Det är nog sant att "spetsiga" rubriker, gärna med lite sex-anspelning, ökar mängden läsare. Det var väldigt oväntat, och ganska roligt, att se hur antalet läsare av min blogg mångdubblades den dag rubriken var lite tillspetsad. Jag förstår att tidningsutgivarna frestas att använda sig av den tekniken ibland :)

Men inte tråkiga lilla jag, jag är nu åter på den smala vägen, är farmor extra mycket i veckan och lämnar på dagis på morgnarna, sköter mitt jobb och stickar och handarbetar på fritiden.

Ytterligare en bit ur mitt livspussel har gått ur tiden. Min moster som fanns nära när jag tillbringade sommarloven hos mormor. En av de saker som jag minns mest är när vi gjorde utflykter ner till Byskeälven. Tänk så fantastiskt gott det stekta fläsket smakade, stekt över öppen eld i en sotig stekpanna. Mummmsss! Sådant fläsk finns inte i dag. Att sedan få lyxa till det med att få en halv läsk, det var lyckan det. Det är många varma minnen som förknippas med moster A.

Mitt i mina tankar på moster så dyker tanken upp när jag inte ville gå i vattnet för jag var rädd för krokodilerna. Visst försökte de vuxna förklara att krokodilerna bodde långt borta i varmare länder, men det hjälpte inte. Inte för mitt liv kunde de få mig att tro att inte någon / några krokodiler simmat iväg och befann sig i Byskeälvens kalla vatten.

Ack ja, det var tider det! Allt var möjligt.

Arbetet med att ändra om lite i vardagsrummet fortsätter. Istället för att måla björkstolarna svarta så har jag i dag klippt till och börjat sy 10 stolsdynor. Jag gör dynorna vändbara med svart på ena sidan och mönstrat i svart/grått på andra sidan.

Det som återstår nu är den "tunga" biten, att för hand sy fast kantbandet runtom och sy genom dynorna så tyget ligger fast. Det får väl bli något att göra när jag sitter framför TV:n. Det stora skåpet ska målas till veckan så nu gäller det att hitta en ny matta. Ingen som har en matta, minst 4X3 meter liggande? Gärna i svart eller svart/vitmönstrad. Vilka fullkomligt onödiga saker man gör ibland......

En-milahalsduken växer en liten bit i taget....
Färggrann blir den i alla fall!

När jag skrev rubriken kände jag mig som en journalist på en av dessa damtidningar som ju är specialister på att spetsa till rubrikerna. Den lystna hyenan i en gör att man kastar sig över tidningen (hos frisören, för man köper den ju inte själv). Slickandes om munnen i väntan på det stora avslöjandet så blir det sedan platt fall. Något helt vardagligt har vinklats på ett, ganska fascinerande, sätt som lockar fram skvallertanten inom oss alla.

För att återgå till min rubrik så tycker jag inte att vi kan ha sex skrivet på carporten istället för siffran 6. Jag tycker att det är snyggt och fräscht med att man skriver ut husnumret med bokstäver. Det blir som en prydnad och ser fint ut. Men när man nu bor i hus nr 6 så känns det inte bra att skriva det på väggen. 

Är jag pryd eller...... Eller kanske jag kan låna grannens nummer, 7? Ställer jag till det för brevbäraren då?

Det skulle inte vara första gången jag använder det numret, även om det var länge sedan. Ni vet; det var en gång en mamma som hade med sig sin lille son och var och handlade på Servus i Holmsund. Bakom den fina mamman och den lika fina sonen stod en liten fiskargubbe. Fiskargubben tog pipan ur mun (nej, han hade faktiskt ingen pipa, men det lät bra), lutade sig fram och sa: hrm, hrm, jag har fått upp jättefin sik. Ska du köpa några?

-Ja, tack, sade den väluppfostrade moderna och neg lite för den gamle mannen. -Jag vill gärna köpa.

-Hrm, hrm, sade fiskargubben. -Jag vet vilken gata du bor på, men vilket husnummer är det? (vet inte varför jag skriver hrm hrm, men det känns rätt)

-Det är nummer 7, smålog den blida modern, tog sonen i handen och gick ut ur affären.

-Men mamma, sade den lille lintotten, varför sade du att vi bor i nr 7, vi bor ju i nr 6?

Ridå! Huruvida grannfrun fick några sikar förtäljer inte historien!

Finns det något underbarare än denna tid när man får börja köpa tulpaner varje vecka?

