Livets halsband och Frälsarkransen

Jag brukar tänka mig ett livets halsband där vissa händelser, glada, fantastiska och sorgliga, har en egen pärla i en viss färg. Halsbandet börjar bli långt, det händer en del saker under 60 år. Nu senast beskrev jag min mentala bild av Livskamraten framför den öppna spisen på morgon som en ljusblå pärla. Färgerna är inte några bleka pastellfärger utan det är oftast ganska dova, mustiga färger.

Så  här skrev jag september 2013 när min syster gått bort;

”Jag har trätt upp en pärla på mitt livs halsband. Den pärlan är lila – en ren och klar lila som symboliserar styrka, livsglädje, kamp, kärlek, min syster helt enkelt. Även en klar svart pärla, som svart glasmosaik, finns nu också, den symboliserar sorg i sin renaste form.”

På blogginlägget denna vecka fick jag en trevlig kommentar från Marja där hon nämnde frälsarkransen, en företeelse som jag inte var bekant med. Naturligtvis blev jag nyfiken och slog upp vad som skrivits om detta. Jag upptäckte då att det var biskop Martin Lönnebo som en sommar båtluffade i Greklands skärgård. Under en storm tvingades de lägga till vid en ö med 47 boende och en präst. Vid vistelsen där skapade Lönnebo frälsarkransen i form av ett armband, där varje pärla har en egen färg och en egen betydelse, se Martin Lönnebo berättar. Detta stämmer väl med mitt eget tänkta ”halsband”. Så väl att jag faktiskt beställt efter en frälsarkrans. Ganska roligt också att Martin Lönnebo tillhör den norrländska författarsläkten  som jag också tillhör. Släkt med släkten alltså.

Jag kommer inte att använda armbandet som ett radband, men jag ska memorera betydelsen av pärlornas färger, det tilltalar mitt sinne och den barnatro som finns längst inne i själen.