Tåg

Jag har varit ute och åkt tåg. Sist jag åkte så var det till Östersund och båda barnen och jag delade en överslaf. Med tanke på "barnens" nuvarande omfång och storlekar så måste det varit ett antal år sedan, kanske 29-30 år.

När jag satt i den ljusa, tysta kupén så tänkte jag på tiden när vi åkte tåg till Myrheden. Då var jag inte gammal, men känslan finns kvar. Ljudet av slamret mot tågskarvarna, "brunheten" som kännetecknade kupéerna samt inte minst; GODISVAGNEN!

När konduktören kom in med sin lilla vagn och man fick köpa en påse godis, vilken lycka! Mjuka, goda godisar som smakade underbart. För att inte tala om när mamma packade upp fikakorgen med mjölk och korvmacka, och man sedan kunde krypa ihop i sätet och slumra en stund.

Ankomsten till Myrheden var alltid lika spännande. Pappa hade berättat om när han vaktade "tysktågen" och det var alltid med spänning som jag spanade efter bortglömda soldater, man kunde ju aldrig veta riktigt att inte någon fanns kvar. Det låter som om det var 100 år sedan och visst har mycket hänt under åren.

Lika gott som i barndomen sov jag i alla fall på det fina tåget. Så tyst, bara mumlet från medpassagerarna i kupén hördes. Jag åt en påse chips och drack lite läsk och kände mig som att jag var på rymmen från allt. Härlig känsla!