Ärenden på sta'n är avklarade; köpte 12 flata och 12 djupa tallrikar (de gamla har ta't slut),
köpte en löpare till matrumsbordet och grillvantar - allt i svart - och en tårtspade, kan vara bra att ha ibland. Dessutom take-away; thaimat. Bordet är dukat med två av de nya tallrikarna, de övriga är i diskmaskinen. Ljusen är tända, vinet är hämtat - noggrant utvalt ur "vinlådevinerna" och ska passa till både kyckling och skaldjur - perfekt. Jag har bytt om till lediga "slapparkläder" och är beredd att mysa.

Nu är det bara Livskamraten som fattas. Han har rensat askan ur pelletspannan och burit in mer pellets och nu envisas han med att han måste duscha.

Visst är det bra att han vill vara "hel och ren", men jag är HUNGRIG! och sugen på det vita vinet! Måtte han skynda sig! Väntan, väntan, väntan :)

Efter att i lördags  ha fattat beslutet att måla alla 10 björkstolar svarta, så slog eftertankens kranka blekhet till i dag; tänk om jag ångrar mig, då är det för sent, några björkstolar kommer jag inte längre att ha.

Alltså måste man ut och titta i möbelaffärerna. Hittade björkbord med svarta stolar till; jättesnyggt! Ändå finns rädslan kvar - tänk om jag ångrar mig...... Det vore en sak om det var några skrangliga stolar som man ändå kanske vill byta ut, men de är stadiga och stabila och kommer dessutom från det snickeri som Livskamraten ägt en gång. Lite sentimentalitet alltså.

Tyvärr började snön vräka ned så det blev bara en enda möbelaffär, sedan åkte vi hem igen. Nu har jag provat att drapera en stol med olika typer av klädnad, men stolsmodellen gör att det inte blir bra.

Men som typisk Medelsvensk så kom jag på lösningen: måla mitt gamla vackra klädskåp svart (färgen går ju att skrapa bort, det vet väl jag som har gjort det trärent en gång tidigare), skaffa en mörk matta istället för den ljusa röllakansmattan, fixa en ny svart löpare på bordet, slänga ut en del "gamla" möbler som mest tjänar som utfyllnad och fixa snygga dynor av något slag på stolsitsen istället för den IKEA-modell jag har nu.

Kalla mig gärna feg, men det kan bli en början på något nytt!

Om du vill se fler bilder på temat, gå till http://zerowordsphoto.wordpress.com/

Oj, så trevligt, läste att man ska börja med direktflyg från Umeå till Kroatien i maj. Perfekt, vi brukar ofta fara bort i maj och fira Livskamratens födelsedag utomlands. Det skulle passa perfekt att få fira den i Kroatienj!

Vi har bara varit där en gång, 1983, och då existerade fortfarande Jugoslavien. Syrran med familj och jag med familj följdes åt genom hela Europa. Då hade vi inga mobiltelefoner utan vi hade kommunikationsradio med oss. Sådana fåniga samtal vi hade längs vägen;  "måste stanna, kissnödig, Roger and out". "Håll ut en stund, det kommer en liten by om några mil, Roger and out". "OK". Några minuter senare: "Nej, måste stanna omedelbart, Roger and out". "Vänta lite". "Nästa bensinmack, Roger and out, bråttom!". Den typen av samtal hade vi, mest för att det var kul med "walkie-talkien".

Det är skillnad nu; när vi bilade i Tyskland i december och inte hittade hotellet fast GPS:en envisades med att säga att vi var framme, vad gjorde vi då...Jag tog bara fram mobilen, gick in på hotellets internet-adress och kollade kartan. Vi blev inte klokare för det, jaha, men då var det bara att ringa till hotellet, numret stod ju på hemsidan, plocka fram den bästa tyskan och be om vägbeskrivning. Lätt som en plätt. Allt går att lösa med mobilen, nästan.

Men, jag började ju skriva om Kroatien. Vi trivdes jättebra där hela familen. Sonen, som då var fyra år, lovade sin mormor att han skulle skjutsa henne på sin motorcykel till Kroatien när han fyllde 18 år. Det gjorde han inte, men tanken var god i alla fall.

Tänk om man skulle börja leta ett boende och boka en tripp på några dagar....... kan bli något kanske.

I  lördags var jag på sta' n. Ville bara strosa omkring och se på allt det nya som växer upp i centrum. Butiker som flyttar, det byggs om, snöborg på plats, nya baren utanför TC på väg att byggas.... man känner inte igen sig snart.

