Ganska bra, tackar som frågar

Jotack, det känns bara bra idag. Livskamraten har tagit sig upp ur brunnen och kommit hem, vilket är trevligt. Jag har varit på såväl tjejkväll på samhället, som på tjejmiddag, vilket känns ännu bättre så jag ska inte klaga.

Vid telefonsamtal med sonen idag så lyckades jag trycka bort ljudet på telefonen så han erbjöd sig att bli min gode man!? Bara för att bevisa att jag fortfarande har mina förmågor i behåll, även om de tekniska sakerna ställer till krångel ibland, så har jag gjort högskoleprovets ordförståelsetest. Det blev 18 av 20 rätt varav jag missade tiden för ett ord och alltså inte hann svara och ett som var helt fel. Det är väl inte dumt, framförallt inte när man läser hur många som klarat det betydligt sämre, ”QUIZ6317 personer har gjort quizet, 174 har fått alla rätt”./VK).

Visst är det så att språket har förändrats, försämrats tycker jag som gärna vill hålla fast vid de språkregler som fortfarande är giltiga. Vad som är värre är att jag tycker att språket har urholkats, många ungdomar har ett betydligt sämre ordförråd än vad vi hade när vi växte upp. Jag misstänker att om man låter ett antal unga människor läsa detta stycket och jag skulle skriva att ”många ungdomar har ett vokabulär som är betydligt sämre …..” så skulle ett antal av dem inte förstå vad vokabulär betyder.

Tråkigt är det. Jag som har kvar pappas brev till mamma från beredskapstiden, alltså 40-talet, undrar vad kommande generation ska lämna efter sig? Minneskort? En urgammal mobiltelefon där alla sms finns kvar, med dess förkortningar och uttryck? Pappas brev, skrivna med hans mycket tydliga handstil där man verkligen ser att han bemödat sig om att skriva vackert, vare sig brevet är skrivet i tält uppe på fjället eller under någon kort paus vid lägerelden, och hur han uttrycker sina innersta känslor känns betydligt varmare än XXXX eller pok (pussar och kramar).

Jag avslutar väl med att skriva hare! (ha det så bra!)