Milde tid, idag väckte Livskamraten mig 09.45. 09.45!!!! hur länge hade jag sovit om han inte väckt mig!? Jag förstår ingenting. Vad har hänt med den inre väckarklockan som alltid ringde 06.40 så man hann till jobbet i tid?

Idag blir det fullt upp, besök på både Granngården och Plantagen plus en del annat som ska fixas. Sedan blir det Valborgsfirande från ganska tidigt på eftermiddagen. Jag hör att det verkar bli regn, men det gör absolut ingenting. Vi kommer att vara bra till ändå. Längtar!

Tillönskar er alla en härlig Valborgsmässohelg!

Vilken underbar dag! Äntligen känns det som en vårdag, sol och  ganska varmt i luften. I lä på altanen var det rentav sommarvärme.

Jag har rensat lite i rabatterna, både mot vägen och på baksidan. Men......jag har också hittat två liljebaggar!!!!!! i en rabatt där det aldrig har funnits några liljor. De två liljebaggarna gick en snabb död till mötes med hjälp av mina handskförsedda fingrar.

Nu har jag varit på Internet och läst på om dessa rackare och ser att de börjar vara aktiva och föröka sig redan i mars. Alltså när jag brukar upptäcka dem i mitten av sommaren så har de redan fördubblat sig många, många gånger om. I år ska jag ta till några knep för att försöka  hålla dem kort, nämligen sprida Myrr runt om liljorna. När man hittar en liljebagge så kastar de sig nämligen baklänges ner på jorden och blir då omöjliga, nästan, att hitta igen. Men ramlar de ner på Myrr så dör de!!!! Haha, det blir till att köpa Myrr i stora partier för bort ska de.

Jag ska inte göra som det stod i en blogg: Tar man en liljebagge i handen, knyter handen försiktigt och håller den mot örat så får man höra ett hjärtskärande pip från baggen.

Nej, något medlidande med de små krypen vill  jag inte känna.

Dessa mina små fiender som redan är i farten!

Temat för dagens Ordlös lördag är Monochrome.

Vill du se mer bilder på samma tema, klicka här.

Vad gör jag uppe den här tiden? Alldeles för tidigt med tanke på gårdagskvällen. Trevlig kväll med trevliga människor, mitt "tantgäng"! Nästa år blir vi alla 60 år och igår gav vi varandra ett löfte; vi lovade att göra något tillsammans i september 2013. Wow, vilket löfte, mer skriver jag inte om det. Några hemligheter måste man få ha... Skriver jag fortfarande bloggen då så kommer allt att avslöjas.

Idag är det både familjemiddag och förstås, trädgårdsutställningen! Det var tänkt att åka på utställningen idag, men jag får nog ändra det till söndag. Det blir alldeles för intensivt annars och jag måste få vila lite idag tror jag.

Missade förstås Let' s Dance igår, men ser att Anton Hysén gjorde en makalös dans även denna gång. Tänk att en människa kan ha så mycket dans i kroppen utan att ha vetat om det. Helt underbart! Jag undrar hur många danslektioner jag skulle behöva innan jag kunde ta mig runt golvet, utförandes alla komplicerade steg och turer.....

Allt i sin ordning, väntar på att kvällstidningen ska levereras vid dörren och kommer nog att lägga upp dagen så att det blir promenad, därefter en liten tupplur och sedan familjemiddag. That's it folks! Sköt om er.

I veckan kom jag i kontakt med begreppet skyddad identitet. Visst har jag läst om det i tidningen, men jag har aldrig stött på det i verkliga livet. Vilken chock när jag insåg att det finns barn som lever med skyddad identitet i mitt lilla hörn av världen. Vilken skyddad värld jag levt i! Så ledsen jag blir över att det ska vara nödvändigt och så tacksam jag är över att människor kan få hjälp på detta sätt.

Andra ord dyker upp i mitt huvud; pedofil, incest, "hedersmord", homosexuell. Företeelser som alltid måste funnits, men som jag fått lära mig som äldre. Som barn hörde jag aldrig dessa ord. Ändå är jag ju inte född på stenåldern utan faktiskt i början på 50-talet så det är inte såååå väldigt länge sedan. Men så världen har förändrats, öppnats upp.

Mina första år bodde vi i samma hus som farmor och farfar och på gården fanns verkstaden där pappa och hans bröder arbetade. Där fanns också en telefon med någon slags internlinje in till huset. En dag ringde pappa och sa: kom och titta, vi har en neger här.