Gick naturligtvis på Ohlsons Stuvar. Det gör jag varje gång jag är i Umeå. Tycker om att gå och titta och tänka på allt som jag skulle kunna göra (men inte just nu...). I lördags hittade jag ett jättefint tyg, i marin modell, som skulle passa utmärkt till den nya sovstugan / bastun vid SpanskaVillan. Men kön r.i.n.g.l.a.d.e. sig runt hela affären så smart som jag är (inga kommentarer tack) så bestämde jag mig för att inte köpa tyget utan åka dit direkt efter jobbet på måndag och köpa det.

HA, inte en centimeter fanns kvar av det tyget när jag kom dit i dag. Så besviken jag blev. Bara därförblev jag tvungen att leta efter något annat. Jag hittade då ett blankt, randigt tyg som kommer att bli en fin duk på matsalsbordet, när jag fållat det. Sedan hittade jag detta och jag köpte allt som fanns kvar i affären. Älskar det!

Kolla bara på de små djuren, jag tror minsann de kommer från naturen kring SpanskaVillan!

Vad är då sensmoralen av dagens skrivelse? Med risk att låta som att jag uppmuntrar konsumtionssamhället så måste det väl bli - ser du något du gillar; köp det!

Ett annat, mer neutralt. kan förstås vara; skjut inte upp till morgondagen det du kan göra i dag!

Stryk det som inte passar!

Ränderna går aldrig ur. Vad associerar man till då? Egentligen så kommer jag först att tänka på människors beteende. Saker människor gör och säger och som gör att tanken kommer fram - ja, det kunde jag förvänta mig av honom / henne, ränderna går aldrig ur. 

Det andra jag ser framför mig är tigern. Visst är det så, ränderna går aldrig ur.

Men sedan började jag titta mig omkring, och visst, där finns också mycket där ränderna är bestående. Låt mig börja där.

Med lite skugga så ser lamellgardinen framför förvaringsutrymmet i hallen ganska mystisk och främmande ut. De lär nog vara randiga till dess de plockas ned.

Min kära palm ser också ganska randig ut. Den dagen den inte ger ett randigt intryck, det blir en sorglig dag!

Ränderna går aldrig ur husväggen heller. Här finns både horisontella och vertikala ränder. Huset kommer kanske inte att stå här i evigheters evigheter, men så länge det står fast på marken så går ränderna aldrig ur.

Vill du ser mer av dessa oföränderliga ränder, gå in på fototriss.blogspot.com/

Det blev en lång trevlig middag i går. Helt oförmodat och improviserat med gäster, och jättetrevligt! Fick lite förslag och idéer om hur man skulle kunna fräscha upp vardagsrummet, något som jag länge gått och funderat på, men inte hittat något vettigt. Nu vet jag!

Helmärkligt att man kan köpa en annan människas tankar och idéer rakt av bara. Det kändes helrätt och spännande dessutom. Nu får vi se om modet håller ända till genomförandet.... Ska lägga ut lite före- och efterbilder senare.

Började dessutom på mitt bidrag till 1-mila-halsduken, blogg.vk.se/Velilasstickblogg/
och hann faktiskt lite under vår långa middag.

I dag tror jag att jag ska ägna dagen åt administrativa uppgifter som att göra i ordning årets pärm för fakturor och börja arbeta med God man-deklarationen. Inget arbete som känns stimulerande att börja med, men ack så skönt när det väl är gjort. Sedan tror jag att jag ska sticka emellan med lite scrapbook-arbete också. Har gjort varsin sida om dotterns och sonens bröllop, men som en av middagsgästerna igår sade: var är bilderna från ert bröllop då? Ja, det kan man fråga sig. Det blir till att leta i gömmorna.

TIllbaka efter Bryssel-resan. Det strulade lite redan vid betalningen av flygtaxin. Helt plötsligt kunde jag inte komma ihåg min pin-kod. VA?! Har aldrigt hänt förr, men där och då var huvudet helt tomt. Chauffören visste inte heller hur han skulle göra för att jag istället för pin-kod skulle få underteckna kvittot. Nåja, med lite hjälp från taxiväxeln så löste det sig i alla fall.

Sedan blev vi försenade från Umeå så väl framme i Köpenhamn var det bara att springa till nästa plan. Det regnade när vi landade, men när vi gick ombord på planet så snöade det. Som det snöade sedan, riktiga härliga lapphandskar. Såg jättemysigt ut när man tittade ut. Men inte lika mysigt när kaptenen talade om att nu måste vi vänta till dess att man har skrapat rent banan. Väntan, väntan, väntan.

