Vatten eller inte…

Vilken dag. Oron över den eventuella bristen på vatten har legat som en tyngd över mig. Tur att jag fått ha småttingarna här på eftermiddagen, då kan man bara tänka på dem, inget annat.

Nyss ringde Livskamraten och berättade att han grävt hela dagen och provat att stoppa med en lång borr runtom i gropen. Då har det kommit vatten och innan han slutade för dagen så kom det vatten med varje spadtag. Nu känner han sig lugnare och håller fast vid tron att det verkligen finns en vattenåder där. Han kommer i alla fall att åka hem imorgon och sedan får grävandet vara ett par veckor. Han måste få vila helt enkelt.

Det känns betydligt bättre nu. Jag litar på honom och tror att allt ska gå bra.