En sak vi har upptäckt när man har en snäll och duktig måg som ska kombinera fiskesemester med att ”hjälpa till” lite är att man tappar kontrollen helt och hållet. Den som läst min blogg vet att jag alltid tänker, planerar och vet precis hur jag vill ha det, och det har jag (vi) naturligtvis berättat för mågen. Men vi pratar om hur det ska vara och sedan gör han som han tycker att det ska vara. Och vet ni vad det bästa är; det är skönt!

Skönt att släppa kontrollen, skönt att veta att det som görs görs på bästa möjliga sätt, att våra önskemål finns med men att det blir en touch som vi inte hade räknat med.

Som ett exempel kan jag ta hallväggen. Ytterväggen som jag naturligtvis föreställt mig murad och putsad på samma sätt som övriga huset. Igår fick jag åka iväg och köpa 8 kvm tegel, mycket tegel är det, bilen sjönk ned en bra bit när det lastades på. -Det är inte frostfritt utan ni måste putsa på det, sade killen i affären. -Javisst, sade jag, det ska vi.

Nehej, sade mågen. -Det ska vara synligt tegel utan puts.

Nu när jag ser hur de murar så håller jag med.Man ser knappt fogen. Detta blir fint. Hur spännande som helst.

De skulle också byta plasttaket över uteköket.

Så snopen jag blev när även hustaket började försvinna. -Det ska inte vara någon skarv i taket, sade mågen. Vi ändrar taklutningen så att det blir ett enda tak.

Oj, oj, jag går in igen, var ska detta sluta? Vi har ingen kontroll längre utan det är bara att hålla sig borta.

Det tråkigaste är att de på 90 m nät bara fått 3 fiskar. Tre stycken, här som det bara vimlar av fisk. Jag får nog köra till Lörudden och handla lite fisk till middag.

Idag visade det sig vara fisketävling på sjön. Det medförde att killarna inte kunde vara ute och fiska……. Istället har det jobbats ihärdigt.

En underbar trappa med två mindre altaner i början och slutet!
Det är de små, små detaljerna som gör´et, här följer vi stenens rundningar, underbart!

”Bron” är gjuten och nu är början till hallväggen också gjuten och står och torkar. Efter vad jag kan förstå blir det två rader tegelsten ovanpå med isolering emellan. Varmt och skönt ska det bli, det är ju trots allt hall och dusch som ska vara innanför. Även bron följer stenarnas rundning. Detta kommer att bli så bra, så bra! Nu ska jag börja leta efter hall-lampa i sydländsk stil. Alldeles för tidigt, säger Livskamraten, men titta kan man ju alltid……..

Vaknade tidigt idag, tyckte jag hörde mansröster och tänkte att nu vill herrarna ha service med morgonfika. Men inga herrar syntes till, inte ens Livskamraten, så tydligen har de dragit iväg någonstans, på någonting. Ett litet spår hade de i alla fall lämnat efter sig.

Den nya ”hallgropen” har jämnats till och fyllts med sand, allt medan jag låg och snarkade. Även en stor vedklabb, som blivit liggande då ingen orkat klyva den, har delats i mer lätthanterliga bitar. Just nu, när ingen är här, känns det som att vi har fått hit småtomtar som fixar och donar när vi andra (jag) sover.

Så har man fått ytterligare tre män i huset och helt plötsligt är man förvandlad till en serviceinrättning. Lunch, kaffe och kanelbullar, jättegryta med chili con carne som får räcka till lunch imorgon. Vädret är fortfarande underbart så de har lagt ut nät och nu är en i duschen, en är ute med båten och en letar saker att göra; slipa skär till motorsågen, hjälpa grannen att fälla träd, puuuh. Jag har hotat att göra som med Jocke, kasta en filt över honom så kanske han lugnar sig, men det verkar inte skrämma honom.

Före eftermiddagskaffet så grävde de bort lite jord där den nya hallen ska bli. Det ska bli spännande att se hur mycket de får gjort medan de är här, de verkar mest vara inriktade på fiske. Idag såg de en en-meters gädda och den vill de ha upp. Konstigt att de är så förtjusta i gädda. När de fick upp en gös var de inte alls intresserade men visa en gädda så blir de helvilda.

Nu sätter jag upp skylten ”stängt”, slår mig ner i soffan och låter herrarna klara sig själva. Ha en trevlig kväll.

Solen strålar från en klarblå himmel, men det lurar oss inte. Visst är det hösten som är på väg. Idag har vi tagit sista fikat för året på flotten.
Ser det inte mysigt ut? Kanelbulle, modell större, och lite snabbkaffe, samt sol och sjö.

Vi lyckades dock inte få upp flotten på land utan fick nöja oss med att den ligger vid stranden. Livskamratens nacke gav tydliga signaler till att nu får det vara nog med arbete, så vi fick ge upp.
I morgon kommer ”främmande” för att ha lite semester, titta på jobb här i närheten, fiska och, hoppas jag, jobba lite med vårt utekök. De kanske kan börja med att hjälpa oss att få upp flotten. Man blir beroende av hjälp när Livskamraten inte orkar. I morgon blir det till att handla så vi kan erbjuda semesterfirarna lite god mat. Då ska jag baka äppelpaj med äkta Österlensäpplen, det låter väl bra?

Sverige är så vackert! Att åka 100 mil genom höstliga landskap bjuder på en orgie i färg, i vackra scenerier, i pittoreska byggnader, kort sagt; vi bor i ett sagolikt vackert land. Igår åkte vi från Österlen till Sundsvall. Livskamraten körde på morgonen medan jag slumrade sött i passagerarsätet. Strax före Örebro blev det kiss- och lunchpaus och jag tog över ratten. Jag hann bara börja köra så började jag skratta. Jag fnissade så hejdlöst att jag trodde jag skulle bli tvungen att parkera för att få få skratta färdigt.

Den bild som dök upp i mitt huvud var när vi satt på kanalbåten i Köpenhamn. Framför oss satt ett ungt, vackert, sydländskt par. Hon använde sin surfplatta som kamera och skulle ta ett kort av sig och sin pojkvän. Jag som satt bakom dem lutade mig åt sidan för att inte komma med på bilden. Eftersom hon höll upp surfplattan i luften så kunde jag se motivet. Men Livskamraten såg inte vad de gjorde så han satt kvar lugnt och stilla. Med den följden att mitt emellan detta unga, vackra, mörka par så lyste min blonde Livskamrat fram som ett annat ljus.

Uppenbarligen tänkte inte heller den unga tjejen på detta utan knäppte bilden. När hon så visade den för sin pojkvän så var de alltså tre stycken på bilden, det såg för härligt ut! Som en parentes kan jag tillägga att parets vän fick sedan knäppa ett nytt fotografi, denna gång utan 65-årig blond man mitt emellan dem. Tänk så det kan bli! Ett par goda skratt åt denna händelse har jag i alla fall fått.

Så skönt vi haft det; att få åka bort på detta sätt, mitt i vardagen, för att träffa goda vänner och bara koppla av var underbart. Som en riktig semester.

Men nu är vardagen här; jag har grävt ned de rosor jag hämtade på Österlen för plantering till våren samt rensat lite mer ute på gården. Burit in ved har jag också. Fallit i vedförrådet har jag också lyckats med. Aj aj i armbågen och höger hand där fingrarna böjdes bakåt, inte skönt alls kan jag tala om. Solen har just tittat fram så nu blir det att ta det lugnt och låta höger arm vila ett tag.

Önskar er en skön kväll!