Framme i Bryssel tog jag taxi eftersom jag inte såg någon hotell-shuttle. Chauffören surnade till när jag sade vilket hotell jag skulle till. Det var hans andra körning dit och det var alldeles för korta resor för att han skulle vara nöjd. Där satt jag och beklagade honom; ack ack ack. Inte nog med det, när jag räckte fram kreditkortet så blev han ändå mer upprörd. - Jag tar inte emot kort och det står på skylten på dörren!! Nu måste vi iväg till bankomaten och det kostar lika mycket som körningen hit, muttrade han buttert.

Men i hotellreceptionen var de snälla och gav mig kontanter att betala honom med. Det värsta är att jag såg ju aldrig taxametern så jag vet inte vad resan gick på. När han såg pengarna, som  jag dumt nog höll synliga i handen, så hade resan gått på exakt så mycket. Där tjänade han nog en slant extra.......

Så underbart skönt det var att få komma in på hotellrummet, ringa hem till Livskamraten (verkar ha tappat min "jobbtelefon och det är inte kul att vara utan mobilen när man är ute och reser) duscha och sedan bara sova. Det var en jobbig resa. 22.30 var jag framme på hotellet och 22.30 dagen efter var jag hemma igen. Blä, inte är det någon dans på rosor att vara "resande". Men dagen i Bryssel var bra, givande, och jag hann träffa två av mina gamla "kontakter" och tacka för den tid som vi varit i samma affärsgrupp och beklaga att vi nog kommer att tappa kontakten framöver.

Vill du se mer miniatyrer, läs här

Det sker stora förrändringar inom vår koncern just nu. En av de förändringar det kommer att innebära för mig personligen är att jag kommer att förlora mina kontakter i de internationella nätverken. Under årens lopp har jag varit med i 4 olika nätverk och knytit många kontakter. Jag kommer att sakna dem, snyft. Trots, eller kanske tack vare, kulturskillnader och språkförbistring så har jag trivts bra i de sammanhangen. Men med åren så har också erfarenheten kommit; förändringar kan innebära mycket positivt, så nu är det bara att rikta blicken framåt och se tiden an. Ska vara i Bryssel på fredag, få se om jag hinner få tag på någon gammal nätverkskompis och dela ut en avskedskram.

Annars vad nytt? Inte mycket. Måste börja planera för nästa dammiddag (tjejträff). Jag skulle vilja ha ett lite annorlunda upplägg på middagen, får kanske sätta mig och bläddra igenom några recept (på Internet).

Tänk alla dessa block med nedskrivna recept, fina kokböcker, recept utrivna ur diverse tidningar - nu ligger de bara där..... och skräpar och tar upp plats..... Det är vad Internet har fört med sig.  Det är väl också en förändring.

Gick en långpromenad i eftermiddag. Passerade förbi den nya skolan och där på sporthallsdelen lyste det i klarskrift: No memory.

Just det, så är det idag. No memory. Det förklarar varför jag känner mig nedstämd och tungsint. Tittade i Aftonbladet och fick det bekräftat: Idag är den deppigaste dagen på året. Det finns tydligen t o m en formel för hur man räknar ut det!

Jag behöver ingen formel för att känna att det inte är livets höjdpunkt i dag, men det är väl (kanske) en tröst i att jag inte är ensam om att vara mindre nöjd med livet i dag. Kram till er nedstämda personer i dag. Längtar till i morgon!

I går var det nära en vinst på V75. Ack så nära, men ändå så långt ifrån. Visst är hästarna duktiga som blir 2:or, men det räknas ju liksom inte. Men någon gång ska det väl ändå hända......

Kanske dags att göra iordning en liten "turbricka som jag hade tidigare. På den hade jag ju den lilla souveniren i form av ett litet putsat hus med 2 våningar på halva huset och en våning på den andra.

Tittar man så på vår SpanskaVilla så är den väl ganska lik min önskan. Men jag var kanske inte tydligt nog. Jag hade ju helst velat ha tillgång till mer pengar också så att villan kunde vara någonstans där man behöver utländsk valuta.

Skam den som ger sig. Jag gör ett nytt försök, lite på skoj men man vet ju aldrig...

Man kan väl inte vara FÖR tydlig så jag satte dit en häst som ser pigg och alert ut, samma lilla souvenir-hus, några snäckor och utländska mynt och så det allra viktigaste: en souvenir"guldtacka" från Boliden Rönnskär. Ja, det meddelandet ska väl gå fram. Nu är det bara att hålla tummarna! :)

I morse när jag packade upp vinlådan så kom Livskamraten på något smart. Varför inte återanvända den kraftiga fina wellpapplådan till att förvara julsaker i. Sagt och gjort, fram med julsakerna igen och den stora omsorteringen började. Lådan passade jättebra att lägga ned julgransbollarna i.