Varpå jag sprang över till verkstaden och titta; där satt en man med mörk hud... Vilken upplevelse i vårt lilla samhälle. Knappt man tror att det är sant, där tittade vi på honom medan han satt och pratade engelska med pappa som då fick använda sina kunskaper inhämtade hos Hermods språkkurser (finns Hermods fortfarande?).

MIna första homosexuella människor (som jag då visste om) var när jag i början på 70-talet var på After Dark och tittade på Krister Lindarw och Lars Flinkman. Herregud, det är knappt 40 år sedan, känns som 100. Nu kan jag förstå hur fruktansvärt det måste varit att som icke-heterosexuell växa upp i ett samhälle där man icke existerade.

Pedofil nej, obekant fenomen. "Fula gubbar" visste man vad det var. Gubbar i långa, skrynkliga rockar som lockade barn med godis. Varför de gjorde det hade man inte en aning om.

Incest; fanns inte som begrepp och existerade inte ens som en tanke, en möjlighet.

Vad menar jag med allt detta? Vet inte, men jag känner verkligen att världen har förändrats, på ont och gott.

Tänk att få en riktig storvinst, vet inte på vad eftersom jag inte spelar på något,
men en riktig rejäl vinst, minst 64 miljoner.

Vet inte varifrån beloppet kommer, men det känns
som att det skulle räcka.

Då skulle barnen, ja då menar jag mina idag ganska stora barn,
få ett antal miljoner att använda på valfritt sätt.

Jag skulle också kunna sätta av ett par miljoner per barnbarn,
att använda när de vuxit upp.

Själv skulle jag börja med att gå en riktig shoppingrunda på sta´n, dvs
Stockholm och bara handla det jag vill ha just då. Sedan skulle
jag flytta till varmare nejder......

Det skulle vara möjligt att åka hem för att hjälpa till med
barnpassning någon gång då och då......
och bjuda ner de större barnbarnen på skollov......
resa, visa dem världen, uppleva saker tillsammans.....

Suck...

Men jag får i alla fall gå på FunkyKidz i kväll och se de underbara dansarna.
Jag vet att det förekommer cowboy-hattar..... spännande!
Sedan ska jag till Umeå och hämta pelargonsticklingar, jippiiii!
Det gäller att ta vara på det roliga i vardagen.

Igår skulle jag stryka lite kläder inför den kommande arbetsveckan. Sagt och gjort, jag ställde strykbrädan framför TVn och zappade mig fram mellan kanalerna för att hitta något lagom som man inte behöver koncentrera sig på för att följa. Wow, plötsligt kom jag rakt in i filmen Borta med vinden efter boken med samma namn skriven av Margaret Mitchell.

Självklart valde jag att se den, strykningen var snabbt avklarad och jag blev sittande. Den, tjocka boken, läste jag någon gång när jag var mellan 15-17 år gammal och jag tror aldrig jag har sett en film som så tydligt återspeglade boken.

Jag mindes hela boken faktiskt, filmpersonerna stämde in på mina mentala bilder från läsandet; tänk bara Miss Pittypatt, Miss Prissy, för att inte tala om Mammy den evigt trofasta.

Jätteroligt var det att känna hur boken lyftes fram från något av mina inre arkiv. Tänk t o m Rhett Butlers slutreplik: ”Frankly, my dear, I don't give a damn.”, satt klart fast i minnet. Det måste ju betyda att boken var fantastisk eller hur?

Borta med vinden eller som man säger här i norr: "väck me´ pusta´

Det får mig att undra hur mycket som egentligen finns lagrat på den inre hårddisken. En period brukade jag föreställa mig att jag packade vissa frågor i en wellpapplåda och skrev namnet på lådan för att kunna packa upp den sedan. Det märkliga är att jag faktiskt kan packa upp "innehållet" i de lådorna efter flera år (och två hjärnoperationer). Konstigt va?

Igår kväll, när jag hade gått i säng, så kom jag på en sak jag skulle ta med till arbetet. Då gjorde jag en notering i mitt mentala block och i morse så kunde jag komma ihåg vad jag hade tänkt. Är det bara jag som gör sådant?

Skönt, nu har jag gjort bort mina deklarationer, både för mig själv och i min egenskap som god man. Nu kan man dra ett streck över fjolåret och arkivera alla papper.

