Små söta dockor

Sitter här med thekoppen bredvid mig tillsammans med två leverpastejsmörgåsar och Actimel och bara njuter av att få ha vaknat i min egen tid.Allt känns bra tills jag börjar läsa nyheterna.  Fruktansvärda saker kan man läsa om på nyheterna; skolmassaker i USA, insatsstyrka i liten by, ungdomsgäng…….

Det goda humöret börjar svikta ända tills jag läste Marias blogg om den lilla pratande dockan. Jag minns då när jag bodde i Stockholm och syrran kom ned och hälsade på tillsammans med lilla E som väl var fyra år vid det tillfället.

Lilla E ville ha en pratande Skrållan (eller vad den nu hette) och vi var ute och botaniserade på varuhusens leksaksavdelningar. Så hittade vi en liten skönlockig docka och gick för att betala. Den unge expediten var rar och gullig mot lilla E och ville demonstrera hur dockan lät. Han tryckte på magen och den gulliga lilla dockan med sina stora blå ögon gav ifrån sig: MOAAAHHHAAHA.

Lilla E brast i gråt, vi tyckte för ett ögonblick att vi såg en djävulsk blixt i dockans ögon, den såg inte alls så go’ ut längre.  Förklaringen var att någon bytt ut den inre speldosan mot en dosa som skulle sitta i en s.k skrattpåse. En påse som helt enkelt gav ifrån sig det mest infernaliska skratt man kunde tänka sig.

Jag minns faktiskt inte om vi kunde köpa dockan vid det tillfället för lilla E var jätteledsen. Så kan det gå när någon vill skoja till det.