Jag passade också på att ta fram lådan med mamma och pappas julsaker. Tänk att i år blir det 7 år sedan mamma gick bort. Så fort tiden har gått! Den första tanken var att inget har hänt under dessa 7 år. Men vid närmare eftertanke så har ju faktiskt både dottern och sonen gift sig under dessa år, tre barnbarn har vi fått och en stuga har vi skaffat. Det är nog så, tiden har bara flugit iväg. Men än har jag inte kommit så långt att jag kan slänga bort deras julpynt. Nej, det får vara kvar ett tag till.

Fick ett mms idag med en bild på en av världens goaste killar, lille K. Men titta vad han lutar sig mot. Är det som det stod på mms:et: The dog from hell!


Bildkvalitén är inte den bästa, men så är det väl med mobiltelefonkameror ibland. Men visst ser de ut att ha det skönt!
 

I dag känns det som att jag är på fel plats. Långt telefonmöte med mitt internationella nätverk med dålig uppkoppling på tlefonlinjerna. Italienaren lät ungefär som sången i Polarn& Pyrets reklam där flickan håller för öronen ibland. Holländaren lät lite småsur, det kanske är familjens nytillskott som håller honom vaken. En av tyskarna kom nästan en halvtimme för sent. Nej, inget kul var det.

Inte är det väl meningen att jag ska vara här och göra sådant tråkigt tjafs som jag gjort i dag. Nej, borde inte jag vandra längs en strand och titta när vågorna sakta rullar in. Borde inte jag titta på hur Bougainvillean slingrat sig ett extra varv runt altanräcket. Borde inte jag just nu fundera över om jag ska ta de bekväma sandalerna eller de snygga pumpsen när vi snart ska promenera iväg för att hitta en lämplig restaurang att tillbringa några kvällar på.

Nåja, så är det inte just nu. Får väl glädja mig åt den värme som de ugnsbakade potatisarna sprider. Istället för vågornas brus får jag lyssna till baconets sprakande i stekpannan.  De varma grönrandiga hemstickade sockarna får ersätta de fina skorna. Men duka fint kan jag förstås göra ändå. Öppna en flaska vin och tända några ljus borde också vara möjligt. Istället för att strosa runt efter middagen kan jag slå mig ner i TV-soffan, hälla upp ytterligare ett glas vin, poppa lite micropopcorn, sticka några varv om jag behöver lite action, kanske lösa lite sudoku medan jag slött tittar på TVn. Ja, jag får väl nöja mig med det! Har man rätt sällskap så är det inte fel.

I morgon ska jag åka iväg och hämta centraldammsugaren. Blir spännande att få den inmonterad. Kommer man att uppleva att luften känns friskare efter dammsugningen då?

Ibland när man dammsugit så känns det som att man behöver öppna fönstret för att kunna vädra ut, känns inte så fräscht. Men att köpa små doftgrejor till dammsugaren det vill jag inte heller. Men många små billiga dammsugare får man för priset av en centraldamm-sugare, det är då visst och sant. Lite ångest kan jag nog känna över köpet....

Har fått bilder från SpanskaVillan där nu träden är uppkapade och rotvältorna borta. Ett antal stora granar har kapats i 6-7 m långa längder. De ska senare bli golv på övervåningen. I dag har också besiktningsmannen från försäkringsbolaget varit där. Få se om man får någon hjälp att återskapa de murar som Knutte gjort en gång. Tur att gjut-formarna finns kvar i alla fall.

En liten del av det som väntar på att kapas till ved. Men vi ska inte klaga, jag tänker på de skogsägare som förlorat massor, kubikmeter med träd. Fy sjutton. Som anställd inom en stor skogskoncern som alltid planterar 3 nya plantor för varje avverkat träd, så borde jag väl också göra det. Men så blir det inte. Inga mer höga träd som riskerar att falla över stugan. Istället ska jag vara tacksam över att det blivit så mycket ljusare på tomten :)

Nu har jag bestämt mig. Det gulliga album som syrran gett mig (ängeln har hon satt dit) ska inte bara innehålla bilder av växter. De ska innehålla gyllene pärlor på mitt livs halsband! Kanske ska jag lägga till några guldpärlor på framsidan..... kanske.