En lång promenad har vi tagit idag. Vi har varit och tittat på alla vackra, läckra nya villor som byggs runtom i Holmsund. Långt ifrån 60-talets "lådor" som vi huserar i. Men det är två saker som slår mig när vi går runt. Det ena är alla dessa enorma fönster som jag själv skulle ha svårt att finna mig i att ha. Enda sättet för mig att ha sådana enorma fönster vore om fönstret ifråga vette ut mot havet, sjön eller vidsträckta ängar, inte mot gator och annan bebyggelse. Men det är ju egna val man gjort och jag är väl kanske van vid att ha 0 insyn.

En annan sak är förstås känslorna när det ena grön,- skogsområdet efter det andra försvinner. För mig är det de gröna områdena som gjort att jag återvänt tillbaka till Holmsund efter att bott i Stockholm och centralt i Umeå. Lockelsen att bo kvar minskar i takt med att de gröna närområdena försvinner måste jag säga. När närheten till arbetet inte längre är nödvändigt så tror jag inte att jag kommer att bo kvar.

Men läget på vårt hus blir bara bättre och bättre; rena drömmen för en barnfamilj kan jag tänka mig. Jättelugnt läge, men inom fem minuter har man skola för barnen från deras första dag på dagis/förskola tills dess att de blivit gamla nog att börja på gymnasiet. För att inte tala om den fina lekparken vid Storsjön där man kan tillbringa många timmar med de små. Dessutom med tillgången till idrottsanläggning och badhus. Nu har de kulturella aktiviteterna också kommit närmare. Visst måste det vara perfekt?

Idag hade vi hoppats få träffa sonen med familj, men de var redan bokade på annat roligt. Då tänkte vi ta med gamla faster ut på restaurang, men hon mådde inte riktigt bra, så nu får det bli en stillsam eftermiddag/kväll "bara" för oss själva. Grillad haloumi med bacon står på menyn så det kan nog bli trevligt det också.

Temat för veckan är ÖGON.

Fler bilder på samma tema hittar du här.

Det bästa med helgen är egentligen fredagen. Man kan använda den på två sätt;

antingen göra något riktigt festligt (så har man gjort bort det och
kan slappa resten av helgen)

eller

man kan slappa, bara ta det lugnt, ta ett glas vin till middagen
(och sedan kämpa för att hålla sig vaken åtminstone till 22-tiden,
det är ju i alla fall helg)

Svårt val.....vad ska vi välja?

En av de mest fascinerande sakerna med att åka iväg och göra en typ av revision vid ett annat företag är den inblick man kan få på bara 3 dagar. Exempelvis nu när jag varit vid ett systerbruk i Tyskland och gjort en så kallad Lean revision. Det som är så spännande är att man rör sig inom alla områden, såväl operativa system som beteenden/inställningar och organisationsfrågor. Det är lite grand som att lägga ett pussel; en bit här som bekräftas av en annan bit i nästa område som i sin tur passar in i ytterligare ett annat område tills det börjar framträda en bild.

Vi har varit två revisionsteam som träffat olika människor inom organisationen, men när vi lägger ihop våra respektive pusselbitar så visar det sig att bilden är relativt entydig. Spännande och väldigt intressant.

Men nu är man åter i vardagen igen. Suck,,, det känns som att jag ligger efter när det gäller småplantor och förberedelser inför den kommande trädgårdssäsongen. De flesta pelargoner har gått vidare till andra grönskande nejder och bara efterlämnat sina torra, smuliga blad så där har jag mycket att fylla på. En sak gjorde jag i alla fall i Tyskland; när vi gick från lunchmässen så hittade jag en liten rosplanta som växte där i gruset. Sista dagen beväpnade jag mig med en liten plastpåse och två skedar så jag kunde gräva upp den och ta med hem. Hoppas den tar sig. Mina arbetskamrater blev något förvånade, uppenbarligen har det aldrig hänt tidigare att någon plockat med sig växter, men någon gång ska ju vara den första. Det bjuder jag på.

Det har nog aldrig hänt heller att man börjat ett möte med att spela en liten kort filmsnutt ur Pretty Woman vid besök på ett annat bruk. Men det var just vad som hände under detta besök. Den lilla filmsnutten med mig och Richard Gere är tydligen väldigt uppskattad! Kanske inte så mycket för det romantiska inslaget som det lite mer komiska........men det bjuder jag också på. Roligt hade vi i alla fall!

