Ljudlös

I morse vaknade jag upp i ett ljudlöst tillstånd, dvs jag hade tappat rösten. Fullkomligt, inte ett ljud fick jag fram. Efter att druckit varmt thé och tagit Bafucin så kunde jag viska väldigt svagt. Men jag vet ju att man inte ska anstränga rösten så jag har verkligen varit tyst.

Vi skulle ju åka och lämna Jocke till min väninna idag så jag förberedde mig hemma genom att skriva en lapp med det som jag ville säga. Den lappen fick jag så lämna över när vi möttes. Inga extra ord fick jag fram för rösten var verkligen helt borta.

Livskamraten skojade först om att ”så skönt det var” när jag inte kunde prata, men allt eftersom dagen gått så tror jag han tycker det är mindre roligt.

Solen strålar och jag ligger här under en filt och tycker synd om mig.Kanske jag skulle ta tillfället i akt och bara sköta om mig själv. Kanske ta ett bad, sköta om mina fötter, smörja in mig från topp till tå, ta på lite lukta gott och bara vara lyxig. Avsluta med att därefter lägga mig i soffan igen, kanske med ett glas vin, och läsa lite i min e-bok. Eller kanske rentav dra ned persiennerna så jag ”slipper” se solen, ta vinet och boken och lägga mig i sängen. Livet består av val…… 🙂