I går började jag med att lägga in bilder från sonens bröllop på Hawaii. Ohh, så sentimental jag blev när jag klippte till hjärtan och såg vilket vackert par de var/är. Snyft...... Nu ska jag fortsätta med lite andra gyllene pärlor. Men vad som är tydligt är att jag måste skaffa mer schabloner till bokstäver. Sådant kostar väl en del pengar så jag kanske också måste gå in på Tradera och se vad jag hittar. Roligt är det i alla fall!

Var på det nya biblioteket i Holmsund i eftermiddag. Det öppnade idag så det var spännande att gå dit. Fina, ljusa lokaler, såg lite tomt ut men det kommer säkert att förändras med tiden.

Jag minns när biblioteket låg i Kommunalhuset och jag fick låna på mammas lånekort:
nr 160. Då fanns det 1 hylla med barn-ungdomsböcker och det var med vördnad man gick in i lokalen. Tyst skulle man vara annars tittade herr Bergh strängt på en. Ordning och reda minsann.

Vilken känsla det var när jag fick ett eget lånekort. Det ar något alldeles speciellt; att stå där framför bibliotekarierna, lägga upp böckerna i en hög med sista sidan på bokomslaget upp. Sedan skulle det stämplas - stämpel, smälla ihop boken med en duns, en bok över till mig, lägga i väskan. Stämpel - duns, ner i väskan. Ibland försökte jag plocka på mig fler än 6 böcker, men se det gick inte. Då blev man vänligt men bestämt tillsagd att: bara 6 böcker, du får komma igen och låna fler senare.

Sedan bar det iväg med cykeln, fort hem och packa upp böckerna. Lägga sig på sängen och läsa, bara låta sig fångas av nya miljöer och nya händelser. Har man en bok så är man aldrig ensam eller utan något att göra. Sitter man fast på någon flygplats, det gör inget så länge man har något att läsa. Så är det.

Nu är det moderniserat, att lämna igen böckerna och att låna nya sköter man själv från de behändiga terminalerna. Ett riktigt behändigt system tycker jag. Fyra böcker plockade jag på mig i dag, tror jag ska gå och lägga mig tidigt och frossa i att läsa, läsa, läsa.

Ha en trevlig kväll!

Jaha, så är man inne i den vanliga ruljangsen igen. Stiga upp, gå till jobbet, komma hem, äta middag, kanske hinna göra något litet, se på TV en stund och sedan i säng för att stiga upp, gå till jobbet ....

Fast granskar man detaljerna så är det i alla fall lite olika saker som händer. Vaknade 7.53 i morse, inte bra när man ska vara på jobbet kl 07.30. 

Satt och knåpade med en sajt i en programvara som jag aldrig fått någon utbildning i. Lyckades fixa till strukturen som jag ville ha den, MEN när jag skulle ta bort den tidigare, felaktiga strukturen så försvann hela sajten. Vips sade det så var allt borta! Tur att med min bakgrund som VD-sekreterare så har jag alltid en back-up, i detta fall finns strukturen och vilka dokument som fanns där inlagda i en presentation med hjälp av znag-it. Tur i oturen!

Övriga dagen gick bra. Ringde till mina tre största barnbarn och bjöd på pizza. Kul att få träffa dem ensamma ibland. De börjar bli stora, 15, 14 och 12 år, detta år blir det förstås 16, 15 och 13, idel tonåringar alltså. Vad hände med tiden? Var tog de små rosakindade varelserna vägen? Ursäkta, men jag hann inte med, får man göra ta om allt igen? Inte det nej. Kanske de senaste 10 åren åtminstone? Nehej, inte det heller.

Tog fram det album jag fick av min syster i fjol, började klippa in några blombilder. Kul, ska nog fortsätta med detta men behöver kanske lite mer träning. All vår början bliver svår. Tar och fortsätter kämpa en annan dag!

Det började så smått. Jag plockade bort ett par juldukar, tog bort de röda ljusen, oj så ljust det blev. Fortsatte ivrigt med att ta bort de kära tomtarna, kände hetsen börja komma, fortsatte med att ta ned en röd julgardin. Milde tid! Så ljust det blev.

Snön lyser vit, solen är uppe! Pelargonerna som stått gömda bakom gardinen skiftar fint i ljusgrönt. I rasande fart togs alla julgardiner ned, vårgardinerna blev strukna i ett huj, tänkte för mig själv att adventstakarna får vara kvar en vecka till, de ger så fint, milt sken, MEN vad hände. Någon som liknade mig hade helt plötsligt plockat bort även adventstakarna, satt dit vanliga lampor, t o m kollat att glödlamporna fungerar och vet ni vad;

julen är bortstädad!