Igår var vi jätteduktiga! Vi jobbade 11 timmar och hann faktiskt avsluta den första delen av vårt arbete med alla intervjuer och rundvandringar. Jag var faktiskt tillbaka på hotellrummet redan 22.30 efter att ha ätit en fantastisk middag; sparrissoppa som inte var av denna värld, kalv med sparris (alldeles rykande färsk) och ljummen Apfelstrudeln med glass till efterrätt. Gott, gott, gott!

Nu ska vi bara sammanställa allt material innan vi kan presentera utfallet och sedan bär det iväg hemåt igen. När jag tittar ut på allt det gröna och alla blommor så känner jag ingen direkt längtan hem till snön...... Snö..... nej tack, inte mera nu!

Igår blev en lång dag. Vi arbetade 12 timmar och sedan ska man ut och äta efter det. Vi gick på en restaurang som har schnitzelkväll på måndagarna så det blev en rejäl schnitzel "mit käze". Inte undra på att man sover som en klubbad oxe efter det.

Idag skiner solen, vi väntar just nu på resten av sällskapet som kommer något senare. Denna region är något av en sparris-region så överallt när vi åkte hit på morgonen såg vi skyltar med "sparris att köpa", detta plus alla blommande tulpaner och andra vårblommor får mig att undra om jag inte bor på fel ställe, i fel land. Visst vore det skönt med en kortare vinter?

Hoppas att snön försvinner före jag kommer hem på onsdag kväll!

Nästan hela helgen har gått, suck! Vädret som var så underbart i fredags höll inte riktigt vad det lovade med tanke på hur lördagen såg ut. Vi hade i alla fall jättetrevligt i lördags, riktigt storfika bjöd vi på och även middagsgäster fick vi. Kul!

Det enda som känts lite tråkigt är förstås att i fredags gick jag en riktig långpromenad och avslutade med kaffe och riktigt fin cognac ute på altanen, det var ju så underbart varmt och skönt. Men se, det skulle jag inte gjort. På lördagen var förkylningen tillbaka i ett sämre läge igen så nu är det rena vårfloden här, jag snyter mig oavbrutet.

Inte så kul när man ska ut och flyga. Nu har jag packat väskan och skrivit ut de de senaste mailen med agendan för kommande dagar. Jag hade tänkt att läsa igenom utfallet från senaste revisionen på flyget, men det har jag fått välja bort. Papperna ligger nu nedstuvade i resväskan, få se om jag orkar läsa genom dem på hotellet ikväll. Det måste jag förstås göra, oavsett hur jag mår.

I går visade jag "filmen" från aktiviteterna i Bryssel för mina barnbarn! Gissa vilka miner de gjorde när jag stod på balkongen och slängde med mina röda långa lockar mot Richard Gere........ Det de gillade mest var scenen där jag spelar M i James Bond och hotar att döda mina två konkurrenter, varpå jag drar fram pistolen - det fick deras bifall! Milde tid, vad man fått vara med om.....

Nu är det dags för en kopp kaffe och sedan är det bara att vänta på taxin till flyget. Ha det så bra, mina vänner!

Dimman ligger tung över omgivningen. När jag  åkte över Obbola-bron så var det som att köra in i tjocka, det kändes overkligt på något sätt. Vädret känns inte speciellt upplyftande måste jag säga, det känns som att dimman kryper ända in i märgen.

Nåja, det går väl över. Kvällen får ägnas åt att köra ett par tvättmaskiner. Jag åker till Tyskland på söndag eftermiddag för några dagar och måste se till att jag har användbara kläder. Det blir tre dagar som ska ägnas åt ett slags revision på ett av våra systerbruk så det gäller att klä sig rätt, både för besöken ute i verksamheten och för de intervjuer och samtal som ska genomföras. Suck, hur har jag det med tyskan egentligen? De allra flesta svenskar förstår engelska någorlunda, men så är det inte alltid i Tyskland. De yngre behärskar engelska, men inte de något äldre. Eller så vågar / vill de inte använda den...

Hoppas bara att förkylningen blir något bättre, känner mig fortfarande risig och jag vet att dessa revisioner innebär arbete till långt in på kvällarna. Köpte lite vitaminer idag som jag ska försöka få i mig och hoppas på en riktig energikick.

Men först kommer lördag, den lediga lördagen, då vi ska ha lite extra festligt! Det ser jag fram emot! Gäller nu bara att förbereda vad vi ska bjuda på.

Jag har hittat igen en gammal bästis från lågstadiet genom StayFriends! Så fantastiskt roligt! Vi var bästisar under de första skolåren och hade så mycket roligt ihop.

