Det börjar dra ihop sig

Himlen var vacker igår kväll. TVn är placerad i hörnet mellan två fönster, mot norr och väster, så när man sitter och tittar på den har man en vidvinkelsyn över sjön och solnedgången. Gissa vad man tittar på?

Vet inte vad som hänt men jag har börjat vakna så tidigt. Är det pensionärslivet jag börjar anpassa mig efter? Även bävern var uppe tidigt, den simmade förbi redan 06.35 på väg mot arbetet. Ett ganska inrutat liv, jag undrar om den längtar efter att ta en ledig dag emellanåt? När jag steg upp lyste månen dubbelt, en måne på himlen och en i sjön. Men innan jag hunnit hämta kameran så hade den tappat sin runda form tyvärr. Silvervägen blev längre och längre tills den plötsligt försvann.

Nu ska vi åka hem imorgon och ska alltså avsluta det vi håller på med för tillfället. Checklistan för sommaren bestod egentligen bara av två saker: brunnsgrävning och färdigställande av den sista papptaksbiten.

• papptaket är lagt, fotplåtar och hängränna på plats. Stupröret måste på plats
• det är dags att lägga ned brunnsringarna. Det hinns nog inte med denna gång utan vi får åka tillbaka lite senare och fixa det

dessutom har vi

• byggt ny altan, spaljé utanför entrén
• gett förrådet ett helt nytt utseende. Jag lade ut fotot på förrådet på Facebook igår och fick kommentaren ”mysigt att sitta med ett glas vin i handen bland alla blommor”. Underbart, då har vi lyckats få till rätta utseendet
• omvandlat förrådet från att vara ett stökigt förråd till att vara ett fungerande utrymme med såg- och arbetsbord, vedförråd, redskapsförvaring och min egen lilla blomhörna
• målat delar av muren längs nedfarten till stugan och vid entrén

Kan vi vara nöjda med vad som skett denna sommar? JAAAAAAA! Allt på den andra listan är en bonus och var inte alls planerat. Det mesta har faktiskt jag gjort :). Det är tack vare Livskamraten som låtit mig få bygga, han har bara funnits där med goda råd och hjälp när jag fastnat i något problem. Eftersom jag byggt ihop gammalt och nytt i förrådet så har det dessutom behövt måttanpassas en del och då har han gladeligen tagit ned brädan i källaren och klyvt till rätt mått. Den apparaten, som man klyver virke med, har jag inte fått tillåtelse att använda ännu. Kanske nästa sommar. Han är rädd att jag ska skära fingrarna av mig. Jag har samma rädsla att det ska hända honom, men det har tydligen ingen betydelse.

Är inte det en av de saker som ”Arga snickaren” brukar predika om; att man ska låta sin partner (oftast en kvinna) vara med och prova och bygga. Blir det fel så går det oftast att åtgärda. I det fallet har han rätt. Tänk så mycket som kan hända när man hjälps åt. Tänk så roligt jag haft! Tänk så mycket tråkigare jag skulle haft om jag bara suttit och väntat på att Livskamraten skulle komma upp ur brunnen. Tänk så mycket onödig shopping och så många onödiga utflykter jag skulle varit iväg på. Tänk på alla pengar jag sparat!

Nu ska det faktiskt bli skönt att ”slippa” bygga mer. Mina händer börjar se lite ansträngda ut, trasiga naglar och lite ömmande leder. Nu ska de få vila, få välbehövlig handmassage varje dag, få nagellack, få bli händer som passar till en dam som, möjligen, kommer att handarbeta lite i vinter.