Allt som är kvar är de röda blockljusen och de får vara tända i kväll när jag ser på Doc Martin, ett av mina favoritprogram. Tala om en läkare utan empati, men som ställer upp för människor ändå.

Nu ska jag ut i morgon och köpa mig några nya fina vårblommor, kanske t o m en bukett tulpaner.

Nu har jag stickat en s.k TV-socka, men ska det fungera måste jag göra en till....för att inte tala om att jag måste sy ihop denna märkliga tingest, blir spännande att se resultatet.

Istället för att göra klar den så kastade jag mig över ett grått garn med lite silverstänk i och började göra en tubhalsduk. Ångrar bara att jag inte tog mina allra största stickor, den blir nästan kompakt.

Önskar er alla en härlig söndag!

Förtvivlan...... jag klarar inte av detta att ha en dator med Ubuntu. Ubuntu - vad ända in i glödheta är det!? Sur är jag, nu har jag lärt mig att använda flera funktioner i denna, ej microsoftbaserade dator, men jag kan inte installera program!!!! Alltså kan jag inte få in ett bildhanteringsprogram.

Jag har lyckats hitta igen ett program som heter Gimp, väljer att ladda ned men sedan då?
Igår provade jag att ladda ned microsoft XP, men vadå? Man brukar ju bara sätta in CDn, så kommer det upp en ruta där installationen ska göras, men inte nu. Vet inte vad jag ska göra. Måste jag ringa sonen och be om hjälp? Nej, icke, jag måste försöka klara det själv.

Jag är så sugen att skriva ut lite vackra växtbilder och arrangera på scrapbook-sätt, ett första försök, men då vill jag också kunna välja storlek på bild, kanske göra något lite roligt med bilden men jag kan inte.....

Nu måste jag lämna datorn, annars kastar jag ut den genom fönstret..... Lägger istället ut två bilder på alster som min syster har tillverkat. Hon går nämligen en kurs i lapptäcks-teknik och detta är två av de alster som jag fått:

Två jättegulliga tabletter åt Livskamraten och mig.

Ett litet täcke åt lille K. Kolla bara vilket mönster!

Världens gulligaste ugglor!

Nu känner jag mig lite gladare. Nu är det dags att stänga datorn och gå ut medan det fortfarande är ljust ute. Trevlig helg!

Trodde väl aldrig att jag skulle skriva "äntligen snö", men nu är det gjort. Denna mörka årstid blir så mycket ljusare när snön lägger sig. Men varför är den så blöt? Det är ju pudersnö vi vill ha.

Vi har varit ute och skottat på morgonen. Livskamraten med snöslunga och jag med snöskoveln. Men snökedjan hoppade av på snöslungan så nu är Livskamraten lyckligt installerad i pannrummet, arbetandes med att få på kedjan igen. Under tiden har jag skottat färdigt med den gamla trygga skoveln. Så kan det gå!

Idag fick vi se harspår på baksidan. Så glad jag blev! Vi hade hört att haren hittats död på en av granntomterna, troligen ihjälskrämd av en hund, men vi har i alla fall en (ny?) hare på plats. Det känns så bra att ha den år efter år. Jag undrar bara var den håller hus mellan de gånger den syns här i trädgården. Kanske har han inrett ett litet bo i vår kompost, där kan han i alla fall vara säker på att få vara i fred. Med andra ord; vi missköter vår kompost.

Nu har jag börjat plocka ned julsakerna. En i taget försvinner de, smusslas undan i det s.k "biblioteket" i väntan på att packas ned i lådor och flyttas upp på vinden. Det känns som lättare om man tar ett hörn i taget.

Denna arbetsvecka var kort, men intensiv, två dagar bara för mig. Känns bra, jag har jobbat med att färdigställa ett utbildningsmaterial och det är skönt när man kan stryka en uppgift från listan.

Vi har en liten ettåring som vill fira sin födelsedag i helgen. Hoppas vädret blir bättre så vi kan träffas hela familjen.

I år har jag inte täckt över mina växter ute i rabatterna. På vinst och förlust, få se hur det går till sommaren. Nu har snön i alla fall täckt de vårkragar som var på väg upp före jul så nu känns det lite mer "normalt". Hoppas bara att det slutar blåsa också. Några minusgrader och lite sol skulle sitta fint.

Mina fina rhododendron längs nerfarten till SpanskaVillan har i alla fall blivit täckta i år.

Lite onödigt mycket kan jag tycka, nog borde det ha räckt med ett par grankvistar.......