Ni kan inte ana vad spännande det är att återupptäcka varandra igen. Vi skriver korta berättelser om våra liv en bit i taget. I hennes senaste mail tog hon upp ett minne som jag brukar ta fram och tänka på ibland. Vilken känsla att få återuppleva just det minnet med henne! Så här var det;

Ett par lördagar brukade vi vara i min pappas plåtslageriverkstad. Med oss hade vi två jämnåriga klasskompisar, killar. Vi gjorde halsband och andra smycken av plåt, jättekul. Men det allra roligaste; vi lyssnade på 10 iTopp och DANSADE. Waow, så härligt, så mysigt! I den, inte allra mysigaste omgivningen, dansade vi fyra. Favoriten var den långa, lugna House of the Rising Sun, underbart!

Vad gör man om man inte läser; alltså om man är en person som inte alltid har en bok tillhands?

Livet börjar återgå till det någotsånär normala med bara lite snuva och trötthet. Jag har varit på jobbet och kom just tillbaka från biblioteket. Därför denna fråga; hur sjutton klarar man sig utan att läsa egentligen?

Jag tänker på de gånger man suttit och väntat - på bussen, på vårdcentralen, på flygplatser m.m, m.m - det gör mig ingenting för då läser jag. Ibland kan jag tycka att jag blir störd när jag får gå ombord på planet, när sköterskan ropar upp mig, när bussen är framme vid stationen. Jag kan gärna sitta kvar och läsa lite till.

Min "värsta" semester var en gång när Livskamraten och jag åkte till Turkiet och jag av någon vansinnig anledning hade valt att inte ta med mig någon bok. Det var tidigt på säsongen så det var kallt och en kväll när vi suttit ute på iskalla plaststolar, utan dynor, så fick Livskamraten jätteont i ryggen. Jag fick halvt bära honom tillbaka till hotellet, lägga över honom alla täcken vi hade för att försöka få upp lite värme och sedan....... satt jag där och försökte vara tyst så han fick sova.

Iiiiiii, vad gör man på ett hotellrum när man inte har någon TV och inte ens en bok. Det enda läsbara jag hade var min lilla fickkalender så den plockades fram och sedan läste jag den från pärm till pärm. Alla kartbilder granskades och jag markerade alla platser jag rest till - och alla platser jag vill resa till - och alla platser jag absolut inte vill resa till....... Burr, det var en lång och seg kväll. Nej, det var sista gången jag rest iväg utan bok.

En av de rutiner jag har när jag är ute och reser är just detta; att köpa en bok på Umeå flygplats eller på Arlanda. Ett tag köpte jag bara engelska böcker, men nu är jag tillbaka på svenska igen.

Det är ett av livets mysterium som jag inte hittat någon lösning på; hur människor klarar sig utan att läsa. För att inte tala om; varför?

Jaha, nu är snart denna påskhelg över. Inte en människa har vi umgåtts med på hela helgen, solen har strålat men vi har inte varit ute och njutit utan jag har tillbringat de två sista dagarna liggande i soffan med en ständigt växande hög med pappersnäsdukar omkring. Ungefär som i reklamen för näsdroppar som går ibland på TVn. På något sätt tror jag inte att problemet hade lösts även om jag använt den. Dessutom känner jag en viss besvikelse mot en närstående som ................... nej, det skriver jag inte mer om utan ska det upp på bordet så ska det ske enbart med berörd(a).

Kort sagt, bättre påskhelg har jag haft i mitt liv. Det enda roliga som hände var på Skärtorsdagen när vi skulle dra fram vattenslangen som låg ringlad över sluttningen på SpanskaVillan. Sedan vi lade ut slangen i höstas så har ju stormen Dagmar ställt till det en hel del, så nu var slangen dold under gran- och talldelar. Vi hjälptes åt, Livskamraten och jag, och följde slangens väg och försökte dra fram den. Vid ett tillfälle stod jag med ryggen mot sluttningen och drog och drog i en större gren för att kunna få loss slangen. Det bar sig inte bättre än att när grenen plötsligt gav efter så trädde Newtons lag in och jag ramlade baklänges i sluttningen. Tyngdkraften gjorde att mina ben åkte upp i vädret, trots att de var tryggt förankrade i Nokias vinterstövlar och där låg jag, som en annan skalbagge. Jag försökte sätta ner fötterna i backen och sätta mig upp, men lyckades inte utan VIPS så låg jag där på rygg igen med benen i vädret.

