierna, fylla på med god input från andra människor och försöka ta till mig lite av deras goda energi.

Rent spontant känns det som att jag vill avstå från det roliga, men med åren har jag lärt mig att ingenting blir bättre för att man drar sig tillbaka från omgivningen. 

I mitt huvud dyker frågan upp; har jag talat om för människan i fråga hur mycket h*n betyder för mig. Vi kramades gott och varmt senast vi träffades. Hur kan jag ha låtit bli att krama om h* varje gång vi träffats? Varför gjorde jag inte det?! Nu blir det i alla fall en kram nästa gång, och nästa gång, och nästa och……!

Tala om för era nära och kära hur mycket de betyder, krama varandra.Hellre en kram för mycket än en för lite……