Tittade just på Rapport där man gjort en undersökning av hur pensionärer på 70-talet mår jämfört med dagens pensionärer. De konstaterade att man i dag är såväl lyckligare som smartare vilket låter härligt tycker jag. Själv har jag ett par år kvar till 60, men jag har inga svårigheter att tänka mig att gå i pension.

Tänk att få lägga upp dagarna helt som man själv vill. Vakna i lugn och ro, gå ut en promenad, välja aktiviteter helt utifrån lust och väder. Kunna ta en utlandsresa när man får tag på en billig sådan. Vara i SpanskaVillan. Hämta barnbarn från dagis för att få tillbringa en eftermiddag tillsammans. Kanske gå en fotokurs. Kanske rentav läsa en snabbkurs i italienska eller spanska. Lägga sig och ta en tupplur på eftermiddagen (om man vill).

Allt under förutsättning att man får ha hälsan förstås. Det finns inga garantier för något, det är då helt visst.

I dag har jag pratat med försäkringsbolaget om vilken hjälp de kan bidra med när det gäller stormskador. Inte så värst mycket förstod jag, men jag har skickat bilder på skadorna så får vi besked nästa vecka.

Nyårshelgen är förbi. Som tur var hade jag bestämt mig för att starta året med en semesterdag så nu kan jag ta denna den 2:a dagen på det nya året i besittning i lugn takt. Skönt!

Det nya året började lite häftigare än jag hade velat. Efter ett lugnt och skönt nyårsfirande i Åsele med härligt sällskap och fantastisk mat och dryck (vi började med första flaskan champagne redan kl 16:00....) så steg vi upp på nyårsdagen och startade resan ned till SpanskaVillan för att med egna ögon se eländet efter Dagmar.

Vi körde inlandsvägen mot Sundsvall. Vi var i stort sett ensamma på vägen och Livskamraten körde lugn och sansat. Just när han sade att nu har vi bara 10 mil kvar så hände något. Bilen började kana, vi jazzade fram och tillbaka över vägen innan det bar iväg ned i diket.  Diket var djupt, plogkanten var hård och snön innanför lös, så där välte vi helt enkelt över på sidan. Så kan det gå!

Det var en ny syn på Livskamraten, hängande i bilbältet ovanför mig, en syn jag inte vill uppleva igen i alla fall. Fast vägen varit tom i stort sett hela resan så hade vi plötsligt 4-5 bilar som stannade. En hade vajer, en annan hade fyrhjulsdriven jeep, den tredje erbjöd en varm bil att sitta och värma sig i (jag blev nog lite chockad för jag frös som en hund), en fjärde ringde och kollade vem som hade nyckeln till garaget med traktorn - vilka människor! Det tog inte lång stund innan de hade fått upp bilen igen på vägen, på rätt köl dessutom. Tala om att vi hade tur, ingen skada på vare oss själva eller på bilen.

Detta är den riktiga bilden av människan. Om något händer; så ställer man upp för varandra. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på dem. Killen med vajern som beklagade att han var tvungen att sticka så fort han fått loss vajern "måste vara i Stockholm kl 18.00", men han tog sig ändå tid och stannade och hjälpte till.

Paret i jeepen som stod kvar tills de såg att allt var OK och att bilen fungerade som den skulle. En eloge till dem alla!

Något försenade kom vi så fram till SpanskaVillan. Vilken syn!

De höga, vackra tallarna och granarna, borta! Skövlat! Man vill bara gråta. Det märkliga var att inga fastigheter blivit skadade (förutom vissa mindre skador). Träden har fallit strax bredvid, kilat fast sig strax ovanför etc. Mycket märkligt.

Våra vackra murar har raserats på flera ställen. När jag tänker på allt arbete som Knutte lagt ner på murarna så vill jag bara gråta.....

Högen med vildmarkspanel har klarat sig. Dagbädden (500 kr åt h-vete) plus att den stora tallen kilat fast sig i toppen på en annan tall har gjort att virket är oskadat så det är ju en klar fördel. Det är så märkligt egentligen - flotten, bastun, pumphuset och själva huset är helt oskadade fast träden fallit "som furor".

Vi hade tänkt att stanna och rensa lite, men insåg direkt att här behövs det inte rensas lite, här måste rensas professionellt och mycket. En av de rara bofasta bjöd på kaffe och limpmackor och sedan var det bara att vända bilen och köra hem igen. Naturligtvis började det snöa och var eländigt före hela vägen hem. Usch och fy. Men så skönt det var att komma hem. Tala om njutning.

Så var början på det nya året, nu kan det väl bara bli bättre!