Gissa om Livskamraten skrattade! Gissa om jag skrattade! Det gjorde det inte lättare att ta sig upp kan jag tala om. När vi nu hostat och nyst i kapp i helgen så behöver någon bara säga något om den situationen så kan vi i alla fall skratta gott en stund. OCH DET BEHÖVS JUST NU!

Idag fyller äldsta barnbarnet 16 år. 16 år!!!! Det känns som det vore igår, eller åtminstone förra veckan, vi åkte upp på Hotell Björken med hamburgare till det nya föräldraparet. Lilla N var då drygt fyra timmar gammal och jag minns känslan av att hjärtat gjorde en volt i kroppen när jag fick hålla henne i min famn.
Allt gott tillönskas henne!

För första gången hittills fick vi åka hem från SpanskaVillan före utsatt tid. Orsaken var förstås den ruggiga förkylningen vi råkat ut för. Visst går det lika bra att vara sjuk i stugan som hemma, men en sak krävs för att det ska fungera; vatten!

Det var så kallt på nätterna att vattnet frös natten till Långfredagen, det tog nästan hela dagen innan det hade tinat upp. Då visade det sig att blandaren i uteduschen hade gått sönder (av åldersskäl) så det blev ingen dusch. När vi så vaknade på Påsklördagen och det var samma visa; inget vatten så blev det snabb hemfärd. Jag sov i stort sett hela dagen och idag känns det något bättre.

När jag så satte mig och tittade på dagens bloggar så läste jag förstås Marjas blogg, klicka här. Hon hade lagt in en bild på fantastiska servettvikningar och då kom jag ihåg när våra barnbarn hade sovit över i vårt hotellrum i Turkiet. Vi, liksom dottern, hade bokat familjerum och en natt sov de två flickorna över hos oss och nästa natt det manliga barnbarnet. Personalen var uppmärksam och efter första övernattningen så kom de och bara öppnade dörren helt oförmodat. Antagligen för att kolla om vi hade icke inbokade personer i vårt rum. Första gången förstod vi inte varför men när de gjorde likadant dagen efter att pojken sovit hos oss, så förstod vi och talade om att det var vår dotter som bodde i rummet bredvid med sina barn. När de insåg att vi var en familj så gjordes denna fina vikning av handduken;
 

Gulligt!

Nej, nu ska jag gå och lägga mig på soffan och bara "tycka synd om mig själv". En riktigt ruggig deckare har jag så jag ska frossa i mord och ruskigheter. Powerwalken har gått "åt pipan" så nu blir det popcorn och lite läsk också! Det blir nya tag när förkylningen gått över!

Nu är Långfredagen här! Jag har fortfarande i mig att då ska det vara lugnt. Man ska ingenting göra mer än möjligen förbereda middagen. I dag blir det lätt middag; helgskinka, lax, sill och ägg. Snabbt och enkelt, men ändå gott!

Humöret är inte på topp för både Livskamraten och jag har drabbats av förkylning. Usch och fy. Igår var vi ute mellan 08.00 och 12.00, men efter lunchen så låg jag under en filt på soffan och Livskamraten satt huttrande framför brasan. Det kändes som att vi aldrig skulle kunna bli varma. Vi till och med höjde värmen på elementen så vi hade 24 C och ändå huttrade vi. Det var förkylningen som slog till på allvar. Så eftermiddagen slumrade vi båda två och dagens höjdpunkt var när vi "fick" gå och lägga oss efter en varm dusch.

Hoppas det blir bättre idag. Önskar er alla en skön och härlig Långfredag. Ta det lugnt!

Hemma från ett kallt Stockholm. Det är roligt att besöka staden, men det är skönt att åka därifrån också! Tempot, ljuden, trafiken - nej det är för mycket för mig. Visst minns jag hur mysigt det var att bo på Söder, med den lilla slakteributiken, kvarterskrogen med den goda maten, ölkaféerna på Söder, det var en härlig period, men jag är glad att vi tog beslutet att flytta tillbaka norrut.

Även om jag tycker att livet snurar lite för fort ibland så är det ett lugnare tempo här. Ätit alldeles för mycket god mat och missat mina Powerwalks har jag förstås, men det får jag se till att ta igen. Hoppas på fint väder i påskhelgen så man kan vara ute mycket. Lite sol vore heller inte fel. I morgon får det bli minst 1,5 timmes Powerwalk!